<p>Syfte</p><p>Studiens huvudsyfte var att se hur mycket orienteringsmomentet kostar i relation till den fysiska ansträngningen. Vad finns det för samband mellan orienteringstekniken och det fysiologiska arbetet? Vad kräver de orienteringstekniska momenten i tid, laktat, uppskattad ansträngning och hjärtfrekvens jämfört om man bara skulle springa banan snitslad utan karta? Hur nära sitt max (löparen kan prestera om han bara behöver koncentrera sig på löpningen) kan elitorienterare ligga när han orienterar?</p><p>Metod</p><p>Vi använde i huvudsak litteraturstudier och äldre rapporter för att få en god bakgrundsbild av området. Under testerna använde vi oss av en testgrupp med både elitseniorer och juniorer för fält- och laboratorietester. Testgruppen innehöll 8 elitorienterare, alla män. Vi hade en testgrupp där åldern var mellan 15-32 år. Den seriösa träningsbakgrunden var mellan ca: 3-18 år. Fälttesterna genomfördes vid två testtillfällen. Först genomfördes orienteringsdelen med 3 olika banor av varierande karaktär (sprint, kuperat och svårt) med vila mellan varje. Tills nästa testtillfälle (dagen efter) snitslades alla försökspersoners individuella vägval. Vid fälttesterna genomfördes provtagning av hjärtfrekvens, laktat, skattad ansträngning RPE (ben och andning) samt tid.</p><p>Resultat och slutsats</p><p>Desto svårare orienteringsmomentet blir desto större blir tidsdifferensen mellan löparna. På sprintorienteringsdelen klarade samtliga försökspersoner av att ligga nära sin maximala kapacitet och samtidigt lösa de orienteringstekniska problemen. På denna del skiljde det i tid ca 26 sekunder mellan orienterings- och terrängloppet. På den kuperade delen ökade de orienteringstekniska misstagen (i tid) speciellt efter uppförsbackar när löparna började bli trötta (höga RPE-värden). I både sprint och den kuperade delen ligger laktatvärdena mycket högt (6,78–7,49 mmol/l sprint, 6,37–6,95 mmol/l kuperad). På den svårorienterade delen måste alla sänka farten för att lyckas lösa de orienteringstekniska problemen. På denna del finns mycket tid att tjäna. Terrängloppet gick ca: 1-1,5 min snabbare än orienteringsloppet på samma bana.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna studie har varit att undersöka hur stor andel elever som slutar med orientering samt bakomliggande faktorer till varför före detta elever slutar satsa på orientering efter att de gått på Orienteringsgymnasiet i Eksjö. Frågeställningarna var följande: Hur stor andel av de före detta eleverna slutar satsa på orientering efter att de gått på Orienteringsgymnasiet i Eksjö? Vilka är de bakomliggande orsakerna till att före detta elever från Orienteringsgymnasiet i Eksjö slutar satsa på orientering efter studenten?</p><p>Metod</p><p>Studien består av dels en kvantitativ del, dels en kvalitativ del. De metoder som använts är en kartläggande enkätstudie som var till hjälp för att göra ett urval. Denna enkätstudie följdes sedan upp av fem intervjuer, fyra bland de elever som gått på orienteringsgymnasiet (OL-gymnasiet), och en av de tre tränarna som arbetar som tränare på gymnasiet.</p><p>Resultat</p><p>72 % har slutat satsa på orientering efter att de gått på Orienteringsgymnasiet i Eksjö och 28 % satsar fortfarande. Av dem som slutat satsa är 55 % tjejer och 45 % killar, och av dem som fortfarande satsar är fördelningen mellan könen lika. De främsta anledningarna till att de slutade var att skola/andra intressen tog mera tid och prioriterades före orienteringen och att det var för stor omställning från att gå på OL-gymnasium till livet efter. Andra anledningar var: ”jag blev aldrig så bra som jag ville”, skador/sjukdomar hade satt stopp, lathet, motivationsbrist och att orienteringen var för tidskrävande.</p><p>Slutsats</p><p>Det var ett väldigt högt antal av de före detta eleverna som slutat satsa efter gymnasiet, 72 %. Detta beror inte bara på en orsak utan det är många som samverkar. Det är av stor betydelse att man har en plan för vad man ska göra efter studenten redan innan man slutat gymnasiet.</p>

