Bakgrund: Humankapital och intellektuellt kapital har fått en allt större betydelse de senaste decennierna. Detta har lett till att det har blivit alltmer komplicerat att redovisa en rättvisande bild av företagens tillgångar. Ett område där humankapital är extra aktuellt är inom fotbollsvärlden, för där är spelarna klubbarnas största tillgång. För att en fotbollsförening ska få vara verksam på högsta nivå krävs en elitlicens, den licensen ställer vissa krav på klubben. I USA styrs sporten väldigt mycket av pengar och detta gör att redovisningen här är viktigare och mer välutvecklad än i andra länder. Problemformulering: En ständigt aktuell fråga är hur spelare skall värderas och redovisas i årsredovisningen. Vilken metod är det då som ger en mest rättvisande bild av föreningars ekonomiska ställning? Det stora problemet med det sista alternativet är att det görs en uppskattning vilket innebär att det finns en risk för felvärdering. Frågan är alltså om det går att hitta en värderingsmetod som ger en rättvisande bild av verkligheten och som samtidigt har en minimal risk för felvärdering. Syfte: I uppsatsen undersöks hur och varför värderingen och redovisningen av fotbollsspelare sker i allsvenska fotbollsklubbar. Huvudsyftet med uppsatsen är att finna vilken metod som ger en rättvisande bild av verkligheten när det gäller redovisning och värdering av en fotbollsspelare. Avgränsningar: Uppsatsen har begränsats till att titta på humankapital inom fotboll i ett redovisningsperspektiv. De fotbollsklubbar som har varit aktuella är allsvenska klubbar med aktiebolag och endast manliga sådana. Metod: Undersökningen baseras på två olika typer av data: primär- och sekundärdata. Vi har stimulerats mest av den hermeneutiska synen då vi har studerat och analyserat tidigare forskning och diverse regelverk. Vi har sedan försökt tolka all den informationen och detta har gjort att en del av informationen i denna uppsats är präglad av vår tydning. Slutsatser: Alla tillfrågade klubbar följer SvFF:s kriterier. De intervjuade klubbarna ville ha ett så enkelt redovisningssystem som möjligt. Svenska Fotbollsförbundet klargjorde att redovisningen inte var ett försök att avspegla verkligheten utan istället ett sätt att fördela klubbarnas kostnad över en jämn period. Årets resultat påverkas beroende på vilken metod organisationen använder. Metoderna hade både för- och nackdelar, ingen av de befintliga metoderna är fulländade. Den sammanställda omvärderingsmetoden ger en bättre bild av en fotbollsklubbs ekonomiska situation.

Immateriella tillgångar, vilket innefattar redovisning av utgifter för FoU, är ett av de mer komplexa områdena inom redovisningsteorin. Det finns åtminstone två vedertagna tillvägagångssätt vid redovisning av FoU, en direkt kostnadsredovisning eller en tillgångsredovisning av utvecklingsutgifterna. Syftet med studien var att beskriva och förklara hur valet att redovisa utgifter för FoU påverkade lönsamheten i ett företag. En kvantitativ metod användes eftersom vi ville få en generell bild av fenomenet. Vi studerade totalt 16 företag som tillgångsredovisar utgifter för FoU. Dessa företags årsredovisningar räknades om till en kostnadsredovisning. För att analysera omräkningens effekt på lönsamheten använde vi oss av nyckeltalen räntabilitet på totalt kapital, kapitalets omsättningshastighet och vinstmarginalen. Resultatet av undersökningen visade att valet av redovisningsmetod hade en inverkan på lönsamheten. En kostnadsredovisning medförde att lönsamheten, i termer av räntabilitet på totalt kapital, förändrades negativt i fyra av fem mätperioder. Nyckelord: FoU, tillgångsredovisning, kostnadsredovisning, immateriella tillgångar

No description available.

