<p>Försvarsmakten har sedan sekelskiftet gått ifrån att vara ett invasionsförsvar till att bli ett insatsförsvar. Under denna omvandling har Försvarsmakten blivit allt mindre och fått en mer internationell inriktning. Förband har lagts ned, personal sagts upp och materiel skrotats. Författaren är intresserad av att se hur detta har påverkat Försvarsmakten som en samhällsresurs.</p><p>Problemet som ställs i uppsatsen är huruvida regeringen har anpassat Försvarsmaktens uppgift att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, mot bakgrund av den omvandling som skett. Syftet med denna uppsats är sålunda att undersöka och jämföra om uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred har förändrats, utvecklats eller anpassats till det nya insatsförsvaret som Sverige har idag.</p><p>Som metod används en komparativ och kvalitativ textanalys av utvalda propositioner, departementsserier och regleringsbrev. De fakta i dokumenten som berör uppsatsämnet analyseras och jämförs, för att sedan sammanfattas och diskuteras. </p><p>Resultatet i uppsatsen påvisar att regeringen inte har ändrat uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, som ställs till Försvarsmakten. Men det påvisar även att en kontinuerlig anpassning av uppgiften sker i form av ett samarbete med andra myndigheter, denna utveckling kan följas på olika sätt i de utvalda källorna.</p><p>Författaren har dragit slutsatser kring det presenterade resultatet och kommit fram till att regeringen inte behövt ändra uppgiften. Men för att kunna effektivisera utnyttjandet av de resurser som Försvarsmakten kan tillföra vid svåra påfrestningar bör regeringen utveckla och precisera hur Försvarsmakten skall utnyttjas med störst effektivitet.</p> / <p>The Swedish Armed Forces has, since the turn of the century, transformed from an invasion defence to a type of mission oriented defence. This means that the Swedish armed forces have become smaller in volume, material has been terminated, a lot of personnel have been terminated and the amount of conscripts heavily reduced. The author is interested in how this has affected the Swedish armed force as recourse to the Swedish society.</p><p>Before and under the transformation, one of the Swedish armed forces duties has been to strengthen the Swedish society when hard tensions have emerged in peacetime. This duty has been presented in the regulations that the Swedish government give to the Swedish Armed Forces every year.  The duty is also one of the duties presented in the regulation that controls the Swedish Armed Forces activities.</p><p>The problem that is presented in the essay is how the Swedish government has adjusted this duty to the Swedish Armed Forces with this transformation in mind. The purpose of this essay is therefore to investigate and compare if the duties have been changed, developed and/or adjusted to the new Swedish armed forces as it is today.</p><p>The result of this paper shows that the government has not changed the duty to strengthen the society when hard tensions come. However, it also shows that there is a continuing adjustment to the duty in form of cooperation with other authorities. This development can be seen in different ways in the varying sources that have been presented in the essay.</p><p>The author has drawn some conclusions concerning the presented results and reached a conclusion that the government does not have to change the duty. It can be preserved as it is today. In order to use the resources that the Swedish armed forces contribute more efficiently, the government has to develop and specify how the Swedish armed forces can be used with the greatest efficiency.</p>

Försvarsmakten har sedan sekelskiftet gått ifrån att vara ett invasionsförsvar till att bli ett insatsförsvar. Under denna omvandling har Försvarsmakten blivit allt mindre och fått en mer internationell inriktning. Förband har lagts ned, personal sagts upp och materiel skrotats. Författaren är intresserad av att se hur detta har påverkat Försvarsmakten som en samhällsresurs. Problemet som ställs i uppsatsen är huruvida regeringen har anpassat Försvarsmaktens uppgift att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, mot bakgrund av den omvandling som skett. Syftet med denna uppsats är sålunda att undersöka och jämföra om uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred har förändrats, utvecklats eller anpassats till det nya insatsförsvaret som Sverige har idag. Som metod används en komparativ och kvalitativ textanalys av utvalda propositioner, departementsserier och regleringsbrev. De fakta i dokumenten som berör uppsatsämnet analyseras och jämförs, för att sedan sammanfattas och diskuteras.  