In Halland, agriculture is the major source of eutrophication of water. In the study, synoptic sampling were performed in the three watercourses Nyrebäcken, Skintan and Vinån all located in the county of Halland. Sampling occurred during the period February to May on three occasions with different flow rates: high, low and base flow. Samples were taken in the mainstream and tributaries with intention to show how big the impact of eutrophication it is in the water and  to assess the impact of the tributaries The results show that all watercourses are affected by eutrophication. Nyrebäcken has the highest concentrations of nitrogen and phosphorus in the mainstream, then Skintan and last Vinån. Vinån is much less affected by phosphorus than the other watercourses, which may depend on the surrounding landscape and that the edges of the watercourse are less steep than at Nyrebäcken and Skintan. The concentration in the tributaries varies widely, from low concentrations to extremely high. In all watercourses there are tributaries that have a big impact on the mainstream, just as there are tributaries that have a small impact. The concentration also varies with the different flows and in generally the highest concentrations of nitrogen and phosphorus are measured during high flow. To estimate the impact of the tributaries the results of total nitrogen and total phosphorus have been classified according to classification system previously used in Sweden. The classification means a rating from 1 to 5 where 1 is the lowest and 5 the highest. The classification has been made for each tributary in the respective watercourses at different flows. The mainstream was classified according to the mean of all sample points in the mainstream at the respective flow. Sampling was only done on three occasions during a short period and to improve the results further sampling have to be done.

Enligt ett av de 16 miljökvalitetsmålen, Ingen övergödning, ska halterna av eutrofierande ämnen inte ha någon negativ effekt på människors hälsa, den biologiska mångfalden eller vår möjlighet till ett hållbart brukande av mark och vatten. En stor bidragande orsak till den rådande övergödningsproblematiken i svenska vatten är läckage av främst näringsämnena kväve och fosfor från agrara och urbana källor. Hallands kustkommuner har sedan länge problem med övergödning och behovet för åtgärd är stort. Länet är särskilt utsatt för näringsläckage, delvis på grund av att en stor del av åkermarken utgörs av genomsläppliga jordar, vilka underlättar för vattnets framkomlighet och transport av näringsämnen, men även för att vattendrag har rätats ut av människan och för att naturliga våtmarker har tagits bort. I Halland rinner Suseån som är den femte största ån i länet. Problematiken i den övre regionen av dess avrinningsområde handlar främst om försurning, medan det i det nedre området främst handlar om övergödning och fysisk förändring av vattendragen. Vattenprovtagning utfördes i Suseån, samt i tre biflöden i den nedre delen av avrinningsområdet, vilken till stor del domineras av jordbruksmarker. De utvalda vattendragen var Käringasjöbäcken, Boarpsbäcken och Årstadbäcken. Resultatet av vattenprovtagningarna uppvisade överlag förhöjda halter av näringsämnen i alla biflöden till Suseån. De högsta halterna av både totalkväve och totalfosfor uppmättes i Boarpsbäcken och Årstadbäcken, vilka således har det största åtgärdsbehovet.

Då naturlig mark görs om till hårdgjord yta i samband med bygge av vägar och bostadsområden ökar flödesbelastningen till närliggande sjöar och vattendrag. Vattenmassorna tar med sig de föroreningar som bland annat finns inbyggda i byggnadsmaterialet, som kommer från trafiken eller från verksamheter som till exempel industrier eller djurhållning. För att förhindra att föroreningarna sprids till de naturliga vattendragen kan åtgärder sättas in för att rena vattnet innan utsläpp till recipienten. Detta kan åstadkommas med hjälp av till exempel så kallade dagvattendammar.   Den främsta processen för rening i dagvattendammar är sedimentation. In till dammarna kommer vanligtvis stora mängder partiklar och suspenderat material till vilka föroreningar, som till exempel näringsämnen och metaller, kan fästa. Dagvattendammarnas dämmande funktion ser till att vattnet har tillräckligt lång uppehållstid i dammen för att det suspenderade materialet ska hinna sedimentera och föroreningarna avskiljs på så sätt till dammarnas bottensediment.   