Determination of erythrocyte count in cerebrospinal fluid (CSF-EPC) is used to exclude various intracranial hemorrhage, especially subarachnoid hemorrhage (SAH). SAH means a bleeding between the pia mater and arachnoidea which occurs due to rupture of an aneurysm in the subarachnoid space. Manual counting of erythrocytes in the cerebrospinal fluid with Bürkers chamber and microscopy has been the gold standard for the past decades, but the manual method is time consuming and requires great experience. The purpose of this study was to evaluate if manual analysis of  CSF-EPC with counting chamber, and light microscopy can be replaced by automated analysis of CSF-EPC with Hematology Analyzer XN-1000 (Sysmex). Fortyeight cerebrospinal fluid samples with various concentrations of erythrocytes ware prepared by diluting known concentration of erythrocytes in cell-free CSF. Prepared CSF-samples with added erythrocytes were analyzed first on the XN-1000. Thereafter, manual counting of erythrocytes was performed using Bürkers counting chamber. A linear regression was established to describe the correlation between the automated analysis of the CSF-EPC and manual analysis of the CSF-EPC. Imprecision in the analysis of the CSF-EPC on the XN-1000 (Sysmex) was assessed by within-run imprecision. A very good correlation (r = 0.999) was found between the XN-1000 and manual counting. For results in the lower range, 100 - 5000 (106/L), correlation was also good (r = 0.997). The coefficient of variation was 19,8 % at CSF-EPC of 370 x 106/L and 3.1 % at CSF-EPC of 25 950 x 106/L. The sensitivity for analysis of CSF-EPC on XN-1000 was 370 x 106/L. The conclusion is that the analysis of Csv-EPC on XN-1000 can be used for clinical diagnostics of CSF- samples. However, it should be noted that XN-1000 has poor sensitivity for low CSF-EPC values < 370 x 106/L. To ensure high diagnostic quality even in CSF-samples with low erythrocyte counts are recommended a reference limit of < 500 x 106/L as a practical cut off for supplemental microscopic counting in routine healthcare laboratories. / SAMMANFATTNING Bestämning av antalet erytrocyter i cerebrospinalvätska (Csv-EPK) används för att utesluta olika intrakraniella blödningar, särskilt subaraknoidalblödning (SAB). SAB betyder en blödning mellan pia mater och araknoidea som uppstår på grund av ruptur av ett aneurysm i subaraknoidalrummet. Manuell räkning av antalet erytrocyter i cerebrospinalvätska med Bürkers kammare och mikroskopi har varit den gyllene standarden under de senaste decennierna, men den manuella metoden är tidskrävande och kräver stor erfarenhet. Syftet med detta examensarbete var att utvärdera om manuell analys av Csv-EPK med räknekammare och ljusmikroskopi kan ersättas med automatisk analys av Csv-EPK med hematologianalysatorn XN-1000 (Sysmex). Fyrtioåtta cerebrospinalvätskeprover med varierande koncentrationer av antalet erytrocyter framställdes genom att späda kända koncentrationer av erytrocyter i cellfri Csv. Framställda Csv-prover med tillsatta erytrocyter analyserades först på XN-1000. Efter detta utfördes manuell räkning av erytrocyter i Bürkers kammare. En linjär regression upprättades för att beskriva korrelation mellan automatiserad analys av Csv-EPK och manuell analys av Csv-EPK. Imprecisionen avseende analys av Csv-EPK på XN-1000 (Sysmex) bedömdes genom inom-serie-imprecision. En mycket god korrelation (r = 0,999) fanns mellan XN-1000 och manuell räkning. För analysresultat inom det lägre område 100 - 5000 (106/L) var korrelationen också god (r = 0,997). Variationskoefficienten var 19,8 % vid Csv-EPK på 370 x 106/L respektive 3,1 % vid Csv-EPK på 25950 x 106/L. Känsligheten för analys av Csv-EPK på XN-1000 var 370 x 106/L. Slutsatsen är att analys av Csv-EPK på XN-1000 kan användas för klinisk diagnostik av Csv-prover. Däremot bör det noteras att XN-1000 har sämre känslighet för låga Csv-EPK värden < 370 x 106/L. För att kunna säkerställa hög diagnostisk kvalitet även på Csv-prover med låga erytrocytantal rekommenderas en referensgräns på < 500 x 106/L som praktisk cut off för kompletterande mikroskopisk räkning vid rutinsjukvårdslaboratorier.

