The purpose of this essay is to explore the social services work with crime victims in Sweden, according to Chapter 5, § 11 of the Social Services Act. The study examined how social workers define the victim and assessing and prioritizing victims' needs. It has also been central to study how social workers interpret and understand the regulation of social services responsible for crime victims. Qualitative interviews with 18 social workers is the basis for the study. The analysis of the social services work with victims based in the above-mentioned interviews. The interviews analyzed using the sociology of law theory. To illustrate how social workers define victims of crime have theories of crime victims been used in the analysis. The study shows that a crime victim must be innocent, weak and suffering from the crime to be defined as crime victims by social secretaries. Social workers do, however, different priorities. Some are based on an assessment of each individual victims need help, while others believe that the specific target groups will be using social services. The study also indicates that the groups which mainly receive help in the social services are victims of violence women and children. Assistance to victims in the social services designed to adapt the groups exposed to violence against women and children, such as women’s shelters, counseling and financial help.

Socialstyrelsen (2011) skriver att det är under de senaste tio åren som man har börjat uppmärksamma barn som bevittnat våld och att dessa barn kan reagera på samma sätt som barn som själva har utsatts för våld och är i behov av stöd och hjälp. Syftet med studien är att öka kunskapen om Socialtjänstens och Polisens arbete med barn som bevittnat våld. Målet är att försöka förstå om det finns en skillnad på myndigheternas bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld och hur denna skillnad i så fall yttrar sig. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi genomförde tre intervjuer med Socialtjänsten och tre med Polisen. Våra tre frågeställningar är: Hur arbetar Polis respektive Socialtjänst med barn som är offer för familjevåld? Hur jobbar Socialtjänsten och Polisen med barn som bevittnat våld? På vilket sätt skiljer sig Polisens och Socialtjänstens bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld? Vi använde oss av organisationsteorin för att på så sätt kunna beskriva hur Polisen och Socialtjänsten är organiserade och hur de bemöter barn som bevittnat våld. Resultatet från vår studie visar att informanterna upplever att det finns en stor skillnad med att arbeta med barn som bevittnat våld i jämförelse med barn som själva utsatts för våld. Informanterna menar att detta beror på att barn som bevittnat våld idag inte är brottsoffer fullt ut juridiskt sätt och att detta gör det svårare för de att hjälpa dessa barn. Alla våra informanter var eniga om att det idag behövs en lagändring som gör det lättare för de att höra dessa barn och att barnen på så sätt kan få den hjälp och det stöd de behöver. Däremot var de eniga om att alla barn de träffar värderas och bemöts på samma sätt.

<p>Syftet med denna uppsats är att utforska socialtjänstens arbete med brottsoffer i Sverige enligt 5 kapitlet 11 § i socialtjänstlagen. I studien undersöktes hur socialsekreterare definierar brottsoffer samt hur de bedömer och prioriterar offrens behov. Det har också varit centralt att studera hur socialsekreterare tolkar och förstår regleringen av socialtjänstens ansvar för brottsoffer. Kvalitativa intervjuer med 18 socialarbetare är grunden för studien. Analysen av socialtjänstens arbete med brottsoffer baseras på ovan nämnda intervjuer. Intervjuerna analyseras med hjälp av rättssociologiska teorier. För att illustrera hur socialsekreterare definierar brottsoffer har teorier om brottsoffer använts i analysen. Studien visar att ett brottsoffer måste vara oskyldig, svag och lida av brottet för att personen skall definieras som brottsoffer av socialsekreterarna. Socialsekreterarna har dock olika prioriteringar. Vissa socialsekreterare baserar sin bedömning efter varje enskilt fall, medan andra socialsekreterare anser att det är specifika målgrupper som ska få hjälp av socialtjänsten. Undersökningen visar också att de brottsoffergrupper som främst får hjälp inom socialtjänsten kvinnor och barn som fallit offer för våld i nära relationer. Stöd till brottsoffer som ges genom socialtjänstens arbete är ofta i syfte för att anpassa de kvinnor och barn som utsätts för våld, såsom kvinnojourer, rådgivning och ekonomiskt stöd.</p> / <p>The purpose of this essay is to explore the social services work with crime victims in Sweden, according to Chapter 5, § 11 of the Social Services Act. The study examined how social workers define the victim and assessing and prioritizing victims' needs. It has also been central to study how social workers interpret and understand the regulation of social services responsible for crime victims. Qualitative interviews with 18 social workers is the basis for the study. The analysis of the social services work with victims based in the above-mentioned interviews. The interviews analyzed using the sociology of law theory. To illustrate how social workers define victims of crime have theories of crime victims been used in the analysis.</p><p>The study shows that a crime victim must be innocent, weak and suffering from the crime to be defined as crime victims by social secretaries. Social workers do, however, different priorities. Some are based on an assessment of each individual victims need help, while others believe that the specific target groups will be using social services. The study also indicates that the groups which mainly receive help in the social services are victims of violence women and children. Assistance to victims in the social services designed to adapt the groups exposed to violence against women and children, such as women’s shelters, counseling and financial help.</p>

