Personen som drabbats av ett svårläkt sår kan uppleva ett fysiskt och psykiskt lidande. Detta kan utmärkas av smärta, lukt, begränsat socialt liv, stress, känsla av värdelöshet och hopplöshet. Något som kan öka välbefinnandet är delaktighet genom egenvård. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att belysa hur sjuksköterskan kan främja patientens delaktighet i den egna vården vid svårläkta sår. Litteraturstudien baserades på åtta vetenskapliga artiklar och resulterade i fem teman: Utbilda och ge rådgivning, Skapa en förtroendefull relation, Se patienten som kompetent, Möjliggöra emotionellt och praktiskt stöd och Använda praktiska hjälpmedel. Det framkom tydligt att sjuksköterskan behöver se hela personen för att möjliggöra en förtroendefull relation, något som främjar patientens delaktighet i den egna vården vid svårläkta sår. Vidare forskning angående olika svårläkta sår och kopplingen till delaktighet behövs för att sjuksköterskan ytterligare ska kunna främja delaktighet i den egna vården vid svårläkta sår. Sjuksköterskan i den kliniska verksamheten behöver prioritera och lyssna aktivt på patienten. Patienten behöver utbildas i bland annat hur egenvården kan genomföras. Sjuksköterskan behöver utbildning för att kunna lära ut detta på ett pedagogiskt vis.

Bakgrund: Svårläkta sår är vanligt förekommande och sjuksköterskan spelar en nyckelroll i sårbehandlingen. Det finns ett växande behov av att öka kunskapen om svårläkta sår då det förekommer brister. Relationen mellan sjuksköterska och patient är viktigt för resultatet av behandlingen och även att ha ett helhetsperspektiv är en viktig del i vården av patienter med svårläkta sår. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta artiklar med en kvalitativ ansats. Dessa granskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och sju underkategorier; God vård under bristande omständigheter - kunskap, tidsbrist, prioriteringar och en utmanande arbetsmiljö. Utmaningar i patientmötet - den ofrånkomliga lukten och de överväldigande känslorna. Det professionella samspelet - en god patientrelation och kollegial samverkan. Konklusion: Att vårda patienter med svårläkta sår är påfrestande för sjuksköterskorna. Därför bör bättre prioriteringar, mer utbildning och ett bättre samspel eftersträvas. Nyckelord: Svårläkta sår, sjuksköterskor, erfarenheter, omvårdnad / Background: Slow-healing wounds are common and the nurses play a key role in the treatment of these wounds. There is a growing need to increase the knowledge of slow-healing wounds when faults occur. An holistic approach to the patients is important to the outcome of the treatment. Another key part when it comes to caring for slow-healing wounds is the relationship between nurse and patient. Aim: To describe nurses' experiences of caring for patients with slow healing wounds. Methods: A literature study based on eight articles with a qualitative approach. These were reviewed, analyzed and compiled to a result. Results: The results are presented in three categories and seven subcategories; Good care in insufficient conditions - knowledge, lack of time, priorities and a challenging work environment. Challenges when meeting the patient - the unavoidable smell and overwhelming emotions. Professional interplay- a good patient relationship and peer interaction. Conclusion: It’s demanding for nurses to care for patients with slow-healing wounds. In order to deal with that problem, the measures should be, better priorities, more education and a more effective interplay. Keywords: Slow-healing wounds, nurses, experience, nursing

Bakgrund: Sår har i alla tider varit fruktade och behandling av sår var 2012 fortsatt en vanlig omvårdnadsåtgärd. Att leva med svårläkta sår kan påverka det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet samt vara en belastning i vardagen. Inom begreppet svårläkta sår är bensår, fotsår, trycksår och maligna tumörsår vanligast. För att ett sår ska räknas som svårläkt ska såret ha en läkningsprocess på minst sex veckor. Syftet: Var att beskriva patienters erfarenheter av att leva med svårläkta sår. Metod: En litteraturstudie har genomförts och resultatet har baserats på 16 kvalitativa artiklar. Databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO användes. Materialet granskades och analyserades sedan induktivt. Resultat: Består av fyra kategorier: Den besvärliga kroppen, Den känslosamma tillvaron, Påverkan på sociala relationer och Att vara beroende av vård. I resultatet framkom att patienter hade många erfarenheter av svårläkta sår. Smärta, lukt, exsudat var något som påverkade patienters välbefinnande. Att leva med svårläkta sår kunde orsaka nedstämdhet och depression. För att hantera vardagen använde patienter olika copingstrategier. Patienter beskrev även att de sociala relationerna påverkades genom att patienterna kände sig som en börda och isolerade sig på grund av skam. Vård av svårläkta sår krävde många möten med sjuksköterskor, vilket kunde skapa en speciell relation mellan patient och sjuksköterska. Slutsats: Studiens resultat om patienters erfarenheter av att leva med svårläkta sår visar att patienter har många värdefulla erfarenheter att delge sjuksköterskor. Det är av vikt att forskningen fortsätter så sjuksköterskor kan ge den omvårdnad och behandling dessa patienter är i behov av.