Stem cell transplantation is a known treatment for various cancers. Currently most cells transplanted are collected via apheresis. An injection of growth factor is given to the patient to start the proliferation and mobilization of stem cells. Apheresis can be initiated when the patient has a stem cell count of 15 to 20 stem cells/µL of peripheral blood. The standard method with which stem cells are analysed is immune flow cytometry where CD34+ and CD45+ are identified with targeted fluorescent antibodies. This analysis takes more than 45 minutes to perform.     Sysmex XN-9000 analyses samples with flow cytometry by lysing erythrocytes and platelets and staining the leukocytes with fluorescent dye. Analysis of the hematopoietic progenitor cells (HPC) takes less than 4 minutes. The purpose of this study was to investigate ifit is possible to predict the start of the apheresis using XN-9000.     For this study, 43 samples were analysed using both methods. Using the sign test, a p-value was calculated to <0.05, which indicates a significant difference between the results received by the two methods. Spearman’s rank correlation gave an observed ρ-value > the critical ρ-value which revealed a correlation between the methods, although not linear according to Pearson’s correlation coefficient. PPV and NPV were calculated with cut-off at 20, 30 and 40 HPC/µL blood where 20 HPC/µL gave an NPV at 100 %. According to the test made, there is correlation between the two methods, but further samples must be analysed to investigate how the results should be compared.

Anemi kan uppstå till följd av förlust av erytrocyter eller försämrad produktion av nya erytrocyter. För att upptäcka och följa upp patienter med anemi är det viktigt att korrekt kunna mäta hemoglobinkoncentrationen (Hb) i blodet. En vanlig metod för att mäta Hb-koncentration är fotometri i kombination med en kemisk omvandling. Liksom alla mätningar med ljus är dessa känsliga för turbiditet i provet. Lipemi är en vanlig källa till turbiditet som kan uppstå till exempel som följd av en fettrik måltid, diabetes mellitus, lever- eller njursjukdomar, alkoholism och vissa läkemedel. Olika instrumenttillverkare har olika metoder för att motverka interferensen av lipemi. Sysmex hematologi-instrument XN-10 använder en fettlösande bärarvätska i sin fotometriska kanal (HGB) och HemoCue mäter vid en andra våglängd som ska kompensera för turbiditet. Sysmex XN-10 har också en optisk kanal (HGB-O) som är till för att räkna retikulocyter genom att mäta deras nukleinsyra- samt Hb-innehåll men ger då också ett beräknat värde på Hb-koncentrationen i hela provet. Syftet med denna studie var att jämföra HGB och den HGB-O för bestämning av Hb-koncentrationen i helblod. Båda kanalerna jämfördes även med HemoCue Hb 201+ vid bestämning av Hbkoncentrationen i svårt lipemiska prover. Hb-mätning på plasma från motsvarande prover utfördes också för att undersöka om värdet motsvarade Hb-höjningen i de lipemiska proverna. Prover analyserade med både HGB och HGB-O på Sysmex XN-10 på klinisk kemi vid Skånes universitetssjukhus i Lund under november månad 2018 (n = 392) jämfördes med hjälp av Spearmans rangkorrelationskoefficient. Lipemi simulerades med fettemulsionen Intralipid i totalt 32 prover. Färdiganalyserade patientprover från föregående dag delades i ett lipemiskt prov med Intralipidtillsats och ett nollprov med tillsats av NaCl-lösning i en motsvarande volym. Differenserna mellan de lipemiska- och nollprovernas Hb-värden testades för signifikans med icke-parametrisk Wilcoxons teckenrangtest. Kruskal-Wallis samt Dunns's tester användes för att visa på signifikanta skillnader mellan de tre metoderna. Signifikansnivån sattes vid p < 0,05. Resultaten visade god korrelation mellan HGB - och HGB-O Hb-värden med ett Spearman korrelationsvärde på 0,982.  