SAMMANFATTNING  Bakgrund Vårdrelaterade infektioner orsakar patienter stort vårdlidande och kostar samhället mycket pengar. Operationssjuksköterskan ansvarar för hygienen under operationen och ska förhindra att smittspridning sker. Syfte Att undersöka operationssjuksköterskors upplevelser av att verka för hygienen på operationssalen samt vilka hinder och vilka möjligheter de upplever i detta arbete. Metod Kvalitativ design, semistrukturerade intervjuer med nio operationssjuksköterskor. Induktiv innehållsanalys av Elo & Kyngäs (2008) användes för analys av resultaten. Resultat De intervjuade operationssjuksköterskorna såg sig som patientens försvarare, som de skulle skydda mot infektioner. De ansåg att de var ansvariga för hygienen, men deras främsta ansvar var att skapa och hålla steriliteten. De menade att alla i operationsteamet hade ett eget ansvar för den basala hygienen, men att det var operationssjuksköterskans roll att informera och säga till på rätt sätt. Ökad erfarenhet, att alla arbetade åt samma mål, god kommunikation och engagerat ledarskap menade de ökade möjligheterna för att verka för hygienen. Hindrande faktorer var svårigheten att hålla koll på flera saker samtidigt, otillräckligt fysiskt utrymme, ett högt trafikflöde på operationssalen och otillräckligt med tid. Slutsats Operationssjuksköterskorna var patientens försvarare, de fick säga till andra personalkategorier och de kände att andra på operationssalen inte uppmärksammade hygienen lika mycket. Dock upplevde de ansvaret utvecklande och gillade att ha ett eget expertområde, det var tydligt vad som var deras. Operationssjuksköterskorna har en stor kompetens inom hygienområdet. Deras kunskap bör tas till vara och de hinder de upplever minskas, så att risken för sårinfektioner och därmed också vårdlidande kan minimeras.

Bakgrund: Patienter är ibland missnöjda i det vårdande mötet. Om inget görs för att förhindra lidandet som orsakas av vårdpersonal kan det leda till att många patienter undviker att söka vård eller får ett dåligt förtroende för sjukvården. Syfte: Var att belysa patienters upplevelser av lidande orsakat av vårdpersonal. Metod: En systematisk litteraturstudie. Datainsamling gjordes i tre databaser, Cinahl, PubMed och Psycinfo. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades och analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Patienter kunde uppleva lidande relaterat till vården på olika sätt. Vårdrelaterade kränkningar var centralt. Patienter blev inte tagna på allvar, de kände sig inte unika och möttes inte med respekt. Känslor av skuld och skam kunde upplevas när patienter inte fick någon personlig ursäkt och kunde leda till att de förlorade förtroendet för sjukvården. Patienter fick lida för att vårdpersonal inte gav dem tillräckligt med information vilket ledde till obesvarade frågor och att patienter kände sig utanför. Slutsats: Möten mellan patienter och vårdpersonal behöver uppmärksammas mer. Patienter ska känna att de blir tagna på allvar och att de får den vård de behöver. Vi anser att som sjuksköterska bör du vara ödmjuk och lyhörd inför vad patienter uttrycker.

Bakgrund: Smärta är en inbyggd skyddsreflex och varningssignal att något har blivit eller att något är på väg att skadas i kroppen. Beroende på hur länge smärtan har pågått klassificeras den som akut eller långvarig smärta. I Europa lever cirka 19 % av befolkningen med långvarig smärta och det räknas i dag som ett folkhälsoproblem. Smärta är en subjektiv upplevelse som påverkar hela människans existens. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter med långvarig smärta upplever sig bli bemötta i sjukvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och endast de som ansågs vara av medelhög eller hög kvalité valdes ut. En innehållsanalys gjordes enligt (Lundman & Graneheim, 2012). Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier; Smärtans påverkan på det dagliga livet, Betydelsen av att bli bemött som en individ, Upplevelsen av bemötande i sjukvåren och Kommunikationens betydelse. Resultatet visade att många som lever med långvarig smärta upplevde att vårdpersonal inte tog deras smärta på allvar. Patienter upplevde också att vårdpersonalen inte vara intresserade av att förstå hur smärtan påverkade det dagliga livet och den psykiska hälsan. Slutsats: Personer med långvarig smärta upplever bristande engagemang från vårdpersonal. Det är ingen självklarhet att bli trodd som patient och i många fall upplever patienter att vårdpersonal inte tar smärtan på allvar. Vårdpersonal behöver ökad kunskap om smärta, bemötande och att vårda ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. För att personer med långvarig smärta ska bli bemötta med värdighet och respekt behöver vårdpersonal ta del av patientens livsvärld.

