Bakgrund: Substansberoende patienter innefattar personer som missbrukar beroendeframkallande substanser, till exempel narkotikaklassade läkemedel som opioider. Det är en patientgrupp anestesisjuksköterskor inte träffar dagligen i sin yrkesroll, men kan med utvecklad tolerans och eventuell abstinens på grund av långvarig behandling av kronisk smärta eller annat missbruk vara en utmaning för anestesisjuksköterskor att optimera smärtlindring på utan att främja deras beroende.Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att ge farmakologisk smärtlindring till patienter som är substansberoende, i vårdsammanhang där anestesi-sjuksköterskor är verksamma.Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats baserad på sju artiklar framtagna utifrån databassökningar utförda i CINAHL och PubMed. Tre artiklar har kvalitativ ansats och fyra artiklar har kvantitativ ansats. Huvudresultat: Två teman identifierades utifrån resultatet: Behov av utbildning och Anestesisjuksköterskors interaktion med substansberoende patienter. En brist på kunskap om substansberoende patienter identifierades men erfarenhet i yrket samt utbildning och kunskap ledde till ökad trygghet vid behandling av dessa patienter. Opioidsparande anestesi var en metod för att smärtlindra men även minska risken för återfall hos substansberoende patienter. Metoden kräver dock mer utbildning och erfarenhet saknas hos anestesisjuksköterskor. Bedömning av smärta hos substansberoende patienter upplevdes som utmanande och svårt. Fördomar gentemot patientgruppen med substansberoende var en punkt som många anestesisjuksköterskor upplevde kunde påverka behandling och bemötande.Slutsats: Anestesisjuksköterskor upplevde flertalet utmaningar vid farmakologisk smärtlindring av substansberoende patienter. Kunskapsmässigt fanns det brister och anestesisjuksköterskor kunde uppleva att de inte hade tillräcklig kunskap om hur patientgruppen svarar på läkemedel och hur deras toleransutveckling av opioider påverkar smärtbehandlingen. Anestesisjuksköterskor upplevde även att smärtbedömning av dessa patienter kunde vara utmanande och det uttrycktes oro över risken att bli manipulerad.

Syftet var att göra en studie av hur affekter regleras, hanteras och upplevs hos en grupp av individer som har haft ett substansberoende. En jämförelse gjordes inom gruppen utifrån vilken substans som föredrogs och en jämförelse med en normalgrupp gjordes. Den första hypotesen var att det finns en skillnad mellan olika grupperna av individer som haft olika typer av substansberoende i hur affektintensitet och affektmedvetenhet ser ut. Den andra hypotesen var att gruppen med individer som haft substansberoende hade lägre affektmedvetenhet än en normalgrupp. Sammanlagt deltog 39 individer, 17 kvinnor och 22 män i studien. De intervjuades med ACI-R (Affect Consciousness Instrument-Revised) och fyllde i självskattningsformuläret AIM (Affect Intensity Measure). Deltagarna grupperades efter typ av substansberoende: alkoholberoende 13 deltagare, bensodiazepinberoende 8 deltagare, amfetaminberoende 10 deltagare och beroende av blandad art 8 deltagare. Resultaten visade att det inte fanns några samband mellan affektmedvetenhet, affektintensitet och typ av substansberoende. Om resultat beror på brister i instrumenten som använts eller speglar faktiska förhållanden är oklart. Resultaten visade däremot att deltagarna som haft beroende hade lägre affektmedvetenhet än jämförelsematerialet som betecknas som en normalgrupp. Det förefaller vara troligt, även med stöd av tidigare forskning, att det föreligger en lägre nivå av affektmedvetenhet hos personer med substansberoende.

No description available.

<p>Syftet var att göra en studie av hur affekter regleras, hanteras och upplevs hos en grupp av individer som har haft ett substansberoende. En jämförelse gjordes inom gruppen utifrån vilken substans som föredrogs och en jämförelse med en normalgrupp gjordes. Den första hypotesen var att det finns en skillnad mellan olika grupperna av individer som haft olika typer av substansberoende i hur affektintensitet och affektmedvetenhet ser ut. Den andra hypotesen var att gruppen med individer som haft substansberoende hade lägre affektmedvetenhet än en normalgrupp. Sammanlagt deltog 39 individer, 17 kvinnor och 22 män i studien. De intervjuades med ACI-R (Affect Consciousness Instrument-Revised) och fyllde i självskattningsformuläret AIM (Affect Intensity Measure). Deltagarna grupperades efter typ av substansberoende: alkoholberoende 13 deltagare, bensodiazepinberoende 8 deltagare, amfetaminberoende 10 deltagare och beroende av blandad art 8 deltagare. Resultaten visade att det inte fanns några samband mellan affektmedvetenhet, affektintensitet och typ av substansberoende. Om resultat beror på brister i instrumenten som använts eller speglar faktiska förhållanden är oklart. Resultaten visade däremot att deltagarna som haft beroende hade lägre affektmedvetenhet än jämförelsematerialet som betecknas som en normalgrupp. Det förefaller vara troligt, även med stöd av tidigare forskning, att det föreligger en lägre nivå av affektmedvetenhet hos personer med substansberoende.</p>