Jämförelsen av metoderna vid lipemi visade signifikant skillnad mellan nollprov och lipemiskt prov för HGB- (p < 0,001) men inte HGB-O (p = 0,11) på XN-10. HemoCue Hb 201+ visade också signifikant skillnad (p < 0,001) vid lipemi men med lägre median-värde än HGB och mindre spridning än HGB-O. HGB-O:s median-värde tydde på minst lipemipåverkan men spridningen av differenserna var stor. Spridningen av HGB-O resultaten kan bero på hemolys då endast intracellulärt Hb mäts i denna kanal. Resultaten i denna studie tyder på att HemoCue-metoden är den mest pålitliga vid Hb-mätning av lipemiska prover och därmed det lämpligaste komplementet till HGBmetoden / Anemia can arise from either loss of erythrocytes or impaired production of new erythrocytes. In order to discover and evaluate the treatment of anemic patients, correct Hb measurements are important. A common method to measure Hb concentration is photometry in combination with chemical conversion of the Hb. Like all light-dependent methods this suffers from a vulnerability to turbidity that scatters light. Lipemia is a common cause of turbidity caused by e.g. recent intake of high fat foods, diabetes mellitus, liver or kidney disease, alcoholism and some drugs. Manufacturers of Hb analyzers use different methods to counter the influence of interference from lipemia on measurements. Sysmex XN-10 analyzers use a fat dissolving sheath fluid in its photometric channel (HGB) and HemoCue measures absorbance at a second wavelength to compensate for turbidity. Sysmex XN-10 also has an optic channel (HGB-O) for counting reticulocytes by measuring their nucleic acid and Hb content. At the same time this channel measures Hb equivalents of erythrocytes and gives a calculated value of Hb content in the entire sample. The aim of this study was to compare the photometric and the optical channels for measuring Hb concentration in whole blood. Both the Sysmex XN-10 channels were compared with HemoCue Hb 201+ when measuring Hb concentrations in lipemic samples. Plasma Hb concentration was determined for the corresponding samples in order to investigate correlation between elevation in Hb concentration with and without simulated lipemia and in the plasma after centrifugation. Samples analyzed at Skånes University Hospital in Lund during the month of November 2018 (n = 392) using both HGB and HGB-O on XN-10 were compared using Spearman's signed correlations coefficient. Lipemia was simulated by using the fat emulsion Intralipid in a total of 32 samples. Samples collected and analyzed on the previous day was used for the study. Each sample was split into one part with added Intralipid to form a lipemic sample and one part with NaCl-solution of the same volume as Intralipid in the lipemic sample. The differences between lipemic and non lipemic samples was tested for significance by the non-parametric Wilcoxons signed ranks test for each of the methods. Significance between the three methods was tested by using Kruskal-Wallis and Dunn's tests. Level of significance was set to p < 0.05. The results showed good correlation between earlier test run on both HGB and HGB-O with a Spearman correlation score of 0,982.  A significant difference was found between lipemic and non lipemic samples with the photometric method (p < 0,001) but not the optical method (p = 0,11) on XN10. HemoCue Hb 201+ also showed a significant difference (p < 0,001) between lipemic and non lipemic samples but a lower median than HGB and less deviation than HGB-O. The median of HGB-O indicated that it was influenced the least by lipemia of the three methods but had the greatest deviation of the differences. The greater deviation of HGB-O values may have been caused by hemolysis since the method measures intra cellular Hb. HemoCue shows according to this study the slightest deviation of the three methods and a less heightened median value compared to HGB which confirms the methods suitability as complement to HGB when dealing with lipemic samples.

