Syftet med denna studie är att undersöka hur vårdbehovet står i grund till resursfördelning i två olika kommuners äldreomsorgsverksamhet samt hur verksamhetens arbetssituation påverkas utifrån det. Läsaren får kunskap om äldreomsorgens utvecklingsprocess och hur omorganisationer påverkar verksamheten. Socialstyrelsen kommer 2014 med nya riktlinjer som påverkar arbetet med demenssjuka på kommunernas särskilda boenden. Studien behandlar även varför behovet av vårdtyngdsmätningar är viktiga och hur mätningarna och resursfördelningen kan påverka personalens arbetssituation. För att ta reda på syftet har kvalitativa intervjuer gjorts med nyckelpersoner i två olika kommuner. En kommun använder sig av modellen Care Optimizer på särskilt boende för att mäta vårdbehovet och resursfördelar efter ett egenkomponerat system. Den andra kommunen använder systemen LapsCare och Mobipen som är system för att fördela resurser och mäta vårdbehov inom hemtjänsten. Resultaten visar att en effektiv resursfördelning efter vårdbehov ger en kvalitet i omvårdnaden. Nackdelen är att kontinuiteten kan försämras med en rörligare bemanning. En fördel är att den ordinarie personalen kan nyttjas effektivare och de känner sig mer delaktiga med dessa modeller.

Introduction: The population of Sweden has during the last century doubled. An increased live expectancy results in an older population and the share needing medical care increases. Demographic and political changes in developed counties have resulted in changed demands on the care of the elderly. The elderly are discharged from hospital earlier and this results a significant responsibility on the elderly themselves and their relatives. Often the relatives are engaged in the elderly’s health problems, care needs and the future consequences the current situation results in for the elderly and the domestic life. The purpose was to study and describe the relative’s conceptions of the elderly’s care needs in conjunction with care planning. Method: Data collection made by phone interviews with relatives of elderly people over 80 years old after the coordinated care planning. The interviews were analysed by qualitative content analysis and resulted in four overall categories. The result uses these four categories which describe the relative’s perceptions, encompassing the need of support in daily life, their perception on decisions, the elderly’s own attitude and perceptions of future needs. Conclusion: Extended research on relatives and their perception on the elderly’s needs can contribute to an increased awareness and reach a deeper knowledge and understanding of the complex situation the care planning means. / Introduktion: Befolkningen i Sverige har under de senaste 100 åren fördubblats. En ökad livslängd medför att vi får en äldre befolkning och andelen som är i behov av sjukvårdande insatser ökar. Demografiska och politiska förändringar i välfärdsländerna har bidragit till förändrade krav på vården av äldre. De äldre skrivs ut allt tidigare och den tidiga utskrivningen från sjukhuset innebär ett betydande ansvar på den äldre själv och deras närstående. Ofta är de närstående engagerade i den äldres hälsoproblem, vårdbehov och vilka framtida effekter situationen har, för den äldre samt för familjelivet. Syftet var att undersöka och beskriva närståendes uppfattningar av den äldres vårdbehov i samband med samordnad vårdplanering. Metod: Datainsamlingen genomfördes med hjälp av telefonintervjuer med närstående till äldre personer över 80 år efter den samordnade vårdplaneringen. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra övergripande kategorier. Resultatet: utgår från de fyra kategorierna som beskriver de närståendes uppfattningar vilka innefattar behovet av stöd i vardagslivet, uppfattningar om beslut, den äldres egen inställning samt uppfattningar om framtida behov.  Slutsats: Utökad forskning kring närstående och deras uppfattning om den äldres behov kan bidra till en ökad medvetenhet och nå en djupare kunskap och förståelse i den komplexa situation som den samordnade vårdplaneringen utgör.

