No description available.

Då naturlig mark görs om till hårdgjord yta i samband med bygge av vägar och bostadsområden ökar flödesbelastningen till närliggande sjöar och vattendrag. Vattenmassorna tar med sig de föroreningar som bland annat finns inbyggda i byggnadsmaterialet, som kommer från trafiken eller från verksamheter som till exempel industrier eller djurhållning. För att förhindra att föroreningarna sprids till de naturliga vattendragen kan åtgärder sättas in för att rena vattnet innan utsläpp till recipienten. Detta kan åstadkommas med hjälp av till exempel så kallade dagvattendammar.   Den främsta processen för rening i dagvattendammar är sedimentation. In till dammarna kommer vanligtvis stora mängder partiklar och suspenderat material till vilka föroreningar, som till exempel näringsämnen och metaller, kan fästa. Dagvattendammarnas dämmande funktion ser till att vattnet har tillräckligt lång uppehållstid i dammen för att det suspenderade materialet ska hinna sedimentera och föroreningarna avskiljs på så sätt till dammarnas bottensediment.   Två stycken dammar på Lidingö, en dagvattendamm och en kombinerad dag- och lakvattendamm, har valts ut för undersökningar och provtagningar har gjorts av föroreningshalterna i inkommande och utgående vatten och jämförts mot provtagningar av föroreningshalterna i dammarnas sediment. Vid provtagning av sedimentet har en uppsamlingsanordning använts så att så gott som möjligt endast det material som sedimenterat under den tidsperiod vattenproverna har tagits har undersökts, vilket betyder att vatten- och sedimentproverna är jämförbara mot varandra. För att jämföra värdena har beräkningar gjorts av det inkommande flödet till dammen och av sedimentens volym i dammarna.   Resultaten av sedimentets beräknade massa visade att fanns stora skillnader mellan beräkningarna baserade på sedimentprovtagningarna och från den uppskattade sedimentavskiljningen som beräknats baserat på vattenproverna, vilket visade på att metoden innehöll många osäkerheter. Att det ändå fanns en massa av varje förorening i sedimenten visade dock på att de hade skett en avskiljning i dammen, vilket inte alltid visades av vattenproverna. Det var dock mycket svårt att säga hur stor andel av de inkommande föroreningarna som hade avskilts i dammarna eftersom både flödesberäkningarna och volymsberäkningarna var mycket osäkra. Resultaten av vattenproverna visade att halterna av det suspenderade materialet var högre i utgående vatten än inkommande, vilket skulle kunna vara ett tecken på att reningen i dammarna inte fungerade tillräckligt väl, men skulle också kunna vara ett väntat resultat med tanke på årstiden. Dammarna kan troligtvis vara fyllda med sediment, vilket minskar den tillgängliga volymen och försämrar reningsfunktionen. Sedimenten måste därför troligast tömmas för att upprätthålla en tillräcklig reningsfunktion.

No description available.

No description available.