Syfte Studiens huvudsyfte var att se hur mycket orienteringsmomentet kostar i relation till den fysiska ansträngningen. Vad finns det för samband mellan orienteringstekniken och det fysiologiska arbetet? Vad kräver de orienteringstekniska momenten i tid, laktat, uppskattad ansträngning och hjärtfrekvens jämfört om man bara skulle springa banan snitslad utan karta? Hur nära sitt max (löparen kan prestera om han bara behöver koncentrera sig på löpningen) kan elitorienterare ligga när han orienterar? Metod Vi använde i huvudsak litteraturstudier och äldre rapporter för att få en god bakgrundsbild av området. Under testerna använde vi oss av en testgrupp med både elitseniorer och juniorer för fält- och laboratorietester. Testgruppen innehöll 8 elitorienterare, alla män. Vi hade en testgrupp där åldern var mellan 15-32 år. Den seriösa träningsbakgrunden var mellan ca: 3-18 år. Fälttesterna genomfördes vid två testtillfällen. Först genomfördes orienteringsdelen med 3 olika banor av varierande karaktär (sprint, kuperat och svårt) med vila mellan varje. Tills nästa testtillfälle (dagen efter) snitslades alla försökspersoners individuella vägval. Vid fälttesterna genomfördes provtagning av hjärtfrekvens, laktat, skattad ansträngning RPE (ben och andning) samt tid. Resultat och slutsats Desto svårare orienteringsmomentet blir desto större blir tidsdifferensen mellan löparna. På sprintorienteringsdelen klarade samtliga försökspersoner av att ligga nära sin maximala kapacitet och samtidigt lösa de orienteringstekniska problemen. På denna del skiljde det i tid ca 26 sekunder mellan orienterings- och terrängloppet. På den kuperade delen ökade de orienteringstekniska misstagen (i tid) speciellt efter uppförsbackar när löparna började bli trötta (höga RPE-värden). I både sprint och den kuperade delen ligger laktatvärdena mycket högt (6,78–7,49 mmol/l sprint, 6,37–6,95 mmol/l kuperad). På den svårorienterade delen måste alla sänka farten för att lyckas lösa de orienteringstekniska problemen. På denna del finns mycket tid att tjäna. Terrängloppet gick ca: 1-1,5 min snabbare än orienteringsloppet på samma bana.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie har varit att undersöka hur stor andel elever som slutar med orientering samt bakomliggande faktorer till varför före detta elever slutar satsa på orientering efter att de gått på Orienteringsgymnasiet i Eksjö. Frågeställningarna var följande: Hur stor andel av de före detta eleverna slutar satsa på orientering efter att de gått på Orienteringsgymnasiet i Eksjö? Vilka är de bakomliggande orsakerna till att före detta elever från Orienteringsgymnasiet i Eksjö slutar satsa på orientering efter studenten? Metod Studien består av dels en kvantitativ del, dels en kvalitativ del. De metoder som använts är en kartläggande enkätstudie som var till hjälp för att göra ett urval. Denna enkätstudie följdes sedan upp av fem intervjuer, fyra bland de elever som gått på orienteringsgymnasiet (OL-gymnasiet), och en av de tre tränarna som arbetar som tränare på gymnasiet. Resultat 72 % har slutat satsa på orientering efter att de gått på Orienteringsgymnasiet i Eksjö och 28 % satsar fortfarande. Av dem som slutat satsa är 55 % tjejer och 45 % killar, och av dem som fortfarande satsar är fördelningen mellan könen lika. De främsta anledningarna till att de slutade var att skola/andra intressen tog mera tid och prioriterades före orienteringen och att det var för stor omställning från att gå på OL-gymnasium till livet efter. Andra anledningar var: ”jag blev aldrig så bra som jag ville”, skador/sjukdomar hade satt stopp, lathet, motivationsbrist och att orienteringen var för tidskrävande. Slutsats Det var ett väldigt högt antal av de före detta eleverna som slutat satsa efter gymnasiet, 72 %. Detta beror inte bara på en orsak utan det är många som samverkar. Det är av stor betydelse att man har en plan för vad man ska göra efter studenten redan innan man slutat gymnasiet.

