Föräldrar läser allt mindre för sina barn och därför blir förskolan och dess pedagoger en viktgig del i detta arbete. Då förskolepersonalens och högläsningens betydelse på flera håll lyfts fram som viktiga delar för språkutvecklingen, vill jag därför ta reda på om de metoderna och hur arbetet med högläsning för att främja barns språkutveckling i förskolan stämmer överens med aktuell forskning kring ämnet. Utefter detta är syftet med min studie att genomföra kvalitativa intervjuer och ur ett multimodalt perspektiv studera högläsningens betydelse som undervisningsmetod för att främja språkutvecklingen i förskolan, samt om det i praktiken överensstämmer med aktuell forskning.  Det multimodala perspektivet innebär utefter Selander och Kress (2014) att det finns flera olika sätt att uttrycka, kommunicera och lära sig  på än bara genom bild och text. Detta ligger som grund i analysen av de kvalitativa intervjuerna som genomförts på fem förskolor varav två kommunala och tre privata i olika kommuner. Intervjudeltagarna var tre förskollärare och två barnskötare som jobbade i barngrupper i varierad ålder. Analysen ha genomförts med hjälp av de multimodala begreppen: multimodalitet, teckenvärldar, transduction samt tecken på lärande.  Resultaten i studien visar att pedagogerna har kunskap och en stor medvetenhet kring hur och på vilka sätt som undervisning av högläsning ska bedrivas för att det ska främja barns språkutveckling. Vidare finns det en nyfikenhet hos pedagogerna för vidareutbildning för att få ytterliggare kunskap. Det visade sig även att interaktion, samspel och samhandling är viktigt mellan pedagoger och barn och att barnen själva får vara med och delta i högläsningen för språkutvecklingen.

Syftet med studien är att bidra med mer kunskap om hur förskollärares och barnskötares val av resurser i undervisningen kan påverka barns meningsskapande i lärandet. Tidigare studier visar att det finns en problematik i att kunna anpassa undervisning efter varje barns behov, vilket kan kopplas till brist på engagemang och kompetens bland personal samt stora barngrupper. Därför är intentionen med denna studie att undersöka detta vidare med fokus på resurser i undervisningen. Studien som genomförts är en kvalitativ studie med deltagande observationer som metod. Empirin som insamlats genom de deltagande observationerna har analyserats utifrån perspektivet design för lärande och de fyra tillhörande begreppen meningserbjudande, resurser, affordance och tecken på lärande. Resultatet av studien visar att tillgängligheten av de resurser som barn erbjuds är avgörande för hur de skapar mening i sitt lärande. Det är tillgängligheten av resurserna som avgör vad barnen kan göra med resurserna och om de transformerar dem till något annat kopplat till deras erfarenheter. Barnen visar tecken på lärande på olika sätt under och efter undervisningen genom både verbala och icke-verbala uttryck. Sammanfattningsvis är det förskolepersonalen som styr vilka resurser som ska vara tillgängliga för barnen i lärmiljön både under och efter undervisning.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka utvecklingen av elevers förmåga att använda och transformera olika matematiska representationsformer genom att skapa en sekvens av lektioner. De matematiska representationsformerna som presenteras och analyseras i denna studie är bilder, laborativt material, text, matematiska symboler och verklighetsförankring. Learning Design Sequences är en modell som i den här studien ligger till grund för arbetet och används som både planerings- och analysverktyg. Lektionerna har planerats utifrån de tre stadierna i Learning Design Sequences, förutsättningar och iscensättning, första transformationscykeln och andra transformationscykeln. För denna studie har tre cykler skapats som bygger på varandra, där varje cyklisk process består av planering, genomförande och analys. Cyklerna består av lektioner utformade för att synliggöra transformering och formering i arbetet med matematiska representationsformer. Lektionerna planerades och genomfördes av författarna i en årskurs ett med 12 elever där undervisningsmaterial och ramar anpassades till den specifika kontexten. För att analysera och kunna dra slutsatser spelades lektionerna in på film i kombination med observation. Elevernas dokumenterade lösningar ligger också till grund för analys och slutsatser. Resultatet stärker tidigare forskning då de lektionssekvenser som skapats och genomförts i den här studien visats fungera i praktiken. Resultatet visar att lektionsstrukturen, utifrån Learning Design Sequences, varit till stor nytta och skapat möjligheter för eleverna att transformera och formera mellan olika matematiska representationsformer. Då resultatet visat att eleverna fått möjlighet och att de klarat genomföra transformeringar och formeringar kan slutsatsen dras att eleverna även visat tecken på lärande. En annan viktig slutsats som kan dras utifrån resultatet är att ett interaktivt arbete med matematiska representationsformer gynnar elevers lärande.