<p>Idag utgör immateriella tillgångar en allt större del av företagens tillgångar och de får därmed en allt större betydelse. I takt med att den här trenden fortgår blir traditionell redovisning mindre och mindre användbar för investerare, analytiker och kreditgivare.</p><p>Vi har i uppsatsen delvis utgått från en artikel i tidskriften Balans. I artikeln ifrågasätts om redovisningen inte bör anpassas efter var värdet skapas i företaget. Vårt huvudsakliga mål är att utreda om nuvarande hantering och värdering av varumärken och övriga immateriella tillgångar ger en rättvisande bild av företagen. Detta skall vi göra genom att se på och undersöka utvecklingen inom området. Följer redovisningen den utveckling som skett och som fortfarande sker? Vilka, om några, åtgärder kan vidtas för att förbättra redovisningens informationsutbud vad gäller varumärken? Hur ser man på de förändringar som hittills gjorts?</p><p>Våra primärdata, vilka utgör innehållet i empiridelen, har vi samlat in genom fyra intervjuer. Vi har även under rubriken övriga samtal presenterat en bild som vi fått genom ett antal telefonsamtal med tilltänkta intervjupersoner, som av olika skäl inte kunnat delta i en fullskalig intervju.</p><p>Vi kan konstatera att det efter undersökningen till viss del väckts fler frågor än vad som fanns innan uppsatsen. Svaren vi fått i empiridelen via de intervjuer som vi genomfört ger en ganska splittrad bild av problemet och dess potentiella lösningar eller förslag till förbättringar.</p><p>Vår mest elementära frågeställning i uppsatsen är om redovisningen av varumärke och immateriella tillgångar ger en rättvisande bild. De immateriella tillgångarna utgör idag ett så stort värde hos många företag så att utesluta dem eller gömma dem under något som man kallar goodwill, enligt oss, inte är något rättvisande alternativ. Vår slutsats är att särredovisning av goodwill vid förvärv i alla fall är ett steg i rätt riktning. Men vi anser att man måste ge företagen mer tid att anpassa sig efter det nya regelverk som IASB (International Accounting Standards Board) har infört.</p>

Det rådande sambandet mellan redovisning och beskattning utgör ett ständigt aktuellt juridiskt spörsmål. Vad beträffar immateriella tillgångar kan komplexiteten anses förstärkas ytterligare av det faktum att lagstiftaren i vissa avseenden valt att skatterättsligt jämställa immateriella tillgångar med inventarier. Syftet med denna uppsats är att utreda redovisningens betydelse för den skatterättsliga värderingen och periodiseringen av immateriella tillgångar. Denna målsättning har gjort det nödvändigt att dels utreda huruvida redovisningen överhuvudtaget skall komplettera de skatterättsliga reglerna, dels analysera vilka skatterättsliga konsekvenser som kan komma att följa av ett eventuellt samband. Vad som i synnerhet skall utredas är huruvida ett inkonsekvent synsätt på det kopplade området kan komma att resultera i en tidigarelagd skatterättslig kostnadsföring av immateriella tillgångar, vilka dessutom kan värderas i syfte att optimera värdeminskningsavdragen. / The prevailing relation between accounting and taxation makes up an everlasting legal dilemma. When it comes to intangible assets the complex of problems can be considered even more extent due to the circumstance that the legislator in some cases have chosen to treat intangible and regular assets as equals. The purpuse of this thesis is to investigate standardized accounting principles and their effect on the taxable assessment and periodization of intangible assets. In order to fullfil the purpose of the thesis it has been necessary to first analyse whether or not the rules of accounting should even be allowed to complement the tax legislation, and thereafter examine the consequences of this connection. What needs to be analysed in particular is the possibility that an inconsistent treatement of the connection between accounting and taxation on one hand can result in an early periodization of intangible assets, and on the other convey an assessment by which the deductable costs can be optimized.

