Vår studie är en kandidatuppsats i ämnet Sociologi är författad vid Uppsala Universitet höstterminen 2015. Studiens syfte var att undersöka hur utredningsverktyget Signs of Safety inverkan vid socialtjänstens utredningar med barn som upplevt våld. Vi har med förförståelse inom fältet, e-postenkäter från socialsekreterare samt texttolkning av utredningsverktyget Signs of Safetys manual för användning genomfört en sociologisk studie. Läsaren förs genom historiken från instiftningen av förbud mot barnaga i början av 1900-talet, bildandet av folkhemmet på 1930-talet till barnavårdslagstiftningens uppgradering på 1960-talet när medvetenheten ökade kring ämnet barnmisshandel. Vidare förs läsaren till BRIS etablering i Sverige på 1970-talet, skapandet av socialtjänstlagen och LVU till dagens implementering av utredningsverktyget Signs of Safety. Olika aspekter av vikten av såväl utbildning som praktisk erfarenhet belyses. Tidigare forskning med koppling till vårt valda ämne tas i beaktas i studien. Med hjälp av vår valda teori Actor Network Theory har vi undersökt socialsekreterarens roll i förhållande till Signs of Safety i socialtjänstens utredningsarbete och hur de förmedlar barnets röst och barnperspektivet. Vi har undersökt hur användandet av utredningsverktyget Signs of Safety påverkar utredningsarbetet med barn som upplevt våld. Studien resulterade i att vi på detaljnivå har beskrivit det maktförhållande som råder mellan lagstiftningen, samhället och det enskilda utsatta barnet vid det praktiska användandet av utredningsverktyget Signs of Safety. Under studiens gång framkom komplexiteten i socialsekreterarens roll och hur användandet av Signs of Safety som utredningsverktyg kan mekanisera professionen. Vidare har vi belyst ett barnperspektiv, hur barnets röst blir hörd och hur socialsekreteraren hjälper till att skapa trygghet genom nätverksbyggande åtgärder, vilket även har kopplats till detaljrikedomen i vår valda teori. Avslutningsvis presenterades tänkbara forskningsområden som uppkommit till följd av vår studie.

<p>Barn och ungdomar som upplever våld i familjen är ett område som först på senare år uppmärksammats inom forskning. En utvärdering utifrån barnens och ungdomarnas beskrivningar saknas när det gäller Trappan-modellen, den modell som används mest som intervention för dessa barn och ungdomar i Sverige. Ungdomar är den grupp som troligtvis upplevt våldet under en lång tid och har en ökad risk att ta med sig våldet till sina senare nära relationer eller hamna i våldsamma relationer. Det är därför viktigt att få ungdomarnas perspektiv på om modellen lett till en förändring, på så sätt kan interventioner utvecklas för att bättre tillfredställa ungdomarnas behov.</p><p>Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om ungdomarnas beskrivningar av förändring efter Trappansamtal.</p><p>Studien är en kvalitativ undersökning av nio intervjuer med ungdomar i åldern 12-19 år som alla varit med om Trappansamtal.</p><p>Nästan samtliga ungdomar beskriver någon slags förändring efter att de haft Trappansamtal. Deras beskrivningar tyder dock på att det till största delen varit generella faktorer som bidragit till förändringen och inte Trappan-modellen som en specifik åtgärd. Beskrivningar tyder på att Trappan-modellen inte alltid är en tillräcklig åtgärd för allas problematik och behov.</p> / <p>Children that experience domestic violence are a relatively new field whithin research. An evaluation from the childrens point of view has not been made when it come to Trappan-modellen, an Swedish intervention that is often used when it come to those children with this kind of experiences. Children in there youth have probably lived with the violence through out their entire childhood and they have an increased risk for getting in to violent relationships later on in life. Witch is why it´s importent to study the change after the intervention from theire perspektive so that interventions like Trappan-modellen can develop so they more meet theire needs.</p><p>The purpose with this essay was to get more knowledge about children in their youth´s descriptions of change after Trappan-modellen.</p><p>The essay is an qualitative examination of nine children in their youth from 12-19 years old all of them have experience Trappan- modellen as an intervention.</p><p>Almost everyone describes changes after Trappan-modellen as an intervention. It indicate from theirs describtions that common factors had played a big part in their progress of change and not so mutch the Trappan-modellen as a specific factor. Their describtions indicate that Trappan-modellen not always meet all of the children in their youth´s problem and needs.</p>