Bakgrund. Oavsett var i hälso- och sjukvården sjuksköterskor arbetar så möter de patienter med alkohol- eller narkotikaberoende, så kallat substansberoende. Att inhämta kunskaper om livssituation och hjälpbehov hos de här patienterna, kan vara såväl känsligt som förknippat med svårigheter. En mellanmänsklig relation mellan sjuksköterska och patient anses av omvårdnadsteoretikern Jean Watson som avgörande för att omvårdnadens mål ska uppnås. Syfte. Att belysa sjuksköterskors attityd till omvårdnad av patienter som har substansberoende och vårdrelationen med dem. Metod. Litteraturöversikt där tio vetenskapliga studier med såväl kvantitativ som kvalitativ design analyserades och sammanställdes för att ge en beskrivande översikt. Resultat. Två teman identifierades. Första temat var försvårande omständigheter för sjuksköterskors attityd till omvårdnad av patienter som har substansberoende och vårdrelationen med dem. Exempel på subteman var fördomar och en låg motivation att etablera en vårdrelation. Andra temat var underlättande omständigheter för sjuksköterskors attityd till omvårdnad av patienter som har substansberoende och vårdrelationen med dem. Exempel på subteman var ett reflekterande förhållningssätt, en kontinuerlig utbildningsinsats samt stöd och erfarenhet i yrkesrollen. Slutsats. Stöd i yrkesrollen i kombination med utbildning och erfarenhet ansågs av sjuksköterskor vara de viktigaste insatserna för ett bra bemötande av substansberoende patienter och därmed skapandet av en vårdrelation.

Bakgrund: Substansberoende är en sjukdom som orsakas av flera olika faktorer. Att varaberoende av en substans som alkohol eller droger innebär att en stor del av vardagen utgörs av att skaffa och inta substansen. Ett substansberoende kan leda till flera olika psykiska och fysiska sjukdomar. Patienter med substansberoende kan därför förekomma inom alla vårdkontexter. Sjuksköterskor är en legitimerad yrkesgrupp som ska arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Syfte: Att skapa en överblick av sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter medsubstansberoende. Metod: En litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Analysen utfördes enligt Fribergs analyssteg för en litteraturöversikt. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor känner misstro mot patienternas upplevelse avsmärta, att det är svårt men viktigt att se personen bakom beroendet, att de egna känslorna och åsikterna behöver hanteras samt att det uppstår en annorlunda vårdrelation jämfört med andra patientgrupper. Resultatet visar även att sjuksköterskor har brist påkunskap för att vårda patienter med substansberoende samt att resursbrister påverkar vårdandet negativt. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med substansberoende tycks bestå av både personliga utmaningar i mötet med patienten och strukturella brister, vilket kan leda till inadekvat vård för patientgruppen och en svår arbetsmiljö för sjuksköterskorna.

Bakgrund Personer med missbruk och substansberoende ses ofta som farliga snarare än som en person med en sjukdom. Detta tros bero på en generell stigmatisering i samhället, som ofta grundar sig i okunskap. Trots att personer med missbruk och substansberoende ses inom all hälso- och sjukvård förekommer även negativa attityder och fördomar hos sjuksköterskor. Detta kan resultera i att patienterna misstror den vård som erbjuds och rädslan för “att stämplas som missbrukare” kan medföra att de inte söker vård. De negativa attityder och fördomar som kan förekomma hos sjuksköterskor kan relateras till otillräcklig utbildning i den omvårdnad som krävs vid missbruk och substansberoende, vården blir därmed otillräcklig. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i mötet med patienter med missbruk och substansberoende inom beroendevården. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes. Sex legitimerade sjuksköterskor, yrkesverksamma inom beroendevården i Stockholmsområdet, deltog i studien. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys utifrån en manifest ansats. Resultat Sjuksköterskor inom beroendevården besitter kunskap om sjukdomsbilden och har utvecklat en förståelse för patientens sårbarhet. Sjuksköterskorna i studien upplevde att mötet med patienter med missbruk och substansberoende präglas av emotioner. Samtidigt spelar arbetsmiljön in i hur bemötandet, likväl som mötet, utformas och på så sätt påverkas upplevelsen. Samhällets normer och värderingar upplevdes bidra till att patienternas värdighet negligeras utanför beroendevården, vilket skapar frustration och sorg hos sjuksköterskorna. Slutsats Det råder en generell kunskapsbrist kring patienter med missbruk och substansberoende utanför beroendevården. För att vården ska upplevas som tillräcklig och god behövs därmed ökade kunskaper inom området

