<p>Unga vuxna som överlevt barncancer i centrala nervsystemet (CNS) löper ökad risk för negativa neuropsykologiska, fysiska och psykologiska sena effekter. Låg självkänsla är en riskfaktor för psykisk ohälsa men tidigare forskning om hur barncancer i CNS och dess behandling påverkar självkänsla är begränsad. Med självrapporteringsformuäret Self Esteem Questionnaire (SEQ-42) undersöktes självkänsla hos en populationsbaserad rikstäckande kohort med 528 unga vuxna överlevare jämfört med 995 personer i en stratifierad kontrollgrupp. Patientgruppen hade signifikant lägre självkänsla än kontroller i fem av sex dimensioner i SEQ-42 (<em>p</em> <0,0001). Bland patienterna var den sammanfattande globala självkänslan positiv (skalvärde > 2,5) hos en majoritet, 78,2%, men risken för negativ självkänsla var i flera dimensioner dubbelt så stor för patientgruppen jämfört med kontrollgruppen. Kvinnor och personer med diagnoserna oligodendrogliom, medulloblastom/PNET, kraniala och spinala germinom eller kraniofaryngeom hade lägre självkänsla än andra undergrupper (<em>p</em> < 0,0001 – 0,037).</p><p> </p>

Unga vuxna som överlevt barncancer i centrala nervsystemet (CNS) löper ökad risk för negativa neuropsykologiska, fysiska och psykologiska sena effekter. Låg självkänsla är en riskfaktor för psykisk ohälsa men tidigare forskning om hur barncancer i CNS och dess behandling påverkar självkänsla är begränsad. Med självrapporteringsformuäret Self Esteem Questionnaire (SEQ-42) undersöktes självkänsla hos en populationsbaserad rikstäckande kohort med 528 unga vuxna överlevare jämfört med 995 personer i en stratifierad kontrollgrupp. Patientgruppen hade signifikant lägre självkänsla än kontroller i fem av sex dimensioner i SEQ-42 (p &lt;0,0001). Bland patienterna var den sammanfattande globala självkänslan positiv (skalvärde &gt; 2,5) hos en majoritet, 78,2%, men risken för negativ självkänsla var i flera dimensioner dubbelt så stor för patientgruppen jämfört med kontrollgruppen. Kvinnor och personer med diagnoserna oligodendrogliom, medulloblastom/PNET, kraniala och spinala germinom eller kraniofaryngeom hade lägre självkänsla än andra undergrupper (p &lt; 0,0001 – 0,037).

Antal cancerfall ökar ständigt. Samtidigt ses en ökning av antalet cancerpatienter som lever längre tack vare tidig diagnostisering och bättre behandlingsmetoder. Neuroendokrina tumörsjukdomar diagnostiseras med hjälp av tumörmarkören chromogranin A. Syftet med studien var att redogöra för och jämföra kliniskt biokemiska metoder för analys av chromogranin A i plasma och serum. I samband med detta gjordes verifiering av KRYPTOR, BRAHMS automated immunofluorescent assay (KRYPTOR) för chromogranin A. Förekomst av analysmetoder undersöktes genom fördjupad litteraturgenomgång. Metodverifieringen innefattade smittöverföringstest mellan prover, mellanliggande precision, inomserieprecision samt jämförelse med samma metod respektive radioimmunoassay-metoden. I litteraturgenomgången erhölls analysmetoderna radioimmunoassay, immunoradiometric assay, enzymed linked immunosorbent assay och KRYPTOR/immunochemiluminometric assay. Metodverifieringens smittöverföringsrisk blev 0.04%, mellanliggande precision gav total CV på 1.96% respektive 2.33%, inomserieprecisions total CV 2.85%. Fem av sex analysresultat överrensstämde vid jämförelse med radioimmunoassay, medan jämförelse med samma metod gav en genomsnittlig skillnad på 17.6%. Sammanfattningsvis konstaterades att inom forskning används fyra immunologiska metoder för analys av chromogranin A i plasma och serum. Dess utveckling har gått från radioaktiv manuell till icke-radioaktiv automatiserad analysmetod med förkortad analystid. Metodverifieringen med KRYPTOR visade god mellanliggande- och inomserieprecision, men otillräckligt provunderlag resulterade i låg reliabilitet. / Title: Verification on KRYPTOR compact PLUS and an in-depth literature overview of clinical biochemical assays for the detection of Chromogranin A in plasma and serum.   Cancer is constantly increasing. Simultaneously, there is an increase in survival for cancer patients due to early diagnosis and better treatment.  Neuroendocrine tumour disease is diagnosed with help of tumour marker chromogranin A. The aim of this study was to narrate and compare clinical biochemical methods for the detection of chromogranin A in plasma and serum. In addition, a verification of KRYPTOR, BRAHMS automated immunofluorescent assay (KRYPTOR) for chromogranin A was performed. Occurring methods for analysis was investigated by in-depth literature overview. Verification contained tests for carry over, intra- and inter-assay, comparison with same method and radioimmunoassay method respectively. The literature overview resulted in radioimmunoassay, immunoradiometric assay, enzyme linked immunosorbent assay and KRYPTOR/immunochemiluminometric assay. Verification gave carry over 0.04%, inter-assay CV 1.96% and 2.33%, intra-assay CV 2.85%. Comparison with the same method gave a mean difference of 17.6% and five samples out of six correlated for comparison with radioimmunoassay. In summary, four immunological methods are used for analysis of chromogranin A, within research. Their development ranges from radioactive manual to non-radioactive automated method with shortened analysis times. Verification for KRYPTOR showed god intra- and inter-assay but an insufficient number of samples resulted in low reliability.

