No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige drabbas nära lika många kvinnor som män av hjärtinfarkt, trots detta är vården formad till större delen för män. Kort tid på sjukhus innebär att återhämtningen sker i huvudsak på egen hand i hemmet. Sjuksköterskans uppgift är att ge patienten verktyg för att klara av att återhämta sig i största möjliga mån.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa kvinnors upplevelse och erfarenheter av återhämtning efter hjärtinfarkt.     Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes. 13 kvalitativa artiklar inkluderades. Diskussionen utgick från omvårdnadsteorier om känsla av sammanhang, lidande och hälsa. Resultat: Kvinnorna var ofta chockade efter de fått diagnosen, de trodde främst att män drabbades av hjärtinfarkt. De upplevde begränsningar i form av trötthet, existentiell rädsla och påtvingade livsstilsförändringar men ansträngde sig för att behålla självständigheten. Kvinnorna upplevde ofta att stöd och information från vården var bristfällig, och att männen fick bättre vård. När kvinnorna accepterat sin diagnos och livsstilsförändringarna kunde de börja se framåt och insåg att de kunde återfå hälsa. Resultatet presenteras med våra kategorier som rubriker och underkategorier som underrubriker.  Slutsats: För att kvinnorna ska kunna få en så bra återhämtning som möjligt krävs att de får relevant information om sin sjukdom, vad de kan utföra för att få bättre hälsa och få råd och stöd för hur de ska klara av sin nya situation. Vård och rehabiliteringsprogram brister idag  i att uppfylla de kraven.

No description available.

Bakgrund:Självskadebeteende är en destruktiv handling där intentionen suicid inte finns. Avsikten med handlingen är att skada individens egna kropp. Sjukvårdspersonal på en akutmottagning står för det första mötet med patienter med självskadebeteende. Litteraturstudien är teoretisk förankrad i Ida Jean Orlandos interaktionsteori. Syfte: Beskriva sjukvårdspersonalens upplevelse av omvårdnaden av patienter med självskadebeteende på en akutmottagning. Metod: Systematisk litteraturstudie där elva artiklar granskades varav tio inkluderades i studien. Artiklarna analyserades och abstraherades och ur detta skapades åtta kategorier vilka lade grunden till litteraturstudiens resultat. Resultat: Resultatet beskriver sjukvårdspersonalens upplevelse utifrån åtta kategorier: oförmåga hos sjukvårdspersonalen, omsorgsfullhet, oförståelse för patienten, förväntningar på professionen, kompetens, genus och livslängdens betydelse, kommunikationens betydelse och organisationens betydelse. Slutsats: Sjukvårdspersonalens upplevelse av omvårdnaden av patienter med självskadebeteende är unik för individen. Meningslöshet och meningsfullhet är exempel på upplevelser som kan påverka utfallet av omvårdnaden. Ett känslomässigt engagemang som kan vara av olika karaktär väcks hos sjukvårdspersonalen.

Syftet med denna studie var att undersöka närståendes upplevelser av att närvara vid livsuppehållande behandling av anhörig. Kvalitativ metod har använts. telefonintervjuer gjordes med 23 närstående under perioden februari-juni månad 2008. Intervjuerna bandades och skrevs ut ordagrant och analyserades med innehållsanaly. efter analys av insamlat material utvanns två kategorier: positiva och negativa känslor och kunnig och trevlig personal. Resultatet av studien visar att vara närvarande hade stor känslomässig betydelse för närstående. Oavsett vad deras anhörige utsattes för under behandlingen upplevdes den som positiv. Närstående såg att personalen gjorde allt de kunde och att personalen visste vad de skulle göra. Föräldrar till barn och ungdom såg det som en självklarhet att vara med i akutrummet medan den något äldre generationen gärna ville vara med men trodde inte att det var möjligt. Studien visar också att det har betydelse för de närstående att ha perosnal vid sin sida under livsuppehållande behandling av anhörig. Slutsatsen av denna studie avslöjar att närstående stödjer valmöjligheten att få närvara under livsuppehållande behandling av anhörig och att personalen bör se till närståendes behov.

SAMMANFATTNING: Bakgrund: I Sverige råder det bristpå organ. Fler möjliga donatorer inom intensivvården kan fångas upp omsjuksköterskor har mer kunskap, rutiner och bättre arbetsfördelning. Det är enutmaning för sjuksköterskor att närma sig den sörjande familjen och fråga omsamtycke. Detta kräver kunskap i kommunikation vid mellanmänskliga möten. Syfte: Att beskrivasjuksköterskors upplevelser av och attityder till organdonation. Metod: En systematisklitteraturstudie där 14 artiklar inkluderades varav 7 kvalitativa och 7 kvantitativa.Artiklarna har granskats utifrån Willman, Stoltz och Bahtsevanis mall.Databaserna Cinahl och PubMed har använts för artikelsökning. Artiklarna äretiskt godkända. Resultat: Resultatet har analyseratsenligt Lundman & Graneheim. Fem kategorier framkom; attityd, känslor tilldonatorn och familjen, kunskap och erfarenhet, dödsbegreppet samtcopingstrategier. Resultatet visar att organdonationsprocessen är en utmaningför involverade sjuksköterskor. Både positiva och negativa attityder samtupplevelser har beskrivits. Slutsats: Det är viktigt attsjuksköterskor har god kommunikationsförmåga och god kunskap för att kunnautveckla en trygg omvårdnadssituation. Positiva och negativa attityder spelarroll i hur sjuksköterskor vågar närma sig familjer om samtycke till donation.Ju mer kunskap och erfarenhet sjuksköterskan har ju lättare är det att delta idonationsprocessen. Nyckelord: Organdonation, attityd,upplevelse, kommunikation.