Söktrycket har ökat på landets akutmottagningar de senaste åren. Människor söker i större utsträckning sjukvård dygnet runt. Det ökade antalet besök leder till ökad arbetsbörda för personalen och längre väntetider för patienterna. Triage används för att identifiera de patienter som är i behov av ett akut omhändertagande och används både pre- och intrahospitalt. Många faktorer, både inre och yttre, påverkar vid bedömning när sjuksköterskan prioriterar och bedömer en patient på akutmottagningen. Patientens vårdbehov definieras utifrån tre steg. Sjuksköterskan identifierar patientens behov av vård, utför nödvändiga åtgärder och tillsätter resurser för att slutligen tillgodose samtliga behov. Inom vården är kommunikationen en viktig faktor för att kunna ge och ta emot information och för att få en uppfattning om det runtomkring oss. Vården ska vara av god kvalitet, patienten ska känna sig trygg och vården ska bygga på ömsesidig respekt och ta hänsyn till individens integritet.   Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bedöma patienters vårdbehov på en akutmottagning.   Sju intervjuer genomfördes under januari 2017 på en akutmottagning i södra Sverige Intervjuerna utgick ifrån en semistrukturerad intervjuguide och båda författarna deltog under intervjutillfällena. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.   I resultatet framkom olika kategorier från de meningsbärande enheterna. Upplevda egenskaper som skapar en trygghet i bedömningen. De egenskaper som beskrevs ha betydelse vid patientbedömningen var klinisk blick, magkänsla, erfarenhet och att använda alla sina sinnen vid patientbedömningen. Bra förutsättningar att utföra en säker bedömning. En korrekt genomförd anamnes gav bra förutsättningar för fortsatt fullgod bedömning och vård. Beslutsstöd, i det här fallet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS), ansågs som ett tryggt stöd för sjuksköterskorna vid patientbedömningen. Kommunikationen genomsyrade hela bedömningssituationen och hade stor betydelse för sjuksköterskan i patientmötet.  Omgivande faktorer som påverkade sjuksköterskans upplevelse i bedömningssituationen var stress, inflytande från andra kollegor och hög arbetsbelastning. Denna studie synliggör sjuksköterskornas arbetssituation och beskriver upplevelser kring fenomenet bedömning av patienters vårdbehov. Sjuksköterskorna behöver känna en trygghet av att vara i ett fungerande team som stöttar, ger råd och arbetar tillsammans kring patienten på ett holistiskt och patientsäkert sätt

Att arbeta som sjuksköterska på en psykiatrisk akutmottagning innebär ansvar att ta beslut i komplexa situationer samt ställer stora krav. För att underlätta bedömning av patientens vårdbehov och minska risken för subjektiva bedömningar genomfördes ett utvecklingsarbete genom införande av triageringsverktyget och beslutsunderlaget RETTS-Psy vid en psykiatrisk akutmottagning i Västsverige. Syftet med pilotstudien var att ur ett omvårdnadsperspektiv belysa sjuksköterskans erfarenhet av införandet och arbetet med RETTS-Psy. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats via semistrukturerade intervjuer med fyra strategiskt utvalda sjuksköterskor. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och fyra teman kunde urskiljas. Resultatet visade sjuksköterskans erfarenhet av att arbetssättet och akutjournalen tydliggjort patientens vårdbehov och då underlättat i prioriteringsarbetet samt bidragit till ökad patientsäkerhet. Att patienten blir bedömd efter snar ankomst erfors ha bidragit till bättre överblick, men även att sjuksköterskan upplevde en begränsning i omvårdnadssamtal och dokumentation. Valet av kvalitativ ansats som analysmetod ansågs passande då den insamlade datan svarade på pilotstudiens syfte som var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet. Vidare forskning inom akutpsykiatrisk omvårdnad vore önskvärt likaså forskning om patientens upplevelse av omvårdnad och triagering på en psykiatrisk akutmottagning.