Inom klinisk verksamhet är det av stor betydelse att känna till hållbarheten på olika analyter för att säkerställa att analysen inte genomförs på för gamla prover. Vid litteratursökning framgick att bland de publicerade studier som undersökt hållbarheten på blodprover har de flesta undersökt hållbarheten på venösa men inte kapillära blodprover. En vanligt förekommande analys med både venösa och kapillära prover är blodstatus, som inkluderar bland annat bestämning av hemoglobinkoncentrationen (Hb-), leukocyt- samt trombocytpartikelkoncentrationen (LPK och TPK). Analys av blodets celler kan ge allmän information om hälsotillståndet hos patienter och är därav viktiga och vanligt förekommande analyser. Syftet med examensarbetet var att undersöka hållbarheten för analyserna Hb, LPK och TPK på kapillära blodprover efter fyra och sex timmars förvaring i rumstemperatur. Provmaterialet utgjordes av 100 kapillära prover som analyserades på hematologiinstrumentet Sysmex XN-10. Analysmetoden för Hb var fotometri med natriumlaurylsulfat- (SLS-) metoden. LPK bestämdes med flödescytometri medan TPK bestämdes med impedansmetoden alternativt flödescytometri. Resultatet visade att det för Hb inte förekom någon signifikant statistisk skillnad mellan den initiala analysen och efter fyra respektive sex timmar. Analysresultatet för Hb var därmed stabilt under förhållandena i denna studie. För LPK och TPK förekom statistiskt signifikanta skillnader mellan resultatet vid den initiala analysen jämfört med efter fyra respektive sex timmar. Analysresultaten för LPK och TPK var därmed inte lika stabila som Hb är under förhållandena i studien. Den statistiska skillnaden bedömdes däremot inte ha någon klinisk betydelse, vilket ledde till slutsatsen är att kapillära prover för analys av Hb, LPK och TPK är hållbara i sex timmar vid förvaring i rumstemperatur. / One important factor in clinical practice is understanding the stability of analytes and for how long blood samples can be stored before analysis. Most published studies are based on venous blood samples rather than capillary. The knowledge about storage time for cells in capillary blood is therefore limited. Plenty of information can be obtained by analysing the blood cells and its components, including haemoglobin, white blood cells and platelets. These analyses are therefore some of the most common in clinical practice. The aim of this study was to evaluate the effect of the analysis result for haemoglobin, white blood cells and platelets in capillary blood samples after storage at room temperature for four and six hours, respectively. In the study, 100 capillary samples from anonymous patients were analysed with the haematology analyser Sysmex XN-10. The method for analysing haemoglobin was the sodium lauryl sulphate (SLS) detection method with spectrophotometry. White blood cells were analysed with fluorescens flow cytometry. Platelets were analysed with either impedance or fluorescens flow cytometry. The result of the study showed no statistically significant difference between the initial analysis results in haemoglobin and at four and six hours, concluding that within the conditions of this study, the analysis result for haemoglobin was stable. Significant statical differences were identified for both white blood cells and platelet analysis results at four and six hours. However, the identified statistical significance was not esteemed to have any clinical relevance. In conclusion haemoglobin, white blood cells and platelets in capillary blood can be stored for at least six hours at room temperature.

No description available.

Cerebrospinal fluid is examined using a variety of methods, which also include determining the number and type of each cell. Now the method of the first choice to determine the cellular elements is a microscopic method. This determination, however, can also be done using the analyzer method, which is not yet so widespread. The aim of my thesis was to compare these two methods and determine whether the examination of cerebrospinal fluid on the analyzer Sysmex XE-5000 in the "Body Fluid" mode can replace commonly used microscopic methods. To this purpose, we gathered the laboratory data measured by using both these methods. These data was compared, evaluated and statistically processed. The resulting data suggest that the values measured on the analyzer Sysmex XE-5000 are more accurate than from microscopic determination, especially at highly cell samples of cerebrospinal fluid. To this end, we came evaluation of Bland-Altman graphs and comparison graphs with marked of limits of physiological oligocytosis. For checking of the accuracy of measurements, we verified the repeatability of the analyzer for the values of leukocytes and erythrocytes, coefficients of variation corresponding to the values specified by the manufacturer's documentation. We also investigated the stability of samples of...