Bakgrund: Närstående har en betydelsefull roll och får ta ett stort ansvar när någon nära drabbats av stroke. Det är inte ovanligt att livet förändras för alltid och närstående hamnar i en krissituation. Professionell hjälp och stöd till närstående under sjukhusvistelse är en viktig del i sjukvården. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser av stöd från sjukvårdspersonal efter att en nära person drabbats av stroke. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes. Totalt tretton artiklar inkluderades i resultatet, tio kvalitativa och tre kvantitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av granskningsmallar för kvalitativa respektive kvantitativa artiklar. Analysen inspirerades av en metod för innehållsanalys som genomfördes i sju steg vilket resulterade i två kategorier och fjorton underkategorier. Resultat: Närståendes upplevelser av stöd resulterade i kategorierna: upplevelser av stöd och upplevelser av otillräckligt stöd som omfattades av underkategorierna; trygghet, förnöjsamhet, tillit till information, att bli sedd, okunnighet, utelämnande, att bli tagen för givet, maktlöshet, ensamhet, osynlighet, otillräcklighet och upp till mig själv gällande rollen. Slutsats: Det är inte självklart att närstående får det stöd de önskar i sjukvården. Viktigt är dock för närstående att få känna samhörighet, delaktighet och vara en del i sammanhanget vilket främjar närståendes relation till sjukvården.

Frågan denna undersökning ska besvara är hur män upplever sitt faderskap och hur fadersrollen idag ser ut. Detta gjordes med en kvalitativ enkätstudie. Studien har åtta deltagare varav fem är svenska och tre är tyska. Alla deltagare är män som har minst ett barn som är tre år eller yngre. Resultatet blev att fäderna ville tillbringa mycket tid med sina barn, de satte barnet i första rummet och att de upplevde faderskap som någonting speciellt och underbart. Slutsatsen av studien blev då att fäderna är intresserade av sina barn, att de har faderrollen som vårdande fadern och var delaktig i sina barns liv.

Cancer är en av våra vanligaste sjukdomar och förekommer i alla åldrar. Individer som drabbas kan genomgå någon form av kris när de får diagnosbesked. Krisen kan ses som en akut emotionell stressreaktion. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelser vid diagnos cancer. Vetenskapliga artiklarna söktes i databas Medline via PubMed. Utifrån bestämda inklusionskriterier valdes 16 kvalitativa artiklar. Analysen av artiklarna resulterade i fem rubriker: före diagnos, vid diagnos, livet efter diagnos, psykosocialt och existentiellt. Under rubriken för diagnos framkom inga underrubriker. Under rubriken vid diagnos framkom underrubrikerna: chock, förnekelse, accepterande och osäkerhet. Under livet efter diagnos: leva som vanligt, kontroll, behandlas som vanligt och förändrad kropp/kroppssyn. Under psykosocialt: sociala livet, positiva tankar angående stöd och negativa aspekter angående stöd. Under existentiellt: tankar om döden, tankar om Gud och hopp. Resultatet visade att de första reaktionerna vid diagnosen var chock, svårigheter att ta in och hantera information. Efter de akuta emotionella reaktionerna började personerna försöka förstå diagnosen och acceptera situationen. Hur krisen utvecklades var beroende av hur allvarlig personen anser att krisen är, personens tidigare erfarenheter av liknande situationer och närvaron eller frånvaron av stöd. Resultatet visade även att patienterna önskade att livet skulle vara som vanligt igen, som det var förut och att ha kontroll över livet. Stöd från partner, barn och familj var en viktig del i hur patienterna hanterade situationen. Vårdgivaren bör anstränga sig för att möta patienten där denne befinner sig och lyssna på patienten eller ge vägledning och uppmuntran

Depression är idag ett av de största folkhälsoproblemen. Antalet insjuknade i depression ökar ständigt. Ungefär 25 % av alla kvinnor och 15 % av alla män beräknas någon gång få en depression som kräver behandling. Som sjuksköterskor kommer vi i vården att möta patienter med depression och för att kunna ge en så adekvat vård som möjligt behövs kunskap om hur patienten upplever sin situation och vården som erhålls. Ges inte rätt och passande behandling finns risk för försämring. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av vård vid depression. Studien utfördes som en litteraturstudie där elva kvalitativa artiklar valdes ut till att ingå i resultatet. Resultatet påvisade att patienterna upplevde stöd som en betydelsefull faktor i vården. I de fall där patienterna mötte personal som var oförstående upplevde patienterna sig kränkta och hade svårare att acceptera sjukdomen och ta till sig behandlingen. Patienterna ansåg att en anpassad och tillräcklig information var av stor vikt för att kunna hantera sin depression. Information innebar även att patienten kunde vara delaktig i beslutsprocessen och ta kontroll över situationen. Vidare forskning inom området hade varit önskvärd för att kunna utveckla vårdarbetet och för att kunna möta patienterna på bästa sätt.