This study demonstrates that there is variety of treatment interventions for children exposed to intimate violence. These interventions are differentiated in design but a common ground for them all is that they strive to provide a chance for children exposed to intimate violence, to be able to speak about and process their feelings and violent experiences. The study’s aim is to, with a qualitative approach, seek understanding for the different actors who practice social work, see upon their task in the treatment interventions that are provided for children exposed to intimate partner violence. The study is based on mapping the existing treatment interventions for previously mentioned target group, in Malmö. Concerned actors for this study are socialtjänsten (the Social Services), Barnkriscentrum (Children Crisis center), Maskrosen Söder (Dandelion South), Rädda Barnen (Save the Children International) and Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP, Children- and youth psychiatry). For a deeper understanding and analyzing of the study’s results, we will use system theory and previous research in the actual disciplinary field. The result shows that concerned treatment interventions in most cases are without aid from the Social Services, which means that the Social Services do not grant these interventions. It is shown that they only recommend treatment interventions done by other intervening actors. Only one of the totals concerned actors, work with a treatment intervention that is granted by the Social Services. When the treatment intervention is heading to its end, it is shown that the professionals usually take the initiative for this kind of decisions. But they usually pay regards to the family’s wishes and needs. The final descicision of a treatment interventions’ ending is taken by the collective consisting of three parties, which are the Social Services, the family in treatment and the actors providing the actual treatment.

Sammanfattning Denna studie beskriver hur sju skolkuratorer i södra Sverige uttrycker och förmedlar sina erfarenheter samt strategier för stödinsatser och upptäckt av elever som kan vara utsatta för hedersrelaterat våld. Studiens frågeställningar belyser de olika definitionerna av begreppet hedersrelaterat våld, vilka kännetecken som informanterna kan koppla till våldet samt hur de kan stödja de elever som är eller blivit utsatta av hedersrelaterat våld. Idag finns det tydliga riktlinjer samt rutiner på hur skolpersonal ska agera i fall hedersrelaterat våld förekommer, ändå visar aktuell forskning att verksamheter brister i sitt stöd för dessa personer. Barn försvinner fortfarande spårlöst till andra länder för att bli bortgifta och mörkertalet ökar. Studiens resultat visar att de flesta informanterna är medvetna hur de skall agera och skapar tid för detta, dock visar det sig en svårighet att stödja den elev som blivit myndig och samverkan med socialtjänst brister. I studien illustreras informanternas erfarenheter, kunskaper och uppmärksamheten inom hedersrelaterat våld där vi får följa hur de arbetar och stödjer de elever som lever under detta förtryck. Tidigare forskning visar att ett förebyggande arbete kan vara avgörande för ett barns liv och mående. Studiens resultat styrker tidigare forskning genom att visa att förebyggande insatser mot hedersrelaterat våld är nödvändigt. Informanterna uppgav även att mer kunskap behövs inom ämnet från både deras håll och även för socialtjänsten. Studien omfattar informanternas beskrivande berättelser där eleverna fått mer vetskap om vad som är rätt och fel, eleverna har därmed vågat ta kontakt med informanterna för att få hjälp i sin maktlösa situation.  Slutsatserna med denna studie är att kännetecken för hedersrelaterat våld kan variera och uttryckas exempelvis genom att eleven begränsas i sin vardag såsom att ej få delta i alla aktiviteter i skolan, val av kläder samt elevens mående. Det visas även att det finns en brytpunkt i puberteten då flickans kropp utvecklas till ung kvinna och på så vis tar våldet ofta fart. Vidare är slutsatserna att informanterna använde sig av olika metoder för att nå elever som kunde vara utsatta för hedersrelaterat våld, till exempel lösningsfokuserad metod, motiverande samtal och framförallt gott bemötande och öppna frågor.