Barn och ungdomar som upplever våld i familjen är ett område som först på senare år uppmärksammats inom forskning. En utvärdering utifrån barnens och ungdomarnas beskrivningar saknas när det gäller Trappan-modellen, den modell som används mest som intervention för dessa barn och ungdomar i Sverige. Ungdomar är den grupp som troligtvis upplevt våldet under en lång tid och har en ökad risk att ta med sig våldet till sina senare nära relationer eller hamna i våldsamma relationer. Det är därför viktigt att få ungdomarnas perspektiv på om modellen lett till en förändring, på så sätt kan interventioner utvecklas för att bättre tillfredställa ungdomarnas behov. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om ungdomarnas beskrivningar av förändring efter Trappansamtal. Studien är en kvalitativ undersökning av nio intervjuer med ungdomar i åldern 12-19 år som alla varit med om Trappansamtal. Nästan samtliga ungdomar beskriver någon slags förändring efter att de haft Trappansamtal. Deras beskrivningar tyder dock på att det till största delen varit generella faktorer som bidragit till förändringen och inte Trappan-modellen som en specifik åtgärd. Beskrivningar tyder på att Trappan-modellen inte alltid är en tillräcklig åtgärd för allas problematik och behov. / Children that experience domestic violence are a relatively new field whithin research. An evaluation from the childrens point of view has not been made when it come to Trappan-modellen, an Swedish intervention that is often used when it come to those children with this kind of experiences. Children in there youth have probably lived with the violence through out their entire childhood and they have an increased risk for getting in to violent relationships later on in life. Witch is why it´s importent to study the change after the intervention from theire perspektive so that interventions like Trappan-modellen can develop so they more meet theire needs. The purpose with this essay was to get more knowledge about children in their youth´s descriptions of change after Trappan-modellen. The essay is an qualitative examination of nine children in their youth from 12-19 years old all of them have experience Trappan- modellen as an intervention. Almost everyone describes changes after Trappan-modellen as an intervention. It indicate from theirs describtions that common factors had played a big part in their progress of change and not so mutch the Trappan-modellen as a specific factor. Their describtions indicate that Trappan-modellen not always meet all of the children in their youth´s problem and needs.

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare arbetar med barn som har upplevt våld i nära relation. Frågeställningarna bestod av att belysa konsekvenser för barn som har upplevt våld samt undersöka vilka insatser socialtjänsten kan erbjuda. Studiens data samlades in genom att genomföra två fokusgruppsintervjuer med fyra socialsekreterare i vardera, urval till arbetet begränsades till ett visst län i Sverige. De teoretiska utgångspunkterna för studien var kristeorin och anknytningsteorin, som även användes under fokusgruppsintervjuerna och analysen i studien. Resultstet visade att barn kan drabbas av flera fysiska och psykiska konsekvenser efter att ha upplevt våld i nära relation, både långvariga och kortvariga. Socialtjänsten kan även erbjuda olika insatser och dessa anpassas efter barnens och familjens behov och förmåga att ta till sig ny kunskap. Materialet analyserades med hjälp av teorierna och det framkom att dessa inte var något socialsekreterarna utgick ifrån när de arbetade med barn som har upplevt våld.

Studiens syfte var att undersöka hur socialarbetare inom socialtjänsten i en kommun beskriver sitt arbete med barn och föräldrar där barn upplevt våld inom familjen.  Frågeställningarna handlade om hur barn görs delaktiga i socialtjänstens arbete och vilket stöd barn och föräldrar erhåller. Fem socialarbetare intervjuades utifrån en tematiserad intervjuguide och vinjett. De teoretiska perspektiven som användes i analysen var systemteori och risk- och skyddsfaktorer.  Resultatet visade på att barn är delaktiga i socialtjänstens arbete genom att de ges information och erbjuds samtal utifrån barnets behov.  Det framkom även att det finns ett helhetstänk inom socialtjänsten då både barn och föräldrar erbjuds stöd i familjer där barn upplevt våld. Dessutom visade resultatet på att socialtjänsten kan hjälpa till att utveckla det sociala nätverket hos familjerna. / The aim of this thesis was to study how social workers in social services in a municipality describe their work with children and parents in families where children have experienced violence within the family. The research questions concerned how children participate in social service work and what support children and parents receive. Five social workers were interviewed with a thematised interview guide and a vignette. The theoretical perspectives applied in the analysis were the systems theory and risk and protective factors. The results showed that children participate in social service work by being given information and support based on their needs. It also emerged that social services applied an overall policy of offering support to both children and parents in families where children have experienced violence. The results furthermore showed that social services can help families develop their social network.

