No description available.

<p>Kvinnor börjar i allt större grad slå sig in på den internationella politiska arenan. En arena som traditionellt endast haft plats för män i svarta kostymer. Att kvinnor tar plats på den internationella politiska arenan har också påverkat utrikesjournalistiken. Fler kvinnor syns i dag på dagspressens utrikessidor än vad det gjordes för 20 år sedan. Men hur framställs de kvinnliga politikerna i medierna när de framträder på en traditionell manlig arena? Genom att undersöka hur två EU-ordföranden, Angela Merkel och Matti Vanhanen, framställdes i textform under tre månader på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets utrikessidor försöker denna uppsats finna svaret på den frågan.</p><p>Med en kvantitativ innehållsanalys och en kritisk diskursanalys har artiklar analyserats utifrån ett genusperspektiv. Det är svårt att hitta ett tydligt mönster i resultaten.</p><p>Den kvantitativa delen av studien visar att Merkel får väsentligt mycket mer uppmärksamhet som EU-ordförande än Vanhanen. Den kvalitativa studien visar emellertid att en typ av ifrågasättande omgärdar framställningen av Merkel. Merkel fick även stå till svars för sina uttalanden själv. Motsvarande tendens gäller inte för Vanhanen.</p><p>Även om det kan vara svårt att dra några säkra slutsatser av undersökningen så har jag funnit att det finns en skillnad utifrån ett genusperspektiv i hur Merkel och Vanhanen framställdes på de två undersökta tidningarnas utrikessidor. Denna skillnad kan dock bero på andra orsaker, som till exempel maktförhållanden mellan små och stora länder inom EU.</p>

Kvinnor börjar i allt större grad slå sig in på den internationella politiska arenan. En arena som traditionellt endast haft plats för män i svarta kostymer. Att kvinnor tar plats på den internationella politiska arenan har också påverkat utrikesjournalistiken. Fler kvinnor syns i dag på dagspressens utrikessidor än vad det gjordes för 20 år sedan. Men hur framställs de kvinnliga politikerna i medierna när de framträder på en traditionell manlig arena? Genom att undersöka hur två EU-ordföranden, Angela Merkel och Matti Vanhanen, framställdes i textform under tre månader på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets utrikessidor försöker denna uppsats finna svaret på den frågan. Med en kvantitativ innehållsanalys och en kritisk diskursanalys har artiklar analyserats utifrån ett genusperspektiv. Det är svårt att hitta ett tydligt mönster i resultaten. Den kvantitativa delen av studien visar att Merkel får väsentligt mycket mer uppmärksamhet som EU-ordförande än Vanhanen. Den kvalitativa studien visar emellertid att en typ av ifrågasättande omgärdar framställningen av Merkel. Merkel fick även stå till svars för sina uttalanden själv. Motsvarande tendens gäller inte för Vanhanen. Även om det kan vara svårt att dra några säkra slutsatser av undersökningen så har jag funnit att det finns en skillnad utifrån ett genusperspektiv i hur Merkel och Vanhanen framställdes på de två undersökta tidningarnas utrikessidor. Denna skillnad kan dock bero på andra orsaker, som till exempel maktförhållanden mellan små och stora länder inom EU.

Tidigare forskning visar att utrikeskorrespondenter inom svensk public service inte rutinmässigt använder sociala medier i sitt arbete och att det ökade kravet på multikompetens kan gå ut över journalistiken (Bogar, 2011, Nygren &amp; Hvitfelt, 2008a &amp; 2008b). Denna studie undersöker just dessa två teman: kravet på multikompetens, och användandet av sociala medier för utrikeskorrespondenter på SVT och SR, samt hur dessa två teman påverkar arbetsrutiner, nyhetsvärdering och källkritik. Genom kvalitativa samtalsintervjuer med tio verksamma utrikeskorrespondenter på SVT och SR har vi kommit fram till att kravet på multikompetens ökar och att det, av journalisterna, förväntas öka även i framtiden i takt med att medieföretagen tvingas till ekonomiska nedskärningar. Utvecklingen upplevs ha negativa effekter för journalistiken och öka arbetsbelastningen för utrikeskorrespondenterna. Det råder ingen tydlig samstämmighet bland utrikeskorrespondenterna i frågan om hur de ställer sig till användandet av sociala medier i sitt arbete.De flesta korrespondenter vi pratat med upplever ett krav eller önskan från arbetsgivaren att vara aktiva i sociala medier, men än saknar de rutiner och metoder för att kunna använda det som ett effektivt verktyg i sitt arbete. De är också försiktiga med att uttrycka kontroversiella åsikter i sociala medier. Personliga intressen påverkar de tillfrågade korrespondenternas nyhetsvärderingen mer än vad sociala medier gör. De tillfrågade korrespondenterna upplever en förändring av yrkesrollen, med ökade krav på multikompetens, något de är skeptiska till eftersom de tycker att journalistiken drabbas negativt av det. Nyckelord: multikompetens, public service, sociala medier, utrikeskorrespondent.

