<p>Type 1 Diabetes Mellitus (T1D), a chronic disease affecting over 1.5 million Americans, is characterized by the autoimmune destruction of insulin-producing β-cells within pancreatic islets. Islet/β-cell replacement therapies, where replenishable β-cell sources are implanted within protective microenvironments, have the potential to provide a long-term solution for individuals with T1D by restoring glucose-sensitive, insulin release and overall glycemic control. However, most conventional encapsulation materials elicit an immune reaction, known as a foreign body response (FBR), which compromises β-cell health and function. In this dissertation, we designed and evaluated various formulations of a polymerizable collagen, namely type I oligomeric collagen (Oligomer), as encapsulation materials for minimally invasive, subcutaneous delivery of replacement β-cells. Preclinical validation in chemically-induced diabetic mice demonstrated rapid (within 24 hours) reversal of diabetes for beyond 90 days with no signs of rejection or FBR after subcutaneous delivery of both allogeneic and xenogeneic (rat) islets. To further define this uncommon mechanism of protection, the tissue response to Oligomer, in comparison to commercial synthetic and collagen-based materials, was evaluated following subcutaneous implantation within rats, a well-established biocompatibility model. Histological and transcriptomics analyses were used to define the immune response at both cellular and molecular levels. Interestingly, Oligomer showed minimal and transient activation of innate immune cells similar to the sham surgical control, with no evidence of foreign body giant cell formation, inflammatory-mediated bioresorption, or fibrosis. Overall, this work evaluates preclinical efficacy and demonstrates mechanistic understanding of immune tolerance for Oligomer materials for β-cell replacement therapy and other regenerative medicine applications.</p>

Bakgrund: Förekomsten av diabetes typ 1 ökar i de nordiska länderna och i synnerhet i Sverige. Som förälder till barn med en nyligen diagnostiserad diabetes typ 1 kan den aktuella situationen upplevas som ett trauma, vilket kan påverka hela familjens livssituation och innebära stora förändringar och omställningar i livet. En adekvat patientutbildning med familjecentrerad vård är nyckeln till en framgångsrik behandling av livslång kronisk sjukdom.Syfte: Syftet är att undersöka upplevelser av patientutbildning hos familjer med barn som diagnostiserats med diabetes typ 1 i Skandinavien.Metod: En litteraturöversikt baserad på 16 kvalitativa artiklar från fyra olika länder.Resultat: Resultatet sammanställdes i tre olika huvudkategorier. De olika kategorierna beskriver föräldrarnas, barnets och syskons upplevelser av patientutbildning. De underkategorier som framkom i analysen var barn och föräldrars upplevelse av vårdpersonal och sjukhusmiljöns påverkan på patientutbildning samt hur tekniska hjälpmedel kan underlätta patientutbildning. Vidare avslöjar resultatet att stödjande miljöer påverkar barnet samt att hjälpmedel i vardagen underlättar livssituationen för familjen.Slutsats: Resultatet påvisar att patientutbildning upplevs för generell och saknar anpassning på familj- och individnivå samt att familjen har svårt att förlita sig på vårdpersonalens kompetens. Familjens livssituation med aktiviteter och spontanitet underlättas med hjälpmedel såsom insulinpump, dock upplever familjen att det tar lång tid att känna sig bekväm och självsäker med hanteringen av insulinpumpen. Vidare framkommer vikten av att hela familjen inklusive syskon involveras i utbildningen för att skapa förståelse för barnets behov och konsekvensen av vad en felbehandlad sjukdom kan medföra. / Background: The incidence of type 1 diabetes is increasing in the Nordic countries, and especially in Sweden. As a parent of a child with a newly diagnosed type 1 diabetes, the current situation can be experienced as a trauma, which can affect the whole family's life situation and involve major changes and adjustments in life. An adequate patient education with a family-centered approach is the key to successful treatment of lifelong chronic illness.Aim: The aim is to investigate the experiences of patient education in families with children diagnosed with diabetes type 1 in Scandinavian.Method: A literature review based on 16 qualitative research articles from four different countries.Results: The results were compiled into three different main categories. The different categories describe the parents’, child’s and siblings’ experiences of patient education. The subcategories that emerged in the analysis were children’s and parents’ experiences of professionals and the hospital environment’s impact on patient education, as well as how technical aids can facilitate patient education. Furthermore, the results reveal that supportive environments affect the child and that aids in everyday life make the life situation easier for the family.Conclusion: The results show that patient education is perceived as general and lacks adaptation at family and individual level and that many families have difficulties relying on professional competence. The family’s life situation, with activities and spontaneity, is facilitated with aids such as the insulin pump. However, families experience that it takes a long time to feel comfortable and confident with the handling of the insulin pump. Furthermore, the involvement of the whole family, including siblings, is of great importance in the education to create an understanding of the patient’s needs and the understanding of the consequences of a mistreated illness.