Koldioxidavskiljning och lagring (CCS) har lyfts fram som ett verktyg för att hejda klimatförändringarna. I detta arbete har det undersökts om CCS är nödvändigt för att uppnå klimatmålen på global, europeisk och svensk nivå. I uppsatsen, som är en litteraturstudie, har det även undersökts vilka möjligheter och risker som finns med att använda CCS och vilka förutsättningar som krävs för att CCS ska användas. Resultaten är att CCS är enligt en majoritet av forskningen nödvändigt för att uppnå tvågradersmålet och det anses även behövas för att EU:s klimatmål ska uppnås. Cirka 10 miljoner ton av de årliga svenska utsläppen runt år 2050 kan behöva lagras om Sverige ska vara klimatneutralt år 2050. Det finns tillräckliga geologiska kapacitet för koldioxidlagring i världen i helhet, Europa och Sverige. En intressant möjlighet med CCS är att ta ned koldioxid från atmosfären genom att lagra koldioxid från bioenergi. Avgörande för utvecklingen av CCS är att det finns ett pris på koldioxidutsläpp som gör det dyrare att släppa ut koldioxid än att lagra den. Det är sannolikt att 99 procent av den lagrade koldioxiden är kvar inom 1000 år. Fossilenergi med CCS är ur klimatsynpunkt betydligt bättre än fossilenergi utan CCS. Men CCS gör inte fossilenergi till ett problemfritt energislag. En nackdel är att CCS leder till mer kolbrytning. En slutsats är att mycket ändå talar för att riskerna med att inte använda CCS för att bekämpa den globala uppvärmningen är större än riskerna med CCS. / Carbon capture and storage (CCS) has been discussed as a possible tool to mitigate climate change. This study is investigating whether CCS is necessary to achieve climate goals at the global, European and Swedish levels. This study, which is a literature-review, has also looked into the possibilities, opportunities and risks linked to the use of CCS. The result is that CCS, according to the majority of the research, is necessary to achieve the “two degree target” and is also needed for achieving EU's climate goals.  By year 2050 Sweden may need to store approximately 10 million tons of emissions annually in order to become climate neutral. There is sufficient geological capacity for carbon storage in the world, where Europe and Sweden have the capacity to store their own emissions. An interesting possibility of CCS is to reduce carbon dioxide from the atmosphere by storing carbon from biomass. Crucial to the development of CCS is the need for a price on carbon dioxide that makes it more expensive to emit carbon dioxide than to store it. It is likely that 99 percent of the stored carbon dioxide is retained for at least 1000 years. Fossil fuels with CCS are from a climate point of view, considerably better than fossil energy without CCS. But CCS does not make fossil energy problem-free. It leads to more coal mining. A conclusion is that the risks of not using CCS to combat global warming are greater than the risks of using CCS.

In recent years, membrane gas absorption technology has been considered as one of the promising alternatives to conventional techniques for CO2 capture due to its favorable mass transfer performance. As a hybrid approach of chemical absorption and membrane separation, it exhibits a number of advantages, such as operational flexibility, compact structure, high surface-area-to-volume ratio, linear scale up, modularity and predictable performance. One of the main challenges of membrane gas absorption technology is the membrane wetting by absorbent over prolonged operating time, which may significantly decrease the mass transfer coefficients of the membrane module. In this thesis, the experimental was set up to investigate the dependency of CO2 removal efficiency and mass transfer rate on various operating parameters, such as the gas and liquid flow rates, absorbent type and concentration and volume fraction CO2 at the feed gas inlet. In addition, the simultaneous removal of SO2 and CO2 was investigated to evaluate the feasibility of simultaneous desulphurization and decarbonization in the same membrane contactor. During 14 days of continuous operation, it was observed that the CO2 mass transfer rate decreased significantly following the operating time, which was attributed to partial membrane wetting. To better understand the wetting mechanism of membrane pores during their prolonged contact with absorbents, immersion experiments for up to 90 days were carried out. Various membrane characterization methods were used to illustrate the wetting process before and after the membrane fibers were exposed to the absorbents. The