Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares perspektiv på TAKK med särskilt fokus på användning och bakomliggande intentioner. Syftet konkretiseras i två forskningsfrågor som besvaras i studien: “Hur använder förskollärare TAKK?” och “Vilka intentioner ligger bakom förskollärares användning av TAKK?”. Insamlad data analyseras utifrån ett kritiskt specialpedagogiskt perspektiv med de tillhörande teoretiska begreppen identitetspolitik och en skola för alla samt utifrån ett multimodalt perspektiv på kommunikation och lärande. För att få en djupare förståelse för förskollärares perspektiv på TAKK samlas data in med hjälp av både semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer. I studien medverkar fem förskollärare på tre olika förskolor i södra Sverige. Samtliga förskollärare i studien har utbildning inom TAKK och lång erfarenhet av att arbeta med metoden i verksamheten. Det framkommer i analysen att förskollärarna som deltar i studien använder TAKK i de flesta situationerna under dagen på förskolan. Främst i samlingar, sagostunder och mat-situationer men även i den fria leken och i hall-situationer. TAKK används tillsammans med hela barngruppen oavsett om det finns barn i behov av särskilt stöd i gruppen eller inte. Analysen visar också att det finns en inkluderande och multimodal intention bakom förskollärarnas användning av TAKK. Genom att använda TAKK som ett komplement till det verbala språket anser förskollärarna att metoden gynnar den språkliga och sociala utvecklingen samt att användningen av TAKK skapar en känsla av trygghet hos barnen på förskolan. Samtliga förskollärare i studien problematiserar det faktum att TAKK är en specialpedagogisk metod eftersom de själva anser att de använder det som en självklar del i det pedagogiska arbetet med alla barn.