Färsk fryst plasma (FFP) är en blodkomponent som utvinns genom separation från helblod. FFP innehåller livsviktiga plasmaproteiner, immunoglobuliner och koagulationsfaktorer. Produkten används främst till patienter med omfattande skador som lett till större blodförlust samt vid större kirurgiska blödningar vid operationer. Enligt riktlinjer stiftade av European Directorate for the quality of Medicines and healtcare (EDQM) bör samtliga plasmaenheter understiga 6,0 × 109/L erytrocyter för att produkten klassificeras som godtagbar för transfusion. Syftet med denna studie var att undersöka om Sysmex XN-550 med applikation ”Body Fluid” (BF) kan tillförlitligt koncentrationsbestämma erytrocyter i FFP och därmed ersätta Bürkerkammare som är den nuvarande metoden för dessa mätningar. För detta ändamål utfördes en undersökning av linjäritet hos instrumentet, en statistisk jämförelse med mätning av 30 prover samt fem upprepade mätningar av en känd koncentration för undersökning av reproducerbarheten. Resultaten visade en tydlig korrelation mellan analyserna med en jämn stegring av värden. Korrelationskoefficienten erhöll ett värde på 0,99. Bland Altmananalys visade att 95% av uppmätta värden förelåg inom konfidensintervallet vilket påvisar en överensstämmelse mellan metoderna med p-värde på 0,98. Mätningarna påvisade p-värden på 0,0005 vid analys av den lägsta koncentrationen (1 × 109/L), 0,5 vid anays av näst högsta koncentrationen (3 × 109/L) samt 0,9 vid analys av den högsta koncentrationen (6 × 109/L). / Fresh frozen plasma (FFP) is a blood component derived from separation of whole blood. FFP contains essential plasma proteins, immunoglobulins and coagulation factors. The product is mainly used for patients with extensive injuries which have led to major blood loss or for major bleeding due to surgical procedures. According to guidelines established by the European Directorate for the quality of Medicines and healtcare (EDQM), all plasma components should have an erythrocyte concentration of less than 6 × 109/L for the product to be classified as acceptable for transfusion. The purpose of this study was to investigate whether Sysmex XN-550 with the application “Body Fluid” (BF) could reliably determine the concentration of erythrocytes in FFP and thus replace the current method of Bürker chamber for these measurements. For this purpose, the linearity of the instruments was studied and a statistical comparison including measurements of 30 samples and five repeated measurements of a known concentration for examination of the reproducibility. The results showed a clear correlation between the analyses with an even increase in value. The correlation coefficient provided a value of 0,99. Bland Altman analysis showed that 95% of the measured values were within the confidence interval, which shows a correlation between the used methods and the calculated p-value was 0.98. The reproducibility measurements revealed a p-value of 0,0005 when measuring the lowest concentration (1 × 109/L), 0,5 when measuring the second to highest concentration (3 × 109/L) and 0,9 when measuring the highest concentration (6 × 109/L).

Sysmex XE-5000 är en automatiserad cellräknare som utför mätningar enligt olikamätprinciper, de två som tillämpats i projektet är RF/DC(Radio Frequency/DirectCurrent) samt Flödescytometri med halvledarlaser. RF/DC bygger på förändringari radiofrekventa resistansen och likspänningsresistansen. Förändringar i denradiofrekventa resistansen (RF) ger information om densiteten i cellernas inre(exempelvis kärnans storlek) och förändringar i likspänningsresistensen (DC) gerinformation om blodcellernas storlek. Flödescytometri definierar ett mått påcellers fysiologiska och kemiska egenskaper. Detektion av cellerna sker genom attde bestrålas med en laserstråle samtidigt som de passerar en och en i instrumentet.Informationen som fås ut från flödescytometri inkluderar spritt ljus ochfluorescens. Sysmex XE-5000 arbetar med flera olika felmeddelanden, så kalladelarm. Ett eller flera larm indikerar att det finns en ökad risk för förekomst avabnormala celler och kan enbart uteslutas genom en manuell differentialräkning. Istudien har tre larm, vilka indikerar närvaron av onormala leukocyter, undersökts:”Blasts?”, ”Atypical Lympho?” och ”Abn Lympho/L_Blasts?”