De nordiska ländernas hälso- och sjukvård bygger på att sjukvården finns till hands när den behövs. För att ge företräde för de individer som har störst vårdbehov genomförs inom olika verksamheter vårdbehovsprioriteringar. Behovet av prioriteringar tilltar i takt med att efterfrågan på hälso- och sjukvårdens insatser ökar. Skälet till att göra prioriteringar inom hälso- och sjukvården är att upprätthålla en god vård med god effekt till dem som bäst behöver den. Även om hälso- och sjukvården kvantitativt spelar en begränsad roll för folkhälsan, utgör den en viktig del i samhället genom att skapa trygghet. Särskilt betydelsefullt i detta avseende är akutsjukvård varav ambulanssjukvård är en viktig del. Vid akut uppkommen sjukdom eller skada, förväntar sig befolkningen att snabbt få den hjälp och de sjukvårdsinsatser som de behöver. Prioritering av ambulansbehov och allokering av ambulans sker via en prioriterings och dirigeringscentral som nås av allmänheten via samhällets nödnummer. Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka om de medicinska prioriteringar som görs vid ambulansallokering leder till ändamålsenligt vårdutnyttjande. Avhandlingen bygger på fem delstudier (1-5) som genererat sex delarbeten (I-VI) och är genomförda med en kvantitativ forskningsansats. I delstudie 1 (delarbete I-II) beskrivs ambulansallokering i relation till ambulanspersonalens bedömning av ambulansbehov. Delstudie 2 (delarbete III), beskriver hur patienter med akut bröstsmärta nyttjar ambulanssjukvård i olika geografiska områden. I delstudie 3 (delarbete IV) undersöks om nyttjandet av ambulans skiljer sig åt mellan tätort och glesbygd. I delstudie 4 (delarbete IV) beskrivs ambulansutnyttjande i Finland i relation till ambulanspersonalens bedömning av patienternas vårdbehov. Delstudie 5 (delarbeteVI), beskriver i vilken omfattning ambulanstransporterade patienter har behov av ambulanssjukvård och vård på akutmottagning. Resultatet visar att initial prioritering av ambulansrespons överensstämde med patienternas aktuella status såsom bedömt av ambulanspersonalen i hälften av uppdragen, och såsom bedömt retrospektivt av en expertpanel i en tredjedel av fallen. Enligt såväl ambulanspersonalens som expertpanelens bedömningar förelåg omfattande både underprioriteringar och överprioriteringar vid ambulansallokering. Resultatet visar därmed att de medicinska prioriteringar som görs vid ambulansallokering leder till både underutnyttjande och överutnyttjande av ambulanssjukvårdens resurser. Studien indikerar att medicinska prioriteringar leder till suboptimalt resursutnyttjande av hälso- och sjukvårds resurser. Graden av underutnyttjande dvs. patienter som underprioriterats måste betraktas som ett av studiens huvudfynd. Ett prioriteringssystem skall kunna identifiera de patienter som har störst vårdbehov, och ge dessa patienter tillträde till vården för att undvika onödig försämring av hälsotillståndet. Ett prioriteringssystem bör också, med bibehållande av säkerhetsmarginaler, minimera överutnyttjande av hälso- och sjukvårdsresurser. Ett annat huvudfynd i studien är att en hög säkerhetsmarginal med hög andel överprioriteringar inom ambulanssjukvården, tycks leda till att en stor andel av ambulansuppdragen består av transporter i en fullt utrustad ambulans, för patienter utan behov av varken den utrustning eller den kompetens som idag finns inom ambulanssjukvården. / The health care system in the Nordic countries’ are based on that those individuals who have urgent need of health care should have access to it without unnecessary delay. But regarded to limited resources prioritisation has to be made. The reason for prioritising is to deliver an appropriate and rapid response to those with the most urgent needs and to guarantee the public a qualitative good and effective health care. The health care system has an important role for creating safety, especially the emergency medical service. When someone become acute ill or injured, there are expectations for immediately rapid response from the health care system. The prioritisation and allocation of the ambulance service is performed from an emergency medical centre by the emergency number 112. Several Emergency Medical Systems use a criteria based prioritizing system for ambulance response. In such a system the operators at the medical emergency dispatch centres have to assess patients’ symptoms and needs for ambulance response. The prioritizing of the ambulance response is based on the seriousness of the patient’s symptoms, on the patient’s current condition and in the case of trauma, on the trauma mechanism. The priority system is supposed to optimize the use of the ambulance service and to match up and meet the patients’ needs with adequate responses of the ambulances. The aim of this thesis is to evaluate if the prioritising of patients medical status leads to appropriate use of the health care service and the emergency medical service. The thesis is based on five parts, including six studies (I-VI) and the methods used have a quantitative approach. Part 1 (study I-II), evaluates the settings of priorities and patients need for prehospital care. Part 2 (study III), describes how patients with chest pain in different geographical areas uses the ambulance service. Part 3 (study IV), analyses the differences in use of the ambulance service between densely and sparsely populated areas. Part 4 (study IV), describes the use of the ambulance service in Finland. Part 5 (study IV), reviews the ambulance patients and the need of care at emergency department or similar level of care. The results show that the initial priority of ambulance response from the dispatch centre was consistent with patients' current status as assessed by ambulance staff in half of the missions, and as assessed retrospectively by an expert panel at one third of cases. According to the assessment of the ambulance personnel and the review from an expert panel there was extensive use of both ”overtriage” and ”undertriage” in the emergency medical dispatching of ambulance missions. The result also shows that decisions lead to sub optimal use of the ambulance service and other health care resources. One of the major findings is the occurrence of undertriage. A triage system has to identify those patients with the most urgent health needs, and give these patients access to care in order to avoid unnecessary deterioration in health status. At the same time must safety margins be maintained and overuse of resources minimised. Another major finding is that a high safety margins and high amount of overtriage leads to that a big part of the ambulance missions are transportation of patients with no need of today’s high tech ambulances or the professional competence of ambulance nurses