characterization results showed that the absorbent molecules diffused into the polypropylene polymer during the contact with the membrane, resulting in the swelling of the membrane. In addition, the effects of operating parameters such as immersion time and absorbent type on the membrane wetting were investigated in detail. Finally, based on the analysis results, methods to smooth the membrane wetting were discussed. It was suggested that improving the hydrophobicity of polypropylene membrane by surface modification may be an effective way to improve the long-term operating performance of membrane contactors. Therefore, the polypropylene hollow fibers were modified by depositing a thin superhydrophobic coating on the membrane surface to improve their hydrophobicity. The mixture of cyclohexanone and methylethyl ketone was considered as the best non-solvent to achieve the fiber surface with good homogeneity and acceptably high hydrophobicity. In the long-period operation, the modified membrane contactor exhibited more stable and efficient performance than the untreated one. Hence, surface treatment provides a feasibility of improving the system stability for CO2 capture from the view of long-term operation. / En av de tekniker som under senare framhållits som ett lovande alternativ till konventionell CO2-avskiljning är membran-gas-absorptionstekniken på grund av god prestanda vad gäller masstransport. Det blandade angreppssättet med både kemisk absorption och membranseparation har en rad fördelar, såsom driftflexibilitet, kompakt konstruktion, högt yt-volymsförhållande, linjär uppskalning, modularitet och förutsägbar prestanda. En av de viktigaste utmaningarna för membran-gas-absorptionstekniken är vätningen av membranet med absorbenten under långa drifttider, vilket väsentligt kan minska membranmodulens masstransportkoefficienter.  I avhandlingen har en rad olika driftparametrars påverkan på CO2-reningsgraden och massöverföringshastigheten undersökts. Driftparametrar inkluderar gas- och vätskeflöden, typ av absorbent och koncentration och volymfraktion av CO2 vid gasinloppet. Avskiljning av SO2 och CO2 har dessutom undersökts för att utvärdera möjligheten att samtidigt, i samma membranenhet, avlägsna svavel och kol. Under 14 dagars kontinuerlig drift konstaterades det att massöverföringshastigheten för CO2 minskade avsevärt med drifttiden, vilket hänfördes till partiell vätning av membranet.   För att bättre förstå mekanismerna för vätning av membranporer under långvarig kontakt med absorbenter genomfördes doppningsexperiment i upp till 90 dagar. Olika metoder för karakterisering av membran användes för att illustrera vätningsprocessen före och efter det att membranfibrerna exponerades för absorbenterna. Resultaten av karakteriseringen visade att absorbentmolekylerna spreds in i polypropenpolymeren under kontakten med membranet, vilket ledde till att membranet svällde. Dessutom undersöktes effekterna av driftsparametrar såsom nedsänkningstid och typ av absorbent i detalj. Slutligen, på grundval av analysresultaten, diskuterades metoder för att underlätta vätningen av membran. Att förbättra polypropylenmembranets hydrofobicitet genom modifiering av ytan föreslogs kunna vara ett effektivt sätt att förbättra den långsiktiga driftprestandan för membranenheter. Därför modifierades de ihåliga fibrerna av polyproylen med ett tunt lager av en superhydrofob beläggning på membranets yta för att förbättra hydrofobiciteten. En blandning av cyklohexanon och metyletylketon ansågs vara det bästa icke-lösningsmedlet för att få en fiber yta med god homogenitet och acceptabelt hög hydrofobicitet. Under lång driftperiod, uppvisade den modifierade membranenheten stabilare och effektivare prestanda än den obehandlade. Därför erbjuder ytbehandling en möjlighet till att förbättra systemets stabilitet för CO2-avskiljning när det gäller långsiktig drift. / VR-SIDA Swedish Research Links Programme

