Demenssjukdomar går ännu inte att bota, åtgärderna med hälso- och sjukvården samt socialtjänstens åtgärder är för att bidra till en god livskvalitet i sjukdomens olika faser och syftar till att underlätta vardagen och livskvalitén för den drabbade och familjen. Vården börutgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syftet med personcentrerat förhållningssätt är att i fokus ha en mer personlig omvårdnad och vårdmiljö samt en förståelse för problem och svårigheter i samband med demenssjukdomen men även se de resurser som finns kvar. Det personcentrerade förhållningssättet genomsyrar den palliativa vården som personer med demenssjukdom behöver i livets slutskede. Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskan och vårdpersonalen kan uppnå en god vård och symtomkontroll hos patienter med demenssjukdom under den terminala fasen. Frågeställningar utgick ifrån vilka förutsättningar och hinder som finns för att uppnå en godvård och symtomkontroll. Som metod genomfördes en icke systematisk litteraturstudie. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Vetenskapliga artiklar(n=15) analyserades med integrerad analys i tre steg och resulterade i sex kategorier. De sex kategorierna var: personcentrerad vård, palliativ vård, symtomkontroll, teamet, närståendesamt kunskap. Personcentrerad vård utifrån den palliativa vårdfilosofin behöver implementeras och utvecklas speciellt för personer med demenssjukdom. Den palliativa vården behöver utvecklas för att tillgodose personer med demenssjukdom som är i den terminala fasen för att få optimal livskvalitet, symtomlindring och omhändertagande vid livets slut. Sjuksköterskan och vårdpersonalen har en central roll i omvårdnaden och vården kring personen med demenssjukdom. Studier visar att det finns förutsättningar och hinder i den palliativa vården gällande personer med demenssjukdom jämfört vid andra palliativa sjukdomar som är obotliga. Kunskap och utbildning behövs till vårdpersonalen inom flera professioner. Det framkommer även vikten av att inkludera nära anhöriga vid beslut gällande vårdbegräsningar och vård vid livets slut samt stödja dem under vårdtiden. Personcentrerad vård ska genomsyraden palliativa vården för personer med demenssjukdom för att uppnå god vård och symtomkontroll.

Sammanfattning Bakgrund  Långvarig smärta är ett utbrett problem som orsakar lidande för många människor. Att leva med långvarig smärta påverkar individen negativt både psykiskt, fysiskt och socialt, samtidigt som det utgör stora kostnader för samhället. För att lindra det lidande som orsakas av långvarig smärta är det viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om hur smärtan kan behandlas. Mindfulness utgår likt omvårdnadsvetenskapen från en holistisk syn på individen. Det är därför av värde för sjuksköterskan att i sin profession ha kunskaper om sambanden mellan långvarig smärta och mindfulness.  Syfte  Syftet var att beskriva erfarenheter av mindfulness som symtomlindring hos personer med långvariga smärttillstånd.  Metod  Studien utformades som en icke-systematisk litteraturöversikt i avsikt att få en övergripande bild av den upplevda effekten av mindfulness som symtomlindring vid långvariga smärttillstånd. Resultatet i litteraturöversikten är baserat på 17 vetenskapliga artiklar som sökts fram i databaserna PubMed och CINAHL, med hjälp av kombinationer av sökord. Artiklarna har kvalitetsgranskats och vidare analyserats med hjälp av en integrerad dataanalys.  Resultat  I flertalet studier upplevdes positiva effekter av mindfulness i form av minskad smärta, förändrad smärtuppfattning samt minskning av psykisk ohälsa, som är en vanlig följd av långvarig smärta. Ett annat väsentligt fynd var att mindfulness för många resulterade i en ökad acceptans för smärtan, vilket hade positiva effekter i det dagliga livet.  Slutsats  Att lindra lidande är ett av sjuksköterskans ansvarsområden. I flera studier har personer med långvarig smärta beskrivit positiva upplevelser av mindfulness både fysiskt och psykiskt. Litteraturöversikten tyder på att utökade kunskaper om mindfulness kan vara av värde för sjuksköterskor. Sjuksköterskans kunskaper kan i sin tur appliceras i omvårdnaden genom patientundervisning, vilket även kan främja patientens egenvårdsförmåga och autonomi. / Abstract Background  Chronic pain is a major issue causing suffering for many people. Living with chronic pain has a negative impact on the individual both mentally, physically, and socially. Meanwhile, it implies a major cost to society. To relieve the suffering caused by chronic pain, it is important that the nurse has knowledge of how the pain can be treated. Mindfulness, like nursing science, is based on a holistic view of the individual. Thus, it is of value to the nurse to have knowledge in their profession of the connections between chronic pain and mindfulness.  