Bakgrund och problem: En av de konvergerade redovisningsstandarder som finns i IFRS och US GAAP är standarden om rörelseförvärv av bolag. Enligt regelverket får inte goodwillposten innehålla identifierbara materiella eller immateriella tillgångar och den ska endast utgöra en minoritet i förvärvsanalysen. Trots standardiseringar kvarstår skillnader mellan förvärv redovisas i Sverige och USA. Enligt tidigare forskning i Sverige utgör goodwill fortfarande en majoritet i köpeskillingen vilket går emot IFRS rekommendationer. En studie av bolag i USA görs för att jämföra med den svenska undersökningen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka fördelningen av köpeskillingen vid rörelseförvärv i amerikanska bolag under år 2013. Detta för att se hur fördelningen av köpeskillingen skiljer sig mellan de amerikanska bolagen och tidigare studie av svenska bolag. Metod: Studien utgår från en kvantitativ metod där 80 stycken bolag undersöks. Urval har gjorts från de bolagen med störst börsvärde på Nasdaq. Datan om rörelseförvärv kommer från årsredovisningar från kalenderåret 2013. En kvalitativ forskningsstrategi används sedan med komparativ inriktning för att besvara syftet med studien. Författarna ämnar att tolka och hitta ett mönster för hur fördelningen av köpeskilling skiljer sig. Resultat: Resultatet av undersökningen visar att vissa skillnader finns i fördelningen av köpeskillingen i länderna men skillnaderna är inte markanta. Bolag i USA har en högre andel av immateriella tillgångar än bolag i Sverige. Detta kan förklaras med den hårdare kontrollen från SEC i USA. Med 57 % i immateriella tillgångar och 46 % i goodwill av den totala köpeskillingen kan slutsatsen dras att amerikanska bolag följer rekommendationerna men det är fortfarande en ganska hög andel i goodwill.

I takt med att samhällsekonomin har blivit mer kunskapsbaserad har ett företags immateriella tillgångar fått en allt mer betydelsefull roll. Immateriella tillgångar medför dock flera aspekter av osäkerhet, bland annat hur äganderätten ska bestämmas, hur ett tillförlitligt värde ska beräknas samt vilka kriterier som ska gälla för att få ta upp den till redovisning. Svårigheten och komplexiteten detta innebär har gjort att företagens finansiella rapporter har i vissa avseenden tappat sin relevans, exempelvis användbarheten kopplat till externa parters beslutsfattande. Syftet med vår studie är att undersöka om det finns ett samband mellan ett företags tillgångsstruktur och den skuldränta företaget betalar till kreditgivare för sina lån, men även hur tillgångsstrukturen påverkar företagens finansieringsmöjligheter. Vetenskapliga utgångspunkter för vår studie är en ontologisk verklighetssyn, en positivistisk vetenskapssyn, en deduktiv forskningsansats samt en kvantitativ metod där hypotesprövning är i fokus. Undersökningen är uppbyggd utifrån ett företagsperspektiv då det är framförallt företag vi vänder oss till. Baserat på studiens teoretiska ramverk tog vi fram två hypoteser att undersöka under en femårsperiod. Studiens huvudhypotes syftar till att undersöka sambandet mellan immateriella tillgångar och skuldränta medan bihypotesen fokuserar på sambandet mellan immateriella tillgångar och företagens andel lån. Vi testade dessa hypoteser genom två olika undersökningar, först genom en totalundersökning då vi undersökte om existensen av upptagna immateriella tillgångar hade någon inverkan på responsvariablerna, och sedan genom en klusterundersökning då vi undersökte hur mängden immateriella tillgångar inverkar på responsvariablerna. Resultatet från studiens huvudhypotes visar att det finns ett positivt samband mellan existensen av upptagna immateriella tillgångar och skuldräntan, det innebär att om företaget har upptagna immateriella tillgångar får de betala en högre skuldränta. Detta kan bero på att immateriella tillgångar är osäkrare och därmed vill långivare ha en högre ränta som kompensation. Däremot är sambandet mellan andel upptagna immateriella tillgångar och skuldränta negativt samt har låga och varierande förklaringsgrader mellan åren. Detta kan bero på att de finansiella rapporterna har tappat i relevans och att kreditgivare lägger större vikt vid kvalitativa aspekter, vilka inte syns i balansräkning och som vår studie därmed inte fångar upp. Gällande resultaten från bihypotesen så kan vi inte uttala oss om sambandet mellan existensen av upptagna immateriella tillgångar och företagens andel lån. Däremot ser vi ett svagt och något instabilt positivt samband mellan andel upptagna immateriella tillgångar och andel lån, vilket kan bero på att företag med mycket immateriella värden har fler investeringstillfällen och därmed kräver mer extern finansiering för att kunna ta tillvara på dessa och vara konkurrenskraftiga. Studien är upprättad utifrån etiska aspekter samt har överlag en god reliabilitet och validitet. Förslag på vidare forskning är framförallt att genomföra studien genom en kvalitativ metod för att få en djupare förståelse för kreditgivningens kvalitativa del vilket skulle komplettera denna studie. Praktiska rekommendationer till företag är att fortsätta kämpa för sina värdefulla immateriella tillgångar för att uppnå en mer jämställd kreditgivningsprocess vilket går i linje med världens kunskapsbaserade ekonomi.