Utsläpp av läkemedelsrester till miljön är ett växande problem och negativa effekter på fiskar och vattenlevande djur har observerats vid mycket låga halter. I detta examensarbete studerades fem svenska spillvattenvåtmarkers förmåga att avskilja aktiva läkemedelssubstanser som passerat genom avloppsreningsverket. Halter av 24 läkemedelssubstanser bestämdes i inkommande och utgående vatten till och från spillvattenvåtmarkerna i Eskilstuna, Hässleholm, Nynäshamn, Trosa och Oxelösund. De substanser som generellt sett återfanns i de högsta halterna i inkommande avloppsvatten till våtmarkerna var några vanliga antiinflammatoriska ämnen: naproxen, ibuprofen och diklofenak; några blodtryckssänkande ämnen: atenolol, hydroklortiazid, furosemid och metoprolol; och det lugnande ämnet oxazepam. Dessa ämnen förekom i koncentrationer mellan 0,7 μg/l och 10 μg/l. Resultaten visade att 47 % av de påträffade substanserna reducerades mellan 20 och 80 % och 47 % reducerades 80 % eller mer. Alla våtmarker visade en hög avskiljning av diklofenak, furosemid, hydroklortiazid och naproxen. Avskiljningsgraden för dessa ämnen var 74–100 %. Generellt sett uppvisade alla fem våtmarker en hög reningseffekt på aktiva läkemedelssubstanser men en något högre reningsgrad observerades i Oxelösund, Nynäshamn och Trosa våtmark. En möjlig förklaring till den höga reningseffekten kan vara våtmarkernas karakteristiska hydraulik, där spillvattendammar växelvis fylls och töms, i jämförelse med våtmarkerna i Eskilstuna och Hässleholm som har ett kontinuerligt flöde av spillvatten. En jämförelse gjordes också med tidigare reningsresultat under vinterförhållanden. Resultaten visade att avskiljningen av samtliga substanser var betydligt högre under de nu studerade sommarförhållandena. / The release of pharmaceutical residues to the environment is a growing problem of global concern. Many studies have reported the negative effects of pharmaceutical residues on fish and other aquatic organisms. This master thesis has assessed five constructed wetlands on their removal efficiency of active pharmaceutical substances. Influent and effluent wastewaters were analyzed for 24 common pharmaceutical substances in constructed wetlands in Eskilstuna, Hässleholm, Nynäshamn, Trosa and Oxelösund. The pharmaceuticals found in highest concentration in the influent were some common anti-inflammatory substances: naproxen, ibuprofen and diclofenac; a few antihypertensive substances: atenolol, hydrochlorothiazide, furosemide and metoprolol and the sedative substance, oxazepam. The concentrations varied between 0.7 μg/l and 10 μg/l. For 47% of the substances there was an observed removal efficiency of greater than 80% and for 47% of the substances a removal efficiency of 20–80 % was observed. Diclofenac, furosemide, hydrochlorothiazide and naproxen showed the greatest removal efficiencies, 74–100 %. In general, all five constructed wetlands showed high removal efficiencies for most pharmaceutical compounds, with greater removal efficiencies observed in Oxelösund, Nynäshamn and Trosa. The higher removal efficiency in these wetlands is believed to be due to their characteristic hydraulics, where wastewater basins are filled and emptied, whereas the basins in Eskilstuna and Hässleholm have continuous flow of wastewater. A comparison of removal efficiencies was also assessed for summer and winter conditions in Eskilstuna, Nynäshamn, Trosa and Oxelösund wetlands. The observed removal efficiencies were significantly greater during summer conditions.

Läkemedel och per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) har identifierats i utgående vatten från avloppsvattenverk där förekomsten av dessa mikroföroreningar har fått mycket uppmärksamhet då dessa ämnen har visats kunna leda till negativa effekter på den akvatiska miljön. De traditionella reningsteknikerna som idag används på avloppsreningsverk (ARV) har begränsad reningseffekt på mikroföroreningar där ett särskilt reningssteg för avancerad rening av mikroföroreningar krävs för att minska utsläppen av dessa till miljön.                                                              Denna studie syftade till att undersöka reduktionen av mikroföroreningar vid kombination av granulärt aktivt kol (GAK) och anjonbytare (AIX). Samt att undersöka vilken utformning, uppströmsflöde med fluidiserad bädd eller nedströmsflöde med fixerade bäddar, som fungerade mest effektivt med avseende på driftstabiliteten. Vidare syftade arbetet till att utifrån tidigare insamlade data från liknande kolonnförsök på Uppsala Vatten utreda eventuell korrelation mellan totalt organiskt kol (TOC), löst organiskt kol (DOC) och UVA med läkemedel och PFAS som skulle kunna användas som uppföljningsmetod i det senare fullskaliga reningssteget på Kungsängsverket. Kolonnförsöken bestod av sju kolonner vilka delades in i tre driftlinjer. Driftlinje ett bestod av ett GAK-filter med Cyclecarb 401 följt av ett AIX-filter med Purolite 694E, liknande utformning användes för driftlinje två men där GAK-filter med Filtrasorb 400 användes i stället för Cyclecarb 401. Samtliga filter i driftlinje ett och två drevs med nedströmsflöde. Den sista driftlinjen som undersöktes bestod av Cyclecarb 401 följt av två AIX-filter med