Aim  The aim was to describe experiences of mindfulness as symptom relief in chronic pain conditions.  Method  The study was designed as a non-systematic literature review to gain an overall picture of the perceived effect of mindfulness as a symptom relief in chronic pain conditions. The results in the literature review are based on 17 scientific articles searched in the databases PubMed and CINAHL, using combinations of keywords. The articles have been quality reviewed and further analyzed with the help of integrated data analysis.  Results  Positive effects of mindfulness were experienced in the form of reduced pain, altered perception of pain, and reduction of mental illness, which is a common consequence of chronic pain. Another significant finding was that mindfulness for many patients resulted in increased acceptance of pain, which had positive effects in daily life.  Conclusions  Reducing suffering is one of the nurse's responsibilities. In several studies, a great many patients have expressed positive reactions to mindfulness, both physically and mentally. The literature review suggests that increased knowledge of mindfulness can be of value to nurses. The nurse's knowledge can in turn be applied in nursing through patient awareness, which can also promote the patient's self-care ability and autonomy.

Bakgrund: Palliativ vård innebär att patienter i livets slutskede ska kunna få lindring för sina symtom. I vissa fall är symtomen outhärdliga och det kan många gånger vara en blandning av fysisk, psykisk, social och existentiell smärta som patienterna drabbas av. När symtomen inte går att lindra trots att alla försök till lindrande behandling prövats kan palliativ sedering vara det enda alternativet för patienten att nå symtomlindring. Syfte: Syftet var att undersöka vilka etiska utmaningar sjuksköterskor beskriver i samband med palliativ sedering.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt där 12 vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. En tematisk analys användes för att bearbeta data. Resultat: Resultatet redovisas i tre huvudteman med vardera två underteman. Känslomässiga utmaningar vid palliativ sedering: möta krav från patient och närstående, moralisk stress. Dagliga utmaningar vid palliativ sedering: rädsla att göra fel, osäkerhet kring symtomtolkning. Utmaningar i teamet vid palliativ sedering: olika åsikter inom teamet, betungande ansvar. Slutsats: Resultatet belyser ur ett internationellt perspektiv att sjuksköterskor dagligen står inför flertalet etiska utmaningar i samband med palliativ sedering. Det fanns en utbredd osäkerhet kring läkemedelshantering och administrering både gällande dos och ansvar likaså en rädsla att palliativ sedering skulle påskynda döden. Sjuksköterskorna uttryckte en ambivalent känsla när de ställdes inför krav från både patient och närstående. Sjuksköterskorna upplevde ofta ett betungande ansvar men stöd från teamet underlättade och kändes viktigt. Eftersom en vedertagen definition och gemensamma riktlinjer saknas behövs mer forskning och ökad kunskap.

Bakgrund: Att få ett cancerbesked kan för vissa upplevas som att få en dödsdom. Det väcker inte allt för sällan starka känslor hos både den drabbade och dess anhöriga. Att leva med cancer upplevs för många påfrestande både fysiskt och psykiskt från symtom och biverkningar från olika behandlingar såsom cytostatika och strålning. Däremot kan hoppet ofta leva kvar men i olika grader innan det infinner sig på nytt. Syfte: Syftet med denna litteratöversikt var att beskriva massage och beröring som symptomlindring hos patienter som lever med cancer. Metod: Denna uppsats har utformats som en litteraturöversikt bestående av 13 artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Datainsamling har gjorts i form av litteratursök i databaserna CINAHL, PubMed samt via manuella sökningar. Resultat: Resultatet presenterades under två huvudkategorier: symtomlindrande effekter med hjälp av massage och beröring och påverkan av livskvalitén med hjälp av massage och beröring. De underliggande kategorierna var: smärta och illamående, respektive ångest, sömn och relationer. Massage, beröring och aromaterapi kunde minska både smärta och illamående även om effekten avtog när behandlingen avslutades. Detsamma gällde ångest. Även