Smärta i samband med intrakraniell kirurgi liknar smärta i samband med all annan form av kirurgi. Syftet var att granska hur barn med hjärntumör smärtbedömts och smärtbehandlats postoperativt efter tumörkirurgi. Metod: Totalt har journaler för 40 barn (20 barn på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och 20 barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska sjukhuset, Stockholm) som opererats för tumörer i hjärnan granskats, avseende smärtbedömning, användandet av smärtskalor, farmakologiska och ickefarmakologisk smärtbehandling de tre första postoperativa dygnen. Resultat: Studien visade att smärtskattning med smärtskalor användes på 12 av 40 barn. Den vanligaste formen av smärtbedömning som återfanns dokumenterad var en bedömning av sjuksköterskan. På Akademiska sjukhuset återfanns ingen dokumenterad smärtbedömning i 60 % av de granskade dygnen, på Astrid Lindgrens barnsjukhus var motsvarande siffra 20 %. De vanligaste läkemedlen som används på båda sjukhusen var paracetamol och opioider, framförallt morfin. Vid Astrid Lindgrens barnsjukhus används företrädelsevis stående ordinationer med paracetamol i kombination med opioidinfusioner. Vid Akademiska sjukhuset används framförallt paracetamol som stående ordination och opioidinjektioner som vid behovsordinationer. I dokumentationen återfanns ingen ickefarmakologisk behandling. För totalt 6 barn fanns omnämnt olika typer av distraktion eller tröst. Slutsats: Slutsatsen blir att utifrån journaldokumentation är systematisk smärtskattning av barn som opererats för tumörer i hjärnan, och utvärdering av given smärtbehandling bristfällig. / Pain in relation to intracranial surgery is similar to pain in relation to all other kind of surgery. Aim: The aim of this study was to review how children with brain tumour were assessed and treated for postoperative pain after tumour surgery. A total of 40 charts of children (20 children at Akademiska University Hospital and 20 children at Astrid Lindgren Children’s Hospital) who had gone through brain surgery have been reviewed with respect to pain assessment, use of assessment tools, pharmacological and nonpharmacological treatment the first tree days after surgery. Result: This study showed that pain assessment tools were used for 12 out of 40 children. The most used documented way of pain assessment was an assessment by the nurse. At the Akademiska University Hospital no documented pain assessment was performed in 60% of the reviewed days. At Astrid Lindgren Children’s Hospital the corresponding number was 20%. The most common drugs used at both hospitals were paracetamol and opioids, particularly morphine. At Astrid Lindgren Children’s Hospital they preferably used standing prescriptions of paracetamol in combination with morphine. At the Akademiska University Hospital they used paracetamol as a standing prescription and opioids as an on demand prescription. In the documentation no nonpharmacological treatment was found. For 6 children there was documentation of different types of distraction or consolation. Conclusion: The conclusion from the study of the documentation is that systematic pain assessment of children who had gone through brain surgery and evaluation of given pain treatment is insufficient.

