Tourettes syndrom är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av ticks, vilket är ofrivilliga rörelser och verbala läten. Tourettes syndrom förekommer hos 1 % av världsbefolkningen. Syndromet debuterar oftast mellan 3–10 års ålder och försvinner eller reduceras vanligen före 18 års ålder. Syftet med studien var att belysa personers upplevelser av att leva med Tourettes syndrom. Uppsatsen genomfördes som en allmän litteraturstudie där elva vetenskapliga artiklar analyserades. Följande huvudkategorier framkom i resultatet: upplevelser av att vara i sociala sammanhang samt upplevelser av att hantera tillvaron. Resultatet påvisade att personer med Tourettes syndrom upplevde svårigheter i sociala sammanhang, stigmatisering och att kamrater var viktiga i vardagen. Då knapphändig forskning finns om hur det är att leva med Tourettes syndrom, är det av vikt att sjuksköterskan får ökad förståelse om syndromet för att kunna personcentrera omvårdnaden. / Tourette syndrome is a neuropsychiatric disorder characterized by ticks, which is involuntary movements and verbal sounds. Tourette syndrome affects 1% of the world population. The syndrome has it´s onset usually between 3-10 years of age and disappears or is reduced usually before the age of 18. The purpose of the study was to illuminate people's experiences of living with Tourette syndrome. The essay was carried out as a literature study where eleven scientific articles were analyzed and summarized. The following main categories emerged in the result: experiences of being in social situations and experiences of handling life. The results showed that people with Tourette syndrome experienced difficulties in social contexts, stigma and that peers were important in everyday life. Then there is scant research about what it's like to live with Tourette syndrome, it is important that the nurse gain a greater understanding about the syndrome to be able to give person-centered care.

The quality of life of children with Tourette Syndrome, a neurodevelopmental condition characterised by chronic tics, is impacted greatly by both the symptoms themselves and their social consequences. Habit Reversal Therapy, a behavioural therapy for tic management, has substantial empirical support in its individual form, but this approach has never been investigated in a group format. Group based delivery of Habit Reversal Therapy could increase access to therapy, improve the cost-effectiveness of treatments and potentially offer additional therapeutic benefits. This randomised controlled pilot study evaluated the feasibility and preliminary efficacy of Habit Reversal Therapy compared to psycho-educational groups for 33 children aged 9 to 13 years with Tourette Syndrome and Chronic Tic Disorders. Outcomes of the groups were evaluated in terms of reductions in tic severity and improvements in quality of life. Good attendance rates in both groups suggested feasibility and acceptability of the interventions. Improvements in tic severity and quality of life were found in both groups, although to a lesser extent compared to previous studies of individual behavioural therapy for tics. Motor tic severity showed greater improvements in the Habit Reversal Therapy group on the main outcome measure (Yale Global Tic Severity Scale) but not on a direct observational measure of tic frequency. Given the potential for such groups to provide additional treatment options for families, further research is warranted. Clinical implications and suggestions for improvements to the current design for a larger study are outlined as well as indications for wider reaching future research.

No description available.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Tourettes syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karaktäriseras av tics. Tics är ofrivilliga, återkommande ljud, rörelser och handlingar. Syndromet förekommer ofta tillsammans med andra diagnoser och kan orsaka ett stort lidande. Syfte: Studiens syfte är att beskriva människors upplevelse av att leva med Tourettes syndrom. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på elva empiriska, vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet delas in i fem teman. En del av identitetenbelyser att TS inverkar på identiteten och hur den utvecklas. Nedsatt livskvalitet tar upp att samsjukliga diagnoser och svårare tics ger ökad risk för ytterligare svårigheter och sänkt livskvalitet. Olika former av funktionsnedsättning framhäver att TS är en fysisk, psykisk och känslomässig nedsättning. Strategier för att hantera symtom beskriver strategier som att undertrycka, ignorera eller maskera tics i sociala sammanhang. Social interaktion visar att negativ respons från andra är vanligt samt att nära relationer är den viktigaste faktorn för att kunna må bra trots sin nedsättning. Slutsats: Upplevelsen av att leva med Tourettes syndrom är övervägande negativ. Syndromet inverkar på identitet, livskvalitet och relationer, vilket skapar lidande. Det påverkar även fysiska, psykiska och yrkesmässiga faktorer. Detta är viktig kunskap för sjuksköterskor inom olika vårdkontexter.

Bakgrund: Tourettes syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som upptäcks innan 18 års ålder och utgörs av ofrivilliga vokala- och motoriska tics. Tourettes syndrom hos barnet påverkar hela familjen då de är involverade i varandras liv, där förändringar i en del påverkar helheten i familjesystemet.  Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av barn som har Tourettes syndrom.  Metod: Litteraturstudie genomfördes och åtta artiklar både kvantitativa och kvalitativa, valdes ut efter kvalitetsgranskning. Artiklarnas resultat analyserades och sammanställdes till olika kategorier. Resultat: Resultatet sammanställdes till fyra olika kategorier. Resultatet indikerade på ökad stress och oro för de flesta anhöriga i samband med att ha ett barn med Tourettes syndrom. Upplevelse av lägre självkänsla, social isolering och skuld var också någonting som många upplevde på grund av barnets beteende. Det fanns även en brist på förståelse och stöd från både skola och vården.   Slutsats:  Anhöriga blev påverkade av olika situationer kring barnet med Tourettes syndrom som minskade deras livskvalité. För att anhöriga ska kunna få stöd i samhället och känna sig trygga behöver både skolor och vården öka kunskaperna kring hanteringen av Tourettes syndrom.