sömnkvalitén förbättrades och beröring kunde i vissa fall medföra ett känslomässigt stöd och sågs att relationer kunde fördjupas. Slutsats: Olika typer av beröringsformer är bland de äldsta behandlingsmetoder som finns och har börjat användas allt mer inom hälso- och sjukvården. Massage, beröring och aromaterapi kan ge en god symtomlindrande effekt både fysiskt och psykiskt och öka livskvalitén vid kontinuerlig behandling. / Background: Receiving a cancer diagnosis can for some be seen as getting a death sentence. It often evokes strong feelings of both the patients and their relatives. Living with cancer is often experienced as stressful both physically and mentally from the symptoms and side effects from treatments such as chemotherapy and radiation. However, hope often survive, only in different degrees before it find its way back. Aim: The purpose of this study was to describe massage and touch as a method for symptom relief in cancer patients. Method: This study has been designed as a litterature review consisting of 13 qualitative and quantitative articles. Data was collected in the databases CINAHL, PubMed and by searching manually. Results: The results were presented in two main categories: symptomatic effect of massage and touch and impact of the quality of life by means of massage and touch. The underlying categories were: pain and nausea, and anxiety, sleep and relationships. Massage, touch and aromatherapy could help reduce pain, nausea and anxiety, although the effect waned when treatment ended. Sleep quality improved and touch could in some cases be seen as a way of deepen relationships. Conclusion: Different types of touchtherapy are some among the oldest methods in history and are being used more in health care. Massage, touch and aromatherapy can provide a good symptomatic effect both physically and mentally, and increase quality of life when receiving treatment continuously.

Amyotrofisk lateralskleros (ALS/MND) är en nervsjukdom som drabbar de motoriska nervcellerna vilket medför att muskler förtvinar. Symtom som förekommer är förlamning, tal-kommunikationssvårigheter, sväljsvårigheter, nedsatt tarmrörelse, andningsproblem och psykiska besvär. Sjukdomen medför stort omvårdnadsbehov. Öka kunskapen hos sjuksköterskor om ALS patienters behov är betydelsefullt för att förbättra den individanpassade och stödjande vården. Syftet Att beskriva ALS patienters upplevelser av sjuksköterskans roll i omvårdnaden. Metod: Litteraturstudie och granskning av tidigare publicerat material. Resultat: Teman och Subtema som framkommit är Sjuksköterskans förhållningssätt- informationsbrist, kommunikation och delaktighet. Symtom- lindring- fysiska symtom, psykiska besvär, livskvalité. Patient och anhöriga påtalar bristande information. Dålig kommunikation mellan sjuksköterska, den drabbades familj och övriga professioner. De fysiska symtomen som uppkommer är komplexa. De kräver ett stort omvårdnadsbehov samt symtomlindring för att minska lidande. Stöd och symtomlindring medför förbättrad livskvalité. Psykiska besvär uppkommer inte bara hos patienten utan även hos anhöriga. Diskussion: ALS/MND är en sjukdom som drabbar hela familjen och bidrar till en stor sorg samt minskad livskvalité. Sjuksköterskan ska fokusera på en patientcentrerad vård där patienten får vara delaktig i beslut som rör sjukdomen.

Bakgrund: Det nya coronaviruset Covid-19 spred sig till äldreboenden och medförde att rutiner inom den kommunala äldrevården och palliativa vården påverkades negativt. Etisk stress påverkade sjuksköterskornas förmåga att ge personcentrerad och likvärdig vård. Problem: Sjuksköterskor har som uppgift att bibehålla och förbättra välbefinnandet för den palliativa patienten. När delar av den palliativa vårdens värdegrund åsidosattes uppstod brister i delar av den palliativa vårdfilosofin. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av den palliativa vården på äldreboenden under pandemin. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på enkät som besvarades av 100 sjuksköterskor. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter var att patienterna symtomskattades, och erhöll adekvat smärtlindring under pågående pandemi i en tillfredställande nivå. Majoriteten av sjuksköterskorna var nöjda med den palliativa vård de gav patienterna trots pågående pandemi och försvårande omständigheter och uteblivet stöd från externs palliativt team. Slutsats: Stöd för sjuksköterskor är något den kommunala vårdgivaren bör studera för att upprätthålla säker vård och trygga sjuksköterskor i den palliativa vården.