Noterade företag och mindre onoterade företag använder olika redovisningsstandarder vid framställningen av finansiella rapporter. Enligt en nyligen utförd utredning av Per Thorell framgår att redovisningsstandarderna IFRS/IAS och bokföringsnämndens allmänna råd för mindre aktiebolag, skiljer sig åt på ett flertal områden. Intentionen med denna uppsats är att undersöka om användandet av ett specifikt redovisningsregelverk i sig kan innebära konkurrensfördelar på lånemarknaden. De redovisningsområden som studeras är immateriella tillgångar, avsättningar, och uppskrivningar. För att belysa den redovisningsmässiga innebörden av skillnaderna används ett fiktivt företag som redovisar enligt båda regelverken. Informationen som uppsatsen bygger på är hämtad från lagar, offentliga utredningar, Per Thorells utredning, boken Internationell redovisningsstandard i Sverige – IFRS/IAS, samt bokföringsnämndens allmänna råd gällande mindre och medelstora företag. Inom två av de tre undersökta områdena upptäcktes väsentliga skillnader som kan leda till konkurrensfördelar på lånemarknaden. Studien visar på att användningen av IFRS/IAS ger upphov till potentiella konkurrensfördelar på grund av en konstant värdering till verkligt värde. Även möjligheten att aktivera utvecklingskostnader framstår som en klar fördel.

Idag utgör immateriella tillgångar en allt större del av företagens tillgångar och de får därmed en allt större betydelse. I takt med att den här trenden fortgår blir traditionell redovisning mindre och mindre användbar för investerare, analytiker och kreditgivare. Vi har i uppsatsen delvis utgått från en artikel i tidskriften Balans. I artikeln ifrågasätts om redovisningen inte bör anpassas efter var värdet skapas i företaget. Vårt huvudsakliga mål är att utreda om nuvarande hantering och värdering av varumärken och övriga immateriella tillgångar ger en rättvisande bild av företagen. Detta skall vi göra genom att se på och undersöka utvecklingen inom området. Följer redovisningen den utveckling som skett och som fortfarande sker? Vilka, om några, åtgärder kan vidtas för att förbättra redovisningens informationsutbud vad gäller varumärken? Hur ser man på de förändringar som hittills gjorts? Våra primärdata, vilka utgör innehållet i empiridelen, har vi samlat in genom fyra intervjuer. Vi har även under rubriken övriga samtal presenterat en bild som vi fått genom ett antal telefonsamtal med tilltänkta intervjupersoner, som av olika skäl inte kunnat delta i en fullskalig intervju. Vi kan konstatera att det efter undersökningen till viss del väckts fler frågor än vad som fanns innan uppsatsen. Svaren vi fått i empiridelen via de intervjuer som vi genomfört ger en ganska splittrad bild av problemet och dess potentiella lösningar eller förslag till förbättringar. Vår mest elementära frågeställning i uppsatsen är om redovisningen av varumärke och immateriella tillgångar ger en rättvisande bild. De immateriella tillgångarna utgör idag ett så stort värde hos många företag så att utesluta dem eller gömma dem under något som man kallar goodwill, enligt oss, inte är något rättvisande alternativ. Vår slutsats är att särredovisning av goodwill vid förvärv i alla fall är ett steg i rätt riktning. Men vi anser att man måste ge företagen mer tid att anpassa sig efter det nya regelverk som IASB (International Accounting Standards Board) har infört.