Redovisningen styrs av olika regelverk som sätter upp riktlinjer och regler som företag behöver anpassa sig efter. I större delen av världen används det internationella regelverket IFRS, men i USA används regelverket US GAAP. Tillsammans har IASB och FASB utvecklat de olika regelverken och kommit fram till en del gemensamma riktlinjer och utformat redovisningens kvalitativa egenskaper; relevans, trovärdig representation, jämförbarhet, aktualitet, verifierbarhet, och begriplighet (Smith et al., 2015, s. 72). Trots att IASB och FASB kommit fram till dessa kvalitativa egenskaper ihop finns det en del skillnader mellan de två olika regelverken. Studiens syfte är att identifiera de skillnader som finns i redovisningen av immateriella tillgångar beroende på om företagen använder sig av regelverket IFRS eller US GAAP. En bransch som innehåller mycket immateriella tillgångar och där värderingen har en väsentlig betydelse är läkemedelsbranschen. I vår studie jämförs därför 30 företag inom just läkemedelsbranschen, varav hälften använder IFRS och hälften US GAAP. Vi har samlat in kvantitativ data och genomfört statistiska test för att se om det finns någon skillnad i praktiken mellan regelverken. På grund av det låga antalet företag som studerats har vi kompletterat vår analys med en kvalitativ jämförelse av företagens noter från deras årsredovisningar. Det teoretiska och praktiska bidrag denna studie tillför är en kartläggning av hur skillnaderna i redovisningen tar sig i uttryck. Vidare ämnar vi att hjälpa investerare och analytiker att förstå hur skillnaderna som de olika regelverken ger upphov till, kan påverka vid exempelvis en jämförelse mellan två läkemedelsbolag som redovisar enligt de olika regelverken.