. Syftet medprojektet är att jämföra nuvarande beräkningar med en ny mjukvara (eMM) förlarmen och utvärdera om de ger ett mindre antal falskt positiva larm frånhematologiinstrumentet Sysmex XE-5000. Prover med något av ovanstående larmvaldes ut och analyserades först med nuvarande inställningar på instrumentet ochdärefter med de nya beräkningarna för eMM. Resultatet visar på att antalet falsktpositiva prover minskar och även att antalet dubblettlarm minskar. / Sysmex XE-5000 is an automated cell counter that performs measurements withdifferent principles. The two applied in this project are RF/DC (RadioFrequency/Direct Current) and Flow cytometry with semiconductor laser. RF/DCis based on changes in radio frequency resistance and direct current voltage.Changes in RF provide information about the density of the cell’s internalstructure (e.g. the nucleus) and changes in DC provide information about the sizeof the blood cells. Flow Cytometry define as physiological and chemicalproperties of the cell. Detection of cells is achieved by the irradiation with a laserbeam while passing through one by one. The information obtained from flowcytometry includes scattered light and fluorescence. Sysmex XE-5000 works withseveral different error messages, so-called alarm. One or more alarm indicates thatthere is an increased risk for the presence of abnormal cells and this can only beruled out by a manual differential count. In this study three alarms, which indicatethe presence of abnormal white blood cells, were analyzed: “Blasts?”, AtypicalLympho?” and “Abn Lympho/L_Blasts?”. The project aims to compare thecurrent calculations with the new software (eMM) for the alarms and evaluate ifthey provide a smaller number of false positive alarms from the hematologyinstrument Sysmex XE-5000. Samples with one or two of the alarms wereselected and analyzed with the current settings and then with the new settings foreMM. The result showed that the number of false-positive samples was reducedand that the number of duplicate alarms decreased.

Unabhängig vom medizinischen und -technischen Fortschritt der vergangenen Jahre, stellt die Sepsis weiterhin den Hauptgrund für die erhöhte Morbidität und Mortalität in der Neugeborenenperiode dar. Das frühzeitige Erkennen einer Infektion im Neugeborenenalter ist jedoch alles andere als trivial (Bender et al.). Die Zählung von Stabkernigen als Indikator für das Vorhandensein einer Infektion ist gängige Praxis im klinischen Alltag. Der Nachweis einer erhöhten Anzahl Stabkerniger wird als Hinweis für das Vorhandensein eines Infektionsgeschehens gewertet. Die Ergebnisse dieser Methode unterliegen jedoch einer starken personell und statistisch bedingten Variabilität. Pädiatrische Lehrbücher empfehlen die Zählung Stabkerniger nur noch für eine kleine Gruppe von Patienten, v.a. Neugeborene und Kinder, die nicht älter als 3 Monate sind. (Cornbleet et al.). Der Wunsch der klinisch tätigen Ärzte nach einem verlässlichen, schnell verfügbaren und exakten Parameter zur Unterscheidung zwischen gesunden und erkrankten Neugeborenen ist groß. Im Rahmen dieser Studie erfolgte die retrospektive Auswertung der maschinell ausgewerteten Differentialblutbilder durch Großgeräte der Sysmex XN-9000 Reihe. Ziel dieser Studie war es zu untersuchen, ob sich die hierbei erhobenen Werte für unreife Granulozyten und neutrophile Granulozyten zur Früherkennung eines Infektionsgeschehens