Syftet med detta arbete har varit att titta närmare på vilka morfologiska och syntaktiska avvikelser som förekommer i uppsatser skrivna av tysk- respektive engelsktalande studenter som har läst svenska motsvarande nivå A1 på universitetet. Detta för att se om avvikelserna kan förklaras med hjälp av den typologiska markeringsgraden av de grammatiska strukturerna. I undersökningen användes en analysmetod som grundar sig i markeringsdifferentialhypotesen (MDH). MDH kan hjälpa lärare att förutspå och förstå eventuella svårigheter vid inlärningen av ett främmande språk. I föreliggande undersökning analyserades de avvikande grammatiska strukturerna, en till varje struktur motsvarande korrekt svensk fras och en översättning av strukturen till tyska respektive engelska. Analysen av materialet visar på skillnader i markeringsgraden mellan de svenska och tyska resp. engelska fraserna. Med hjälp av markeringsgraden kan förklaringar hittas som till viss del belyser varför avvikelser från standardspråket förekommer.

Kartläggningen av kalendariska tecken som semantisk domän i det svenska teckenspråket grundar sig på en pågående tjeckisk teckenspråkstypologisk studie. Parametrar som kartläggningen fokuserar på är bokstaverade tecken, sammansatta tecken, sifferinkorporering och tecken som placeras utmed tidslinjer. Datainsamlingen sker via en enkätundersökning med videointervjuer, samt från svenskt teckenspråkslexikon. Tecknen från svenskt teckenspråkslexikon sorteras vidare i tabeller med presentation och diskussion. Det framgår att bokstaverade tecken tillämpas mest när det gäller kalendermånader och veckodagar. Både sammansatta tecken och sifferinkorporering förekommer hos ett par kalendariska tecken. Tidslinjer tillämpas hos teckenexempel i tidsenheter samt veckodagar med ett visst tillägg.

Uttalet är den språkliga nivå genom vilken man lättast förstår att en individ inte är moders­målstalare, utan andraspråkstalare. Syftet med denna uppsats är att undersöka brytning hos italienska and­raspråksinlärare av svenska, genom att ta reda på vilka segment, alltså vokaler och konsonan­ter, samt stavelsetyper som vållar mest svårigheter hos dessa inlärare och varför. Dessutom undersöker studien i vilken utsträckning erfarenhet av andraspråket kan spela en roll i andra­språksinlärares uttal. Genom en jämförelse av de svenska och italienska ljudsystemen görs prediktioner om svårigheter för italienska inlärare av svenska utifrån tre teoretiska grunder, d.v.s. stavning, typologisk markering och Speech Learning Model (SLM). Material och metod består av intervjuer och inspelningar med 28 italienska andraspråk­sinlärare av svenska, indelade i tre grupper enligt deras erfarenhet av svenska: nybörjare, ta­lare på medelnivå och flytande talare. Informanterna ombads att uttala 30 ord innehållande de tänkbara svåra strukturerna för italienska inlärare samt att återberätta en text medan de spelades in. Resultaten visar att trots att uttalet förbättras betydligt med ökad erfarenhet av svenska, förblir vissa ljud svåra även efter en lång exponering för språket. Detta gäller i synnerhet i fråga om vokaler, som erfarna inlärare fortfarande ofta har svårigheter med. De vokaler som vållar störst problem är i synnerhet [ʉ̟ː] (t.ex. i ordet hus) och [ɵ] (t.ex. i ordet ugn). Konso­nanterna verkar däremot vara lättare att tillägna sig efter en viss exponering för språket. Det som förblir svårast är dock det aspirerade [th]. Vad gäller konsonantkluster är ko­daklustret /ŋn/ ─ som exempelvis förekommer i ordet ugn─ det svåraste att uttala även hos erfarna inlä­rare, men även kodaklustren /lj/ (t.ex. i helg) och /rj/ (som i varg), och ansatsklust­ret /sv/ (som i ordet Sverige), fortsätter att vålla svårigheter även med erfarenhet. Italienska inlärares uttalssvårigheter kan till stor del förklaras med typologisk markering och likhet mellan svenskans och italienskans ljud, i och med att de strukturer som verkar or­saka störst problem är högt markerade strukturer, och liknande ljud. Dessutom verkar itali­enska inlä­rares ─ i synnerhet nybörjares─ uttal också starkt påverkas av stavning, i och med att informanternas uttal ofta avspeglar ortografin.

