Bakgrund:Multipel skleros är en kronisk sjukdom som vanligen debuterar i tidig medelålder. Incidensen i Sverige är relativt hög. Symtomen är neurologiska och kommer i skov eller kontinuerligt över tid. En individs självbild kan påverkas av att leva med en kronisk sjukdom vilket i sin tur kan leda till antagande av olika perspektiv på livet. Syfte: Att belysa individers erfarenheter av att leva med multipel skleros. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie som inkluderar nio kvalitativa studier med hermeneutisk ansats. De inkluderade studierna hämtades från de elektroniska databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Data analyserades med hjälp av en metasyntes. Triangulering användes för att höja trovärdigheten på analysen. Resultat: Två huvudteman formades, förluster och tillgångar som konsekvenser av multipel skleros. Resultatet visade mer förluster än tillgångar. Förlusterna påverkade individernas självbild och uppfattning av egenvärde negativt. Känslor av att vara beroende, att inte vara kapabel att uppnå mål i livet samt förlust av kroppskontroll var några av de förluster som togs upp. Förlusterna var förenliga med perspektivet illabefinnande i förgrunden. Dock tillförde multipel skleros även tillgångar. Tillgångar som höjde känslan av egenvärde berörde särskilt den personliga utvecklingen samt en ökad tacksamhet i livet. Tillgångarna var förenliga med perspektivet välbefinnande i förgrunden. Slutsats: Multipel skleros är en kronisk sjukdom som för med sig förluster och tillgångar till individens liv. Genom att få kunskap om individer med multipel skleros erfarenheter kan en fördjupad förståelse nås, vilket är en förutsättning för att kunna utföra evidensbaserad vård.

Syfte: Tidigare forskning har visat att det råder en problematik kring värderingen av immateriella tillgångar. Problematiken grundar sig i att det inte finns en vedertagen metod att förlita värderingen på, samt att postens komplexa identitet medför att värderingen i en viss utsträckning behöver baseras på tolkningar. Ur detta väcktes ett intresse för att se om kontextuella faktorer kan påverka värderingen av immateriella tillgångar. Studiens syfte formulerades därför på följande sätt: Syftet är att öka förståelsen för vilka kontextuella faktorer som kan påverka redovisningsproducenters värdering av immateriella tillgångar. Metod: Den kvalitativa studien har antagit ett hermeneutiskt perspektiv med en induktiv utgångspunkt. Den teoretiska referensramen baseras på tidigare forskning inom området och det empiriska resultatet har samlats in genom tio semistrukturerade intervjuer med revisorer. Det empiriska materialet har tematiserats genom att tillämpa analysformen tematisk analys, funna teman har därefter speglat strukturen i studiens olika delar. Studiens analys, som baserades på en jämförelse mellan den teoretiska referensramen och det empiriska materialet, mynnade ut i studiens teoretiska och praktiska bidrag. Resultat & slutsats: Studiens resultat visar att samhällsnormer, kulturen samt institutionaliseringens formella krav, utbildningar och arbete kan påverka revisorers värdering av immateriella tillgångar. Studiens resultat visade dock att rädslor och osäkerheter inte påverkar i lika hög utsträckning som de andra kontextuella faktorerna. Examensarbetets bidrag: Studiens bidrag kan delas upp i en teoretisk del och en praktisk del. Det teoretiska bidraget visar att samtliga studerade kontextuella faktorer kan påverka revisorers värdering av immateriella tillgångar. Det praktiska bidraget visar att revisorer trots sin objektiva och oberoende roll bör vara medveten om att de kan påverkas av yttre kontextuella faktorer, både på ett positivt och negativt sätt. Revisorerna bör även vara medveten om att när värderingen av immateriella tillgångar är komplex så har de kontextuella faktorerna en större möjlighet att påverka deras värdering. Förslag till fortsatt forskning: Att intervjua fler revisorer skulle medföra att det lättare går att belysa påverkansmöjligheter ifrån fler synvinklar. Vårt bidrag visade att kontextuella faktorer kan påverka värderingen men genom ett bredare empiriskt material skulle det även kunna gå att se hur de kontextuella faktorerna påverkar värderingen av immateriella tillgångar.