uppströmsflöde och fluidiserade bäddar. Till varje driftlinje pumpades utgående vatten från Kungsängsverket ARV genom en förbehandling bestående av två patronfilter. I GAK- och AIX-filtren med nedströmsflöde användes en kontakttid på 15 respektive 5 minuter medan en kontakttid på 2 minuter användes för de fluidiserades AIX-filtren. Reningseffektiviteten undersöktes med avseende på PFOS, diklofenak, citalopram, metoprolol och oxazepam vid två tillfällen motsvarande 100 respektive 5 000 behandlade bäddvolymer i GAK-filtren. Utifrån analyserna beräknades reduktionsgraden över de enskilda filtren samt över varje driftlinje. Driftstabiliteten undersöktes genom att jämföra backspolningsbehovet för de tre driftlinjerna samt genom att undersöka reduktionen av TOC, DOC och UVA över dessa. Resultaten visade på god reduktion av mikroföroreningar över samtliga driftlinjer, där reduktionen var över 80 procent. Vid jämförelse av de olika GAK-filtren uppvisade Cyclecarb 401 högre reduktion av PFOS och diklofenak jämför med Filtrasorb 400. Seriedrift av GAK- och AIX-filter visades komplettera varandra där mikroföroreningar som avskildes sämre av GAK avskildes i efterföljande AIX vilket medför ett mer resurseffektivt användande av adsorbenterna. Stabiliteten med avseende på backspolningsbehov och reduktion var högst för driftlinje tre och viss korrelation mellan TOC och UVA och några mikroföroreningar kunde ses men där fler analyser skulle behövas för att undersöka detta närmare. / Pharmaceuticals and poly- and perfluoroalkyl substances (PFASs) have been detected in outgoing water from wastewater treatment plants (WWTPs) where the presence of these micropollutants (MPs) has received much attention as these substances have been shown to lead to negative effects on the aquatic environment. The traditional treatment techniques currently used at WWTPs have a limited treatment effect on MPs, where an alternative treatment step for advanced treatment of MPs is required to reduce the emission of these to the environment. This study aimed to investigate the reduction of MPs for the combination of granular activated carbon (GAC) and anion exchange resin (AE) and to investigate which design (i.e., upstream flow with fluidized bed or downstream flow with fixed beds), worked most effectively in terms of operational stability. Furthermore, the work aimed to investigate, based on previously collected data from similar column experiments at Uppsala Water and Waste AB, correlation between total organic carbon (TOC), dissolved organic carbon (DOC) and UVA with pharmaceuticals and PFAS that could be used as a follow-up method in the later full-scale treatment step at Kungsängsverket. The column experiments consisted of seven columns which were divided into three operating lines. Operating line one consisted of a GAC filter with Cyclecarb 401 followed by an AE filter with Purolite 694E, similar design was used for operating line two but with Filtrasorb 400 instead of Cyclecarb 401, both lines with downstream flow. The last operating line consisted of Cyclecarb 401 followed by two AE filters with upstream flow and fluidized beds. Outgoing water from Kungsängsverket WWTP was pumped to each operating line through a pre-treatment consisting of two cartridge filters. In the GAC and AE filters with downstream flow a contact time of 15 and 5 minute respectively, was used, while a contact time of 2 minutes was used for the fluidized AE filters. The reduction efficacy was examined for five selected MPs PFOS, diclofenac, citalopram, metoprolol and oxazepam on two occasions corresponding to 100 and 5 000 treated bed volumes in the GAC filters. Based on the analyzes, the degree of reduction was calculated over the individual filters and over each operating line. Operational stability was examined by comparing the backwashing need for the three operating lines and by examining the reduction of TOC, DOC and UVA over these. The results showed a good reduction of MPs for all operating lines, where the reduction was over 80 percent. Cyclecarb 401 showed a higher reduction of PFOS and diclofenac compared to Filtrasorb 400. Series operation of GAC and AE filters was shown to complement each other, where MPs that showed lower separation in GAC were separated in subsequent AE, which results in a more resource-efficient use of the adsorbents. The stability seen to backwashing needs and reduction was highest for operating line three. The correlation study showed correlation between TOC and UVA with some of the MPs, but more samples would be needed to investigate this further.