Bakgrund Tidigare studier visar att sjukvårdspersonal bemöter patienter med obesitas med negativa attityder och att patienterna känner sig stigmatiserade. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur patienter, på en överviktsmottagning, med obesitas skattar bemötandet hos sjukvårdspersonal samt hur betydelsefullt ett gott bemötande anses vara för dem. Studien syftar även till att undersöka om patienter på en överviktsmottagning uppfattar att det finns skillnader i bemötandet hos personal på överviktsmottagning och vårdcentral. Vidare syftar studien till att studera vad ett gott bemötande innebär för patienter med obesitas samt hur de påverkas av ett bra och mindre bra bemötande av sjukvårdspersonal. Metod Studien genomfördes på en överviktsmottagning i Sverige under hösten 2014. Patienter med obesitas besvarade en enkät innehållande frågor om ämnet. Resultat Resultatet visar att patienter med obesitas överlag skattar att sjukvårdspersonal har ett gott bemötande. Mellan 60 och 84 procent instämde helt eller till stor del att personal verkade förstå deras situation, bemötte dem med respekt samt visade engagemang. Ungefär hälften av respondenterna ansåg att de hade bra möjlighet att samråda om beslut gällande sin vård. Drygt 75 procent ansåg att det var av allra största betydelse eller av stor betydelse med ett bra bemötande. Det kan inte ses någon signifikant skillnad i hur patienter uppfattar att de blir bemötta på överviktsmottagning jämfört med besök på vårdcentral. Efter att ha rangordnat respondenternas beskrivning av vad ett gott bemötande innebar upplevde de att respekt, trygghet och förståelse var de viktigaste delarna i gott bemötandet. Ett bra bemötande från sjukvårdspersonal fick respondenterna att känna sig glada och trygga. Respondenterna upplevde att ett mindre bra bemötande påverkade dem på ett sådant sätt att de kände ilska och hjälplöshet, men det framkom även att de kände sig ledsna och i värsta fall kränkta. Slutsats Studien visar att sjukvårdpersonal på överviktsmottagning har ett gott bemötande till patienter med obesitas, studien påvisar också att det inte föreligger någon skillnad i hur patienterna blir bemötta på överviktsmottagning jämfört med besök på vårdcentral. För patienterna anses detta vara av allra största eller av stor betydelse. Den genomförda studien visar också att patienter upplever respekt, trygghet och förståelse som viktiga delar i bemötandet. Patienter med obesitas påverkas med positiva känslor, såsom glädje, av ett bra bemötande och upplever känslor av irritation och ledsamhet av mindre bra bemötanden.