Världsekonomin har de senaste decennierna förändrats till att bli mer kunskapsbaserad. Denna förändring kan illustreras av att företagens tillgångar har gått från att vara 80% materiella till att bli 80% immateriella. De immateriella tillgångarna är omdebatterade av flera olika aktörer i samhället, framför allt för att dem är svåra att värdera. Tidigare forskning visar att revisorer upplever de immateriella tillgångarna som svåra att revidera eftersom revisionsrisken är hög, vilket tar sig i uttryck genom högre revisorsarvoden. Detta skapar problem för fler aktörer än revisorerna. Regelverken implicerar att användare av de finansiella rapporterna behöver ha viss mängd kunskap för att kunna tillskansa sig informationen i årsredovisningar. Detta skapar potentiella risker vid ekonomiska beslut när svåra redovisningsposter ska värderas subjektivt.  Studiens problembakgrund mynnar ut i frågeställningen: Vilka faktorer påverkar riskbedömningen vid revision av företag med stor andel immateriella tillgångar? Syftet med studien är att utveckla en djupare förståelse för hur revisorer i Sverige gör sin riskbedömning när de reviderar företag med dessa typer av tillgångar. Genom detta ska faktorer som leder till högre respektive lägre revisionsrisk identifieras. För att besvara denna problemformulering har en kvalitativ metod använts och datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med fyra revisorer från fyra olika revisionsbyråer. Det empiriska underlaget har bearbetats med en tematisk analysmetod.  Uppsatsen grundar sig på litteratur om revision och revisionsprocessen. Relevanta delar ur processen har valts ut och en fördjupning har gjorts för revisorernas riskbedömning samt regelverk och problematiken kring immateriella tillgångar. Andra områden som lyfts fram är revisionsbevis, väsentlighet och intern kontroll. Tidigare forskning om revisionsrisk redogörs för och diskuteras i förhållande till denna studie.  Det framkommer flera olika faktorer som påverkar revisorernas riskbedömning, där vi har identifierat tre huvudfaktorer. Ett genomgående tema är att klientens kompetensnivå påverkar revisorns riskbedömning i form av dokumentation samt kunskap om regelverk och värdering. Resultaten visar även att revisorn behöver beakta effektiviteten i revisionen för att minimera revisionsrisken, baserat på ett samband mellan tidsåtgång och revisionsrisk. Till sist identifieras att revisionsbevis för immateriella tillgångar ofta är av låg beviskvalitet, vilket ökar risken för fel och ställer högre krav på revisorns bedömning.

<p>Humankapitalet har sedan 1960-talet varit en populär fråga för forskare inom detföretagsekonomiska fältet. Men trots nästan 50 års forskning verkar redovisningsnormerna påområdet inte ha genomgått någon märkbar förändring. Under dessa år har samhället förändrats</p><p>från ett stelt industrisamhälle till ett mer flexibelt kunskapssamhälle, ett samhälle som ställer helt nya krav på redovisningen. Det var denna tanke som så småningom ledde författarna fram till uppsatsens tvådelade frågeställning:</p><p>• Hur tar analytiker hänsyn till humankapitalet vid aktievärdering av nyintroducerade bolag på Stockholmsbörsen?</p><p>• Hur redovisas humankapitalet i börsprospekt för bolag som noterats på Stockholmsbörsen från 2004 fram till idag?</p><p>Författarna insåg tidigt att det var av största vikt för frågeställningen att den information som samlades ihop till empirin var så aktuell som möjligt. Författarna avgjorde att den informationen lättast skulle gå att nå genom att undersöka hur företag som just introducerats på börsen värderades. En intervju genomfördes, den kompletterades med innehållsanalyser av tio börsprospekt.</p><p>Som utgångspunkt i undersökningen ville författarna ta reda på om det fanns något explicit sätt att mäta humankapitalet i ett företag. Det var framförallt två källor som gav författarna den mest värdefulla teoretiska anknytningen. Den ena var en forskare och professor i</p><p>Knowledge Management vid den Svenska Handelshögskolan i Helsingfors som utvecklat en modell för att illustrera det intellektuella kapitalet i ett företag. Den andra var en grupp i näringslivet under namnet Konradgruppen som gemensamt utvecklat ett antal nyckeltal för att göra samma sak. Till undersökningen av prospekten gjorde författarna en teoretisk mall som går att finna i den teoretiska referensramen.</p><p>Författarna analyserade empirin utifrån tre olika perspektiv för att få en så uttömmande analys som möjligt. Dels har författarna valt att analysera informationen intervjun med analytikern gav utifrån teorin för att därefter stämma av den med innehållet i prospekten. Börsprospekten analyserades utifrån de riktlinjer som finns för prospekt samt utifrån Sveibys och Konradgruppens nyckeltal.</p><p>De resultat studien gav var av skiftande slag. Undersökningen visade att inga explicita sätt att mäta humankapitalets värde på användes vid värderingar utan att humankapitalet var ett värde inbakat i resultatet. Författarna kunde dock se en viss utveckling gällande vilka fakta om humankapitalet som företag presenterar i sina börsprospekt.</p>

