Bakgrund: Traumatiska amputationer är en vanligt förekommande skada i krig och konflikter. Amputationer förekommer även av olyckor, exempelvis av trafik- och arbetsplatsolyckor. Trauma är går ofta hand i hand med depression och posttraumatiskt stressyndrom. Ytterligare en tänkbar komplikation är fantomsensationer. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att förlora en extremitet genom trauma. Metod: Arbetet baseras på en litteraturöversikt där 10 vetenskapliga originalartiklar inkluderades i resultatet. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl complete. Artiklarna analyserades och tematiserades.  Resultat: De teman som framkom i analysen var: påverkan på den fysiska hälsan, psykiska hälsan, social påverkan och vikten av resiliens. De huvudsakliga fynden var att traumatiskt amputerade personer fann det svårt att acceptera förlusten av en kroppsdel. Men även att detta var en nyckel till att anpassa sig och bli bekväm i den nya kroppen. Somliga amputerade upplevde i vissa fall skadan som stigmatiserande medan vissa militära veteraner uttryckte en stolthet över skadan. Resiliensen varierade beroende på individers olika bakgrund och sociala situation.  Slutsats: Att inte acceptera den nya kroppen kan leda till en förlängd transitionsprocess och därmed ökad sårbarhet. Olika kulturers syn på amputationer och förekomsten av stigmatisering påverkar individers upplevelse. Det finns skillnader i hur civilpersoner och militärer upplever att drabbas av en traumatisk amputation. / Background: Traumatic amputations are often a consequence of war but can also occur in daily life. In such cases, they´re often a result of traffic accidents or workplace accidents. Depression and post-traumatic stress disorder are common after this type of trauma. Phantom limb pain is also a phenomenon that occurs in relation to this injury. Aim: To describe people´s experience of losing an extremity through trauma.  Method: This study is a literary review based on 10 original research articles. The data was collected from the databases PubMed and Cinahl compete. These articles were analyzed and themed. Results: The themes that were found when analyzing the data were the impact on the physical health, impact on the phycological health, social impact and the importance of resilience. The central findings of this study were that the people who lost an extremity through trauma often had a hard time accepting the loss of the limb. Acceptance was, however, a key to finding peace and recovering from the injury. Some people found the injury embarrassing and felt stigmatized about this kind of injury. Others, often veterans, felt a kind of pride over the injury instead. The people´s resilience differs depending on their background and social surrounding.  Conclusions: The acceptance of the injury could prolong or help the transition process depending on how easy and fast the people accept their new situation. Different cultures' views on this injury and the level of stigma impact people's experience. There are differences in how civilians and soldiers experience a traumatic amputation.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är en av de vanligaste sjukdomarna och innebär livsomvälvande förändringar. Tiden efter hjärtinfarkten präglas av sårbarhet och att anpassa sig till den nya livssituationen. Återhämtningsperioden efter hjärtinfarkten är en transition i livet, som innebär att gå från ett tillstånd till ett annat, och påverkas av inre och yttre faktorer i personens liv. För att kunna ge ett bra stöd och främja en hälsosam transition är det viktigt att sjuksköterskan har en god förståelse för vad som påverkar återhämtningsperioden i en positiv eller negativ riktning. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av återhämtningsperioden efter en hjärtinfarkt för att uppmärksamma vad som främjar och hämmar en hälsosam transition. Metod: För att svara på syftet gjordes en systematisk litteraturöversikt med inspiration från Roséns (2017) beskrivning. Nio kvalitativa artiklar inkluderades i analysen som genomfördes enligt Elo och Kyngäs (2008) beskrivning av deduktiv innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att det som främjar en hälsosam transition handlar om positiv livshantering, välgörande livsstil och stödjande socialt nätverk. Vidare visade resultatet att det som hämmar en hälsosam transition handlar om negativa känslor, begränsad fysisk kapacitet och problematik i socialt nätverk. Slutsats: För att kunna se personens unika förutsättningar för att uppnå en hälsosam transition, är det viktigt att sjuksköterskan ökar sin kunskap om den transition som personen genomgår och har en god och öppen relation med personen.