Bakgrund: Många patienter med cancer upplever både fysiska och emotionella besvär av sin sjukdom. Det är viktigt för sjukvården att se patienter från ett holistiskt synsätt. Detta för att lindra lidandet för patienter med cancer och ge stöd till patienter och sina närstående Syfte: Att belysa upplevelser av palliativ vård hos patienter som drabbats av cancer. Metod: En induktiv litteraturöversikt bestod av kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar av både kvalitativa och kvantitativa data från databaserna PubMed och CINAHL. Analyserat material kom fram två generiska kategorier “Från besked till acceptans” och “Att leva i en vardag ” Resultat: Patienter kunde uppleva en chock av att ta emot besked och att acceptera det palliativa beskedet. Nöjdhet av delaktighet i beslut som togs visade sig ha andra faktorer än att patienter valde beslutsfattare. Symtomlindring beskrivs som en ambivalens av att vilja ha symtomlindring men ändå inte på grund av biverkningar. Ett stöd från sina sociala relationer visade sig vara viktigt för hanteringsprocessen. Diskussion: Symtomlindring visade sig vara viktigt då cancer och dess symtom medför begränsningar i patientens vardagliga sysselsättningar och i sociala relationer. Att vara delaktiga i sin vård och få stöd ansågs vara viktigt för patienterna vilket sjuksköterskor bör ta hänsyn till. Slutsats: Att få besked om att cancern var obotlig medförde en känsla av chock och rädsla hos patienterna. Symtomlindring, delaktighet och stöd upplevdes vara viktiga. Mera forskning behövs särskilt när det gäller symtomlindring och delaktighet i vården för att främja livskvalitet hos patienter samt underlätta uppnående av omvårdnadsmål för sjuksköterskor. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-23</p>

Många personer i livets slutskede kan, av olika anledningar, inte längre ta sina symtomlindrande läkemedel peroralt varför annan administrationsväg måste väljas. Studier visar att subkutan administrering många gånger är att föredra vilket kan medföra att det blir många ”stick” per dag vilka kan upplevas plågsamma för patienten. En kvarliggande subkutan kateter i vilken läkemedel kan administreras flera gånger skulle kunna minska antalet ”stick” markant. Vid ett implementeringsförsök av subkutana kvarliggande katetrar till personer i livets slutskede på en internmedicinsk avdelning uppmärksammades att inga nationella riktlinjer fanns att tillgå. Efter kontakt med ett flertal enheter och sökning efter lokala riktlinjer framkom att rutinerna kring hantering av subkutana kvarliggande katetrar skiljer sig markant.   Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor hanterar perifera subkutana kvarliggande katetrar med fokus på personer i livets slutskede.   Studien var deskriptiv med till största delen kvantitativ ansats med en kvalitativ del som redovisas kvantitativt i tabeller och text. Enkäter skickades ut via Svenskt Palliativt Nätverks nyhetsbrev. 119 sjuksköterskor som motsvarade inklusionskriteriet besvarade enkäten.   Resultatet visar att subkutana kvarliggande katetrar appliceras för att minska antalet smärtsamma ”stick” och används både till intermittenta injektioner och kontinuerliga infusioner. Sjuksköterskor beskriver i studien att de är ett bra hjälpmedel i vården av personer i livets slutskede.  De nackdelar som uppmärksammats är komplikationer som hudirritation, svullnad, smärta och att patienten inte erhåller ordinerad dos på grund av läckage. En jämförelse gjordes avseende hur länge subkutana kvarliggande katetrar får sitta och knappt 50 procent uppgav 6-7 dagar och resterande allt från 2-3 dagar till ”så länge det ser fint ut kring nålen”. Det är således stora skillnader avseende hur subkutana kvarliggande katetrar hanteras. Av sjuksköterskorna uppgav 23 procent att de saknade kunskap om hantering av subkutana kvarliggande katetrar vilket tyder på att det finns behov av riktlinjer baserade på vetenskap. Personer i livets slutskede och deras närstående kan lära sig att själva administrera symtomlindrande läkemedel vilket kan hjälpa till att bevara autonomi och minska oro för genombrott av svåra symtom och därmed ge ökad livskvalitet. Subkutana kvarliggande katetrar borde, enligt denna studie, användas mer frekvent och spridas fler vårdenheter.   Slutsatsen är att det finns behov av, en nationell riktlinje baserad på vetenskap avseende hantering av subkutana kvarliggande katetrar. I riktlinjen bör avsnitt om applicering, omläggning, injektionsteknik, inspektion, dokumentation och hur länge katetrarna får sitta ingå.  Many patients in the end of life can no longer take their symptomatic drugs, for which reason other routes must be chosen. Studies show that subcutaneous administration is often preferred, which may cause many "stings” per day which may be painful to the patient. A subcutaneous indwelling catheter in which drugs can be administered multiple times could significantly reduce the number of "stings". In an implementation trial at an internal medical department, attention was drawn to the absence of national guidelines. After contacting several units and searching for local guidelines, it was found that the routines of handling subcutaneous indwelling catheters differed markedly.  