Background: Type 1 diabetes mellitus is a chronic condition that affects many adolescents around the world. Living with type 1 diabetes places expectations and demands, especially onadolescents who are in a phase of development and changes, which can affect their ability to perform proper self-care. The nurse plays an important role in the health-promoting work with a person-centered approach based on autonomy. Aim: The aim of this literature review was to investigate experiences of self-care in diabetes type 1 from the perspective of the adolescent. Method: A literature review with a qualitative approach, based on 11 original scientificarticles. Results: The results are presented as four themes: ”challenges with self-care”, ”the importance of support”, ”barriers to knowledge” and ”increased independence”. Conclusion: Self-care is part of the treatment for type 1 diabetes and expectations of the adolescents and the environment becomes crucial factors in compliance. By bringing knowledge, support andguidance based on a person-centered approach, nurses can contribute to promoting adolescents’ health, equal care and increased quality of life. Further research is required toensure that good nursing can be applied by the nurse, to understand adolescents' experiences of self-care in connection with the development phases, conditions and lifestyles. / Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är ett kroniskt sjukdomstillstånd som drabbar många ungdomar i världen. Att leva med diabetes typ 1 medför utmaningar och krav, speciellt hos ungdomar som befinner sig i en fas av utveckling och förändringar, som kan påverka dennes förmåga att utföra korrekt egenvård. Sjuksköterskan spelar en viktig roll vid dethälsofrämjande arbetet med ett personcentrerat förhållningssätt med självbestämmande som grund. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1 ur ungdomarnas perspektiv. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats, som baserats på 11 vetenskapliga originalartiklar. Dataanalysen utfördes med tematisk analys av Braun och Clarke. Resultat: Resultatet presenteras som fyra teman: ”utmaningar med egenvård”, ”stödets betydelse”, ”kunskapsbarriärer” och ”ökad självständighet”. Slutsats: Egenvård utgör en del av behandlingen för diabetes typ 1 och förväntningar på ungdomarna och omgivningen blir avgörande faktorer vid följsamheten. Genom att medföra kunskap, stöd och vägledning utifrån ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskor bidra med att främja ungdomars hälsa, jämlik vård och ökad livskvalitet. Fortsatt forskning krävs för att säkerställa att en god omvårdnad kan tillämpas avsjuksköterskan, för att förstå ungdomars erfarenheter av egenvården i samband medutvecklingsfaserna, förutsättningar och levnadssätt.

No description available.