Brands are the instruments corporates use to create and communicate brands reputation. Within the different industries for consumer products intangible assets such as brands are known to have great importance for corporate prosperities. When consumers experiences a specific brand symbolizes best possible value for money, the corporate behind it has managed to create a unique competitive advantage that should be to its full potential. Strong brands can pose the difference between winning or loosing on the market. Due to this brands should be considered as cost-effective instruments since they help create financial advantages such as consumer loyalty. This insurances future demands on products attached to the brands that generate future cash-flows. Brand valuation is will therefore be of more and more importance. The knowledge of the value of an asset is after all an vital supposition to evaluate if the corporate has been successful in it’s struggle to create value for its owners or not.This paper aims to investigate one of brand valuation’s methods mode of procedure and why the reliability is questioned / Varumärken är de symboler och/eller de kännetecken som företag använder som redskap för att bygga och kommunicera varumärkets förtroende och rykte. Inom de olika branscherna för konsumentvaror kan immateriella tillgångar som varumärken och patent tillkännas ha stor betydelse för företagens framgångar. När konsumenter upplever att ett specifikt varumärke symboliserar ”bästa möjliga valuta för pengarna” har företaget bakom det lyckats skapa en unik konkurrensfördel som bör utnyttjas till fullo. Starka varumärken kan därför utgöra skillnaden mellan att vinna eller förlora på dagens marknad och bör därmed betraktas som kostnadseffektiva verktyg eftersom de som skapar finansiella fördelar i form av konsu-mentlojalitet, vilket försäkrar efterfrågan på företagets produkter och genererar framtida kas-saflöden. Behovet av att kunna återge immateriella tillgångars verkliga värde borde därför bli allt viktigare framöver. Kunskap om värdet på en tillgång är trots allt en grundläggande förut-sättning för att kunna utvärdera om ett företag varit framgångsrik i sin strävan att skapa värde för dess ägare eller inte.Med denna uppsats ämnar författarna att undersöka en av värderingsmetodernas tillvä-gagångssätt och varför att metodens tillförlitlighet ifrågasätts

Background: Once upon a time the most important resources in an economy were tangible goods. Historically, Swedish company culture has been dominated by engineering and techni-cal innovation has been the focal point. Today, Intangible values drive product development and form a company’s differentiation. Intangibles have therefore become the most prominent resources in a company. Swedish export, and all international trade, has shifted from mass-produced industrial products to consumer adapted technological products. Traditionally, Swedish companies are not used to marketing and promoting Intangibles but have focused on selling goods of tangible nature, such as cars and bearing. The gap between a company’s accounted value and its real market value has increased for Swedish companies over the last years. Accountancy policies are focused on declaring the value of tangible resources. A way to report the value of a company’s Intangibles to the mar-ket is missing. There is therefore a gap between the information the company holds and the information the company can report and share. Purpose: The purpose of this essay is to study how two large Swedish companies do to report their Intangibles in their Yearly Financial Report. Method: This study used both a qualitative and a quantitative approach; a questionnaire has been used to collect primary data and a study of published material has been performed to collect secondary data. Written sources are comments from Chief Executive Officers in the Yearly Financial Reports, books, magazines and newspapers. Result and conclusion: The Intangibles mentioned in the Financial Reports of Scania and SSAB Svenskt Stål AB: s are quite limited in number. The pictures drawn by the companies CEO’s are very technical: it is with a focus on tangible factors that the company will take market shares and create customer relations. However, other empirical studies show that In-tangibles create growth and competition. The Intangibles mentioned by the two CEO’s are primarily customization and customer relations. The CEO of SSAB also mentions the strong company brand. Technology is most often mentioned as an internal factor that has created the two companies strong market positions. SSAB mentions their niche products as a reason for their success and Scania mention their manufacturing and system of modules as a reason for their success on the truck market. The CEO’s comments lead to an unfair image of the com-pany’s market value. / Bakgrund: En gång i tiden var materiella ting de viktigaste rikedomarna i samhällsekonomin. Svensk organisationskultur präglas historiskt sett av en ingenjörskultur där innovationer stått i centrum. Idag är det icke materiella värden som ligger till grund för företagsdifferentiering och ett företags förädlingsprocess. Det leder till att de viktigaste tillgångarna är av icke-materiell karaktär. Det har skett en förskjutning i svensk export från masstillverkade industriprodukter till idag kundanpassade teknologiska produkter. Klyftan mellan det bokförda värdet och det verkliga marknadsvärdet för svenska börsbolag har blivit allt större de senaste åren. Regelverket inom redovisningen av tillgångar är idag uppbyggd kring materiella resurser. Det saknas tillvägagångssätt för att delge de icke materiella värdena till företagets intressenter. Detta leder till att det finns ett gap mellan den information som företaget har och den information som företaget lämnar ut. Syftet: Syftet med denna uppsats är att med en fallstudie av två stora svenska företag se förutsättningarna för presentationen av de icke materiella värden i årsredovisningen. Metod: I denna undersökning kommer både en kvalitativ och en kvantitativ ansats att användas, i form av ett frågeformulär för att samla in primär data och en studie av skriftliga källor för att finna sekundär data. Skriftliga källor består av: verkställande direktörs kommentarer i årsredovisningar, samt insamling av data genom böcker, tidskrifter och dagspress. Resultat och slutsatser: De icke materiella värden som nämns i fallstudierna Scanias och SSAB Svenskt Stål AB: s årsredovisningar är begränsade. Bilderna av företagen som påvisas genom de verkställande direktörernas kommentarer är en teknologisk bild. Där det är med materiella faktorer som företagen ska bemöta och vinna konkurrensfördelar och skapa kundrelationer. Bilden som ges i övrig empiri är att företagen ska bemöta konkurrens med icke materiella värden för att skapa tillväxt. De icke materiella värden som nämns i kommentarer från de verkställande direktörerna är främst kundanpassning och kundrelationer. SSAB:s verkställande direktör nämner även företagets starka varumärke. I huvudsak nämns de tekniska faktorerna som bakomliggande interna faktorer som skapat båda bolagens konkurrenskraft. SSAB hävdar att det är deras nischprodukter som lett dem till deras position och Scania påpekar att det är deras produktion och modulsystem som lett till den dominans de har på lastbilsmarknaden. De verkställande direktörerna ger i sina kommentarer i årsredovisningen en ofullständig bild av företagets värden.

