Swedish authorities have the responsibility to protect children from bad caring. In the Swedish welfare system it is possible to take a child out of its original home when there is a suspicion about a child being maltreated. The Swedish law regarding The Compulsory Care of Young Persons Act, LVU, legalize this intervention. When using this intervention, the parents of the child are not seen as giving the child a ”good enough” care. The expression ”good enough”, or ”tillräcklig föräldraförmåga” is well known and used throughout the social care system, even though there is no actual definition of what ”good enough”-parenting entails. Instead it is up to the social worker who is in charge of the investigation of a child’s wellbeing to make the decision if the”good enough”-parenting exist in every individually case. In this study ten court orders have been viewed with the purpose of finding, and examine, a discourse of ”good enough”-parenting. In these specific court cases the parents have requested to be reunited with their children who have previously been removed from their home under the law). In search of this discourse, we found that the complexity of finding a definition of what is seen as ”good enough”, are harder than we expected. Even though the authorities in Sweden have the same law to build upon, the result of the ten court orders shows that the investigators have a big capacity to self-interpret what is ”good enough”. The outcome of the investigations that eventually end up in court have all distinguished a different definition of what is ”good enough”. This results in different kinds of determinations for something that is supposed to be interpreted in a similar way to preserve the rule of law. Keywords ”Good enough”-parenting, ”good enough”,  The Compulsory Care of Young Persons Act (LVU), decision making process, interpretative prerogative.   Nyckelord Tillräcklig föräldraförmåga, tillräcklig, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, beslutsprocess, tolkningsföreträde.

Med bakgrund i den debatt som länge pågått kring revisionskvalitet, är studiens syfte att tillföra fördjupad kunskap om kraven på en ”tillräcklig revision” samt hur dessa förändras över tid. Det har studerats genom en kvalitativ innehållsanalys av tillsynsmyndigheten Revisorsinspektionens samtliga praxis under åren 2008, 2009, 2016 och 2017, totalt 177 stycken ärenden. Studiens resultat visar att processuella försummelser är mest förekommande, oavsett vilken av åtgärderna erinran, varning eller upphävd licens som Revisorsinspektionen har beslutat om. Resultatet har vidare visat att brister i granskning och dokumentation är den vanligast förekommande försummelsen. Bristerna är främst hänförliga till det reviderade bolagets tillgångar, men även bristande granskning av resultatposter har ökat med åren. Därtill förekommer förändringar mellan enstaka försummelser och ett sjunkande genomsnittligt antal försummelser mellan åren.

Problemformulering Hur påverkas hyresgästers toleranszoner av olika bakgrundsfaktorer? De bakgrundsfaktorer som undersöks i denna studie är ålder, kön, utbildning, sysselsättning, hur länge hyresgästen bott hos bostadsföretaget, hur ofta hyresgäster har kontakt med hyresvärden, renoveringar samt problem med boendet. Syfte Förutom att undersöka hur olika bakgrundsfaktorer påverkar toleranszonens storlek och gränser är syftet också att ta reda på vilka dimensioner/attribut som är lämpliga för att mäta tjänstekvaliteten i bostadsföretag. Vidare utforskas vilka dimensioner som har störst betydelse för hyresgäster. Ett praktiskt syfte med studien är att undersöka tjänstekvaliteten i det utvalda bostadsföretaget, Bodenbo, och ge företaget rekommendationer utifrån studiens resultat. Metod En kvantitativ forskningsstrategi har använts i denna studie. Angreppssättet är huvudsakligen deduktivt med induktiva inslag och kunskapssynen är huvudsakligen positivistisk, men med hermeneutiska inslag. Den datainsamlingsmetod som har använts i denna studie är enkäter. Urvalet består av alla Bodenbos hyresgäster med egna kontrakt vid den aktuella tidpunkten. Teori Den teoretiska referensramen består huvudsakligen av forskning gällande kvalitetsdimensioner, förväntningar, toleranszoner och SERVQUAL. Tjänstekvaliteten brukar delas upp i olika dimensioner; exempelvis tillförlitlighet, respons, garanti, empati och materiella ting. Toleranszonen består av två olika nivåer av förväntningar: önskad servicenivå (vad kvaliteten ”kan” och ”bör” vara) och tillräcklig servicenivå (lägsta acceptabla nivån). Så länge den upplevda kvaliteten hamnar inom toleranszonens gränser är kunden tillfredsställd, kvaliteten är acceptabel. Om kvaliteten överträffar förväntningarna på den önskade servicenivån blir kunden förtjust, men om kvaliteten inte motsvarar förväntningarna på den tillräckliga servicenivån blir kunden missnöjd. SERVQUAL är den skala som i denna studie används för att mäta tjänstekvaliteten. Slutsatser När tjänstekvaliteten i bostadsföretag ska mätas är det bättre att använda dimensioner och attribut som är speciellt anpassade till bostadsbranschen än att använda den mer allmänna SERVQUAL-skalan som utvecklats för att passa alla branscher. De dimensioner som hyresgäster anser vara viktigast är inte samma dimensioner som kunder i andra typer av tjänsteföretag värderar högst. Resultaten i denna studie tyder på att olika bakgrundsfaktorer har betydelse för toleranszonens storlek, den tillräckliga servicenivån, den önskade servicenivån, upplevd kvalitet och nöjdhet. Vad av detta som påverkas varierar från en bakgrundsfaktor till en annan.