Lämpligheten i att redovisa immateriella tillgångar har diskuterats länge inom forskningen med varierande åsikter. Förespråkare för en mer omfattande redovisning av immateriella tillgångar menar att det bidrar med ökad relevans i finansiella rapporter, medan andra hävdar att en sådan redovisning skadar redovisningens trovärdighet på grund av bristande verifierbarhet. Syftet med denna studie är att undersöka om en redovisning av immateriella tillgångar behövs för att främja relevansen i den externa redovisningen. Genom en kvantitativ undersökning av Stockholmsbörsen utvärderas hur redovisade immateriella tillgångar motverkar diskrepansen mellan bokförda värden och marknadsvärden som uppstår genom konservativa redovisningsprinciper. Studiens resultat tyder på att immateriella tillgångar inte märkbart främjar relevansen i finansiella rapporter, samtidigt som en värdering från modellen om residual income gör det i högre utsträckning. Slutsatsen utifrån detta blir att redovisningsbehovet av immateriella tillgångar är lågt när det sker i enlighet med dagens redovisningsstandarder.

Banker har en viktig roll i det finansiella systemet, de hjälper företag att växa genom att erbjuda hjälp att täcka finansieringsbehov genom kreditgivning. Innan krediten beviljas av banken görs en kreditbedömning. Banken kräver i många fall även att säkerhet lämnas av det kreditsökande företaget. Problematik kan uppstå då företag innehar en stor del immateriella tillgångar, så som intellektuellt kapital, vilket kan vara fallet för tjänsteföretag. Immateriella tillgångar är svåra att värdera, inte bara för banken men även företaget som innehar dem. På grund av att många immateriella tillgångar inte kan tas upp i balansräkningen uppstår ett gap mellan företagets redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta gör det svårt för banker att objektivt bedöma företag vars tillgångar till stor del är av immateriell karaktär. Föreliggande uppsats har till syfte att utifrån problemformuleringen ”Hur tar banker hänsyn till tjänsteföretags immateriella tillgångar vid ett kreditärende?” skapa förståelse för hur banker tar hänsyn till immateriella tillgångar vid kreditbedömningen av företag som ansöker om kredit samt hur immateriella tillgångar bedöms som säkerhet vid kreditgivning. Detta uppnås genom intervjuer med sex respondenter som arbetar som företagsrådgivare eller chef på bank. Resultatet visade att kreditbedömningen är det som bankerna oftast anser vara mest väsentligt när kredit beviljas, även om de till stor del också kräver att företaget lämnar någon form av säkerhet. Beroende på vilken typ av säkerhet som lämnas kan banken anpassa kreditvillkoren. De tillgångar eller villkor som lämnas som säkerhet skall helst vara förknippade med krediten och möjliga att sälja vidare på en andrahandsmarknad alternativt fungera som ett styrmedel för banken. Immateriella tillgångar anses av respondenterna vara otillräckligt för att fungera som säkerhet på grund av sådana svårigheter. Gällande kreditbedömningen angav hälften av respondenterna att den behöver anpassas efter tjänsteföretag. De som ansåg detta tenderade även att inkludera immateriella tillgångar i kreditbedömningen, framför allt eftersom immateriella tillgångar anses nära förknippade med särskilda risker. Slutligen visade resultatet även att respondenterna ansåg att immateriella tillgångar är ett komplement till övrig finansiell information i kreditbedömningen. / Banks have an important role in the financial system, helping companies to grow by offering help through credit. Before the bank grant a credit to the company, a credit rating is made. In most cases the bank also requires some form of collateral from the credit seeking company. However, when a company holds a large part of immaterial assets such as intellectual capital – which can be the case for service companies, complexity arises. Immaterial assets are difficult to value, not only for the bank but also for the company which possesses them. Because of difficulties to include some immaterial assets in the company’s accounting, a gap between the company’s market value and declared value emerge. This makes it difficult for banks to form an objective opinion of a company whose assets to a large part consists of immaterial assets. This thesis’ purpose is to answer the question “How do banks take immaterial assets in service companies into consideration when asked to give a credit?” and to bring understanding to how banks take companies’ immaterial assets into consideration in the credit rating and as collaterall. This is achieved through six interviews with bank employees. The result shows that the credit rating is what most banks base their credit decision on, although collateral is also required. Based on the collateral the bank can offer the companies’ different terms of credit. It is preferred by banks that the collateral is somehow connected to the credit and that it’s possible to either sell it on a second hand market or use as a management control measure for the bank. The banks often neglect immaterial assets as collateral because of such difficulties. Half of the interviewees claimed that a credit rating had to be adapted to the service company, and that immaterial assets should be taken into consideration in the credit rating. The result also showed that the interviewees tend to consider immaterial assets as a complement to remaining financial information in the credit rating, rather than on its own.

