SAMMANFATTNING Bakgrund:Inom vården utsätts spädbarn för flertalet medicintekniska moment som kan ge upphov till procedursmärta. För att säkerställa att spädbarnen inte upplever procedursmärta krävs omvårdnadsåtgärder som kan minska denna typ av smärta. Omvårdnadsåtgärder som förebygger och minskar procedursmärta hos spädbarn kan vara farmakologiska och icke-farmakologiska. Procedursmärta hos spädbarn ger upphov till ett sjukdomslidande, vilket bör undvikas.  Syfte:Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga om förebyggande farmakologiska samt icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan minska procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Metod:För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med 11 kvantitativa artiklar. Resultat:De farmakologiska omvårdnadsåtgärder som minskar procedursmärta hos spädbarn är sackaros och glukos medan paracetamol är en metod som inte har denna effekt. De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna som minskar procedursmärta är bland annat amning, bekanta ljud och att linda spädbarnet. Att linda spädbarnet var även effektivt i kombination med sackaros och icke näringsrikt sugande medan icke näringsrikt sugande verkar smärtförebyggande i kombination med bröstmjölk och stödjande sammanhållning. Hud mot hud vård minskar procedursmärta både ensamt och i kombination med amning. Ingen evidens finns för att klassisk musik minskar procedursmärta hos spädbarn.  Slutsats:Det finns evidens för att farmakologiska och icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Trygghet, beröring och närhet är viktiga faktorer för förebyggande av smärta hos spädbarn och kan uppnås genom användandet av olika icke-farmakologiska metoder. Trots att användandet av smärtförebyggande omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta kan frånvaro av smärta och sjukdomslidande inte säkerställas. / ABSTRACT Background:Infants are exposed to several medical technical procedures that can cause procedural pain. To ensure that infants do not experience procedural pain, it is required to find nursing methods that can reduce this type of pain. Nursing methods that prevent and reduce procedural pain in infants can be pharmacological and non-pharmacological. Procedural pain in infants leads to infants suffering from disease, which should be avoided. Aim:The aim of this literature study is to chart if preventive pharmacological and non-pharmacological nursing methods can reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Method:To answer the aim of the study, a literature study with 11 quantitative articles were conducted.  Result:The pharmacological methods that reduce procedural pain in infants are sucrose and glucose while paracetamol is a method that is not effective. The non-pharmacological methods that reduce procedural pain are for example breastfeeding, familiar auditory stimulus and swaddling. Swaddling was also effective in combination with sucrose and non-nutritive sucking while non-nutritive sucking had an preventing effect in combination with oral breastmilk and facilitated tucking. Skin-to-skin contact reduces procedural pain both alone and in combination with breastfeeding. There is no evidence that classical music reduces procedural pain in infants. Conclusion:There is evidence that pharmacological and non-pharmacological nursing methods reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Comfortability, physical contact and closeness are important factors in the prevention of pain in infants and can be achieved by use of various non-pharmacological methods. Although the use of pain prevention nursing methods reduces procedural pain, the absence of pain and suffering from disease can not be ensured.

The diploma thesis deals with hospitalisation of a preschool child and the importance of education during this challenging period. The goal of the thesis is to find out if parents are aware of the importance of preschool attendance while their children are hospitalised. The thesis also aims to supply teachers and parents with activities they may use to develop and support the child suffering from Perthes Disease. The thesis has been divided into two main parts. Part I is based on expert sources. It contains characteristics of a preschool child and specifies his/her needs and interests during hospitalisation, including the description of family, its function and co-operation with the hospital school. The final section of Part I provides information on Perthes Disease. Part II focuses on the family of the child suffering from the disease. This part is based on qualitative research results. The research investigated the families' attitudes to preschool education of hospitalised children and the importance of family when coping with the difficult life situation. The analysis of the collected answers resulted in a proposal of specific activities designed as a programme supporting education of the child suffering from Perthes disease. The programme is included in the final section of the thesis.