Introduktion: Det är en mänsklig rättighet att leva fri från våld. Varje människa har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Ändå är mäns våld mot kvinnor ett av de största problemen i samhället i Sverige idag. Drygt var femte person i befolkningen har någon gång blivit utsatt för våld i nära relation. Kvinnor är särskilt utsatta – var fjärde kvinna jämfört med var sjätte man. Med vilken typ av omvårdnad kan sjukvårdspersonal möta utsatta kvinnor på bästa sätt? Vad har dessa våldsutsatta kvinnor för behov av vård? Syfte: Syftet var att beskriva vårdbehov hos kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation samt vad vårdpersonal behöver för att uppfylla dessa behov. Metod: En beskrivande design med kvalitativ ansats med litteraturstudie som datainsamlingsmetod. Resultat: Våldsutsatta kvinnors behov delas in i fyra olika kategorier: Betydelsen av att få möta personal med goda arbetsförhållanden, Upplevelsen av stöd, Identifikation av våldsutsatta kvinnor som söker vård för sekundära följdproblem samt Förtroende för vården. Varje kategori har subkategorier som nyanserar de våldsutsatta kvinnornas behov. Slutsats: Slutsatsen är att ett kunnigt bemötande står i fokus för utsatta kvinnors behov vid deras kontakt med vården. Den utsatta kvinnan behöver mötas med respekt, förståelse och empati, men kanske allra viktigast att hon bemöts med kunskap och god insikt i vad det innebär att vara i hennes situation.

Bakgrund: Palliativ vård utgår från en helhetssyn kting patientens mående och sjukdomsyttranden. En av kvalitetsindikatorerna för palliativ vård är regelbunden användning av symtomskattningsinstrument. Symtom är multidimentionella och återfinns i både existentiella, fysiska, psykiska och sociala dimensioner. En tydlighet behövs kring hur symtomskattningsintstrument används och arbetas med för patienten med palliativa vårdbehov.  Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda symtomskattningsinstrument för patienter med palliativa vårdbehov.  Metod: Litteraturstudie med grund i artiklar av både kvalitativa, kvantitativa och mixad metod inkluderades och som analyserats med tematisk analys.  Resultat: 10 artiklar presenteras med huvudtema möjligheter att arbeta mer effektivt och personcentrerat och hinder i användandet av symtomskattningsinstrument med undertema ej kliniskt användbart, brist på kunskap och utbildning och tidsaspekter. Slutsats: Denna litteraturstudie har visat på att det finns varierad användning av symtomskattningsinstrument och flera aspekter kring vårdpersonalens erfarenheter. Den mest framträdande erfarenheten hos vårdpersonalen var att användningen av symtomskattningsinstrument ökade effektiviteten hos patienten, patienten fick lättare att artikulera sina symtom.

Bakgrund: Palliativ vård utgår från en helhetssyn kring patientens mående och sjukdomsyttranden. En av kvalitetsindikatorerna för palliativ vård är regelbunden användning av symtomskattningsinstrument. Symtom är multidimentionella och återfinns i både existentiella, fysiska, psykiska och sociala dimentioner. En tydlighet behövs kring hur symtomskattningsinstrument används och arbetas med för patienten med palliativa vårdbehov.  Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda symtomskattningsinstrument för patienter med palliativa vårdbehov.  Metod: Litteraturstudie med grund i artiklar av både kvalitativa, kvantitativa och mixad metod inkluderades och som analyserats med tematisk analys. Databassökningar i Cinahl, Pubmed och Psycinfo. Resultat: 10 artiklar presenteras med huvudtema Möjligheter att arbeta mer effektivt och personcentrerat och Hinder i användandet av symtomskattningsinstrument med undertema ej kliniskt användbart, brist på kunskap och utbildning, tisbrist och tidsaspekter.  Slutsats: Denna litteraturstudie har visat på att det finns varierad användning av symtomskattningsinstrument och flera aspekter kring vårdpersonalens erfarenheter. Den mest framträdande erfarenheten hos vårdpersonalen var att användningen av symtomskattningsinstrument ökade effektiviteten hos patienten, patienten fick lättare att artikulera sina symtom.