Akutmottagningen har en central roll inom svensk hälso- och sjukvård. Patienter som söker på akutmottagningen har drabbats av antingen en skada eller sjukdom. De förväntar sig en snabb och tillfredställande vård. Ett optimalt vårdande kan ibland vara svårt att uppnå på en akutmottagning där det ständiga patientflödet varierar. Detta kan ge upphov till vårdlidande för patienten i form av kränkt värdighet, maktutövning, fördömelse och utebliven vård. Syftet med denna uppsats var att beskriva faktorer som påverkar vårdlidandet på en akutmottagning. Studien är baserad på en litteraturöversikt enligt Fribergs (2017, ss. 141- 150) modell. Litteratursökningen har utförts i databaserna CINAHL och MEDLINE. Resultatet beskriver faktorer som ger upphov till vårdlidande och faktorer som begränsar ett vårdlidande på en akutmottagning. Under dessa kategorier framkom åtta subkategorier. Subkategorierna som ger upphov till vårdlidande benämns: ett dubbelt lidande, den eviga väntan, akutmottagningens atmosfär och miljö och information och kommunikation. Faktorer som begränsar ett vårdlidande benämns: att känna sig välkommen, att vara i goda händer, en vårdande relation och information och kommunikation. I diskussionen framförs förslag för att begränsa vårdlidande på en akutmottagning samtidigt som fenomenet vårdande utifrån sjuksköterskans perspektiv diskuteras.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar omkring tio procent av kvinnor i fertilålder. I nuläget kan det ta flera år innan kvinnorna får rätt vård och behandling då kunskapen om sjukdomen är låg och få hänvisas rätt från början. Detta medför att kvinnorna blir begränsade i sin vardag. För att sjuksköterskor ska kunna bemöta dessa kvinnor rätt krävs det en ökad kunskap om sjukdomen. Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor med endometrios upplevde bemötande och stöd från sjukvården. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats har använts. Studien är baserad på sex intervjuer. Intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier och fem underkategorier framkom genom innehållsanalysen. Dessa huvudkategorier var oprofessionellt bemötande, oprofessionell vård och professionellt bemötande. Studiens resultat visade att kvinnor med endometrios upplevde att det fanns en stor okunskap i vården kring sjukdomen. Även ett bristande intresse och omhändertagande fanns och endast ett fåtal kvinnor upplevde ett professionellt bemötande. Slutsats: Det finns ett stort behov av förbättring i endometriosvård. Kvinnorna med sjukdomen får gå under lång tid utan professionell vård. Det krävs mer kunskap och intresse för sjukdomen för att sjuksköterskor ska kunna bemöta, stödja och vårda dessa kvinnor som de förtjänar.

Sammanfattning Bakgrund: Fibromyalgi har blivit en allt vanligare sjukdom. Övervägande är det kvinnor som drabbas. Tidigare forskning har visat att läkare kan ha en tvivelaktig inställning till patienter med fibromyalgi och att sjuksköterskor kan ha svårt att bemöta patienterna. Litteraturstudiens teoretiska referensram var vårdlidande. Syfte: Syftet var att beskriva på vilka sätt kvinnor med fibromyalgi upplever sig bli bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: En litteraturstudie valdes som metod där artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Åtta kvalitativa artiklar inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet innefattade två kategorier, Upplevelsen av att bemötas med engagemang samt Upplevelsen av att bemötas med skepticism. Huvudfynden visade på såväl positiva som negativa upplevelser. Att bli sedd och bekräftad upplevdes positivt av kvinnor med fibromyalgi. Negativa upplevelser var exempelvis att bemötas av misstro samt att inte bli tagen på allvar. Slutsats: För att säkerställa att kvinnor med fibromyalgi upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande som positivt, behövs förbättrande insatser.  Utebliven vård på grund av misstro kunde orsaka vårdlidande. Kvinnornas delaktighet i vårdinsatsen möjliggjordes genom bekräftande bemötande. Ett öppet förhållningssätt och kunskapsutbyte mellan hälso- och sjukvårdspersonal kan minska vårdlidande för kvinnor med fibromyalgi. Resultatet kan användas som vägledning till ett förbättrat bemötande.