Postoperativ shivering (PAS) definieras som en serie ofrivilliga muskelrörelser som ökar den metabola värmeproduktionen i kroppen. Förekomsten av postoperativ shivering är ett problem inom den perioperativa vården. Det finns flera orsaker till shivering. Termoregulativa och icke termoregulativa. PAS förekommer i ca 5-65% av alla anestesier, men frekvensen har under åren minskat. Det är tidigare känt att anestesi sätter termoregulationen ur spel. Konsekvenserna kan leda till vårdlidande för patienten och högre kostnader för samhället. Syftet med studien är att undersöka orsaken till shivering. Arbetet utgår från en kvantitativ metod. I samarbete med SÄS utarbetades ett datainsamlingsformulär. Studien som genomfördes på tre sjukhus i västra delen av Sverige inkluderade 350 patienter >18 år. Materialet analyserades i SPSS, version 19. Resultatet visade att ålder, kön, operationstid (knivtid) och vissa typer av operationsingrepp (öron- ögon- hals- käk- näs- och endoskopisk kirurgi), hade signifikans för uppkomsten av PAS. Övriga variabler som undersöktes (anestesimetod, temperatur och övriga undersökta operationsingrepp) hade ingen signifikans. Resultatet talar delvis emot tidigare forskning, som visar att anestesimetod har betydelse för uppkomsten av PAS. Studien överensstämmer med tidigare forskning gällande signifikans för kön, ålder, operationstid och temperatur. Genom identifiering av olika faktorer, som kan leda till postoperativ shivering, kan vi, som anestesisjuksköterskor, förebygga fenomenet och ge patienten en trygg och säker vård samt minska vårdlidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund: Vid operationer är patienten utsatt för risk att drabbas av en postoperativ infektion som kan leda till ohälsa och ett ökat lidande för patienten. Operationssjuksköterskan som arbetar förebyggande mot smittspridning behöver ha kunskap om sterila instrument och hur länge de kan vara uppdukade. Detta för att motverka postoperativa infektioner. Idag finns inga nationella riktlinjer för hur länge en övertäckt uppdukning kan stå i uppdukningsrum i väntan på användning.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur tiden påverkar bakteriekontaminationen på ett uppduktat och övertäckt instrumentbord i ett uppdukningsrum.   Metod: Studien utgick från en kvantitativ ansats där experiment utfördes med hjälp av agarplattor under två, fyra och sex timmars intervall. Totalt användes 79 agarplattor under 6 olika experiment.   Resultat: Resultatet visar att efter sex timmar är ett övertäckt instrument bord utan kontamination på agarplattorna. Emellertid finns det andra faktorer som kan påverka en uppdukning som kan leda till en infektion hos patienten och orsaka ohälsa och lidande.   Slutsats: I operationssjuksköterskans ansvar ingår det att ha goda kunskaper kring hantering av sterila instrument samt aseptik eftersom detta kan vara avgörande för smittspridning som kan orsaka patienten ett onödigt vårdlidande. Resultatet kan ge en vägledning för evidensbaserad hantering av sterila instrument och hur länge ett övertäckt instrumentbord kan stå i ett uppdukningsrum, men studien är liten och det behövs mer forskning i ämnet. / Background: At surgery the patient is exposed to develop a surgical site infection. This can cause the patient illness and suffering. The theatre nurse is working to prevent these infections and needs knowledge about how long sterile instruments can be unpacked, covered with a sterile cloth without getting contaminated with bacteria causing surgical site infections. Today there are no national guidelines for how long a covered instrument table can stand in a set-up room before operation.   Aim: The aim of the study is to examine how time affects bacterial contamination of a covered instrument table up in a set-up room.   Method: The study has a quantitative approach were the experiments where conducted on agar in two, four or six hour. A total of 79 agar plates were used in 6 different experiments.   Results: The result shows that after six hours there is no contamination on the agar plates on covered instrument table. However, there are other factors that may affect a covered instrument table and can lead to an infection and cause the patient illness and suffering.   Conclusion: The theatre nurse must have knowledge about how to handle with sterile instruments and aseptic who can be crucial for surgical site infection that may cause the patient an unnecessary suffering from care.  