Sammanfattning Titel: I vilken utsträckning tar nordisk forskning hänsyn till barn som upplevt våld? – En Scoping review om konsekvenser för barn som upplevt våld i nära relation utifrån barndomssociologin och ett intersektionellt perspektiv. Författare: Sandra Adam &amp; Rebecka Göransson Handledare: Nina Åkerlund Examinator: Tina Olsson Följande uppsats är en litteraturstudie i form av en scoping review på redan befintlig forskning om barns konsekvenser av att ha upplevt våld i nära relation. Bakgrund: Var tionde barn i Sverige har upplevt våld i nära relation. Våld mot barn i nära relationer är ett relativt nytt forskningsområde och ett utbrett folkhälsoproblem. I flertalet fall av våld i nära relation finns det barn i hushållet. Forskning visar på att barn är sårbara och att våldet leder till psykiska, beteendemässiga och sociala konsekvenser. Våld mot barn går även att ses som en försvårande omständighet när det dessutom sker av barnets omsorgspersoner. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utifrån barndomssociologin och det intersektionella perspektivet studera forskning från Norden som involverar barn som har upplevt våld i nära relationer. Metod: En sammanställning av 17 vetenskapliga artiklar gjordes genom en scoping review utifrån Arksey &amp; O´malleys modell. Artiklarna togs fram genom sökningar i två olika databaser och därefter gjordes en kvalitetsgranskning av alla 17 artiklar. Analysen är teoridriven, vilket innebär att resultatet analyserades utifrån barndomssociologin och ett intersektionellt perspektiv som därefter delades in i över- och underteman. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman och tio underteman. Det första huvudtemat belyser synen på barn i nordisk forskning; hur barn beaktas och hanteras. Analysen visar att barn hanteras en homogen grupp i flera avseenden. Det andra huvudtemat är konsekvenser av våld vilket belyser olika våldsformers lång- och kortsiktiga konsekvenser för barn. Olika våldsformer påverkar barn på olika sätt, men tenderar att överlappa varandra i flesta fall. Det tredje temat handlar om hur våldet får olika konsekvenser för olika barn. Här lyfts forskningens representation av kön och ålder, närmare bestämt pojkar, flickor, små barn och ungdomar. Slutsats: Barn som utsätts för våld i nära relation är olika och bör därför hanteras som en heterogen grupp både i forskning och praktiskt socialt arbete.

This qualitative study aimed to examine which discourses can be found within the Child and Adolescent Psychiatry (BUP) and women’s shelters against domestic violence, concerning children that have experienced violence within the family, from two perspectives: the child’s need of father and of protection from violence. The study also aimed to examine which discourses can be found within the organisations concerning children’s well-being, how they define their mission concerning domestic violence and how this can affect the practical work with children that have experienced violence and their parents. The questions that the study aimed to answer were which discourses can be distinguished within BUP and the women’s shelters against domestic violence and how they can affect the different agencies’ view of the child’s need and well-being. These questions have been answered with collected interviews from the two respective agencies which have then been interpreted and processed through a critical discourse analysis from different theoretical concepts such as dominant discourses and service discourses in relation to Social Work, children’s need as a social construction and discourses of the child as a victim and an active participant. What the study showed was that the active participant-discourse overall was more prominent within BUP and that the victim-discourse was more prominent within the women’s shelters against domestic violence but also that both discourses were distinguishable in different ways and to different extents in both agencies in different combinations and variations. The study also found that the discourses, in different ways and to different extents, also affected the agencies’ view of the child’s need of father and of protection from violence.

The aim of this study was to gain a greater knowledge and understanding of how staff in non-profit women shelters meet children's needs and rights in safe houses for women, and how staff in safe houses for women relate to children's participation. The study was based on a qualitative method where seven semi-structured interviews were conducted with staff in non-profit women shelters across Sweden. The empirical data has been analyzed based on previous research and the theoretical framework: sociology of childhood and the ladder of participation. The results show that the staff try to maintain the children's everyday life by creating routines for the children with school and activities. At the same time, it appears that there are difficulties to maintain children's everyday life because of the safety strategies that the safe houses for women have. The staff describe that they try to involve the children in the safe house for women, we have however discovered that the participation does not exceed the fifth step of the ladder of participation. In conclusion the children receive support in the safe house for women, in form of support talk. But because the children are accompanying their mother, it creates an inequality between the different women shelters. Where everyday life and support for the children differs around different women shelters in Sweden.