Förtroendeforskning för det svenska välfärdssystemet är av stor betydelse för såväl demokratin som ett välfungerande välfärdssystem. Sverige erbjuder i jämförelsevis med de övriga europeiska länderna ett generellt och jämlikt välfärdssystem. Dessutom kännetecknas Sverige som ett högtillitsland. Dock visar tidigare forskning att förtroendet för det svenska välfärdssystemet skiljer sig åt mellan individer och grupper. Studien syftar därför till att undersöka vem som har förtroende till det svenska välfärdssystemet, med fokus på ekonomisk- och social utsatthet. Det svenska välfärdssystemet består av både universella och behovsprövade institutioner och är därför av intresse i studien. Datamaterialet som studien baseras på härrör från den nationella SOM-undersökningen 2019. Insamlingen av datamaterialet utförs årligen och har samlats in genom utskickade frågeformulär samt en komplettering av webbenkäter. De respondenter som vid undersökningstillfället har uppgett sitt förtroende gentemot sjukvård (universella institutioner) och Försäkringskassan (behovsprövade institutioner) är de som ingår i studien. Respondentgruppen som analyseras i studien utgörs av 1461 respondenter. Genom multipla linjära regressioner prövas studiens fyra uppställda hypoteser. Studien redogör främst att varken den ekonomiska- eller socialt utsatta situationen är relaterad till förtroendet för de behovsprövade institutionerna. Däremot redogör studien för att det finns ett negativt samband mellan att vara socialt utsatt och förtroendet för universella institutioner. Likaså återfinns ett negativt samband mellan att vara ekonomiskt utsatt och förtroendet för universella institutioner. Genomgående visar studien på att individens ålder och dennes politiska placering är av relevans beträffande förtroendet, både för universella och behovsprövade institutioner.

Avhandlingen är en nutidsanalys av delar av den svenska välfärden. Samverkan mellan myndigheter och organisering av socialt arbete i frivilliga organisationer är två samtida tendenser i det svenska välfärdssystemet. Båda studierna fokuserar på arbetslivsinriktad rehabiliteringför personer utanför arbetsmarknaden en längre tid. Den första studien beskriver samverkan mellan olika offentliga myn-digheter i form av ett samverkansteam (ReSamprojektet), medan den andra studien beskriver och analyserar en delvis brukarstyrd form för arbetslivsinriktad rehabilitering, den så kallade klubbhus-modellen (Fontänhusrörelsen).Den första studien var en processinriktad utvärdering med olika me-toder för datainsamling som intervjuer, fokuserade gruppdiskussioner, samt dagboksanteckningar. Den andra studien gjordes utifrån en deltagarbaserad forskningstradition där författaren arbetade med en forskarcirkel bestående av medlemmar från klubbhuset. Syftet var att närma sig rehabiliterings-processen på ett så utforskande sätt som möjligt. Data samlades in som detaljerade anteckningar, officiellt material och inspelade intervjuer.Resultat från den första studien visar att det var möjligt att samarbeta över myndigheternas gränser men att det fanns hinder som handlade om kulturella och organisatoriska skillnader mellan myndigheterna, olikheter när det gäller engagemang och begränsa-de resurser för att kunna möta klienternas komplexa behov. Samtidigt var en viktig lärdom att ju mer kunskap handläggarna hade om varandra och sina respektive organisationer destolättare blev samar-betet. Resultat från den andra studien visar att genom det dagliga arbetet formas, fördjupas och åter-upptas relationer och den stödjande omgivningen. Förstärkande mekanismer var en uttalad ideologi, en tydlig struktur för möten, återkommande arbetsgrupper ochcertifiering. Det var också viktigt att arbetsuppgifterna betraktades som nödvändiga och att de gjorde en skillnad om de utfördes. Å andra sidan beskrevs rörelsen som begränsande för vissa medlemmar.I diskussionen används tillit somett begrepp som spänner över individ-, grupp-och samhällsnivå. Tillit blir ett sammanbindande begrepp mellan de båda studierna och visade sig vara den viktigaste komponenten för att etablera hållbara relationer på gruppnivå. Slutligen följer en mera framåtblickande diskussion som handlar om hur utanförskap kan bemötas genom samverkansaktiviteter respektive frivillig organisering och vilken roll verksamheterna kan få i välfärdssystemet / The thesis is a contemporary analysis of parts of the Swedish welfare system. Co-operation between agencieswithin the welfare system and provision of welfare services by organizations within the voluntary sector are two contemporary tendencies. Both studies are focusing on the rehabilitation process for individuals who have been excluded from the labour market for a longer time period. The first study describes and analyzes co-operation in a three year project as a strategy for provision of complex welfare services (the ReSam project). The second study describes and analyzes the club house model of rehabilitation (the Fountain House movement).The first study is based on a process evaluation, where different kinds of data were collected through interviews, focus groups and diaries. These data were subsequently analyzed with qualitative methods. The second study isparticipant oriented, which means that a group of members conducted the study in co-operation with the re-searcher. The study isexplorative and research data were collected in a variety of ways including detailed notes, taped interviews and cognitive maps.The results of the first study show that it was possible to co-operate across the organizational boundaries of the different agencies involved, but there were obstacles related to organizational and cultural differences between the agencies, divided loyalties of the officials involved, and limited resources available to deal with the complex needs of the clients. The most important factor was that the officials learnt more about each other and the agencies involved. The result of the second study reveals that daily work tasks forms, deepens and reinvents both relationships as well as the supportive environment. Supportive mechanisms were an explicit ideology, plain structure of the meetings, frequent held working groups and thecertification process. Furthermore, it was important that the taskswere considered as necessaryand made a dif-ference. On the other hand, the members described the clubhouse environment as restricting for some. In the discussion, trust is used as a concept which spans over individual, interpersonal and organizational levels and becomes a useful tool as a theoretical concept binding the two studies to-gether. Trust was revealed as the most important ingredient as it comes to establishing sustainable relationships on a group level. Finally, some possible future scenarios are drawn up and discussed concerning the roles and relations between the welfare system and contemporary new forms of orga-nizing welfare services.