Bakgrund   I Sverige idag finns 835 000 personer som antingen har ett skadligt bruk eller ett beroende av alkohol eller narkotika. Den professionella sjuksköterskan kommer i kontakt med patienter med substansberoende inom alla vårdinstanser. Sjuksköterskans förhållningssätt påverkade den vård och omvårdnad patienten erhöll och bör vara i enlighet med de principer, riktlinjer och skyldigheter professionen har. När detta inte efterföljs kan relationen mellan sjuksköterskan och patienten påverkas negativt.  Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors attityder i mötet med patienter med substansberoende. Metod Studiens design var en litteraturöversikt, där 16 vetenskapliga artiklar inkluderades. De vetenskapliga artiklarna hittades via databassökningen från databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. I enlighet med Friberg (2017) utfördes dataanalysen genom tre steg för att kritiskt granska och ta fram data till resultatet. För att urskilja likheter och skillnader i artiklarna användes en färgkodning.  Resultat Resultatet innefattade två huvudkategorier; Negativa attityder och positiva attityder samt två subkategorier till negativa attityder; bristande kunskap och bristande tillit. Sjuksköterskorna i studierna uttryckte att det förkom negativa attityder i mötet med patienter med substansberoende i form av rädsla för fysiskt våld, manipulation, krävande patienter, svåra att behandla och oförutsägbara. Det påvisades även finnas en ömsesidig bristande tillit mellan sjuksköterskan och patienten relaterat till tidigare erfarenheter. Bristande kunskap om behandling och omvårdnad för patientgruppen visade sig leda till att patienterna stigmatiserades. Resultatet visade även att sjuksköterskor med adekvat utbildning, yrkeserfarenhet samt personliga erfarenheter med patientgruppen uppvisade mer positiv attityd. Slutsats Det förekom olika attityder från sjuksköterskor i mötet med patienter med substansberoende. De negativa attityderna formades av sociala stigman, samhällets normer, bristande kunskap samt tidigare negativa erfarenheter med patientgruppen. Därav påvisade det sig att utbildning, klinisk arbetserfarenhet och personliga erfarenheter hade en betydande roll för ett mer positivt förhållningssätt gentemot patientgruppen.

Bakgrund Personer med ett beroende av narkotika eller alkohol påträffas inom hela hälso- och sjukvårdssektorn, och blir idag utsatta för diskriminering och stigmatisering. I mötet med patienter med substansberoende har sjuksköterskan ett ansvar att utöva omvårdnad med respekt och värdighet på lika villkor. Personer introduceras till narkotika och alkohol via den miljön de växer upp i där närstående och vänner har stort inflytande men det kan även vara genetik som gör att ett beroende skapas. Beroende påverkar människan negativt till följd av påfrestningar på hälsan, men även socialt och ekonomiskt. Syfte Syftet var att belysa de faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd gentemot patienter med ett substansberoende, där substanserna berör alkohol eller narkotika. Metod En allmän litteraturöversikt valdes för att sammanställa hur forskningsläget ser ut inom ett specifikt ämnesområde. Sökningar efter vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. 15 stycken artiklar valdes ut för granskning och analys. Artiklarna lästes igenom för att sedan analyseras och kvalitetsgranskas. Inkluderade artiklar sammanställdes i en matris. Resultat Sammanställning av resultat indikerade på fyra huvudfaktorer beträffande sjuksköterskans attityd; fördomar och stigmatisering, kliniska och personliga erfarenheter, kunskap och rädsla. Sjuksköterskor uttryckte att deras attityd påverkades av dessa faktorer vilket i sin tur bidrog till att sämre omvårdnad. Slutsats Faktorer som påverkade sjuksköterskans attityd gentemot patienter med ett substansberoende var bland annat att sjuksköterskan besatt mindre kunskap, hade fördomar och stigmatisering samt kände rädsla gentemot patienter med ett substansberoende men även faktorer som sjuksköterskans personliga och kliniska erfarenheter.

Introduction: Substance addiction is a dependence on various drugs and/or alcohol. People living with substance addiction feel a strong need for one or more psychoactive substances and they often possess a lost sense of consequences. Substance addiction leads to a reduced quality of life, they can suffer from mental- and physical illnesses. Aim: The aim was to describe how people with substance addiction experience the treatment of healthcare professionals. Method: A literature review based on ten scientific articles with a qualitative approach. Literature searches were conducted in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. All articles were analyzed using a quality review template according to Forsberg and Wengström (2016) for studies with a qualitative design. Results: Three categories emerged based on peoples’ experiences of healthcare professional’s treatment: Positive and negative experiences of treatment, Perceived lack of knowledge on the part of the healthcare professionals and Experiences of communication between healthcare professionals and patients. Healthcare professional’s without a judgemental attitude and professionals who showed sympathy and empathy were considered as positive experiences in treatment. Stigma was a factor that negatively affected patients’ experiences. Patients experienced dissatisfaction when meeting healthcare professionals with lack of knowledge. It was appreciated by patients when healthcare professionals provided relevant information and were responsive and open for discussion. Conclusions: Patients with substance addiction had both positive and negative experiences of encounters in healthcare. Previous experiences were crucial for patients' attitudes regarding future healthcare encounters. Knowledgeable and responsive healthcare professionals improved treatment in healthcare according to patients.