im Neugeborenenalter eignen. In Analogie zur i:t-ratio wurde zusätzlich das Verhältnis unreifer zu reifer Granulozyten anhand des maschinell ausgewerteten Blutbildes untersucht. Es wurden 199 Infektionsepisoden untersucht, die retrospektiv anhand der Bestätigungstests (CrP innerhalb von 48 Stunden oder positive Blutkultur) in „Infektion wahrscheinlich“ und „Infektion unwahrscheinlich“ klassifiziert wurden. Die Gruppe „Infektion wahrscheinlich“ weist im Vergleich zur Gruppe „Infektion unwahrscheinlich“ in der maschinellen Differenzierung signifikant niedrigere Werte an unreifen Granulozyten auf. Das widerspricht der klinischen Erwartung, im Infektionsgeschehen vermehrt unreife Granulozyten im Differentialblutbild nachweisen zu können. Aufgrund der signifikanten Unterschiede in der vorliegenden Arbeit, müssen niedrige Werte an unreifen Granulozyten in der maschinellen Zählung und nicht hohe Werte, als hinweisgebend für eine Infektion angesehen werden. Folglich war auch das maschinell gezählte Verhältnis unreifer zu reifer Granulozyten in der Gruppe „Infektion wahrscheinlich“ signifikant niedriger, sodass auch hier eine niedrige xn-ratio hinweisgebend für ein Infektionsgeschehen seien kann. In der parallel mitgeführten manuellen Differenzierung ergab sich dagegen das erwartete Ergebnis, dass eine erhöhte i:t-ratio auf ein Infektionsgeschehen hinweist, was zeigt, dass es sich nicht um ein Patientenkollektiv mit untypischer Reaktionsweise auf eine Infektion handelte. Vielmehr muss dieses überraschende Ergebnis in der speziellen Methodik der maschinellen Zelldifferenzierung und den speziellen Gegebenheiten bei Neugeborenen zu suchen sein. Mögliche Ursachen werden diskutiert. Zukünftige Arbeiten könnten durch prospektive Datenerhebung eine solidere Datenbasis schaffen, um die hier gefundenen Ergebnisse zu überprüfen und eine genauere Evaluation der Wertigkeit von maschineller Granulozytendifferenzierung in der Infektionsdiagnostik Neugeborener zu erreichen. Damit könnte ein neuer, Untersucher-unabhängiger Parameter zur Infektionsdiagnostik Neugeborener für die klinische Versorgung verfügbar gemacht werden.:1. Einleitung 1.1. Infektion in der Neugeborenenperiode - 2 - 1.1.1. Early onset neonatal sepsis - 2 - 1.1.2. Late onset neonatal sepsis - 2 - 1.1.3. Klinisches Bild einer Sepsis - 2 - 1.1.4. Schwierigkeiten bei der Diagnosestellung - 3 - 1.1.5. Antibiotische Therapie - 3 - 1.2. Abwehrmechanismen des Körpers - 4 - 1.2.1. Angeborene vs. erworbene Immunität - 4 - 1.2.2. Besonderheiten des Abwehrsystems beim Neugeborenen - 5 - 1.3. Laborchemische Diagnostik einer bakteriellen Infektion - 6 - 1.3.1. C-reaktives Protein - 6 - 1.3.2. Interleukin-6 - 6 - 1.3.3. Interleukin-8 - 7 - 1.3.4. Procalcitonin - 7 - 1.3.5. Immature to Total Neutrophil Ratio (i:t-ratio) - 8 - 2. Fragestellung der vorliegenden Arbeit - 9 - 3. Statistik und Methoden - 10 - 3.1. Patienten - 10 - 3.2. Datenerhebung - 11 - 3.3. Durchführung der Datenanalyse - 12 - 3.4. Labordiagnostik und Materialgewinnung - 12 - IV 3.4.1. Bestimmung von Blutbild, einschließlich mikroskopischer Differenzierung und Durchflusszytometrie - 13 - 3.4.2. Bestimmung von C-reaktivem Protein und Interleukin-6 - 16 - 3.4.3. xn-ratio - 16 - 3.5. Deskriptive Statistik - 16 - 3.5.1. Gesamtkollektiv - 16 - 3.5.2. Zusammenfassung deskriptive Statistik - 20 - 3.6. ROC-Kurve - 20 - 4. Ergebnisse - 22 - 4.1. Absolute Anzahl unreifer Granulozyten, gemessen mit Durchflusszytometrie - 22 - 4.1.1. Gesamtpopulation - 22 - 4.1.2. Gestationsalter < 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 24 - 4.1.3. Gestationsalter ≥ 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 25 - 4.1.4. Alter bei Blutentnahme ≤ 72 Stunden - 27 - 4.1.5. Alter bei Blutentnahme > 72 Stunden - 27 - 4.2. Relativer Anteil unreifer Granulozyten, gemessen mit Durchflusszytometrie - 28 - 