Bakgrund: När patienter söker hälso- och sjukvård är primärvården ofta den första instansen i vårdledet. Vårdgarantin ställer krav på en god tillgänglighet och utvecklingen av digitala vårdtjänster gör att vårdkontakt via telefon och e-tjänst ofta utgör en större andel än det sedvanliga vårdbesöket. Detta ställer krav på en god kommunikation där distriktssköterskan spelar en viktig roll i att göra säkra bedömningar utan visuell kontakt. Motiv: Trots att distrikt- och sjuksköterskor utgör en viktig del i utvecklingen och användandet av digitala vårdtjänster i primärvården så är studier i ämnet bristfälligt. Tidigare studier har främst fokuserat på att studera erfarenheter av telefonrådgivning eller e-tjänstrådgivning separat.  Syfte: Att beskriva distrikt- och sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt. Metod: Studien genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer, både med sjuksköterskor (n= 5) och distriktssköterskor (n=3). Den insamlade datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; “Att göra säkra bedömningar”, “Komplex kommunikation på distans” samt “Tid och tillgänglighet påverkar arbetsbördan”. Konklusion: Telefon- och e-tjänstrådgivning utgör en stor del av distrikt- och sjuksköterskors arbete inom primärvården. Uppgiften att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt är komplex och innebär svårigheter när språket inte räcker till. Stöd från kollegor, egen erfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt i relation till patienten är viktiga förutsättningar för att göra patientsäkra bedömningar medan resurs- och tidsbrist ökar stressen och är ett hot mot patientsäkerheten. Genom att belysa dessa områden har studien kunnat presentera förslag för framtida forskning samt ge en indikation på politiska och organisatoriska förbättringsområden.

Socialstyrelsen beskriver att kunskapsbaserad hälso- och sjukvård innebär att vården skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas för att möta den individuella patientens behov på bästa möjliga sätt. Forskning visar dock att 11–52 % av de ambulansuppdrag som utförs saknar behov av traditionell ambulanssjukvård. Därför är det en utmaning att tidigt i vårdkedjan bedöma patienters behov av vård, för att möjliggöra att patienter omhändertas på optimal vårdenhet. Syftet med denna studie är att kartlägga patienter som erhållit bedömningskategorin vård-på-plats samt beskriva vad som är kännetecknande för vårdbehovet och ambulanssjuksköterskans bedömning då patienter vårdats på plats. Studien är en retrospektiv journalgranskning med kombinerad kvantitativ och kvalitativ metod. Urvalet utgörs av samtliga uppdrag där larmcentralen larmat ut ambulans inom Västra Götalandsregionen under tidsperioden 090801-100731. Resultatet visar att totalt genomfördes 16 8971 ambulansuppdrag under studieperioden, var av 4 % (6 268) registrerades som vård-på-plats. Majoriteten av vård-på-plats uppdragen utfördes under perioden mars – juli med allra högst andel uppdrag under juli (18 %, 1149 uppdrag). Sökorsaken saknar specifika kännetecken. Det förefaller som att alla medicinska problem och vårdbehov kan förekomma. Patienten är i en livssituation som karaktäriseras av utsatthet och i behov av att ambulanspersonalen behandlar sjukdom, vårdar ohälsa och stöttar så att patientens självständighet återuppnås. Kontakt med primärvård eller kommunal sjukvård ordnas. Efter utförd ambulanssjukvård vid vård-på-plats uppdrag karakteriseras patientens hälsostatus av att vårdproblemet har identifierats och nödvändiga åtgärder vidtagits. Det är rimligt att tro att patienten och dess anhöriga upplevde trygghet med omhändertagandet eftersom det egna beslutet blev att kvarstanna i hemmet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård