Under produktionstiden på en byggarbetsplats spelar uppföljningen av nedlagd tid under projektets gång en viktig roll. Dels för att kunna jämföra nedlagd tid mot tid enligt budget/kalkyl men även för att kunna reglera ÄTA-arbeten genom att kunna tidsätta dem. Inom ramarna för detta examensarbete skall ett hjälpmedel för denna typ av uppföljning tas fram. Hjälpmedlet skall byggas upp med hjälp av Excel och skall struktureras upp genom referenser, formler samt villkorsstyrd formatering. Denna Excel-fil skall kunna användas i olika typer av projekt och skall efter rådande projektstruktur anpassas därefter. Delarna som hjälpmedlet skall kunna fungera som stöd till vid tidsättning av ÄTA-arbeternas omfattning, vid löneadministration samt totalt nedlagda tider på olika arbetsmetoder/material / In production at a construction site an important part during the projects is to manage time spent. Partly to be able to compare time spent against time according to budget/calculus but also to be able to regulate alternations, additional work and outgoing jobs by deciding its time spent. Within the framework of this thesis a utility shall be produced for this type of time management. This utility shall be produced as en Excel-file and shall be structured by references, formulas and conditional formatting. This file shall be able to be used in different kinds of projects and should be able to be fitted for the current project’s structure. The parts that this utility shall be able to act as a support to is time spent on alternations, additional work and outgoing jobs, payroll administration and total time spent on different working/materials.

<p>Att kunna läsa och skriva är en fråga om demokrati. Utan information kan ingen människa känna sig delaktig i dagens informativa samhälle. Det är lika självklart som att det utan anpassade läroböcker kan vara svårt att känna sig delaktig i sin skolundervisning. Av Sveriges vuxna befolkning är det 25% som inte uppfyller kunskapskraven i svenska för grundskolan. Kursplanen säger att alla elever efter årskurs nio ska "kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur, saklitteratur och dagstidningarnas artiklar med god förståelse".</p><p>Syftet med C-uppsatsen är att undersöka en anpassad lärobok i gymnasiets A- och B-kurs i svenska. Föremål för undersökningen är läroboken Vägen till språket som är en ganska vanligt förekommande lärobok på gymnasieskolor och Komvux i Sverige. Boken är utgiven 2001 på Liber förlag där den ingår i förlagets Trapets-serie, en bokserie som är anpassad för gymnasieelever och vuxna med läs- och skrivsvårigheter. För att se vad som skiljer Vägen till språket från en ”ordinarie” lärobok i svenska A och B, har jag jämfört boken med Gleerups Svenska timmar – språket från 2001.</p><p>För att undersöka Vägen till språket, har jag jämfört hur text-, bild och form skiljer sig i de två läroböckerna. Jag har också intervjuat sex gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter samt tre lärare för att ta reda på vad de tycker om läroboken. Därutöver har jag via e-post skickat frågor till författaren av respektive lärobok.</p><p>Slutsatsen av min undersökning – och svaret på uppsatsens övergripande frågeställning – är att Vägen till språket fungerar bra för sitt ändamål när den används av lärare vars arbetsmetod går ut på att lära ut metakognition. Läroboken är utformad enligt några för målgruppen lämpliga teorier som används inom ämnet informationsdesign, bland annat vänsterjusterad text och frasriktigt radfall. Fem av de intervjuade eleverna tror att en anpassad lärobok såsom Vägen till språket kan få dem att ändra attityd till skolarbete som kräver läsning. Lärobokens läsbarhet kan dock förbättras.</p>

Att kunna läsa och skriva är en fråga om demokrati. Utan information kan ingen människa känna sig delaktig i dagens informativa samhälle. Det är lika självklart som att det utan anpassade läroböcker kan vara svårt att känna sig delaktig i sin skolundervisning. Av Sveriges vuxna befolkning är det 25% som inte uppfyller kunskapskraven i svenska för grundskolan. Kursplanen säger att alla elever efter årskurs nio ska "kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur, saklitteratur och dagstidningarnas artiklar med god förståelse". Syftet med C-uppsatsen är att undersöka en anpassad lärobok i gymnasiets A- och B-kurs i svenska. Föremål för undersökningen är läroboken Vägen till språket som är en ganska vanligt förekommande lärobok på gymnasieskolor och Komvux i Sverige. Boken är utgiven 2001 på Liber förlag där den ingår i förlagets Trapets-serie, en bokserie som är anpassad för gymnasieelever och vuxna med läs- och skrivsvårigheter. För att se vad som skiljer Vägen till språket från en ”ordinarie” lärobok i svenska A och B, har jag jämfört boken med Gleerups Svenska timmar – språket från 2001. För att undersöka Vägen till språket, har jag jämfört hur text-, bild och form skiljer sig i de två läroböckerna. Jag har också intervjuat sex gymnasieelever med läs- och skrivsvårigheter samt tre lärare för att ta reda på vad de tycker om läroboken. Därutöver har jag via e-post skickat frågor till författaren av respektive lärobok. Slutsatsen av min undersökning – och svaret på uppsatsens övergripande frågeställning – är att Vägen till språket fungerar bra för sitt ändamål när den används av lärare vars arbetsmetod går ut på att lära ut metakognition. Läroboken är utformad enligt några för målgruppen lämpliga teorier som används inom ämnet informationsdesign, bland annat vänsterjusterad text och frasriktigt radfall. Fem av de intervjuade eleverna tror att en anpassad lärobok såsom Vägen till språket kan få dem att ändra attityd till skolarbete som kräver läsning. Lärobokens läsbarhet kan dock förbättras.