Bakgrund: Hästsektorn har ökat markant de senaste åren, varför redovisningsreglerna för klassificering och värdering av djurslaget ridhäst behöver ses över. Ridhästar är en komplex tillgång då värdet på olika ridhästar kan skilja väldigt markant. Vidare har Skatteverket hårda krav på vinstsyfte för att hästverksamheter ska beskattas som näringsverksamhet. Syfte: Att undersöka hur verksamheter som bedriver uppfödning, träning och tävling av ridhästar klassificerar och värderar hästarna som tillgångar. Utifrån detta undersöka utvecklingsmöjligheter för ÅRL samt de allmänna råden, K2 och K3, vad gäller klassificering och värdering av djurslaget häst i verksamheter som inte är jord- eller skogsbruk. Vidare undersöks om utvecklingen i ÅRL kan påverka Skatteverkets tillämpning av kravet på vinstsyfte för att hästverksamheter ska beskattas som näringsverksamhet Metod: Studien har genomförts med kvalitativ metod. Lagar, allmänna råd och standarder för hur ridhästar ska klassificeras och värderas har granskats. Frågor har ställts till fem hästverksamheter rörande värdering och klassificering. Granskningen av lagar, allmänna råd och standarder har jämförts med hur det går till enligt företagens svar. Utifrån jämförelsen har utvecklingsmöjligheter för ÅRL, allmänna råd och standarder identifierats. För att få inblick i hur Skatteverket tillämpar kravet vinstsyfte för näringsverksamheter har granskning skett av Skatteverkets egna skrivelser, litteratur och empiriskt material från intervjuer med personer som är insatta i området. Resultat: Ridhästar klassificeras och värderas typiskt sett enligt ÅRL. Dock förekommer att hästar klassificeras som omsättningstillgångar fastän avsikten är stadigvarande bruk. Studien identifierar att inställningen till att alla hästar alltid är till salu är orsaken till felklassificeringen och att litteratur för redovisning av hästverksamheter bör redogöra för att en sådan inställning inte är förenlig med god redovisningssed. Vidare finns behov av att utvidga begreppet jordbruk i K3:s kapitel 34 till begreppet lantbruk som omfattar fler verksamheter. På så sätt skulle kapitlet gälla även för hästverksamheter. Redovisning till verkligt värde skulle underlätta bevisningen av vinstsyftet för att få beskattas som näringsverksamhet men avslutningsvis i studien konstateras att de nackdelar som värdering till verkligt värde medför inte vägs upp av nyttan. / Background: The horse sector has increased significantly in recent years and the rules for accounting concerning sport horses regarding classification and valuation needs to be reviewed. Sport horses are a complex asset and the value may differ significantly. The tax office has strict requirements on the profit criteria for taxation of horse business as a business operation. Aim: To examine how horse breeding, training and competing business classifies and values sport horses as assets. On this basis, examine development opportunities for Annual Accounts Act and the general recommendations, K2 and K3, regarding the classification and valuation of horses in businesses that is neither agricultural or forestry. Further investigate if the development opportunities in the Annual Accounts Act can affect the application of the profit criteria the tax office have on horse businesses as a business operation. Method: The study was conducted with qualitative methods. Laws, general recommendations and standards for how sport horses should be classified and valued has been reviewed. Five different horse business have been given the opportunity to answer questions concerning the valuation and classification of horses as assets. The review of laws, general recommendations and standards have been compared with how it is done according to the companies’ responses. Development opportunities have been identified by the comparison for Annual Accounts Act, general rules and standards. To gain insight in how the tax office applies the profit criteria for business operations, a review has been done of the tax offices own documents, literature and empirical material from people that is familiar in the area. Results: Sport horses is classified and valued typically according to Annual Accounts Act. However, it appears that horses classifies as current assets even though the intent is permanent use. The study identifies that the approach to that all horses are always for sale is the reason for the misclassification and it is the literature of accounting for horse businesses that should account for such an approach is not consistent with accepted accounting principles. The term agriculture needs to be extended in chapter 34 in K3 to include more business, and the chapter would thus include horse businesses. Fair value accounting would facilitate evidence of profit criteria to get taxed as business but in conclusion can it be stated that the benefits of fair value do not weigh up the disadvantages.