Studiens syfte var att undersöka hur andraspråksinlärare identifierade och uppfattade fonologiska vokalkontraster som står i ordpar. Vokalkontrasterna som undersöktes skiljer sig i främre och centrala rundade vokaler. Ett lyssnartest konstruerades och resultaten analyserades med en kvantitativ ansats. Majoriteten av resultaten stämde överens med tidigare forskning inom ämnet och tyder på att andraspråksinlärarna har svårigheter med att identifiera och uppfatta en del främre och centrala rundade vokaler i de flesta av ordparen som användes i lyssnartestet. Dock ska resultaten beaktas med försiktighet, lyssnartestet tog inte hänsyn till deltagarnas ordkunskap vilket kan ha påverkat en del av resultaten. Deltagarna i studien är mellan 16–20 år och läser ämnet svenska som andraspråk på gymnasiet. Svenskans rundningskontrast ligger till grund för de flesta svårigheterna. Skillnaderna i en del avvikelser kunde förklaras genom att bland annat se över inlärarnas startålder för andraspråksinlärningen.

Studiens syfte är att studera om språkliga anpassningar i en samtalspartners utflöde kan påverka andraspråkstalares vokaluttal. Detta gjordes genom en kvantitativ studie där vuxna andraspråkstalare intervjuades två gånger, en gång av en samtalspartner som talade med ett barnriktat språk och en gång med ett vuxenriktat. Studiens hypotes var att andraspråkstalarna skulle ha ett uttal mer likt målspråket vid samtalet med det barnriktade språket på grund av att det görs fonetiska anpassningar för att optimera språkinlärning. Analysen bestod av en mätning av andra och tredje formanten (F2 och F3) för vokalerna /y/ och /i/. Vokalerna analyserades sedan i förhållande till varandra. Resultaten för en av talarna tyder på att det går att påverka sin samtalspartners uttal i ett samtal. Uttalet blev mer stabilt och uttalet av /y/ liknade mer en rundad vokal än att uttalas likt [i] i det barnriktade samtalet. Den andra deltagaren som analyserades förändrade inte sitt uttal mellan de två samtalen vilket kan förklaras med att personen hade en högre språklig kompetens än den andra deltagaren, detta är en kvalitativ bedömning och har alltså inte undersökts. Den här studien öppnar därför upp för vidare studier inom området som eventuellt kan leda till att optimera andraspråksinlärningen. / LiLa

Den här uppsatsen undersöker potentiella samband mellan andraspråksfärdighet och dans som utförs på fritiden. Inom närmare håll granskas uttalet av främre rundade vokaler hos trettiosex andraspråkstalare av svenska genom ett högläsningstest. Resultatet hos deltagarna jämfördes i efterhand med svaren från en personligt ifylld enkät för att försöka utforska potentiella fördelar i språkinlärning i relation till dans, fysisk aktivitet och övriga språkinlärningsfaktorer. Resultatet av analysens statistik antyder på att de mest avgörande variablerna som testats är tiden som man har varit i Sverige samt om man har anlänt före eller efter ”den kritiska åldersperioden”. Dessutom visar resultatet på att dans har en likhet till övrig fysisk aktivitet, där en högre grad av intensitet i båda aktiviteterna också visade på ett bättre resultat i uttal. Däremot antyder resultatet på att dans troligtvis inte bär med sig några särskilda element som förebygger ens uttal.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om talare med svenska som första- respektive andraspråk skiljer sig i uppfattningen av vokalljud och vilka orsaker och förutsättningar som påverkar inlärningen av dessa.  Fokus i studien var på svenskans främre rundade vokaler /ʉ̟/, /ø/, och /y/ som ofta vållar problem för andraspråksinlärare på grund av deras sällsynta förekomst i ett globalt språkperspektiv. För att skapa en bättre inblick tittade studien även på huruvida bakgrundsfaktorerna inlärningsålder och exponeringslängd påverkar andraspråkstalarnas framgång i identifieringen av avvikelserna. För att besvara studiens syfte och frågeställningar fick deltagarna delta i ett experiment där de fick lyssna på meningar innehållande manipulerat och icke-manipulerat uttal av de aktuella vokalljuden. Deltagarna fick markera om de uppfattade uttalet som avvikande eller inte. Deltagarna fyllde även i ett frågeformulär om deras språkbakgrund. Resultatet visade att deltagarna med svenska som förstaspråk presterade bättre i experimentet. Förstaspråkstalarnas prestation påverkades mycket beroende på vilken vokal som testades medan andraspråkstalarnas prestation i stället påverkades beroende på om vokalen var manipulerad eller inte. Gällande bakgrundsfaktorer visade sig exponeringslängd inte påverka prestationen signifikant hos andraspråkstalarna. Inlärningsålder hade en marginell signifikans endast i identifieringen av manipulerade vokaler som avvikande, där en tidig inlärningsålder korrelerade med fler korrekta svar.