Fotsår är en del av många diabetikers liv. Såren uppstår ofta till följd av sjukdomens komplikationer som nedsatt känsel och cirkulation. Sårläkningen tar lång tid vilket kan begränsa patienten i vardagen. När vardagen blir påverkad kan även livskvaliteten bli lidande. Syftet med studien är således att belysa hur ett svårläkt fotsår påverkar diabetikers livskvalité. Kvantitativa och kvalitativa artiklar analyserades för att genomföra en litteraturstudie. Resultatet omfattar tre huvudteman; hämning av fysiska behov, en inre påverkan och begränsning i det sociala livet. Patienterna får restriktioner och rekommendationer för att gynna sårläkning och undvika komplikationer vilket gör att de blir begränsade och livskvaliteten försämras. Många har även smärta, vilket också är en faktor som påverkar livskvaliteten. Som slutsats kan sjuksköterskan stärka patientens livskvalitet genom att anpassa vården, främja patientens självständighet och se till människan bakom såret.

In the nurse's profession ulcer care is a common nursing intervention. Being inserted in methods of treatment and updated with evidence-based knowledge is therefore an important part of the nurse's work. Chronic ulcers are expensive for health care and occupy a lot of time. Knowledge is therefore important for ulcer healing, for the patient comfort and to reduce costs. The aim of the study was to illustrate the nurse's knowledge of nursing interventions of chronic ulcer. A literature study was done and the result showed from 12 scientific articles. The result includes nurses' lack of knowledge of ulcer care related to how they used them in practice. The knowledge about the prevention of ulcers, nursing interventions, the importance of diagnosis status and knowledge of the patient's perspective. Sources of information turned out to be mostly based on experience, and the evidence fell away in ulcer care. Education gave more knowledge that improved the healing possibilities. Nurses' evidence-based knowledge about ulcer care must therefore be continually updated and improvement knowledge should be sought. More education on ulcer care should be sought in nursing education to promote the wound healing process in patients in the future. It recommends research and survey of Sweden ulcer care training. / Sårvård är en vanlig omvårdnadsåtgärd inom sjuksköterskans profession. Att vara insatt i behandlingsmetoder och uppdaterad med evidensbaserade kunskaper är därför en viktig del i sjuksköterskans arbete. Svårläkta sår kostar hälso- och sjukvården mycket pengar och tid. Sjuksköterskans kunskaper har därför betydelse för sårläkningen, för patientens välbefinnande samt för att minska kostnaderna. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans kunskaper om omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår. En litteraturstudie gjordes, och i resultatet ingår 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att sjuksköterskor hade bristande kunskaper om sårvård relaterat till hur de använde dem i praktiken. Kunskaperna varierade när det handlade om prevention av sår, omvårdnadsåtgärder, vikten av diagnosställning samt kunskaper om patientens perspektiv. Kunskapskällor visade sig vara mestadels erfarenhetsbaserade, och evidensen föll bort i sårvården. Fortbildning gav mer kunskap vilket förbättrade läkningsmöjligheterna. Sjuksköterskors evidensbaserade kunskaper kring sårvård måste därför kontinuerligt uppdateras och förbättringskunskap måste eftersträvas. Förutsättningar för mer utbildning kring sårvård bör prioriteras för att säkerställa en god sårvård där sårläkningsprocessen förbättras. Vidare rekommenderas forskning och kartläggning av Sveriges sårvårdsutbildningar.