It is decidedly rare to come across evidence of primary or secondary malignant tumours in the archaeological record, both in the excavatory stage as well as the laboratory stage. However, the statistical absence of cancer in the archaeological record may not be representative of actual prevalence, geographical distribution, or severity. Despite the scarcity, there are some documented cases of suspected and hypothesised malignant skeletal neoplasms, of varying severity and disease progression. Some of these cases have been examined and put through a posthumous or presumptive diagnostic process, in which macroscopic analysis is followed by close microscopic examination, as well as the consideration and exclusion of differential diagnoses. This bachelor’s thesis will investigate 5 cases of such examination, with the help of three palaeopathological and paleo-oncological case studies. With an interdisciplinary approach encompassing contemporary medical science as well as palaeopathological osteoarchaeology, this thesis project will consider the clinical manifestations presented by the case studies in relation to their final hypothesised diagnosis. The results indicate that these individuals may have suffered from metastatic carcinoma with a soft tissue origin, a result which is significant to both contemporary medicine as well as osteoarchaeology. / Det är avgjort sällsynt att stöta på tecken på primära eller sekundära maligna tumörer i det arkeologiska förflutna, både i utgrävningsstadiet såväl som i laboratoriestadiet. Den statistiska frånvaron av cancer i det arkeologiska förflutna kanske inte är representativt för faktisk prevalens, geografisk spridning eller svårighetsgrad. Trots bristen finns det några dokumenterade fall av misstänkta och hypotetiska maligna skelettneoplasmer, av varierande svårighetsgrad och sjukdomsprogression. En del av dessa fall har undersökts och genomgått en postum eller presumtiv diagnostisk process, där makroskopisk analys följs av noggrann mikroskopisk undersökning, samt beaktande och uteslutning av differentialdiagnoser. Denna kandidatuppsats kommer att undersöka 5 fall av sådan undersökning, med hjälp av tre paleopatologiska och paleo-onkologiska fallstudier. Med ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt som omfattar samtida medicinsk vetenskap såväl som paleopatologisk osteoarkeologi kommer detta examensarbete att överväga de kliniska manifestationerna av fallstudierna i relation till deras slutgiltiga preliminära diagnos. Resultaten tyder på att dessa individer kan ha lidit av metastaserande karcinom med ursprung i mjukvävnad, ett resultat som är signifikant för såväl modern medicin som osteoarkeologi.

Bakgrund: Postoperativa omvårdnadsåtgärder och bedömning av postoperativ smärta är viktig i vården av postoperativa neurokirurgiska patienter. Bristande postoperativa omvårdnadsåtgärder samt inadekvat lindring av postoperativ smärta är ett omvårdnadsproblem som orsakar vårdlidande hos patienter som genomgår spinala tumöroperationer. Det är sjuksköterskans ansvar att ge en optimal smärtlindring samt att utföra noggranna postoperativa omvårdnadsåtgärder för att patienter som genomgår spinal tumörkirurgi ska få en förbättrad livskvalité och förbättrade postoperativa resultat. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans postoperativa omvårdnadsåtgärder i samband med spinala tumöroperationer med fokus på smärta. Metod: För att svara på̊ syftet gjordes en integrerad litteraturöversikt enligt Friberg (2012). I studien inkluderades tolv vetenskapliga artiklar, fem kvalitativa studier och sju kvantitativa. Analysen gjordes med inspiration av Whittemore och Knafls (2005) beskrivning av integrerad innehållsanalys.Resultat: Studien resulterade i två huvudkategorier; att lindra smärta och att förebygga komplikationer. Huvudkategorinatt lindra smärta tilldelades underkategorierna att använda smärtskattningsinstrument och kommunikation. Den andra huvudkategorin, att förebygga komplikationer tilldelades underkategorierna mobilisering och standardiserade vårdförlopp. Slutsats: Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder i samband med postoperativa omvårdnadsåtgärder kan ofta vara en utmaning för den grundutbildade sjuksköterskan. Föreliggande studie beskrev de postoperativa omvårdnadsåtgärderna och hur sjuksköterskan kan arbeta för att förebygga komplikationer. Det framkom att sjuksköterskan har en ytterst viktig roll i smärtbehandlingen av denna patientkategori. Om inte sjuksköterskan ger en individualiserad smärtskattning, smärtlindring och smärtutvärdering finns risk att ett vårdlidande uppstår. / Background: Postoperative nursing measures and assessment of postoperative pain are important in the care of postoperative neurosurgical patients. Inadequate postoperative nursing measures as well as inadequate relief of postoperative pain is a nursing problem that causes nursing distress in patients undergoing spinal tumor surgery. It is the nurse's responsibility to provide optimal pain relief and to perform careful postoperative nursing measures so that patients undergoing spinal tumor surgery can have an improved quality of life and improved postoperative results.Aim: The aim of the study was to describe the nurse's post-operative care measures in conjunction with spinal tumor surgeries with a focus on pain.Method: An integrated literature review was made according to Friberg (2012). The study included twelve scientific articles, five qualitative studies and seven quantitative. The analysis was done with inspiration from Whittemore and Knafl's (2005) description of integrated content analysis.Results: The study resulted in two main categories; to relieve pain and to prevent complications. The main category of relieving pain was assigned to the subcategories of using pain assessment instruments and communication. The second main category, preventing complications, was assigned to the subcategories of mobilization and standardized care processes.Conclusion: The nurse's nursing measures in connection with postoperative nursing measures can often be a challenge for the newly graduated nurse. The present study described the postoperative nursing measures and how the nurse can work to prevent complications. It emerged that nurses have an extremely important role in the pain management of this patient category. If the nurses do not provide an individualized pain assessment, pain relief and pain evaluation, there is a risk that care suffering can occur.