The result can provide guidelines and evidence for how long a covered instrument table can stand in a set-up room, however the study is small and more research is needed in the subject.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades på fyra olika operationsavdelningar i Västsverige. Studien har en kvalitativ ansats och de utskrivna intervjuerna är analyserade med innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; stödjande faktorer och hindrande faktorer för anestesisjuksköterskan i mötet med den stickrädda patienten samt patientnära faktorer som påverkar mötet. Anestesisjuksköterskorna utför omvårdnadsåtgärder för att minska patientens vårdlidande och har som mål att göra det bästa för patienten. De ser och tolkar patienternas tecken på rädsla och bemöter dem utifrån dessa. Anestesisjuksköterskornas erfarenhet och kunskap gör att de blir trygga i sin yrkesroll och kan på så sätt skapa en trygghet hos patienten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Enuresis (bed-wetting) and encopresis (fecal soiling) mean elimination disorder and the children suffering from these disorders are often isolated from their contemporaries. The summer camp for the children suffering from enuresis and encopresis held by Faculty of Health and Social Studies at University of South Bohemia in České Budějovice provides the children with i. a. the only possibility of experiencing life without worries and shame, which is the way of life that the majority of children take for granted. In the theoretical part of the dissertation work the author deals with the issue of enuresis and encopresis from various angles. The main goal of the dissertation work is to analyse and describe the impact of the rehabilitative stay at the summer camp for the children suffering from enuresis and encopresis on the disorder of the children. The research question aims to answer: ``In what way and in which fields the rehabilitative stay at the summer camp for the children suffering from enuresis and encopresis contributes to the improvement or the total reduction of the problems linked to the disorder``. The qualitative research was carried out both at the summer camp and home background in years 2006 {--} 2008. The following methods of data collection have been used: interrogation method, observation, document review and the methods within the psychological examination. The research emerged from findings that the camp for the children suffering from enuresis and encopresis improves psychosocial state of the children predominantly due to their self-confidence building, self-identity and self-evaluating. The camp helps the children with their problems in the field of setting boundaries, rules and regime, in the field of experience and hygiene. The camp is also meaningful regarding the field of children`s contacts with other affected children and adults and the field of psychic and physical resistance. Due to the above mentioned aspects the camp contributes not only to problem reduction linked to emptying disorders but also to the children{\crq}s total reduction of enuresis and encopresis. The research results demonstrate two hypotheses: The first is based on the notion that the camp contributes to the improvement of psychosocial state of the children suffering from enuresis and encopresis. The second hypothesis proves that the camp positively influences the frequency of bed-wetting and fecal soiling.

The thesis deals with the role of a family in particular life phases of a person suffering from the rare disease, spinal muscular atrophy. There are three main parts. The first one defines the term family, namely its system, features and functions, and explores the particularities of a family living with a handicapped member. The second part focuses on the spinal muscular atrophy, primarily on the development objectives of individual life phases of the people suffering from the disease. Thirdly, there is a section aiming at describing the role of the people taking care of the people challenged by spinal muscular atrophy from the early childhood to the middle adulthood. Furthermore, the diploma thesis points out the effort of these people to become independent and live their lives to the fullest with the help of care assistants, partners as well as start their families. For a better comprehension of the situation, there have been made semi-structured interviews with twelve families with a member of various age suffering from spinal muscular atrophy, inquiring not only the challenged persons, but also their parents and siblings.