No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund Symtom på emotionell instabil personlighetsstörning innefattar impulsivt beteende, affektiv instabilitet samt ofta självskadebeteende och suicidalitet. Personer med denna diagnos har visats uppleva ett negativt bemötande i sina kontakter med hälso- och sjukvården då de uppfattas som svårhanterliga av vårdpersonalen på grund av svårigheten att hitta rätt behandlingsmetod på rätt vårdnivå. Syfte Att belysa vårdpersonalens bemötande av patienter med emotionell instabil personlighetsstörning (borderline personality disorder), både ur vårdpersonalens och patientens perspektiv. Metod En litteraturöversikt med systematisk ansats presenteras i föreliggande studie. Femton artiklar inkluderades vilka svarade mot författarnas syfte att belysa vårdpersonalens bemötande av patienter med emotionell instabil personlighetsstörning. Resultatet baserades på vetenskapliga artiklar av både kvantitativ och kvalitativ metodik. Dessa artiklar granskades och analyserades av författarna för att svara mot den förväntade vetenskapliga kvalitet som erfordras för att säkerställa adekvat vetenskaplig nivå. Resultat Resultatet visade att vårdpersonalen generellt uppvisar negativa attityder gentemot patienter med emotionell instabil personlighetsstörning, då de upplever dem som krävande och svårhanterliga. Dessa negativa attityder avspeglar sig även i hur patienterna upplever sig bli bemötta i sina kontakter med hälso- och sjukvården. Vårdpersonalen anser sig behöva mer vidareutbildning och handledning för att stärka sin kompetens och medvetenhet om diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning. Slutsats Patienter med emotionell instabil personlighetsstörning återkommer inom hälso- och sjukvården men upplever sig bli dåligt bemötta av vårdpersonalen som i sin tur i många fall uppvisar negativa attityder gentemot patientgruppen. Problemet torde härstamma från upplevelser hos vårdpersonalen att patienterna är svårhanterliga, svårigheten att hitta adekvat behandlingsmetod och på rätt vårdnivå samt brist på kompetens och handledning för vårdpersonalen. De negativa attityder vårdpersonalen innehar mynnar ut i ett dåligt bemötande gentemot patienterna vilket till dessa i sin tur påför onödigt vårdlidande.

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga preventiva omvårdnadsåtgärder för att förhindra ventilator-associerad pneumoni på en thoraxintensivvårdsavdelning. Bakgrund: De vanligaste vårdrelaterade infektionerna på intensivvårdsavdelningar är pneumonier och bland dessa är 80 % ventilatorassocierade. Vårdrelaterade infektioner innebär stora kostnader för samhället och ökat vårdlidande för den drabbade patienten. För att förhindra uppkomsten av ventilator-associerad pneumoni (VAP) finns ett antal omvårdnadsåtgärder som har visat sig vara effektiva vad gäller att motverka VAP. Design: Studien är en journalgranskning med retrospektiv deskriptiv design. Metod: Ett klusterurval gjordes där patienter som vårdats minst två påbörjade dygn i respirator valdes ut. Totalt togs 126 journaler fram varav 17 journaler exkluderades och slutligen ingick totalt 109 journaler i studien. Journalerna granskades med hjälp av ett protokoll där följande omvårdnadsåtgärder kontrollerades: tandborstning, munvård med klorhexidinlösning, antal utförda kufftrycksmätningar, registrerat kufftryck, höjd huvudända, subglottisaspiration, sederingsgrad enligt Richmond Agitation Sedation Scale (RASS) samt gurgling med klorhexidinlösning. Datan analyserades i statistikprogrammet SPSS. Resultat: Deltagarna delades in i två grupper utifrån ålder (grupp 1 ≤ 69 år, grupp 2 ≥ 70 år). Munvård med klorhexidin var den åtgärd som utfördes flest gånger per dygn med medianvärde fyra i båda åldersgrupperna. Därefter följde kufftrycksmätning med en median på två kontroller per dygn. Medianvärdet för höjd huvudända var ett i båda grupperna. Tandborstning var den åtgärd som utfördes minst antal gånger. Det var inga signifikanta skillnader mellan de olika åldersgrupperna vad gäller utförda omvårdnadsåtgärder. Konklusion och kliniska implikationer: En rimlig bedömning är att kontinuerlig uppdatering beträffande den senaste forskningen hos vårdpersonal samt revidering av PM kommer att ge bättre vårdresultat, kortare vårdtider, mindre kostnader för samhället och mindre vårdlidande. Resultatet pekar på behov av antingen bättre följsamhet till befintliga rekommendationer, eller noggrannare och tydligare dokumentation av utförda åtgärder.