Bakgrund: Immateriella tillgångars betydelse ökade markant under 2000-talet som en följd av ett mer digitaliserat och kunskapsdrivet samhälle. Detta tillgångsslag besitter egenskaper som är komplexa att identifiera och uppskatta ett värde på, vilket påverkar redovisningens utfall. Redovisningsorganet IASB har tillsammans med många andra fört en diskussion huruvida kvaliteten av redovisning av immateriella tillgångar kan öka. Detta med bakgrund av att immateriella tillgångar allokeras på ett sätt som externa användare var oförmögna att bedöma på grund av dess komplexitet. Samtidigt ökade tillgångsslagets betydelse för bolagen och blev en betydande del av bolagsvärdena. Dator-, mobil- och tv-spelsbranschen består i huvuddel av immateriella tillgångar på grund av att det är en digital och kunskapsdriven bransch. Dessa tillgångar utgör ett betydande värde för bolagen, men på grund av sina abstrakta egenskaper är det svårt att identifiera, värdera och allokera dem. Syfte och metod: Syftet med studien är att beskriva och förklara hur spelföretagen redovisar immateriella tillgångar och bidra till den diskussion IASB fört om bolag kan förse placerare med mer användbar information om de förvärv som görs. Studien genomförde intervjuer utifrån personer med olika befattningsområden inom spelbranschen samt kompletterades med sekundärkällor för att beskriva hur de finansiella rapporterna ser ut. Analys och slutsats: Datan som denna studie erhöll presenterar viktiga karaktärsdrag inom spelbranschen som gör redovisningen av immateriella tillgångar än mer komplex. Studien avslutas med en diskussion om den bristfälliga information som redovisas om de immateriella tillgångarna verkligen uppfyller regelverkets krav på relevans och korrekt återgivande. Spelbranschens komplexa egenskaper och det principbaserade regelverket lägger mycket ansvar på bolagens bedömande. Samtidigt kan inte dessa stödja sig mot en etablerad branschpraxis när både regelverket och branschen fortfarande är i ett ungt stadie.

Syfte: Den ökade mängd immateriella tillgångar som tas upp i balansräkningen till följd av digitaliseringen har gjort det svårt för företag att återspegla det faktiska värdet som tillgångarna har. Stora värden av immateriella tillgångar kan tas upp i redovisningen vilket kan vara missvisande för företagets intressenter. Samtidigt är det inte ovanligt att företag inte har likviditet för att betala sina skulder och därför behöver försättas i konkurs som en naturlig del i sin livscykel. Hur immateriella tillgångars värden påverkas av konkurs är därför av stort intresse för företagets intressenter för att bevaka sin rätt till en eventuell utdelning i konkursen. Syftet med denna studie är därför att utreda hur värderingsmetoden av immateriella tillgångar påverkas när ett bolag försätts i konkurs. Metod: Studien genomförs med en kvalitativ forskningsmetod med en hermeneutisk forskningsfilosofi och en induktiv ansats. Studien inleds med en litteraturgranskning och data samlas in genom semi-strukturerade intervjuer av primärt aktiva konkursförvaltare. Resultat och slutsats: Studien visar att noggrant uppskattat värde i en konkurs oftast innebär en marknadsvärdering, för att komma så nära det faktiska försäljningspriset som möjligt. Marknadsvärdet innefattar inte sällan en rabatt på grund av konkursen som sådan och för att det förväntas av en potentiell köpare. Marknadsvärderingen skiljer sig från den annars kostnadsbaserade värderingen som sker i balansräkningen, varför värdena kraftigt kan skilja sig åt.

Immateriella tillgångar har under de senaste decennierna ökat i relevans och är idag essentiella för att företag ska kunna skapa konkurrensfördelar. En stor andel av dessa värden utelämnas emellertid från företags balansräkningar, vilket riskerar att resultera i ökad informationsasymmetri mellan bolag och dess intressenter. Studien syftar till att undersöka hur immateriella tillgångar påverkar aktieanalytikers resultatprognoser för bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Det slutgiltiga urvalet bestod av observationer mellan år 2018 och 2022, där totalt 673 bolagsår inkluderades. Med en multipel linjär regressionsmodell erhölls ett resultat som bekräftar immateriella tillgångars positiva samband med aktieanalytikers prognosfel. Ett negativt samband mellan prognosfel och kapitalisering av immateriella tillgångar framkom även i studien. Resultatet är i linje med tidigare studier och bekräftar immateriella tillgångars komplexitet. Studien bidrar med relevanta resultat till den aktuella diskussionen om redovisningens relevans i nuvarande utformning.