Les études sur les enfants vivant avec un parent souffrant de maladie mentale se focalisent sur ceux présentant des troubles psychiques ou à risques d’en développer. Problématique. Cette étude explore les facteurs de protection internes et externes des adultes résilients ayant grandi auprès d’un parent souffrant de maladie mentale afin d’envisager une aide pour les enfants en souffrance. Nous réalisons également une revue de la littérature sur les programmes et les aides existantes pour ces enfants, mise en perspectives avec nos résultats, afin de proposer des pistes de prise en charge. Méthodologie et population. Trente femmes adultes en bonne santé mentale, âgées de 19 à 36 ans, ayant vécu avec un père ou une mère souffrant de maladie mentale, ont répondu à un entretien semi-directif. Elles ont également réalisé des dessins de la famille, et complété l’inventaire de résilience (IFR-40) et un questionnaire d’événements de vie. Résultats. La présence significative de certains facteurs de protection familiaux et extrafamiliaux dans le processus de résilience des sujets, confirme ceux retrouvés dans la littérature : les bonnes relations avec les parents, la bonne entente familiale, la présence d’adultes aidants, etc. D’autres facteurs de protection familiaux significatifs ont été trouvés : les activités privilégiées avec l’un des parents et le partage de valeurs morales. Conclusion. Nous pouvons favoriser la résilience des enfants vivant avec un parent souffrant de maladie mentale en renforçant ces facteurs de protection externes, et en développant un groupe de soutien entre pairs, afin de répondre à leurs besoins et de pallier le manque d’aide pour ces enfants en France. / The studies about children living with a parent suffering from a mental illness focus on children with mental disorders or at risk. Problematic. This study aims at exploring internal and external protective factors in resilient adults who grew up with a mental ill parent in order to develop a help for suffering children. We also make a literature review of the existing programs and helps for these children, put in perspective with our results, so that we can propose to offer them a kind of support. Methodology and population. Thirty mental healthy adult women, from 19 to 36 years old, who lived with a father or a mother suffering from a mental illness, answered a semi-structured interview. They also realized family drawings, and completed a resilience inventory (IFR-40) and a life events questionnaire. Results. The significant presence of family and extrafamily protective factors in the process of the resilience’ subjects, confirms those in the literature: good relationships with parents, good family concord, the presence of helping adults, etc. Other significant family protective factors were found: privileged activities with a parent and moral values shared.Conclusion. We can promote resilience in children living with a parent suffering from a mental illness by strengthening these external protective factors, and by developing a group of peer support to meet their needs and address the lack of support for these children in France.

Bakgrund: Många patienter väljer att vårdas i sitt hem den sista tiden i livet. Antalet patienter i palliativ vård i hemmiljö ökar och mer avancerad behandling erbjuds i hemmet. Patienter som erhåller palliativ vård i hemmet har ofta ett behov av en central infart för att kunna få läkemedel, infusion eller att ta blodprover i syfte att minska vårdlidande. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av inläggning av perifert inlagd central venkateter (PICC) på patienter i palliativ vård i hemmiljö. Metod: I studien användes en konventionell innehållsanalys med induktiv ansats för att analysera de sex genomförda semistrukturerade intervjuerna. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier med tillhörande nio underkategorier. De tre kategorierna var: behov av formell och reell kompetens, förberedelser inför och under genomförande samt utvärdering av inläggning av PICC. De nio underkategorierna som framkom var: att ha erfarenhet av att lägga in PICC, att vara kreativ, att ha kännedom om patientens hälsotillstånd, att det finns materiella resurser, att samarbeta med andra vårdenheter, att arbeta i hemmet är en utmaning för arbetsmiljö, att kunna avsätta tid, att risk finns för komplikationer samt att registrera antalet inlagda PICC. Informanternas tidigare erfarenheter av att lägga in PICC på sjukhus var en förutsättning för att kunna lägga in PICC hemma hos en patient. Att vara förberedd genom att ha kunskap om patientens tillstånd var viktigt. Att arbeta i någons hem krävde kreativitet för att lösa situationer och problem som kunde uppstå. Utvärdering av komplikationer skedde fortlöpande.  