Bakgrund Svårläkta sår är ett samhällsproblem som ökar i takt med en allt äldre befolkning. Sjuksköterskan möter patienter med svårläkta sår nästan överallt inom vården. Det är vanligt att patienter med svårläkta sår upplever smärta. För att kunna lindra lidande är det viktigt för sjuksköterskan, utöver kunskap kring sårläkningsprocessen och smärtlindring, att förstå dessa patienters upplevelser och erfarenheter av smärta relaterat till sår för att kunna ge god omvårdnad.  Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av smärta relaterat till svårläkta sår. Metod En litteraturöversikt med 18 inkluderade studier, sex kvantitativa och 12 kvalitativa studier insamlade från databassökningar i CINAHL och PubMed. Studiernas resultat sammanställdes utifrån integrerad analysmetod inspirerad av Kristensson (2014).    Resultat I resultatet framkom att de flesta patienter som ingick i denna litteraturöversikt hade erfarenheter av sjukdomslidande i form av smärta relaterat till svårläkta sår, oberoende av sårets svårighetsgrad eller etiologi. Många patienter hade upplevt smärtsam sårbehandling vilket var ett onödigt vårdlidande. Smärta relaterat till svårläkta sår skapade ett livslidande då patienterna upplevt att sårsmärta begränsat deras liv fysiskt, psykiskt och socialt. Slutsats Smärta relaterat till svårläkta sår skapar många gånger ett lidande hos de drabbade. Nationella riktlinjer för både sår- och smärtbehandling saknas i dagsläget, något som skulle kunna möjliggöra en mer jämlik och patientsäker vård. En slutsats som kan dras utifrån resultatet i denna litteraturöversikt är att kontinuerlig smärtskattning, dokumentation och uppföljning tillsammans med ett personcentrerat förhållningssätt och sårbehandling med varsam hand skulle kunna bidra till att minska smärta relaterat till svårläkta sår och därmed lindra lidande.

Bakgrund: Tryckkammarbehandling är en vanlig behandling för dykarsjuka, men kan även användas vid andra tillstånd, till exempel hos patienter med svårläkta sår, vilka överlag upplever sig ha sämre livskvalitet. Den definition av livskvalitet som valdes i denna studie grundades i den subjektiva livssituationens flerdimensionella aspekter. Studiens teoretiska förankring utgick från ett humanvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelsen kring livskvalitet utifrån WHO och Haas. Syfte: Att beskriva upplevelser av livskvalitet hos patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter i samband med tryckkammarbehandling. Metod: Systematisk litteraturstudie av befintlig vetenskaplig litteratur inom intresseområdet. Artiklarna granskades kritiskt genom författartriangulering och analyserades utifrån ett deduktivt arbetsätt. Analysen grundar sig på fem artiklar. Resultat: Tryckkammarbehandling ledde, i de artiklar vi studerade, till ökad livskvalitet bland annat genom ökad sårläkning, förbättrad hälsa och minskad fysisk begränsning. Även den psykiska aspekten av livskvalitet förbättrades utifrån ökat psykiskt välbefinnande, ökad vitalitet, minskad depression samt minskad känslomässig begränsning. Under behandlingen kunde olika obehag som klaustrofobiska känslor infinna sig. Ur den sociala aspekten visade behandlingen på möjlighet att träffa andra i liknande situationer. Tidigare negativa erfarenheter påverkar både förtroendet för behandlingens utgång som patientens existentiella livskvalitet. Slutsats: Med ökad tillgång till tryckkammarbehandling kan fler patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter få ökad livskvalitet. Vårdvetenskaplig forskning kring ämnet är begränsad och förslag på vidare forskning ges.