Tidigare forskning visar att vara förälder till ett barn med typ 1-diabetes är krävande på många olika sätt. Många föräldrar till barn med typ 1-diabetes blir utbrända på grund av den stress och oro som följer. Hur klarar en förälder det egentligen? Forskning kring föräldrars oro och stress är omfattande, men studier som fokuserar på föräldraskapet ur ett mer positivt perspektiv är mer sällsynta. Avsikten med denna undersökning var att få en inblick i vad som krävs av föräldrar till barn med typ 1-diabetes. Hur gör de för att inte bli utbrända? Hur gör de för att hantera all stress och oro? Kan det komma några positiva aspekter av detta? Följande frågeställning formulerades: Vilka coping-strategier använder sig föräldrar av för att klara av den omställning som följer av att ha ett barn med typ 1diabetes? Undersökning genomfördes kvalitativt med 25 semi-strukturerade intervjuer samt upplevelsesampling. Urvalet var 20 mödrar och 5 fäder till barn med typ 1-diabetes. Undersökningens kvalitativa ansats möjliggjorde försöket att förstå och tolka det unika och specifika, likaså upplevelsesampling. Empiridriven tematisering tillämpades. Det viktigaste resultatet som framkom ur analysen var föräldrarnas syn på sjukdomen. En viktig coping strategi som framkom var att acceptera, och att försöka på alla sätt få vardagen så normal som möjligt för barnen. För föräldrarna var det viktigt att släppa andra måsten och att vara i nuet hos barnen, samt att inte anklaga sig själva för sämre blodsockerdagar. Att finna en tillit och en ny form av ödmjukhet inför livet. Resultaten i denna studie bekräftar tidigare forskningsresultat kring de negativa aspekterna. Studiens resultat ger förhoppningsvis en ökad förståelse för vad det innebär att vara förälder till ett barn med typ 1 diabetes, och ger ny kunskap från det positiva perspektivet. / Previous research shows that being a parent of a child with type 1 diabetes is challenging in many ways. Many parents of children with type 1 diabetes are burned out due to the stress and anxiety that ensues. How does a parent manage it? Research on parents' anxiety and stress are extensive, but studies that focus on being a parent to a child with type 1 diabetes, from a more positive perspective are more rare. The focus of this study is to see what is required of parents of children with type 1 diabetes. How do they not get burned out? How do they handle all the stress and worry? Can any positive aspects come out of this? The following question is formulated: What coping strategies do parents use to cope with the change that comes from having a child with type 1 diabetes? The survey was conducted qualitative with 25 semi-structured interviews and experience samplings. The sample included 20 mothers and 5 fathers of children with type 1 diabetes. The qualitative approach of the study enabled the attempt to understand and interpret the unique and the specific, and the same with experience sampling. The results were based on empirically driven thematization. The most important result that emerged was the parent's view of the disease. An important coping strategy for the parents was to accept and to try to make everyday life as normal as possible for the children. For the parents, to let go of other things they must do and be present with the children, and to not accuse themselves of bad blood sugar-days. Finding trust and a new humility for life. The results of the study confirm previous research findings on the negative aspects. The results of this study will hopefully give you an increased understanding of what it means to be a parent to a child with type 1 diabetes, and provide new knowledge from the positive perspective.

Bakgrund  Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom. Tillståndet kräver ständiga kontroller och administrering av insulin. Vid dåligt behandlad sjukdom riskerar personen att drabbas av allvarliga komplikationer. I majoriteten av fallen med pediatrisk diabetes är det barnets föräldrar som får ansvaret att sköta barnets egenvård. Det utökade ansvaret att vårda ett kroniskt sjukt barn kan innebära en stor press för föräldrarna och påverka deras liv på flera plan. Därför anses det viktigt att beskriva föräldrars upplevelse av att vårda ett barn med diabetes typ 1.  Syfte Syftet var att belysa hur föräldrar till barn med typ 1 diabetes upplever sin livssituation. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt baserat på 16 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Urvalskriterierna var att artiklarna skulle beröra föräldrar till barn mellan 1-18 år som hade diabetes typ 1. Artiklarna blev kvalitetsgranskade utifrån Sophiahemmets bedömningsmaterial för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultaten i de vetenskapliga artiklarna kategoriserades och analyserade med en integrerad dataanalys.  Resultat Utifrån den integrerade dataanalysen kunde tre huvudkategorier identifieras: Livsförändringar kopplat till en allvarlig och livslång sjukdom, Kontrollbehov och upplevelsen av skifte i ansvaret samt livshantering och behov. Det uppdagades att barnets sjukdomstillstånd hade en stor påverkan på föräldrars ekonomiska, sociala, emotionella och fysiska liv. Vidare framkom det att föräldrarna utarbetade flertalet copingstrategier för att hantera situationen, men att det fortfarande föreföll sig finnas icke bemötta behov från sjukvården.  Slutsats Litteraturöversikten påvisade flertalet aspekter rörande föräldrars upplevelse av sitt barns diabetes och hur dessa påverkar föräldrarnas hälsa. Samtidigt framkom det uttryckta behov hos föräldrarna rörande vården kring barnet. Med det som bedömningsgrund kan hälso och sjukvården börja implementera mer insatser riktade åt föräldrarna, vilket skulle gynna föräldrarnas hälsa men också barnets vård. / Background Type 1 diabetes is a chronic autoimmune disease. The condition demands frequent controls and insulin administrations. If the demands are not met, the individual is at risk of developing serious complications. In most cases with paediatric diabetes, the child’s parents are responsible for the treatment. The additional responsibility of caring for a child with a chronic illness might put a strain on the parents and interfere with multiple dimensions of their lives. Therefore, it is considered important to explore parents' experience of caring for a child with type 1 diabetes. Aim The aim was to shed a light on how parents with children diagnosed with type 1 diabetes experience their life situation.  Method A nonsystematic review based on 16 scientific articles with qualitative and quantitative approaches. The selections criterion was that the article should refer to parents of children diagnosed with type 1 diabetes, aged 1-18 years old. The articles underwent a quality review based on Sophiahemmets university assessment basis for scientific classification and quality. The findings in the articles were categorised and analysed using an integrated data analysis.  Results From the integrated data analysis three main categories were identified: Life changes connected to a serious and lifelong disease, Control needs and the experience of transitioning in responsibilities and life management and needs. The child's illness had a major impact on the parents' financial, social, emotional and physical life. Furthermore, it was shown that the parents developed several coping strategies to deal with the situation, but that there still appeared to be unmet needs from the healthcare. Conclusions The literature review demonstrated several aspects concerning parents' experience of their child's diabetes and how these affect the parents' health. At the same time, the expressed needs of the parents concerning the care of the child emerged. With that as a basis for assessment, the health care system should implement more initiatives aimed at the parents, which would benefit the health of the parents but also the care of the child.