Två stycken dammar på Lidingö, en dagvattendamm och en kombinerad dag- och lakvattendamm, har valts ut för undersökningar och provtagningar har gjorts av föroreningshalterna i inkommande och utgående vatten och jämförts mot provtagningar av föroreningshalterna i dammarnas sediment. Vid provtagning av sedimentet har en uppsamlingsanordning använts så att så gott som möjligt endast det material som sedimenterat under den tidsperiod vattenproverna har tagits har undersökts, vilket betyder att vatten- och sedimentproverna är jämförbara mot varandra. För att jämföra värdena har beräkningar gjorts av det inkommande flödet till dammen och av sedimentens volym i dammarna.   Resultaten av sedimentets beräknade massa visade att fanns stora skillnader mellan beräkningarna baserade på sedimentprovtagningarna och från den uppskattade sedimentavskiljningen som beräknats baserat på vattenproverna, vilket visade på att metoden innehöll många osäkerheter. Att det ändå fanns en massa av varje förorening i sedimenten visade dock på att de hade skett en avskiljning i dammen, vilket inte alltid visades av vattenproverna. Det var dock mycket svårt att säga hur stor andel av de inkommande föroreningarna som hade avskilts i dammarna eftersom både flödesberäkningarna och volymsberäkningarna var mycket osäkra. Resultaten av vattenproverna visade att halterna av det suspenderade materialet var högre i utgående vatten än inkommande, vilket skulle kunna vara ett tecken på att reningen i dammarna inte fungerade tillräckligt väl, men skulle också kunna vara ett väntat resultat med tanke på årstiden. Dammarna kan troligtvis vara fyllda med sediment, vilket minskar den tillgängliga volymen och försämrar reningsfunktionen. Sedimenten måste därför troligast tömmas för att upprätthålla en tillräcklig reningsfunktion.

Det vatten som avrinner från hårdgjorda ytor, så kallat dagvatten, innehåller ofta en mängd olika föroreningar, så som tungmetaller och näringsämnen, som kan göra stor skada om vattnet inte renas innan det når recipienten. Ett vanligt sätt att rena detta vatten är genom öppna system, som dammar och våtmarker, eftersom de fungerar både som flödesutjämnare och som sedimentationsmagasin. I Steningedalen, Märsta, finns en dagvattenanläggning med dammar och översilningsytor, vars syfte är att rena dagvatten från ett avrinningsområde på ca 7200 ha. Vattnet leds till dammarna via en dagvattentunnel vars primära syfte var att leda vattnet förbi Märsta centrum. Tunneln är ca 3100 m lång, sprängd och delvis i betong, och har ett skibord installerat i tunnelmynningen med syfte att skapa ett sedimentationsmagasin samt att vid höga flöden leda vattnet förbi dammarna direkt till Märstaån. I denna studie har reningseffekten av denna dagvattentunnel utretts. Detta har gjorts genom provtagning av vattnet i två punkter i tunneln, den ena belägen ca 1 km uppströms tunnelmynningen och den andra i tunnelmynningen. Analyser med avseende på tungmetallerna bly, kadmium, krom, koppar, nickel och zink samt näringsämnet fosfor har därefter genomförts. Även halten suspenderat material och vattnets partikelstorleksfördelning har undersökts. För att komplettera vattenanalyserna har även tungmetall- och fosforhalten i sedimenten vid provpunkterna analyserats och sedimentmäktigheten mätts. Resultaten av vatten- och sedimentprovtagningen visar bland annat att halterna av tungmetaller i vattnet generellt är relativt höga. Speciellt zink återfinns i höga halter både i vattnet och i sedimenten och överskrider det av Naturvårdsverket uppsatta gränsvärdet för lösta halter i vatten. Vidare är fosforhalterna, enligt Naturvårdsverkets klassning för sjöar och vattendrag, extremt höga vid högt flöde och höga vid lågt flöde i tunneln.  Resultaten av filtreringsanalyserna visar på att partikelstorleken i vattnet är generellt mycket liten, vilket innebär att andelen partiklar som är stora nog att sedimentera också är mycket liten. Sedimentmäktigheten är dock högre i slutet av tunneln, vilket visar att sedimentationen ökar med ett minskat avstånd till tunnelmynningen. Detta beror sannolikt på att det installerade dämmet leder till en minskad vattenhastighet genom en ökning i tvärsnittsarea, vilket i sin tur leder till förbättrade förutsättningar för sedimentation. Resultaten visar vidare att halterna av tungmetaller och fosfor i dagvattnet inte skiljer sig avsevärt mellan provpunkterna vid lågt flöde i tunneln. Vid högt flöde är halten av tungmetaller och fosfor dock lägre vid tunnelmynningen jämfört med den övre provtagningspunkten, vilket tyder på att det sker en viss avskiljning i tunneln, sannolikt genom sedimentation av partikelbundna föroreningar. Därmed dras slutsatsen att tunnelns senare del uppvisar en god avskiljning av föroreningar vid ett relativt högt flöde, men att avskiljningseffekten minskar vid lägre flöden, vilket kan förklaras genom att partiklarna i vattnet generellt är mycket små men att både mängden partiklar och partikelstorleksfördelningen ökar vid högre flöden. / Stormwater often contains a variety of pollutants such as heavy metals and nutrients that can cause great damage if the water is