Slutsats: Resultatet visade att informanternas förvärvade erfarenheter av inläggning av PICC i slutenvården under det tidigare yrkeslivet låg till grund för en lyckad inläggning av PICC på patienter i palliativ vård i deras hem, men att det krävdes noggranna förberedelser inför ingreppet. Komplikationer efter inläggning var få. / Background: Many patients choose to be in their home during the final time of their lives. The number of patients in palliative care in the home environment is increasing and more advanced treatment can be offered at home. Patients who receive palliative care at home often have a need for a central line to receive medication, infusion, or to take blood samples. Aim: The aim of the study was to shed light on nurses' experiences of inserting a peripherallyinserted central catheter (PICC) on patients in palliative care in a home environment.   Method: A conventional content analysis with an inductive approach to analyze the six semi-structured interviews was used.  Results: The results were presented in three categories with nine subcategories. The three categories are: need for formal and prior competence, preparations for and during implementation and evaluation of insertion of PICC. The nine sub-categories that emerged were: to have experience of inserting PICC, to be creative, to have knowledge of the patient's health condition, that there are material resources, to collaborate with other care units, to work at home is a challenge for the work environment, to be able to set aside time, that there is risk for complications and to register the number of PICCs inserted. Informants' previous experiences of inserting PICCs in hospitals were a prerequisite for being able to insert PICCs at patient's home. Being prepared by having knowledge of the patient's condition as well as the home environment was important. Working in someone´s home required creativity to handle situations and problems that may arise. Evaluation of complications took place continuously. Conclusion. The results showed that the informants' acquired experiences of inserting PICC in inpatient care during their previous professional life were the basis for successful insertions of PICC:s to patients in palliative are in their homes, but careful preparations were required before the procedure.

Bakgrund Trauma orsakas oftast av högenergivåld och de flesta som råkar ut för trauma är personer mellan 18 och 64 år. Sjuksköterskans ansvar vid omhändertagande av patienter som har råkat ut för trauma är att utföra personcentrerad omvårdnad med omvårdnadsprocessen som stöd. För att kunna tillgodose patientens behov i samband med omhändertagande av patienter som råkat ut för trauma behöver sjuksköterskan förstå vilka omvårdnadsbehoven är. Syfte Syftet var att identifiera omvårdnadsbehov hos patienter som blivit omhändertagna på sjukhus efter att ha råkat ut för trauma. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikt med en kvalitativ ansats. För sökningen användes databaserna CINAHL och PubMed där tolv artiklar identifierades och sedan analyserades. Resultat I resultatet identifierades två kategorier och sex underkategorier som belyser att patienter som har råkat ut för trauma har flertalet fysiska- och psykiska omvårdnadsbehov i samband med omhändertagandet. Fysiska behov som identifierats är behov av adekvat smärtlindring, behov av varsamhet vid förflyttning samt behov av stöttning vid daglig aktivitet. Psykiska behov som identifierats är trygghet, närvaro, bemötande samt känslomässigt stöd. Framför allt de psykiska behoven hos patienter som råkat ut för trauma behöver fyllas av sjuksköterskan. Slutsats Vid utförande av personcentrerad omvårdnad kan patientens psykiska behov i högre grad tillgodoses. / Background Trauma is often caused by high energy mechanisms and often affects younger people between 18 and 64 years. Nurses’ responsibility for trauma care is to perform personcentred nursing with the nursing process as support. The nurse needs to understand patients’ needs to be able to meet them in connection with trauma care. Aim The aim of this study was to identify patients caring needs while receiving hospital care after suffering from trauma. Method This study was implemented as a structured literature study with the elements of the methodology used in systematic reviews with a qualitative approach. The databases CINAHL and PubMed were used for searching articles and twelve articles were identified and analysed. Results In the result two categories and six subcategories describe patients caring needs after suffering from trauma. Physical needs that have been identified are the need of pain relief, need of caution when moving and need of support during daily activities. Mental needs that have been identified are the need of security, need of presence, need of good reception, and need of emotional support. Above all, the mental needs of patients suffering from trauma need to be met by the nurse. Conclusions If nurses perform a person- centred nursing, the patient’s mental needs are met to a greater extent.