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn på ett flertal neurologiska sjukdomar som karakteriseras av progressiv minnesförlust, minskad förmåga till abstrakt tänkande, försämrad beslutsförmåga, personlighetsförändring samt svårigheter att förstå och tolka olika föremål och situationer. Uppskattningsvis finns det cirka 36 miljoner människor i världen som har en demenssjukdom. I takt med att befolkningen blir äldre ökar antalet personer med demenssjukdomar, därför är det viktigt att förstå hur personer upplever sjukdomen, för att möjliggöra utveckling inom demensvården  Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med en demenssjukdom.  Metod: En litteraturöversikt med en beskrivande design. Sammanställningen är baserad på 10 vetenskapliga kvalitativa originalartiklar från databasen PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med manifest innehållsanalys som metod. Afaf Melies Transitionsteori användes som teoretisk referensram.  Resultat: Det framkom att personer upplevde livet med en demenssjukdom olika och de beskrev blandade känslor om den nya livssituationen och hur framtiden skulle komma att bli. Fyra kategorier identifierades; “upplevelsen av demensdiagnosen”, “påverkade relationen inom familjen”, “upplevelsen att bevara jaget” och “hantera den nya situationen”.  Slutsats: Känslorna inför demenssjukdomen och diagnosen präglades av olika attityder och synsätt. En stor del av det nya livet med sjukdomen innebar att personerna försökte upprätthålla sin autonomi och hitta olika strategier för att hantera sjukdomen. Som sjuksköterska är det viktigt att ha en djupare förståelse för hur det är att leva med en demenssjukdom, för att kunna ge en god omvårdnad och möjliggöra att personerna upplever stabilt tillstånd trots en kronisk progressiv sjukdom. Därav är det betydelsefullt med fortsatt utbildning inom detta område. / ABSTRACT  Background: Dementia is a collective term for several neurological disorders, characterized by progressive amnesia, weakened ability of abstract thinking, impaired decision making and change of personality as well as difficulties in understanding and interpreting different objects and situations. It is estimated that approximately 36 million people in the world are suffering from dementia. As the age of the population increases, so does the amount of people with dementia, and it is therefore important to understand how people experience the disease in order to further progress dementia care.  Aim: To describe how people experience living with dementia.  Method: A literature review with descriptive design. The compilation is based on 10 scientific qualitative original articles from the database PubMed. The articles were quality reviewed and analyzed with manifest content analysis. Afaf Melies transition theory has been used as a theoretic frame of reference.  Result: It turned out that people experienced life with dementia differently and they described mixed feelings about the new life situation and how the future would turn out. Four categories were identified; “experience of the dementia diagnosis”, “affected relations within the family”, “the experience of providing a sense of self” and “managing the new situation”. Conclusion: Feelings regarding disease and diagnosis were embossed by different attitudes and approaches. A big part of the new life with dementia was managing the challenge of sustaining autonomy and finding strategies of coping with the disease. As a nurse it is important to have a deeper understanding for how it is to live with dementia, to be able to provide good care and enable individuals to experience a stable condition despite a chronic progressive disease. That is why continued education in this area is important.

Bakgrund: För en säker vård krävs samverkan mellan olika professioner och en strävan efter samma mål. Trots det upplever många nyexaminerade sjuksköterskor stor press på sig själva. Den akademiska utbildningen stämmer inte alltid överens med den yrkesverksamma verkligheten. Vilket gör att studenter känner både spänning och tvivel på sin förmåga inför att börja arbeta. Syfte: Nyexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att samverka i team under sitt första yrkesverksamma år. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats där artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL och Medline. Till resultatet inkluderades 13 vetenskapliga artiklar som var publicerade under åren 2010-2021. Resultat: Resultatet speglar i hur nyexaminerade sjuksköterskor upplever det att samverka i team. Detta omfattar tre huvudkategorier: Synen på teamarbete utifrån den nyexaminerade sjuksköterskan, Upplevelsen av transitionen från student till nyexaminerad sjuksköterska, Verksamheternas utmaningar för de nyexaminerade sjuksköterskorna. Resultatet ger en uppfattning kring vilka verktyg som behövs för att få en fungerande samverkan i team. Slutsats: För att nyexaminerade sjuksköterskor ska få en bra start i arbetslivet krävs en bra samverkan i team. Detta baseras bland annat på bra bemötande, stöd från medarbetare samt god kommunikation. Upplevelser så som osäkerhet, dålig förberedda inför verkligheten och otillräcklig stöttning från medarbetare är vanligt hos nyexaminerade sjuksköterskor.