Från och med 2005 ska svenska börsnoterade bolag använda sig av IFRS/IAS-regelverken, detta är ett steg i den konvergering av redovisningsregler som sker inom EU. Den här uppsatsen behandlar IFRS 3 som rör företagsförvärv och IAS 38 som innehåller regler om immateriella tillgångar. Efter en genomgång av teori och regelverk ser vi närmare på några stora svenska företag som gjort förvärv efter att de nya reglerna införts, och se hur förändringarna påverkat företagens redovisning. Detta har vi gjort genom att studera företagens årsredovisningar samt i några fall intervjua insatt personal. Dessutom har vi gått igenom artiklar där bland annat revisorer uttalar sig angående tillämpandet av i första hand IFRS 3.

Sammanfattning Titel: ”Tyngdlösa fotbollsklubbar - En studie om Immateriella tillgångar i Fotbolls AB” Seminariedatum: Tisdagen 22 Januari 2008 Ämne/kurs: Företagsekonomi C-uppsats, 15 p Författare: Olle Alexandersson, Peter Sandén Handledare: Per Nordström Nyckelord: Immateriella tillgångar, Fotboll, IAS 38, RR 15 Bakgrund: Den moderna fotbollens kommersiella utveckling innebär att fotbollsklubbar idag i allt större utsträckning drivs som företag. Det är i skrivande stund fyra allsvenska fotbollsklubbar som bedriver delar av verksamheten i AB. Utvecklingen i dagens företaga är att de är alltmer kunskapsinriktade. Den finansiella styrkan sitter inte längre nödvändigtvis i fysiska tillgångar, såsom maskiner och inventarier, utan består allt oftare av icke-fysiska tillgångar som patent, kontrakt och andra legala rättigheter. I de svenska fotbollsaktiebolagens balansräkningar är dock förekomsten av Immateriell tillgångar låg. Är den rådande redovisningsnormens definition av Immateriella tillgångar därmed inte applicerbar i fotbollsklubbars verksamhet eller kan det finnas andra orsaker till att de svenska fotbolls aktiebolagen inte väljer att aktiver Immateriella tillgångar i större utsträckning? Syfte: Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för hur Fotbolls AB resonerar kring Immateriella tillgångar. Vi vill skapa en diskussion kring ämnet och undersöka huruvida det skulle vara möjligt för Fotbolls AB att omvärdera sin syn på aktivering av Immateriella tillgångar. Metod: Studien utgår ifrån ett kvalitativt angreppssätt med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Med utgångspunkt i det tolkande synsättet har vi strävat efter sätta respondenten i fokus, för att därmed försöka se på problemet utifrån deras verklighetsbild. Teoretisk referensram: Studiens teoretiska referensram utgörs främst av de redovisningsstandarder som styr redovisningen i Sverige. Som komplement till dessa har vi även använt relevant facklitteratur samt vetenskapliga artiklar. Empiri: Respondenterna utgörs av revisorer och ekonomichefer som arbetar inom Fotbolls AB samt revisorer med begränsad erfarenhet av fotbollsvärlden. Vi har därmed använt oss av både respondent och informantintervjuer, vilket underlättat möjligheten att belysa problemet ur flera aspekter. Slutsatser: Studiens resultat visar att det utifrån konventionella redovisningsregler skulle vara teoretiskt möjligt för Fotbolls AB att aktivera Immateriella tillgångar i större utsträckning än idag, men att Svenska Fotbollsförbundets elitkriterier i dagsläget starkt begränsar dessa möjligheter. Studien pekar på att en ökad aktivering av olika former av Immateriella tillgångar dessutom skulle leda till en mer rättvisande bild av klubbarnas ekonomiska ställning.