Psykisk ohälsa i arbetslivet är ett stort och växande problem i välfärdssamhället. Problemet har flera bottnar och väcker många frågor om vem som har ansvar, vad det egentligen är för ett slags fenomen och hur det bör hanteras. Den här studien undersöker hur arbetsrelaterad psykisk ohälsa hanteras av yrkesverksamma inom vården, med fokus på företagshälsovård och primärvård. Intresse riktas mot hur yrkesverksamma personerna resonerar kring arbetsrelaterad psykisk ohälsa, vilka dilemman de ställs inför och de strategier de har för att hantera dessa. Den söker också svar på ansvarsfrågan kring detta komplexa problem, inte minst i ljuset av privatiseringen av företagshälsovården. I studien används ett tvärvetenskapligt perspektiv, där begrepp från teknik- och vetenskapsstudier (STS), professionssociologi och organisationsteori kombineras för att analysera olika aspekter av vårdens hantering av arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Det empiriska materialet bygger i huvudsak på intervjuer med läkare, psykoterapeuter, kuratorer, arbetsterapeuter, psykologer, rehabiliteringskoordinatorer och  beteendevetare, men inkluderar även observationer inom primärvård och företagshälsovård. Hanteringen av arbetsrelaterad psykisk ohälsa i vårdens vardag präglas av att orsaksbilden till problemet är komplext, ansvarsfördelningen otydlig och att psykosociala orsaker till sjukdom är kontroversiellt. I studien diskuteras utmaningarna och möjligheterna kring hanteringen av detta komplexa problem i bred bemärkelse. I analyserna uppmärksammas de yrkesverksammas gränsdragningar kring både ansvar och fenomenet arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Begreppet kunskapsinfrastruktur används för att förklara och förstå den kunskapsmässiga och materiella struktur som de yrkesverksamma verkar inom. Analyserna visar att de yrkesverksamma har ett pragmatiskt förhållningssätt och använder olika strategier för att skapa sig handlingsutrymme i hur de hanterar arbetsrelaterad psykisk ohälsa. / Mental ill health in working life is a major and growing problem in the welfare society. The problem is multifaceted and raises many questions about who is responsible, what kind of phenomenon it is and how it should be managed. This study examines how care professionals manage work-related mental ill health. Focusing on occupational healthcare and primary care, interest is directed towards how care professionals argue about workrelated mental illness, what dilemmas they face and the strategies they rely on in managing them. It also seeks to answer the question of responsibility regarding this complex problem, not least in the light of the privatization of occupational healthcare. The study uses a multidisciplinary perspective, combining concepts from technology and science studies (STS), sociology of professions and organizational theory in order to analyze various aspects of care management of work-related mental ill health. The empirical material is mainly based on interviews with physicians, psychotherapists, counsellors, occupational therapists, psychologists, rehabilitation coordinators and behavioral scientists, but also includes observations in primary care and occupational health care. The management of work-related mental ill health in everyday healthcare practice is characterized by the fact that the cause of the problem is complex, the division of responsibility unclear and that psychosocial causes of disease are controversial. The study discusses the challenges and possibilities of managing this complex problem in a broad sense. The analysis pays attention to the drawing of boundaries by the care professionals regarding both responsibility and the phenomenon of work-related mental illness. The concept of knowledge infrastructure is used to explain and understand the knowledge and material structures that the care professionals work within. The analysis shows that the care professionals have a pragmatic approach and use different strategies to create scope for dealing with work-related mental health.