Hur ungdomar som kommit till Sverige hanterar sin nya tillvaro är ettaktuellt studieområde. Tidigare forskning har visat att känsla avsammanhang (KASAM), subjektivt välbefinnande (SVB) och generellhälsa (GH) spelar in i ungdomars psykiska välmående. Syftet medstudien var att undersöka skillnader mellan svensktalande ocharabisktalande gymnasieelever, och deras upplevelser av KASAM, SVBoch GH. Även könsskillnader undersöktes. En tredeladenkätundersökning genomfördes på två gymnasieskolor i två småsvenska kommuner. Totalt deltog 145 elever, varav 71 vararabisktalande. Sjuttio av studiens deltagare var kvinnor. Resultatetvisade inte signifikanta skillnader mellan grupperna i KASAM somövergripande variabel eller GH. Signifikanta skillnader återfanns docki en delkomponent av KASAM, samt inom SVB. Könsskillnader kundeendast observeras i SVB, vilket gör att resultaten delvis strider mottidigare forskning. Sammanfattningsvis visade studien att eleversmående skiljer sig relativt lite åt oberoende av etnicitet eller kön. / The way in which adolescents’ migrating to Sweden handle their newenvironment is a relevant area of study. Prior research has suggested that Sense of Coherence (SOC), Subjective Well-being (SWB) and General Health (GH) play an important role in adolescents’psychological well-being. The aim of the present study was to exploredifferences in reported SOC, SWB and GH between Swedish speakingand Arabic speaking upper secondary school students. Genderdifferences were also evaluated. A three-part survey was conducted inorder to examine the area of study. A total of 145 students took part, ofwhich 71 was Arabic-speaking. Seventy participants were women. Theresults did not show any significant differences in SOC as a whole, norin GH. However, significant differences were observed in a subcomponentof SOC, as well as in SWB. Gender differences wereobserved only in SWB. Overall, the results challenged prior researchfindings. In conclusion, adolescents’ well-being does not differsubstantially, regardless of ethnicity or gender.

Inledning: Studier visar att antalet ADHD-diagnosticerade barn och ungdomar successivt har ökat. Det finns i dagsläget få studier om hur barn/ungdomar upplever sin utredning, behandling och samlade vård. Detsamma gäller underlag för att bedöma delaktighetens eventuella effekter på behandlingen, samt vad som kan främja delaktigheten. Det behövs således ökad kunskap om hur barn och tonåringar med ADHD upplever vård och stöd, samt sina möjligheter till att vara delaktiga däri. Frågeställningar: *Hur upplever tonåringar de insatser som givits till dem och deras familjer efter genomgången ADHD-utredning? *Vilken betydelse har insatserna haft för den enskilda tonåringens självbild och dennes del i olika system, samt tankar om sin framtid? *Har den unge känt sig delaktig i de insatser som erbjudits och har hen upplevt att det gått att påverka insatserna? Metod: Kvalitativ undersökningsmetod med tematisk analys av sex semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det är viktigt för ungdomarna att känna sig förstådda och delaktiga, vilket även påverkar självbild och upplevelsen av insatser. Skolsituationen och det stöd som skolan ger har betydelse för tonåringens förutsättningar. Respondenterna har inte upplevt svårigheter med att berätta om sin diagnos för andra. Diskussion: Delaktighet, egen motivation och upplevelsen att bli förstådda och respekterade utifrån sina styrkor och behov framstår som viktiga för respondenterna. / Introduction: Studies show that the number of ADHD-diagnosed children and adolescents has gradually increased. Currently there are few studies on how children/adolescents experience their assessment, treatment and overall care. The same applies for assessing the possible effects of the participation in treatment as well as factors that can promote the participation. Thus, there is a need for increased knowledge of how children and adolescents with ADHD experience care and support, as well as their opportunities to participate in it. Research questions: * How do teenagers experience the intervention given to them and their families after the review of the ADHD-assessment? * What significance do the intervention have on the individual's self-image and its part in different systems, as well as thoughts about the future? * Has the young person felt involved in the interventions and felt that it is possible to influence the interventions? Method: Qualitative survey methodology with thematic analysis of six semistructured interviews. Results: It is important for young people to be understood and involved, which also affects self-esteem and experience of interventions. The school situation and the support given by the school are important for the teenager's condition. Respondents have not experienced difficulties telling others about their diagnosis. Discussion: Participation, own motivation and experience to be understood and respected on the basis of their strengths and needs appear to be important for the respondents.