Resultatet i uppsatsen påvisar att regeringen inte har ändrat uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred, som ställs till Försvarsmakten. Men det påvisar även att en kontinuerlig anpassning av uppgiften sker i form av ett samarbete med andra myndigheter, denna utveckling kan följas på olika sätt i de utvalda källorna. Författaren har dragit slutsatser kring det presenterade resultatet och kommit fram till att regeringen inte behövt ändra uppgiften. Men för att kunna effektivisera utnyttjandet av de resurser som Försvarsmakten kan tillföra vid svåra påfrestningar bör regeringen utveckla och precisera hur Försvarsmakten skall utnyttjas med störst effektivitet. / The Swedish Armed Forces has, since the turn of the century, transformed from an invasion defence to a type of mission oriented defence. This means that the Swedish armed forces have become smaller in volume, material has been terminated, a lot of personnel have been terminated and the amount of conscripts heavily reduced. The author is interested in how this has affected the Swedish armed force as recourse to the Swedish society. Before and under the transformation, one of the Swedish armed forces duties has been to strengthen the Swedish society when hard tensions have emerged in peacetime. This duty has been presented in the regulations that the Swedish government give to the Swedish Armed Forces every year.  The duty is also one of the duties presented in the regulation that controls the Swedish Armed Forces activities. The problem that is presented in the essay is how the Swedish government has adjusted this duty to the Swedish Armed Forces with this transformation in mind. The purpose of this essay is therefore to investigate and compare if the duties have been changed, developed and/or adjusted to the new Swedish armed forces as it is today. The result of this paper shows that the government has not changed the duty to strengthen the society when hard tensions come. However, it also shows that there is a continuing adjustment to the duty in form of cooperation with other authorities. This development can be seen in different ways in the varying sources that have been presented in the essay. The author has drawn some conclusions concerning the presented results and reached a conclusion that the government does not have to change the duty. It can be preserved as it is today. In order to use the resources that the Swedish armed forces contribute more efficiently, the government has to develop and specify how the Swedish armed forces can be used with the greatest efficiency.

Idag finns ett starkt forskningsstöd som visar att små barn utvecklar PTSD eller andra stressrelaterade symtom i samband med trauma i lika eller högre grad än äldre barn, ungdomar och vuxna. De yngsta barnens starka beroende av sina vårdnadshavare för överlevnad och skydd i kombination med deras utvecklingsmässiga omognad gör de minsta barnen till en särskilt utsatt och sårbar grupp. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka forskningsstödet för olika psykoterapeutiska metoder för små barn (noll till fem år) med trauma. Översikten omfattar 29 artiklar med olika metodologiska tillvägagångssätt. Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten att det saknas forskning om behandling av små barn samt att det finns studier som påtalar behov av att anpassa behandlingen till barnens ålder och behov. Detta inkluderar till exempel att involvera barnets primära omsorgsperson/er, att använda lek som metod, att ge åldersanpassad psykoedukation samt att identifiera känslor utifrån ålder och mognad. Framtida forskning om små barn har flera frågeställningar som behöver besvaras; Hur går en evidensbaserad diagnostisk process till för de små barnen? Vilka symtom behöver premieras i behandlingen? Vilka barn bör erbjudas behandling och hur kan effekten av terapin mätas? Ytterligare studier med fokus på genomförbarhet och enhetliga utfallsmått rekommenderas. / There is ample evidence to suggest that infants and small children can develop PTSD and other stress-related symptoms as a result of trauma, to an equal or greater degree than older children, adolescents and adults. Particularly, their strong reliance and dependence on their caregivers for protection and survival, in combination with their developmental immaturity, makes them an especially vulnerable group. This review aims to investigate the evidence base for varying psychotherapeutic methods specifically targeting small children zero to five years of age who have experienced trauma. A structured search was conducted using two databases; PsychInfo and Web of Science. The results includes 29 articles with diverse methodological approaches. In essence, the discussion highlights that there is sparse research concerning small children and the treatment of trauma. Studies that exist, put forward the need to conduct therapy with the small children and their caregivers, so called “dyadic therapy” regardless of psychotherapeutic orientation. Also, adapting therapy to suit the small children's cognitive, language and social development is imperative. This is done, for example, through the use of play, by providing age appropriate psychoeducation, and identifying emotions based on age and maturity. Still, there are many questions remaining that may need to be answered in order to provide evidence-based treatment to small children and their families, for example; How do we best conduct an evidence-based assessment of trauma in small children? Which trauma-symptoms should be treated and how should the treatment outcome be measured? Further studies are recommended.