No description available.

I dag diskuteras det mycket kring personalens värde och betydelse förföretagen, speciellt inom kunskapsföretag där personalen ofta beskrivs somden viktigaste tillgången. Redovisningen av det så kallade humankapitaletskiljer sig mycket åt mellan olika företag.Syftet med uppsatsen är att analysera hur vanligt det är att börsnoterade ITkonsultföretagredovisar sitt humankapital i årsredovisningen, utöver detsom måste redovisas enligt lag. Vidare är syftet att ta reda på vilka nyckeltaleller annan information, som mest används vid humankapitalredovisningensamt vad som inspirerar företaget till att redovisa sitt humankapital på dethär sättet i årsredovisningen.För att skaffa oss kunskaper om börsnoterade IT-konsultföretagshumankapitalredovisning, har vi studerat relevant litteratur och genomfört enkvantitativ undersökning i form av en webbaserad enkät. Ienkätundersökningen medverkade 19 börsnoterade IT-konsultföretag iGöteborg och Stockholm. Vi har även kompletterat enkätundersökningenmed att granska kunskapsföretagens årsredovisningar.Studien visar att det är vanligt att börsnoterade IT-konsultföretag redovisarsitt humankapital. Det görs vanligtvis i form av nyckeltal samt som löpandetext i årsredovisningen. Företagen inspireras av att redovisa humankapitaletdärför att det ger bättre information till aktieägare och övriga intressenter. / Uppsatsnivå: D