The aim of the study was to describe how nurses deal with peripheral subcutaneous catheters with focus on people in the final stages of life.  The study was descriptive with a quantitative focus, with a qualitative part that were quantitatively reported. Surveys were sent via the Swedish Palliative Network newsletter. 119 registered nurses who corresponded to the inclusion criteria answered the questionnaire.  The result shows that subcutaneous indwelling catheters are applied to reduce the number of painful "stings" and are used both for intermittent injections and continuous infusions. Registered nurses describe in the study that they are a good aid in the care of patients in the final stages of life. The disadvantages that have been noted are complications such as skin irritation, swelling, pain and that the patient does not receive prescribed dose due to leakage. A comparison was made as to how long subcutaneous catheters may stay in situ and almost 50 percent reported 6-7 days and the remaining anything from 2-3 days to "as long as it looks fine around the needle". There are thus major differences regarding the way in which subcutaneous indwelling catheters are handled. 23 percent of the registered nurses reported that they lacked knowledge about handling the subcutaneous indwelling catheters which indicates that there is a need for science-based guidelines. Patients and relatives can learn to administer symptomatic drugs themselves, which can help maintain autonomy and reduce concern for breakthroughs of severe symptoms and thus give increased quality of life. Subcutaneous indwelling catheters should, according to this study, be used more frequently and spread at more units.  The conclusion is that there is a need for a national guideline based on science regarding subcutaneous indwelling catheters. In the guideline, sections about application, dressing, injection technique, inspection, documentation and how long the catheters may stay in situ should be included.

SAMMANFATTNING  Dagens utveckling är att vården flyttar hem i allt större utsträckning och att fler personer önskar avsluta livet i hemmet. Den palliativa vården har som mål att lindra lidande och främja livskvalitet och utgår från de fyra hörnstenarna symtomkontroll, samarbete, kommunikation och information samt stöd till närstående. Tillgången till palliativ vård är dock ojämn i landet och för att uppnå en väl fungerande symtomlindring ställs stora krav både på sjukvården och på de närstående. Patienten och närstående ingår i det system som utgör familjen. Tillsammans bildar familjen en enhet där familjemedlemmarna påverkar varandra.   Syftet med studien var att beskriva familjers upplevelse av symtomlindring vid palliativ vård i det egna hemmet.   Metoden som användes var en litteraturöversikt baserad på 17 artiklar hämtade från sökningar i CINAHL och PubMed. Materialet analyserades utifrån en metod för integrative reviews. Utifrån det resultat som framkom skapades tre kategorier; kunskap och förståelse för symtomlindring leder till upplevelse av trygghet, betydelse av tillgång till sjukvård och familjens upplevelse av delaktighet i vården.   Resultatet visade på att om familjen fick tidig och anpassad information ökade tryggheten och möjlighet till delaktighet i vården. Genom information och kunskap kunde patienten själv bevara kontrollen över situationen vilket ansågs värdefullt. De närstående kunde ta en mer aktiv roll i symtomlindringen och med känslan av att de kunde göra något för den närstående som var sjuk skapades trygghet. Tillgång till stöd via sjukvården var också avgörande för hur symtomlindringen upplevdes av familjen. Genom kunnig och trygg personal som hade god kunskap om familjen skapades tillit och därmed trygghet för familjen.   Slutsatsen är att familjens upplevelse av symtomlindring vid palliativ vård i det egna hemmet är att de ofta får information för sent och att det leder till oro. Tidig och anpassad information ökar trygghetskänslan i familjen och ger närstående möjlighet till delaktighet i vården. Sjukvårdens samarbete med hela familjen är därmed avgörande för en väl fungerande symtomlindring. Ett familjecentrerat synsätt skulle kunna bidra till att sätta familjens behov i fokus och utveckla den palliativa vården. / ABSTRACT  Today’s development is that healthcare is moving home to an increasing extent and more persons wish to end their life in their own home. Palliative care aims to alleviate suffering and promote quality of life and is based on the four cornerstones of symptom control, collaboration, communication and information, plus support for family. There is an imbalance in access to palliative care throughout the country and in order to achieve a well-functioning symptom relief great demands are placed on both the health care and the related parties. The patient and related parties are part of the system that makes up the family. Together, the family forms a unit where the family members influence each other. The aim of this study was to describe families’ experiences of symptom relief in palliative care in their own home.  