<p>Syftet med denna uppsats har varit att i en litteraturstudie ge en allmän beskrivning av Tourettes syndrom och övriga ticstillstånd, samt att granska förhållandena för barn med TS och tics i skolan och vilka förslag som i litteraturen ges på anpassad skolgång för dessa barn. Studien är en kunskapsöversikt med följande frågeställningar: Hur beskrivs Tourettes syndrom och tics i vald litteratur? Vilka problem kan ses hos barn med Tourettes syndrom och tics i skolan enligt vald litteratur? samt Vilka förslag ges i vald litteratur på anpassad skolgång eller pedagogiska insatser för barn med Tourettes syndrom eller ticsbesvär? Dessa frågeställningar har utgjort kategorier i struktureringen av materialet via meningskategorisering. Tourettes syndrom är en neuropsykiatrisk störning vars bakomliggande orsaker troligtvis är ärftlighet. Syndromet förekommer hos ungefär en halv procent av alla skolbarn som då besväras av en kombination av motoriska och vokala tics. Dessa kan ta sig uttryck som ryckningar, grimaser, blinkningar, harklingar, grymtande och skall men kan också innebära exempelvis upprepande av egna eller andras ord och fraser, tvångsmässigt uttalande av obsceniteter och socialt oacceptabla gester eller handlingar. I skolan kan barn med TS ha kognitiva problem, svårigheter att förstå och ta emot muntlig information, kontrollera impulser och ouppmärksamhet på lektioner. Retningar, mobbing, utstötning och dålig självkänsla förekommer oftare hos dessa barn jämfört med andra. I analysen används socialkonstruktionistiska och diskursanalytiska tankegångar.</p>

Syftet med denna uppsats har varit att i en litteraturstudie ge en allmän beskrivning av Tourettes syndrom och övriga ticstillstånd, samt att granska förhållandena för barn med TS och tics i skolan och vilka förslag som i litteraturen ges på anpassad skolgång för dessa barn. Studien är en kunskapsöversikt med följande frågeställningar: Hur beskrivs Tourettes syndrom och tics i vald litteratur? Vilka problem kan ses hos barn med Tourettes syndrom och tics i skolan enligt vald litteratur? samt Vilka förslag ges i vald litteratur på anpassad skolgång eller pedagogiska insatser för barn med Tourettes syndrom eller ticsbesvär? Dessa frågeställningar har utgjort kategorier i struktureringen av materialet via meningskategorisering. Tourettes syndrom är en neuropsykiatrisk störning vars bakomliggande orsaker troligtvis är ärftlighet. Syndromet förekommer hos ungefär en halv procent av alla skolbarn som då besväras av en kombination av motoriska och vokala tics. Dessa kan ta sig uttryck som ryckningar, grimaser, blinkningar, harklingar, grymtande och skall men kan också innebära exempelvis upprepande av egna eller andras ord och fraser, tvångsmässigt uttalande av obsceniteter och socialt oacceptabla gester eller handlingar. I skolan kan barn med TS ha kognitiva problem, svårigheter att förstå och ta emot muntlig information, kontrollera impulser och ouppmärksamhet på lektioner. Retningar, mobbing, utstötning och dålig självkänsla förekommer oftare hos dessa barn jämfört med andra. I analysen används socialkonstruktionistiska och diskursanalytiska tankegångar.

I denna studie har vi undersökt hur fyra förskolelärare på tre olika förskolor uppmärksammar, underlättar och hjälper barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hur pedagogerna tillsammans med specialpedagogen arbetar med stöttning och hjälpmedel för att skapa en meningsfull pedagogisk vardag för dessa barn i verksamheten. Undersökningen är genomförd med en kvalitativ metod och är baserad på tre pedagogintervjuer samt en intervju med en specialpedagog. Utifrån våra intervjuer har vi bearbetar olika delar och tillsammans skapat en helhet i resultatet. Genom intervjuerna fick vi en inblick i informanternas arbetsätt och deras syn på hur arbetet med barnen ges uttryck i verksamheten samt hur man som förskollärare och specialpedagog förhåller sig till begreppet en skola för alla. Resultatet visar att alla intervjuade pedagoger och specialpedagogen uppmärksammar, stöttar och hjälper barn med förmodad eller konstaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning genom att se till att deras förutsättningar och behov uppfylls. De påpekar under intervjuerna att de lägger stor vikt på det gemensamma arbetet med ambition att vara öppen, kunna ge varandra råd samt att värdet av att kunna diskutera med varandra. Det framkommer även att trygghet i förskolegruppen är viktigt när det gäller att få barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning väl inkluderade i verksamheten samt en öppen och förtroendefull kontakt mellan föräldrar och förskola.