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i problematiken kring införandet av IAS/IFRS år 2005. Studien fokuserar på redovisningen av förvärvade immateriella tillgångar enligt IFRS 3 eftersom övergången till den standarden i den svenska debatten identifierats som en av de mer krävande förändringarna beroende på standardens komplexitet. För att undersöka effekten av IFRS på företagens redovisning av immateriella tillgångar har vi valt att studera hur förändringen av dels andel och antal separat redovisade immateriella tillgångar och dels förändringen i de upplysningar som företagen lämnar om immateriella tillgångar i samband med rörelseförvärv. För att göra denna undersökning har ett urval av företag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista gjorts och dess koncernredovisningar för åren 2004 till 2007 har sedan granskats. Resultatet av studien visar att företagen i stor utsträckning tagit till sig den nya standarden och därmed bidrar till ökad jämförbarhet på den inre marknaden.

Humankapitalet har sedan 1960-talet varit en populär fråga för forskare inom detföretagsekonomiska fältet. Men trots nästan 50 års forskning verkar redovisningsnormerna påområdet inte ha genomgått någon märkbar förändring. Under dessa år har samhället förändrats från ett stelt industrisamhälle till ett mer flexibelt kunskapssamhälle, ett samhälle som ställer helt nya krav på redovisningen. Det var denna tanke som så småningom ledde författarna fram till uppsatsens tvådelade frågeställning: • Hur tar analytiker hänsyn till humankapitalet vid aktievärdering av nyintroducerade bolag på Stockholmsbörsen? • Hur redovisas humankapitalet i börsprospekt för bolag som noterats på Stockholmsbörsen från 2004 fram till idag? Författarna insåg tidigt att det var av största vikt för frågeställningen att den information som samlades ihop till empirin var så aktuell som möjligt. Författarna avgjorde att den informationen lättast skulle gå att nå genom att undersöka hur företag som just introducerats på börsen värderades. En intervju genomfördes, den kompletterades med innehållsanalyser av tio börsprospekt. Som utgångspunkt i undersökningen ville författarna ta reda på om det fanns något explicit sätt att mäta humankapitalet i ett företag. Det var framförallt två källor som gav författarna den mest värdefulla teoretiska anknytningen. Den ena var en forskare och professor i Knowledge Management vid den Svenska Handelshögskolan i Helsingfors som utvecklat en modell för att illustrera det intellektuella kapitalet i ett företag. Den andra var en grupp i näringslivet under namnet Konradgruppen som gemensamt utvecklat ett antal nyckeltal för att göra samma sak. Till undersökningen av prospekten gjorde författarna en teoretisk mall som går att finna i den teoretiska referensramen. Författarna analyserade empirin utifrån tre olika perspektiv för att få en så uttömmande analys som möjligt. Dels har författarna valt att analysera informationen intervjun med analytikern gav utifrån teorin för att därefter stämma av den med innehållet i prospekten. Börsprospekten analyserades utifrån de riktlinjer som finns för prospekt samt utifrån Sveibys och Konradgruppens nyckeltal. De resultat studien gav var av skiftande slag. Undersökningen visade att inga explicita sätt att mäta humankapitalets värde på användes vid värderingar utan att humankapitalet var ett värde inbakat i resultatet. Författarna kunde dock se en viss utveckling gällande vilka fakta om humankapitalet som företag presenterar i sina börsprospekt.