The method used was a literature review based on 17 articles retrieved from database searches in CINAHL and PubMed. The material was analyzed based on a method for integrative reviews. Based on the results that emerged, three categories were created; knowledge and understanding of symptom relief leads to feeling of security, importance of access to health care and the family’s experiences of participation in health care.  The results showed that if the family received timely information adapted to their needs, security and the possibility that they would participate in the care increased. Through information and knowledge, the patient valued that they were able to maintain control of the situation. Family caregivers could take a more active role in the symptom relief and felt secure with the fact that they could do something for the family member who was ill. Access to healthcare support was also crucial for how the symptom relief was experienced by the family. The involvement of knowledgeable and confident staff who had good insights to the family and their needs, created a sense of trust and security for the family.  The conclusion is that the families often experienced that they received information too late regarding symptom relief in palliative care in their own home, this in turn caused concerns. Timely and personalized information increases the feeling of security within the family and provides an opportunity to participate in the care. For a well functioning symptom relief, it is crucial that healthcare personal works together with the family. A family centered approach could help to focus the family's needs and develop the palliative care.

Bakgrund Endometrios är en inflammatorisk gynekologisk sjukdom som påverkar cirka 250 000 kvinnor i Sverige. Sjukdomen går i skov med smärta som dominerande symtom. Smärtan som sjukdomen medför leder till försämrad livskvalitet och stort lidande för individen. Det finns idag inget botemedel för sjukdomen. Behandlingar som finns syftar på att förhindra sjukdomsförloppet och lindra sjukdomens symtom. Det finns idag flera olika alternativa behandlingsmetoder som rekommenderas som egenvårdsalternativ vid endometrios. För att förbättra livskvaliteten och minska lidandet hos kvinnor som lider av sjukdomen behöver sjuksköterskan mer kunskap om dessa egenvårdsalternativ. Syfte Syftet var att beskriva effekten av egenvårdsalternativ hos kvinnor med endometrios. Metod Studiedesignen som valdes var litteraturöversikt, vilket är en genomgång och sammanställning av artiklar inom det aktuella kunskaps- och forskningsläget. Databaserna som användes vid datainsamling var PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultatet baseras på 17 vetenskapliga artiklar som har granskats och analyserats. Resultat Resultatet utgjordes av fem kategorier: kost-och kosttillskott, akupunktur, fysisk aktivitet, yoga och mindfulness. Slutsats Resultatet visade att det finns flera egenvårdsalternativ som kan lindra den kroppsliga och själsliga smärtan vid endometrios. Genom kunskap om olika egenvårdsalternativ kan sjuksköterskan informera och stödja kvinnor med sjukdomen endometrios för att hjälpa kvinnorna uppnå bättre livskvalitet och mindre lidande. / Background Endometriosis is an inflammatory gynecological disease that affects 250 000 women in Sweden. Endometriosis is an inflammatory gynecological disease that affects approximately 250 000 women in Sweden. The disease appear in different periods with pain as the dominant symptom. The pain leads to impaired quality of life and great suffering for the individual. There is no cure for the disease, treatments is aimed at preventing the course of the disease and ease the various symptoms. Today there are several alternative treatment methods that are recommended as self-care alternatives in endometriosis. In order to improve quality of life and reduce suffering in these women, the nurse need to gain more knowledge about the effects of self-care alternatives in women with endometriosis.   Aim The aim of this study was to describe the effect of self-care alternatives for women with endometriosis. Method The design of this study was a literature review, which is a review and compilation of articles over the current state of knowledge and research in the field. The databases that were used for collection of articles were PubMed, CINAHL and PsycINFO. The result of this study is based on 17 scientific articles that have been reviewed and analyzed. Results The results consisted of five categories: diet and dietary supplements, acupuncture, physical activity, yoga and mindfulness. Conclusions The result showed that there are several self-care alternatives that can alleviate the physical and mental pain of endometriosis. Through knowledge of different self-care alternatives the nurse can inform and support women with endometriosis to reach better quality of life and experience less suffering.