De flesta patienter med svårläkta sår behandlas i primärvården och en stor del av distriktssköterskornas kontakttid upptas av såromläggningar. Det finns enligt svensk lag krav på att hälso- och sjukvården ska möta patienters behov av kontinuitet samt skapa goda kontakter mellan patient och personal inom hälso- och sjukvård. Patienter har i tidigare studier nämnt att kontinuitet är viktigt för en god vårdrelation men vården är organiserad så att kontinuitet inte alltid kan tillgodoses. Syftet med studien var därför att studera hur patienter med svårläkta sår inom primärvården upplever såromläggningar, med fokus på att vårdas av olika distriktssköterskor. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Sju patienter med svårläkta sår intervjuades. Resultatet resulterade i ett tema, fyra kategorier och tio underkategorier. Temat är: Kontinuitet påverkar patienternas upplevelse av att känna trygghet i vårdrelationen. De fyra kategorierna som framkommit är: Att slappna av i trygga händer, Att känna sig bekräftad, Att känna sig sårbar och Att känna sig ensam. Patienterna som träffar några få olika distriktssköterskor upplever att de kan slappna av i trygga händer och känner sig bekräftade, detta bidrar till trygghet i vårdrelationen. Patienter som däremot träffar många olika distriktssköterskor känner sig sårbara och ensamma, vilket bidrar till otrygghet i vårdrelationen. I diskussionen framhålls att kontinuitet och avsaknad av kontinuitet påverkar följande aspekter i vårdrelationen på olika sätt; hur kommunikationen upplevs, vilket bemötande patienterna får, hur såromläggningarna  utförs  och  om  patienterna  känner  förtroende  för distriktssköterskorna. För patienter med svårläkta sår byggs en trygg och god vårdrelation med hjälp av kontinuitet. Avsaknad av kontinuitet riskerar däremot att medföra otrygghet i vårdrelationen.

Bakgrund: Personer med svårläkta sår vårdas både i öppen- och slutenvården och är en grupp som ökar i takt med befolkningens stigande levnadsålder vilket är en resurs-och kostnadsfråga för samhället. Sjuksköterskans roll i möten med denna patientgrupp förblir den samma som vid möten med andra patientgrupper - att lindra lidande. En stor del patienter upplever nämligen både ett fysiskt men också ett psykiskt lidande vid detta sjukdomstillstånd vilket har en negativ inverkan på deras välbefinnande och livskvalitet. Detta ställer krav på sjuksköterskans förmåga till att uppmärksamma och lindra lidande.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor kan lindra lidande hos patienter med svårläkta sår.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att besvara syftet. Detta resulterade i 17 inkluderade artiklar som var både kvantitativa och kvalitativa.Resultat: I resultatet framkom fyra teman som på olika sätt är av betydelse för att sjuksköterskan ska kunna lindra patientens lidande vid svårläkta sår. Det första temat speglar vikten av personcentrerad omvårdnad. Det andra temat berör livskvalitet medan det tredje temat lyfter smärta och smärtlindring. Slutligen handlar det fjärde temat om sjuksköterskans kompetens.Slutsats: Genom att stötta och symptomlindra patienter med svårläkta sår i kombination med ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan lindra patientens lidande. Genom att i samråd bygga upp ett ömsesidigt partnerskap kan patientens lidande lindras och livskvaliteten förbättras. Ett sådant tillvägagångssätt ställer krav på att sjuksköterskan förnyar sina kunskaper och ger omvårdnad grundad i evidens.

Personer med risk för eller med svårläkta sår är en stor del av de personer som besöker hälso- och sjukvården idag då Sveriges befolkning blir allt äldre. Vårdkostnaderna kan ofta bli höga då ett svårläkt sår kan ha en komplicerad och lång läkningsprocess. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa faktorer som påverkar delaktighet och egenvård hos personer med risk för och med svårläkta sår. Metoden som använts för att svara på studiens syfte är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklars resultat har granskats, kvalitetsbedömts och analyserats. Resultatet av litteraturöversikten visar på att personer med risk för och med svårläkta sår gärna vill ta del av kunskap om sin sjukdomsbild och sina behandlingsmetoder. Partnerskapet mellan personer med risk för eller med svårläkt sår och de behandlande sjuksköterskorna är av stor vikt för att öka engagemanget och främja delaktigheten och egenvården. Studien visar även på hinder för delaktighet och egenvård hos personer med risk för och med svårläkta sår. Slutsatsen av litteraturöversikten belyser att faktorer som påverkar delaktighet och egenvård är kunskap, utbildning och partnerskap. Psykosociala faktorer så som depression och fysiska faktorer så som smärta och rörelseinskränkning är exempel på faktorer som kan utgöra ett hinder för delaktighet och egenvård. En ökad medvetenhet om dessa faktorer kan främja delaktighet och egenvård hos personer med risk för eller med svårläkta sår.