Svensk redovisningslagstiftning bygger på grundtanken att alla bolag skall kunna använda samma principer. Eftersom olika bolagsformer inte använder den finansiella informationen på likartat sätt, måste reglerna anpassas för att möta de olika behoven. Redovisningen i större bolag är oftast mer komplex än i mindre bolag, där informationen oftast används för interna beslut. Bokföringsnämnden och Skatteverket har tillsammans med andra organisationer fått i uppdrag att utforma förslag till förenklade regler i mindre aktiebolag. Med utgångspunkt från förslaget har Bokföringsnämnden utarbetat ett utkast till allmänna råd avseende mindre aktiebolag. De förenklade reglerna har som syfte att minska tidsåtgången och den administrativa bördan vid upprättandet av årsredovisningen. Bokföringsnämndens allmänna råd bygger på Årsredovisningslagen, men tillåter samt ibland förbjuder vissa avvikelser. En förändring i det allmänna rådet är att Bokföringsnämnden inte längre tillåter att bolag skall aktivera sina egenupparbetade immateriella tillgångar. Utvecklingskostnaderna skall enligt det allmänna rådet istället kostnadsföras då de uppkommer. Förändringarna har stor effekt på forsknings- och utvecklingsbolagen eftersom deras verksamhet bygger på utvecklingsarbetet där egenupparbetade immateriella tillgångar utgör den största posten.Uppsatsen skall bidra till förståelse för läsaren hur regeln gällande egenupparbetade immateriella tillgångar i BFN:s utkast påverkar mindre forsknings- och utvecklingsaktiebolag. Undersökningen genomförs utifrån de vetenskapliga val vi gör. I undersökningen utgår vi ifrån en kvalitativ metod och ett hermeneutiskt synsätt eftersom vi vill bidra till allmän förståelse inom problemområdet. Vidare är en deduktiv ansats av vikt i vår undersökning då vi prövar fenomenet utifrån befintlig lagstiftning, det vill säga utifrån teorin och inte empirin.Den empiriska undersökningen visar att respondenterna inte ser gällande lagstiftning som betungande vid upprättandet av årsredovisningen. Vidare anser de att innehållet i informationen som bolagets intressenter erhåller måste vara av hög nivå, eftersom det är utifrån årsredovisningen som intressenterna skapar sig bilden om bolagets resultat och ställning. I undersökningen framkommer det att respondenterna inte ser något behov av att förenkla reglerna. Gällande lagstiftning, Årsredovisningslagen, är lätt att förstå och ger tydliga instruktioner vid upprättandet av årsredovisningen. Ett område som kan ses över är dock noterna eftersom de inte fyller något viktig funktion för intressenterna. Gällande egenupparbetade immateriella tillgångar framkommer det att man inte riktigt har tänkt till med reglerna. För att forsknings- och utvecklingsbolagen inte skall hamna på gränsen till likvidation måste de få aktivera sina utvecklingskostnader. Ett möjligt alternativ för bolagen är att tillämpa K3 regler som gäller större bolag och som tillåter aktivering av kostnaderna. Reglerna är dock mer omfattande än K2 reglerna, det vill säga reglerna för mindre aktiebolag. Slutsatsen som kan dras utifrån undersökningen är att Bokföringsnämndens vägledning för mindre aktiebolag inte gynnar forsknings- och utvecklingsbolagen. Då möjligheten att aktivera utvecklingskostnaderna i balansräkningen inte längre ges blir effekten av BFN:s utkast att bolagen kan hamna på gränsen till likvidation. Bolagen tvingas snarare till mer komplexa regler om de vill fortsätta aktivera utvecklingskostnaderna. / Uppsatsnivå: D

Den svenska myndigheten Bokföringsnämnden (BFN) har beslutat att ändra inriktningen på sitt normgivningsarbete och har därför börjat utveckla redovisningsstandarder som ska gälla för olika kategorier av företag. Avsikten med detta arbete är att förenkla och förtydliga reglerna. Under år 2007 har BFN lagt fram ett utkast till ett nytt regelverk som ska gälla för mindre aktiebolag, K2. Internationellt arbetar organisationen International Accounting Standards Board (IASB) på ett liknande projekt som är avsett att användas av små och medelstora företag (SME). IASB:s projekt har som syfte att ta fram en internationell redovisningsstandard skräddarsydd för att möta dessa företags behov. Även detta utkast till regelverk publicerades tidigt under år 2007.Uppsatsens syfte är att jämföra IASB:s SME-projekt och BFN:s K2-projekt för att se hur de skiljer sig avseende värdering av tillgångar. Ytterligare ett syfte är att ta reda på vilket av regelverken som svenska banker tycker är bäst att tillämpa på svenska mindre aktiebolag. Att undersöka dessa nya regelverk ur ett kreditgivarperspektiv är intressant då banker är mycket stora intressenter till denna typ av företag.Uppsatsen är skriven ur ett hermeneutiskt synsätt och två kvalitativa undersökningar har genomförts, dels en jämförande studie och dels en med djupgående intervjuer. Slutsatserna är dragna utifrån ett deduktivt tillvägagångssätt.I undersökningarna framgick det att regelverkens värderingsregler skilde sig åt på flera områden, det visade sig dock att dessa skillnader skulle ha begränsad betydelse för de svenska bankerna vid kreditgivning till denna kategori företag. / Uppsatsnivå: D