Forskningsresultat når inte alltid ut i vården till patienter och kliniskt verksam personal. Detta kan leda till att den vetenskapliga grund, som vården enligt svensk lagstiftning ska vila på, inte erbjuds. Anledningen till att vetenskapligt belagd kunskap inte når ut kan vara til lexempel avsaknad av kunskap om hur forskningsresultat sprids och om hur resultat kan omsättas till den egna verksamheten. Ett omfattande forskningsfält inom omvårdnad rör samtal, kommunikation och reflektion kopplat till relationen mellan vårdpersonal och patient. Reflektion bör ses som en central företeelse inom vården dels för att förstå patienten dels för att förändring skall komma till stånd. Reflektioner inom ramen för ett aktionsforskningsprojekt torde leda till förändringar i relation till vårdpersonals förståelse och attityder till patienten. Syftet med studien var att undersöka om förändringar sker i personals syn på sig själv och på patienten i samband med att de deltog i ett aktionsforskningsbaseratutvecklingsarbete. Fokus för utvecklingsarbetet var bedömning av patienters smärta. Studien är kvalitativ. Data har inhämtats i samband med fokusgruppsamtal, transkriberats och analyserats utifrån en hermeneutisk analysmetod. Följande tre huvudteman framkom vid analysarbetet; patienten blir en person; professionell identitet blir tydligare; teamanda förstärks. Innebörderna i dessa tre teman tolkas i relation till teorier om personcentrerad vård och transition. Deltagarbaserad aktionsforskning kan vara ett sätt att öka användning av forskning och omsätta den nya kunskapen till egen handling. I studien gav deltagarna uttryck för att deras arbete resulterade i ett förändrat arbete med smärta och smärtbedömning mot en patientnärmre vård. / Research results do not always reach out in care to patients and clinically active personnel. This can lead to the result that the scientific basis, as health care, according to Swedish law must rest upon are not offered. The reason that scientifically knowledge does not reach out can be such a lack of knowledge about how research is disseminated and how the results can be translated into its own practice. An extensive field of research in nursing relates conversation, communication and reflection related to the relationship between health professionals and patients. Reflection should be seen as a central phenomenon in health care to gain new understanding and lead to develop and change. Reflection in the context of anaction research project should lead to changes in relation to health professionals understanding and attitudes to the patient. The purpose of this study was to investigate whether changes occur in the staff´s view of oneself and the patient in an action research basedproject. Focus of the development project was the assessment of patients' pain. The study is qualitative. Data have been collected during focusgroup, transcribed and analyzed based on a hermeneutic method of analysis. Three main themes emerged from the analysis:the patient becomes a person, professional identity becomes clearer, team spirit is strengthened. Meanings of these three themes interpreted in relation to theories of personcentered care and transition. Participatory action research can be a way to increase the use of research and translate new knowledge to its own practice. In the study, participants expressed that their work resulted in a changed work with pain and pain assessment.

Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom och en av de vanligaste barnsjukdomarna som påverkar det endokrina- och metaboliska systemet. I dagsläget beräknas 497 100 barn i världen ha sjukdomen. När ett barn diagnostiseras får föräldrarna ett stort ansvar då sjukdomen kan vara livshotande om inte behandlingen sköts på rätt sätt. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva föräldrars upplevelser när deras barn diagnostiseras med diabetes mellitus typ 1. En transitionsteori användes för att strukturera föräldrars upplevelser i tre faser. Resultatet visade att föräldrarna upplevde det påfrestande att barnen fick sjukdomen. Det visade sig att det inte bara var de behandlingsrelaterade faktorerna som påverkade deras vardag. Det handlade även om förändring av relationer, ökad oro och svårigheter att lita på att andra tog ansvar. I slutet av föräldrarnas transitionsprocess var barnen gamla nog att ta över ansvaret själva. Föräldrarna behövde släppa kontrollen och låta barnen vara självständiga vilket var svårt för dem. Det är viktigt att forskning i ämnet kontinuerligt förnyas då föräldrarna behöver mycket stöd i denna svåra situation. Sjuksköterskan bör vara väl införstådd i upplevelser som kan förekomma hos föräldrar för att på så sätt kunna utveckla sin förmåga i att stötta dem i deras dagliga diabetesvård. / Type 1 diabetes mellitus is a chronic disease and one of the most common childhood illnesses that affect the endocrine- and metabolic system. In the current situation estimated 497 100 children worldwide have the disease. When a child is diagnosed, parents get a big responsibility since the disease can be fatal if treatment is not done properly. The purpose of this study was to describe parents’ experiences when their children get diagnosed with type 1 diabetes mellitus. A transition theory was used to structure the parents’ experiences in three phases. The results showed that parents experienced pain when their children got the disease. It turned out that it was not only the treatment-related factors that affected their daily lives. It was also about changes in relationships, increased anxiety and difficulty in trusting others to take responsibility. At the end of the parental transition process, the children were old enough to take over the responsibility themselves. Parents needed to let go of control and allow the children to be independent, which was hard for them. It is important that the research on the topic is continually renewed since parents need much support in this difficult situation. The nurse should have a good understanding of the experiences that may affect parents in order to be able to develop capacity to support the parents in their daily diabetes care.