Tekniken är ett skolämne i förvandling med en ökade komplexitet i allmänhet och ökat fokus på mångfacetterad hållbar utveckling i synnerhet. Denna studie syftar till att undersöka hur lärare framhåller att hållbar utveckling integreras i grundskolans teknikämne. Frågor som undersökts är vad lärare uttrycker om vilka arbetsområden som väljs, vilka dimensioner av hållbar utveckling som tenderar belysas och huruvida man använder färdigställda underlag, såsom globala målen eller 200 timmar teknik, i undervisningen. Dessutom framkommer en rad faktorer som lärarna anser verka möjliggörande eller hindrande för integrering av hållbar utveckling inom grundskolans teknikämne. En enkät och intervjuer av semistrukturerade/ostrukturerad typen har genomförts och analyserats med hjälp av innehållsanalys (enkät) respektive tematisk induktiv analys (intervjuer).Undersökningen visar att samtliga lärare som kommit till tals i detta arbete hävdar att de till någon del införlivat hållbar utveckling i sin teknikundervisning. Flera lärare anser dock detta behäftat med svårigheter som har sitt ursprung i exempelvis tidsbrist, brist på kompetens eller ämnets komplexitet. Vanligast är att man införlivar den ekologiska aspekten av hållbarhet, medan ekonomisk respektive social hållbarhet behandlas i mindre omfattning. De ämnesområden som verkar lämpa sig mycket väl för att ta upp hållbar utveckling i teknikämnet är samhällsbyggnadsprojekt, teknikutvecklingsprocesser, livscykelsprojekt samt teknikhistoriska projekt (inklusive hur framtiden ter sig).Nyexaminerade lärare har ofta större fokus på fler aspekter av hållbar utveckling då detta ingått i deras utbildning, medan fortbildningar med fokus på hållbarhet eftersöks för de lärare som inte har denna tradition.Elevernas attityd till undervisning om hållbar utveckling är generellt god och förbättras av att ta upp verkliga projekt med vardagsanknytning samt att arbeta lösningsfokuserat.De lärare som säger sig integrera hållbar utveckling i sin teknikundervisning utgår inte normalt från globala målen utan refererar snarare tillbaka till desamma. Materialet 200 timmar teknik används av några lärare, i vissa fall med ett specifikt fokus på hållbar utveckling. / This study investigates how sustainability is integrated in the school subject technology (teknik) in the Swedish primary and lower secondary school. The research questions examined include what topics teachers convey that they tend to choose, what aspects of sustainable development are of focus and whether specific support materials (such as the sustainable development goals) are used while teaching. In addition, several factors emerge that the teachers consider enable or hinder the ability to integrate sustainable development within the technology subject in the compulsory school. Data was collected using a survey as well as semistructured/unstructured interviews. The data was analysed using content analysis (a survey) and thematic inductive analysis (interviews).All teachers that were surveyed or interviewed state that they integrate sustainable development to some degree in their technology teaching. Several of the teachers, however, described difficulties to do so originating in lack of time or competence but also in the complexity of the topic. Most commonly, the ecological aspect of sustainable development was integrated, while the economic and social aspects of sustainability was less prevalent. Topic areas where it seemed most convenient to integrate sustainability included community building projects, technology development processes, life cycle projects and projects related to historical development of technology (including an outlook to the future).Technology teachers that graduated recently often had a greater focus on several aspects of sustainable development as this had been included as part of their education, while further training with a sustainability focus was sought by those teachers who did not have this background.The pupils usually had a positive attitude to teaching with respect to sustainable development. It was found that the positivity of students toward sustainability could be increased by involving real-life projects originating in the everyday life of the students, as well as using a solution-focused approach.The teachers that say that they integrated sustainable development in their technology teaching usually refer back to the Sustainable Development Goals, rather than using them as the basis for their teaching. The material 200 hours of technology (200 timmar teknik) was used by some teachers, in certain cases combined with a specific focus on sustainable development.