Pharmaceutical residues are being released into the aquatic environment through domestic wastewater effluents all around the world. Ekeby wetland located in Eskilstuna has been shown to degrade pharmaceutical residues in wastewater but the mechanism of how and where in the wetland these substances are removed were not known. The aim of this Master’s thesis was to study the mechanism behind the pharmaceutical removal in Ekeby wetland. The presence of 22 selected pharmaceuticals were examined in water-, sediment- and plant samples collected from the wetland. Additionally, the concentration of nutrients’, pH and temperature of the water were examined. With this data, the correlations between the concentration of pharmaceuticals in the water and the concentration of selected nutrients could be determined. Nine out of 22 substances were detected in the sediment samples and 10 out of 22 was detected in the plant sample. The five pharmaceutical substances that required additional removal were citalopram, diclofenac, erythromycin, oxazepam and sertraline. Citalopram, diclofenac and sertraline were found in the sediment and plant samples. A significant negative correlation was found between the concentration of pharmaceuticals in water samples and total suspended solids (TSS) indicating that an increase of TSS, decreases the pharmaceutical concentration in the water. The main mechanism behind the pharmaceutical removal in Ekeby wetland was determined to be by sedimentation and plant uptake, mainly by Phragmites australis. The wetland system could also remove metoprolol, propranolol, tramadol, trimethoprim, naproxen, venlafaxine and carbamazepine. Hence, to increase the pharmaceutical removal in the wetland it’s recommended to increase the amount of plants, mainly P. australis. Thus, wetland systems could be of great advantage in the development of sustainable wastewater management. / Via avloppsvattnet släpps mängder av läkemedelsrester ut i vårt vatten. Ekeby våtmark i Eskilstuna har visat sig bryta ner läkemedelsrester från avloppsvatten, men mekanismen för hur och vart dessa ämnen tas bort är sedan tidigare okänt. Målet med detta examensarbete var att studera mekanismerna bakom läkemedelsnedbrytningen i Ekebys våtmark. Halterna av 22 läkemedelssubstanser i vatten-, sediment-och växtprover tagna från våtmarken undersöktes. Även koncentrationen av näringsämnen, pH och temperatur bestämdes i vattenprover tagna från våtmarken. Utifrån detta kunde sambanden mellan läkemedelskoncentrationerna och halterna av tidigare nämnda ämnen i vattnet studeras. Nio av 22 substanser uppmättes i sedimentproverna och 10 av 22 uppmättes i växtprovet. De fem läkemedel som krävde ytterligare rening var citalopram, diclofenac, erythromycin, oxazepam, och sertraline. Citalopram, diclofenac och sertraline uppmättes i sediment och växtproverna. I vattnet erhölls ett signifikant negativ samband mellan koncentration av läkemedel och suspenderade ämnen. Detta indikerar på att en ökning av suspenderade ämnen minskar läkemedelskoncentrationen i vattnet. Mekanismen bakom läkemedelsnedbrytningen i Ekebys våtmark fastställdes till sedimentation och växtupptag, främst av växten Phragmites australis. Våtmarken kunde även avlägsna metoprolol, propranolol, tramadol, trimetroprim, naproxen venlafaxin och carbamazapine. För att öka nedbrytningen av läkemedel i våtmarken är det därför rekommenderat att öka mängden växter. Våtmarkssystem kan därmed vara till stor fördel när man utvecklar reningsprocesser för läkemedel av avloppsvatten som är miljömässigt hållbara.