Denna studie jämför rapporteringen om naturkatastroferna i Haiti och Pakistan år 2010. Syftet är att förstå hur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har prioriterat och gestaltat respektive lands katastrof vilket i sin tur skapar en bild av nationens ställning som offer.221 artiklar ligger till grund för mätning av utrymme och placering, varpå 72 artiklar analyserades mer ingående med hjälp av kvantitativ innehållsanalys för att ta fram viktiga aspekter i gestaltningen. Huvudsakliga aspekter var Lidande människor, de Skyldiga och Räddaren.Utifrån teorier om Agenda-Setting fann vi stöd för de resultat vi fann angående utrymme och prioritering. Compassion Fatigue och synen på Vi som en västerländsk norm och De Andra fick stå som teoretisk grund för hur journalister skapar medkänsla hos läsaren för att öka intresset för nyheten.Resultatet visar att katastrofen i Haiti var den som prioriterades högst. Det på grund av att medier prioriterar plötsliga händelser framför långsamma och att Haiti utifrån ett västerländskt perspektiv hade en högre nationell status som offer än Pakistan. Studien visar även att ett fåtal döda har högre nyhetsvärde än ett flertal antal sjuka och skadade människor.

Den här uppsatsen ämnar göra ett nedslag i den politiska utrikesrapporteringen, och undersöka hur mycket tid som SVT:s Rapport ägnar åt amerikanska presidentvalet i förhållande till det norska stortingsvalet. Uppsatsen ämnar också undersöka om det har skett någon synbar förändring över tid. En kvantitativ innehållsanalys av Rapportsändningar i anslutning till respektive lands val under perioden 1980-2017 ligger till grund för uppsatsen. Det teoretiska ramverket utgörs av medieforskning om nyhetsvärdering och vilka aspekter som gör en händelse till en nyhet, och teorier om globalisering likväl som en homogenisering i anglo-amerikansk riktning av medieinnehållet. Resultatet visar att de amerikanska presidentvalen uteslutande värderas högre än de norska stortingsvalen. Vissa amerikanska presidentval får dessutom mycket högre siffror än andra, vilket kan härledas till teorier om elitcentrering och sensationsaspekter i nyhetsvärderingen, likväl som en globaliserad medievärld.

This Bachelor of Arts paper in Media and Communication Studies from Stockholm University examines the image of Russia in Sweden in 1986 and 1993. I studied the Chernobyl disaster in 1986 in Pripyat, Ukraine in the former Soviet Union and the crisis in the White house in Moscow in today’s Russia in 1993. The aim of this paper is to examine how the view on former Soviet Union and today’s Russia was portrayed in Sweden after the dissolution of the Soviet Union in 1991. I have analysed 20 articles from Dagens Nyheter (DN) and Svenska Dagbladet (SvD). I have used “framing” as a method for analysing the articles in relation to Swedish foreign politics and foreign journalism. My research questions are following: what kind of problems, identifying causes, moral judgements and improvements to solutions were found in the investigated articles? What differences, if any, were discovered between DN and SvD’s journalism?   The results of my study showed that DN focused on general news reporting regarding the Chernobyl disaster and Sweden’s critique to the Soviet Union and the poor maintenance of the nuclear power station in a larger extent than SvD. Sweden was the first country to reveal abroad that they had discovered nuclear radiation on Swedish soil. DN framed, among others, how the Soviet Union was incapable of solving the Chernobyl crises on their own. SvD focused on how Sweden was affected by the Chernobyl disaster and the nuclear radiation. SvD framed how the Soviet Union kept quiet during the aftermath and how the Soviets tried to “conceal” information. Both DN and SvD framed the Soviet Union as “unpredictable”. After the crisis in the White house in Moscow DN and SvD were milder in their criticism towards Russia since there was a political and journalistic hope in Sweden that Russia would become a democratic country. Swedish foreign correspondents could therefore in 1993 create their own image of Russia since the Swedish foreign policy was not as clear after the events in Moscow in 1993 as they were after the Chernobyl disaster in 1986. Both newspapers focused on how Boris Yeltsin struggled to solve the crisis and Russia was now torn between the nostalgic Soviet communism and a new democratic Russia. DN and SvD received continually information about the events taking place in Moscow and reported how Russia was torn between a new tsar Russia/a new Soviet Union and a democratic Russia.