<p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syfte: Hur lägger idrottslärare upp orienteringsundervisningen i skolan?</p><p>1. Vad har lärarna för bakgrund till sitt orienteringskunnande? 2. Varierar undervisningstiden från skola till skola och vart undervisas den? 3. Tar lärarna till hjälp från någon lokal orienteringsklubb? 4. Hur upplever de vad eleverna tycker om orientering?</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Enkäter delades ut under vecka 44 (måndag-onsdag) på Idrotts- och Hälsokonventet 2009 på GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan). Det var 233 idrottslärare som deltog och 49 stycken svarade på enkäten, det var 65 % kvinnor och 35 % män med en spridning på 15 olika landskap mellan Lappland och Skåne. Alla hade möjlighet att svara på enkäten då enkäterna fanns utspridda i matsalen där alla åt lunch.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Lärarna tycker att de har tillräckligt med kunskap i orientering, det är 38 % stycken som tycker att de är erfarna, 35 % tycker att de är mindre erfarna, och dessa motsvarar då 73 % av svaren. 14 % av lärarna tävlar regelbundet, 18 % har tävlat någon gång, men den största massan har fått in kunskapen genom lärarutbildningen, och det är hela 86 %. Antal lektioner varierar från skola till skola men 47 % av skolorna har 5 lektioner eller fler/år. Och hela 77 % av skolorna bedriver lektionerna inne (teoretiskt) och ute (praktiskt).</p><p>37 % av skolorna tar hjälp av en lokal orienteringsklubb, men samtidigt så arbetar alla lärare med lektionerna själva. 12 % tycker att det är svårt att ha hand om orienteringsundervisningen, och resten tycker att det är lätt och eller både och.</p><p>Lärarnas skattning av hur eleverna upplever orienteringsundervisningen är väldigt blandat, men de flesta (78 %) har ett intryck av att eleverna tycker att ämnet är Bra/Kul.</p><p>  Majoriteten av lärarna (62 %) upplever även att eleverna är nöjda med omfattningen på undervisningen. De motiverar eleverna på olika sätt för att få med dem, t.ex. kunskap för livet, allmänbildning, roliga övningar och fördelarna med att hitta.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Orienteringsundervisningen i skolan är bra. Lärarna känner sig erfarna och kunniga för att kunna lära ut bra kunskaper i orientering. De bedriver den både teoretiskt och praktiskt i olika miljöer, nästan 50 % av de skolor som är med i studien har 5 lektioner eller fler/år. Några skolor tar hjälp av lokala orienteringsklubbar för att göra det mer proffsigt och underlätta arbetet. Lärarna motiverar eleverna mycket för att få dem att inse innebörden med att kunna orientera i vardagen.</p>

Syfte och frågeställningar Syfte: Hur lägger idrottslärare upp orienteringsundervisningen i skolan? 1. Vad har lärarna för bakgrund till sitt orienteringskunnande? 2. Varierar undervisningstiden från skola till skola och vart undervisas den? 3. Tar lärarna till hjälp från någon lokal orienteringsklubb? 4. Hur upplever de vad eleverna tycker om orientering? Metod Enkäter delades ut under vecka 44 (måndag-onsdag) på Idrotts- och Hälsokonventet 2009 på GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan). Det var 233 idrottslärare som deltog och 49 stycken svarade på enkäten, det var 65 % kvinnor och 35 % män med en spridning på 15 olika landskap mellan Lappland och Skåne. Alla hade möjlighet att svara på enkäten då enkäterna fanns utspridda i matsalen där alla åt lunch. Resultat Lärarna tycker att de har tillräckligt med kunskap i orientering, det är 38 % stycken som tycker att de är erfarna, 35 % tycker att de är mindre erfarna, och dessa motsvarar då 73 % av svaren. 14 % av lärarna tävlar regelbundet, 18 % har tävlat någon gång, men den största massan har fått in kunskapen genom lärarutbildningen, och det är hela 86 %. Antal lektioner varierar från skola till skola men 47 % av skolorna har 5 lektioner eller fler/år. Och hela 77 % av skolorna bedriver lektionerna inne (teoretiskt) och ute (praktiskt). 37 % av skolorna tar hjälp av en lokal orienteringsklubb, men samtidigt så arbetar alla lärare med lektionerna själva. 12 % tycker att det är svårt att ha hand om orienteringsundervisningen, och resten tycker att det är lätt och eller både och. Lärarnas skattning av hur eleverna upplever orienteringsundervisningen är väldigt blandat, men de flesta (78 %) har ett intryck av att eleverna tycker att ämnet är Bra/Kul.   Majoriteten av lärarna (62 %) upplever även att eleverna är nöjda med omfattningen på undervisningen. De motiverar eleverna på olika sätt för att få med dem, t.ex. kunskap för livet, allmänbildning, roliga övningar och fördelarna med att hitta. Slutsats Orienteringsundervisningen i skolan är bra. Lärarna känner sig erfarna och kunniga för att kunna lära ut bra kunskaper i orientering. De bedriver den både teoretiskt och praktiskt i olika miljöer, nästan 50 % av de skolor som är med i studien har 5 lektioner eller fler/år. Några skolor tar hjälp av lokala orienteringsklubbar för att göra det mer proffsigt och underlätta arbetet. Lärarna motiverar eleverna mycket för att få dem att inse innebörden med att kunna orientera i vardagen.

No description available.

No description available.