Bakgrund: Med bättre behandlingar och en förlängd livslängd i samhället ökar antalet äldre personer med typ 1 diabetes. En god metabol kontroll och undvikande av låga och höga glukosvärden kan resultera i minskad risk för fall, malnutrition, nedsatt kognition och även diabeteskomplikationer hos äldre, vilka alla är kostsamma för såväl individen som för samhället. Avancerade hjälpmedel som insulinpumpar med integrerad kontinuerlig glukosmätning kan underlätta för äldre som lever med typ 1 diabetes och leder till förbättrad metabol kontroll. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med avancerad insulinpump och tillhandahållet stöd för äldre personer med typ 1 diabetes. Metod: Denna uppsats har utförts med kvalitativ, induktiv ansats och med semistrukturerade intervjuer med tio deltagare. Resultatet har förankrats teoretiskt med personcentrerad vård. Resultat: Deltagarna hade övervägande positiva upplevelser av behandlingen med avancerad insulinpump. De såg systemet som god hjälp och ett användbart verktyg för att bibehålla en god glukoskontroll och för att minska bördan av diabetes. De hade en lång erfarenhet av att leva med diabetes och insulinpump och upplevde relativt få praktiska svårigheter. Det kunde vara utmaningar att införliva ny kunskap och att släppa på kontrollen, samtidigt som deras erfarenheter till stor del underlättade hanteringen av insulinpumpen. Många var nöjda med det stöd de fick från vårdpersonal och ansvarigt företag, men efterlyste tätare uppföljning och enklare teknisk support. Slutsats: Äldre personer med typ 1 diabetes upplever behandlingen med avancerad insulinpump som oumbärlig. De har god hjälp av sin tidigare erfarenhet, de löser behandlingen på ett ändamålsenligt sätt och kan bibehålla en god metabol kontroll. Det är av stor vikt att diabetessjuksköterskan har kunskap om diabetesteknik och genom personcentrerad vård möjliggör för äldre personer med typ 1 diabetes att fortsätta använda avancerad insulinpump. / Background: With better treatments and an extended lifespan in society, the number of elderly people with type 1 diabetes is increasing. Good metabolic control and avoidance of low and high glucose levels can result in a reduced risk of falls, malnutrition, impaired cognition and diabetes complications in the elderly, all of which are costly for both the individual and society. Advanced devices such as insulin pumps with integrated continuous glucose monitoring can help seniors living with type 1 diabetes and has led to improved metabolic control. Purpose: To describe the experience of living with an advanced insulin pump and the provided support for older people with type 1 diabetes. Method: The present academic essay was conducted with a qualitative, inductive approach and with semi-structured interviews with ten participants. The result has been grounded theoretically with person-centered care. Results: The participants had predominantly positive experiences of the advanced insulin pump treatment. They saw the device as good help and a useful tool to maintain adequate glucose control and to reduce the burden of diabetes. They had a lifelong experience of living with diabetes and an insulin pump and experienced relatively few practical difficulties. Incorporating new knowledge and to let go of control could be challenging, while their experiences greatly facilitated the management of the insulin pump. Many were satisfied with the support they received from healthcare professionals and the supporting company but called for closer follow-up and easier technical support. Conclusion: Older people with type 1 diabetes find treatment with an advanced insulin pump to be indispensable. They have good help from their previous experience, they solve the treatment in an effective way and can maintain an adequate metabolic control. It is of great importance that the diabetes nurse has knowledge of diabetes technique and through person-centered care make it possible for older people with type 1 diabetes to continue using advanced insulin pumps.