not treated before it reaches the recipient. A common way to decontaminate this water is through open systems such as ponds and wetlands since they both act as a sedimentation tank and also create a more steady flow. In Steningedalen, Märsta, there is a constructed wetland system designed to clean stormwater from a catchment of about 7200 ha. The water is channeled to the ponds via a stormwater tunnel whose primary purpose was to carry water past the center of Märsta village. The tunnel is about 3100 m long, partially in concrete, and has a weir installed in the end of the tunnel. The purpose of the weir is partly to create a sedimentation basin and partly to channel water past the wetland system when high flows occur. In this study, the treatment effect of this stormwater tunnel is investigated. This has been carried out by sampling the water at two points, one about 1 km away from the end of the tunnel, and the other at the end of the tunnel, with subsequent analysis for the heavy metals lead, copper, cadmium, chrome, nickel and zinc as well as the nutrient phosphorus. Also, the concentration of suspended matter and the particle size distribution of the stormwater has been investigated. To supplement the water analysis, heavy metals and phosphorus in the sediments were analysed and thickness of the sediment was also measured. The result of the water and sediment sampling shows that the levels of heavy metals in the water are generally relatively high. Zinc in particular, is found at high concentrations both in water and in sediments and exceeds the Environmental Protection Agency’s limit. Phosphorus levels are also, according to the Environmental Protection Agency's classification of lakes and streams, extremely high at high flow rates and high at low flow rates in the tunnel. The results also show that the concentrations of heavy metals and phosphorus in surface waters do not differ significantly between the sampling points at low flow rates in the tunnel. At high flow rates, however, a reduced level of both heavy metals and phosphorus was detected in the end of the tunnel, which indicates that the level of these pollutants decreases with distance from the inlet due to sedimentation in the tunnel. Sediment thickness is greater at the end of the tunnel, which indicates that sedimentation increases towards the outlet of the tunnel which most likely is due to fact that the installed weir slows down the flow rates and creates a sedimentation basin. However, the results of the particle size distribution analysis show that the fraction of particles large enough to settle is very small. Thus it is concluded that the later part of the tunnel shows a relatively good separation capability at high flow rates, but the separation effect is reduced at lower flow rates, which can be explained by the small size of the particles in the water.

The task of providing clean drinking water is made more demanding since pollutants have the ability to percolate into the groundwater. Because of the limited budget for drinking water monitoring and the high cost of drinking water contaminant analysis, it is of the highest importance to only analyze relevant contaminants. The aim of this study is thus to develop a monitoring tool that is adapted according to the specific industrial activities and land uses in a water catchment area to simplify and target relevant pollutants in raw water. This will also minimize the costs and increase the effectiveness of the groundwater monitoring. First we conducted a scientific data literature search to empirically enquire the answers to the following questions: (1) Can a so called basic analytical parameter package be designed with appurtenant addition packages? (2) What environmentally hazardous industries are present in the water catchment area of the water source Harplinge-Dettan? (3) How can it be assured that a parameter package is complete, and that not new or forbidden substances are being used and which are not being identified? We further mapped out the surrounding industries in the area of Harplinge-Dettan as well as the agricultural purposes of the land. From here we designed a basic analytical parameter package, which essentially is a list of possible parameters that can be found in a water catchment area. These parameters are recurrent pollutants that can be found in any catchment area. Additionally, we designed several additional packages which are specific to the surrounding industries for that water catchment area. Subsequently, the parameters here are outliers found in the basic analytical parameter package. This means that these are non-recurring pollutants that can only be linked to a specific source (i.e. trikloretylen can be linked to dry cleaning facilities, but no other activity in the area).