4.2.1. Gesamtpopulation - 28 - 4.2.2. Gestationsalter < 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 30 - 4.2.3. Gestationsalter ≥ 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 32 - 4.2.4. Alter bei Blutentnahme ≤ 72 Stunden - 32 - 4.2.5. Alter bei Blutentnahme > 72 Stunden - 33 - 4.3. Absolute Anzahl neutrophiler Granulozyten, gemessen mit Durchflusszytometrie - 33 - 4.4. Relativer Anteil neutrophiler Granulozyten, gemessen mit Durchflusszytometrie- 33 - 4.4.1. Gesamtpopulation - 33 - V 4.4.2. Gestationsalter < 32 Schwangerschaftswochen - 35 - 4.4.3. Gestationsalter ≥ 32 Schwangerschaftswochen - 36 - 4.4.4. Alter bei Blutentnahme ≤ 72 Stunden - 38 - 4.4.5. Alter bei Blutentnahme > 72 Stunden - 38 - 4.5. xn-ratio Durchflusszytometrie anhand absoluter Parameter - 39 - 4.5.1. Gesamtpopulation - 39 - 4.5.2. Gestationsalter < 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 42 - 4.5.3. Gestationsalter ≥ 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 43 - 4.5.4. Alter bei Blutentnahme ≤ 72 Stunden - 45 - 4.5.5. Alter bei Blutentnahme > 72 Stunden - 46 - 4.6. xn-ratio Durchflusszytometrie anhand relativer Parameter - 47 - 4.6.1. Gesamtpopulation - 48 - 4.6.2. Gestationsalter < 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 50 - 4.6.3. Gestationsalter ≥ 32 vollendete Schwangerschaftswochen - 51 - 4.6.4. Alter bei Blutentnahme ≤ 72 Stunden - 53 - 4.6.5. Alter bei Blutentnahme > 72 Stunden - 54 - 4.7. i:t-ratio aus manueller Granulozytendifferenzierung - 56 - 4.7.1. Gesamtpopulation - 56 - 4.7.2. Zusammenfassung der Untergruppenanalyse - 58 - 4.7.3. Alter bei Blutentnahme ≤ 72 Stunden - 59 - 4.8. Interleukin-6 und C-reaktives Protein - 60 - 5. Diskussion - 62 - 5.1. Absolute Anzahl unreifer Granulozyten Durchflusszytometrie - 62 - 5.2. Relativer Anteil unreifer Granulozyten Durchflusszytometrie - 65 - 5.3. Absolute Anzahl neutrophiler Granulozyten Durchflusszytometrie - 67 - VI 5.4. Relativer Anteil neutrophiler Granulozyten Durchflusszytometrie - 67 - 5.5. xn-ratio Durchflusszytometrie - 68 - 5.6. i:t-ratio manuell ausgewertetes Differentialblutbild - 69 - 5.7. Diskussion der Methoden - 70 - 5.8. Fazit - 72 - 6. Zusammenfassung der Arbeit - 74 - 7. Literaturverzeichnis - 76 - 8. Abbildungsverzeichnis - 80 - 9. Tabellenverzeichnis - 82 - 10. Erklärung über die eigenständige Erfassung der Arbeit - 84 - 11. Danksagung - 85 - 12. Lebenslauf - 86 -

The early identification of septically infected newborn infants is important for ensuring good outcomes. Blood cell differentiations are helpful, but they are often time consuming and inaccurate. In this study, we evaluated the use of automatic white blood cell differentiations by flow cytometry for the diagnosis of neonatal sepsis. Episodes of suspected infection in neonates were retrospectively classified into two groups, unlikely infection (UI, levels of Interleukin-6 < 400 pg/mL or CRP within 48 h < 10 mg/L), n = 101 and probable infection (PI, Interleukin-6 ≥ 400 pg/mL or CRP within 48 h ≥ 10 mg/L), n = 98. Complete blood cell counts were performed by Sysmex XN-9000® using flow cytometry. Relative and absolute proportions of immature granulocytes were evaluated. Unexpectedly, the absolute count of immature granulocytes was significantly lower in the group of PI compared to UI neonates. Similar results were found when analysing the relative proportion of immature granulocytes among all neutrophil granulocytes. On the other hand, manually counted immature to total (I/T) ratios of granulocytes were higher in PI than in UI infants. Therefore, we conclude that differentiations of granulocytes by Sysmex XN-9000® can be used to distinguish between infected and uninfected neonates if the results are interpreted according to our findings. A low count of immature granulocytes as determined by Sysmex XN-9000® may indicate neonatal infection.