No description available.

Bakgrund Ungdomstiden är en utmanande period då identiteten skapas. Att leva med typ 1 diabetes (T1D) och utföra egenvård under denna period i livet kan upplevas påfrestande. Sjuksköterskan har således en betydande roll som stöd för ungdomar vid egenvård. Syfte Att beskriva ungdomars upplevelse av egenvård vid typ 1 diabetes. Metod Litteraturöversikten har baserats på tolv vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt granskningsmall och dataanalys har genomförts. Analysen resulterade i två huvudkategorier; Att utföra egenvård självständigt; Omgivningens påverkan på egenvård. Resultat Ungdomar upplever att utförandet av egenvård ofta resulterar i psykiska och fysiska påfrestningar. Egenvård är speciellt utmanande i sociala kontexter då de är rädda för omgivningens reaktioner. Ungdomar vill ta ansvar och utföra egenvård självständigt utan hjälp från familjen och sociala nätverk. Dock uppskattar de att få stöd vid speciellt utmanande situationer. Slutsats Ungdomar upplever en konstant rädsla för att anses vara ”onormal” vilket är en stor anledning till att egenvården brister. Ungdomar vill utföra egenvård självständigt men upplever att de behöver mer kunskap. Omgivningen behöver skapa sig en uppfattning om ungdomens livssituation för att kunna ge stöd och främja god egenvård. / Background The adolescence is a challenging period in life when the personal identity is created. To live with type 1 diabetes and practice self-management of blood sugar levels during this period can be stressful. Nurses therefore plays an important role as support for adolescents’ when practicing self-management. Aim To describe adolescents’ experience of self-management in type 1 diabetes. Method The result of this literature review is based on twelve scientific articles downloaded from the databases CINAHL and PubMed. Article underwent a quality assessment before dataanalysis took place. The analysis resulted in two main categories; To practice selfmanagement independently; Relationships influence on self-management. Results Adolescents’ experience psychological and physical distresses when practicing selfmanagement. Practicing self-management in social contexts are especially challenging since adolescents might fear the reactions from the surroundings. Adolescents’ wants to take responsibility and practice self-management independently, although they appreciate support from their social network during challenging situations. Conclusions Adolescents´ lives with a constant fear of being different, which is a significant reason why self-management fails. Adolescents´ wants to practice self-management independently but experiences that they need more knowledge. Surrounding people need to get informed of the adolescents’ life circumstances to be able to support and promote self-management.

Using data from a purposive sample of 78 parents of children with type 1 diabetes, relationships were examined between the level of metabolic control of the child with diabetes (as measured by the HbA1c percentage), parents' marital conflict, caregiver burden, and use of psychological control. Also explored were family income and the education levels of mothers and fathers. Differences between mothers and fathers were also considered. Better metabolic control (lower HbA1c) was related to lower levels of fathers' caregiver burden. Marital conflict was also associated with mothers' and fathers' caregiver burden. Finally, mothers' caregiver burden predicted mothers' use of psychological control, and fathers' caregiver burden predicted fathers' use of psychological control. Fathers' paths were stronger from marital conflict to caregiver burden and from caregiver burden to psychological control than the mothers' paths. Only fathers had a significant path from HbA1c to caregiver burden.