Utsläpp av orenat spillvatten till de naturliga vattendragen kan ge stora negativa effekter på det akvatiska ekosystemet och på människans hälsa genom exempelvis övergödning, toxisk påverkan på vattenlevande organismer, sjukdomsspridning och antibiotikaresistens. Reningsverk i större tätorter är idag anpassade för att rena spillvatten från kväve och fosfor, men de flesta reningsverk i Sverige saknar kväverening och är i låg grad anpassade för att rena avloppsvattnet från organiska mikroföroreningar. För att minska belastningen på recipienten krävs extra rening, och ett alternativ till mer traditionella reningstekniker är genom system som våtmarker för spillvattenrening, så kallade spillvattenvåtmarker.  Syftet med denna studie är att undersöka reningsfunktionen i spillvattenvåtmarker för att höja kunskapen kring spillvattenvåtmarkers funktion för avskiljning av kväve, fosfor och läkemedelsrester. Genom en datainsamling från befintliga provtagningar, beräknades avskiljningseffektiviten för kväve och fosfor i sju våtmarker och för läkemedel i fem våtmarker. Även ingående och utgående halter av föroreningar analyserades. Efter analys och jämförelse av reningsresultat, togs parametrar som påverkar avskiljningseffektiviten inom och emellan olika våtmarker fram baserat på hur anläggningen och driften ser ut för respektive våtmark. Även en regressionsanalys gjordes.  I spillvattenvåtmarker kan en kväveavskiljning i medeltal mellan 500 och 1600 kg/(ha·år) motsvarande 14 till 64 % och fosforavskiljning mellan 14 och 68 kg/(ha·år) motsvarande mellan 44 och 85 % väntas. I medeltal har kvävehalterna minskat från 20 mg/l till 13 mg/l, och fosforhalter från 0,27 mg/l till 0,13 mg/l. Resultatet av läkemedelsavskiljning delades in i säsonger, där halterna sommartid minskat från 1500 ng/l till 390 ng/l motsvarande 80 %, och vintertid från 500 ng/l till 315 ng/l motsvarande 21 %. Några läkemedelssubstanser med stor avskiljning var Diklofenak, Furosemid, Ibuprofen och Naproxen. Avskiljningen påverkas till stor del av belastning, som varierar mellan våtmarker och tider på året. Andra parametrar som kunde visas påverka avskiljningen är temperatur och syresättning för kväveavskiljning och mängden fosforsläpp, som i sin tur kan undvikas genom en jämn belastning och torrlagda våtmarkssystem, för fosforavskiljning. Kväve- och fosforavskiljning påverkas dessutom av växtlighet. Läkemedelsavskiljnigen gynnas främst av hög temperatur, solinstrålning och växtlighet. Slutligen kunde konstateras att goda förutsättningar finns för vattenrening i våtmarker, under förutsättning att våtmarken planeras och drivs utifrån en processidé om vad man vill att våtmarken ska åstadkomma. / Discharges of pollutants through wastewater into natural waterways may cause major negative effects on the aquatic ecosystem and human health, where nitrogen, phosphorus and pharmaceutical residues are some of the pollutants found in wastewater. Treatment plants in larger urban areas are today built to reduce nitrogen and phosphorus, but most treatment plants in Sweden lack nitrogen removal and are to a low degree adapted to remove organic micro pollutions. To reduce the load on the recipient, additional treatment is required, and an alternative to more traditional treatment techniques is through systems such as constructed wetlands for wastewater treatment.  The purpose of this study is to investigate the function of constructed wetlands for water treatment to increase knowledge about the function of reducing nitrogen, phosphorus and pharmaceutical residues. Through existing monitoring data, the treatment efficiency of nitrogen and phosphorus from seven wetlands and of pharmaceuticals from five wetlands were calculated. Also, incoming and outgoing concentrations of the pollutants were analyzed. After analysis and comparison of treatment results, parameters that affects removal efficiency within and between different wetlands were obtained based on the facility and operation for each wetland. Also, a regression analysis was made.  In a wetland for wastewater treatment, a nitrogen removal between 500 to 1600 kg/(ha·year) (14 to 64 %) and a phosphorus removal between 14 to 68 kg/(ha·year) (44 to 88 %) can be expected. On average, nitrogen concentrations have decreased from 20 mg/l to 13 mg/l, and phosphorus concentrations from 0,27 mg/l to 0,13 mg/l. The result of pharmaceutical removal was divided into seasons, where the concentrations in summer decreased from 1500 ng/l to 390 ng/l corresponding to 80%, and in winter from 500 ng/l to 315 ng/l corresponding to 21%. Pharmaceuticals with greater removal efficiencies were Diclofenac, Furosemide, Ibuprofen and Naproxen. Conclusions that were drawn is that removal is largely influenced by load, which varies between wetlands and seasons. Other parameters that could be proved is temperature and oxygenation for nitrogen removal and the amount of phosphorous released from the sediment, which for example could be avoided through a constant load, for phosphorous removal. Removal of nitrogen and phosphorus is also affected by vegetation. Removal of pharmaceuticals is mainly benefited by high temperature, solar radiation, and vegetation. / <p>Rättelse angående Tot-N Alhagen våtmark finns i bifogad fil.</p>