Denna rapport är en del av en förstudie som syftar att undersöka möjligheterna för ett bevattningsprojekt i de ecuadorianska Anderna. Rapport koncentrerar sig på vatten-tillgången för förstudien Estudio de Prefacitbilidad de un Proyecto de Riego en los Andes – el Caso de Balda Lupaxi Bajo, Chimborazo, Ecuador. Fältundersökningarna gjordes under mars till och med maj 2003 i Balda Lupaxi Bajo, en indian-by i provinsen Chimobrazo. I detta område är nederbörden bristfällig och följaktligen är skörden dålig och det är inte möjligt att bruka jorden under delar av året. Idén till projektet initierades av en bonde-förening som kallas UNASAC. UNASAC kommer att använda rapporten i sitt sökande efter finansiellt stöd för fördjupande studier och slutligen ett genomförande av projektet. Målet med denna delrapport är att identifiera en lämplig plats för vattenuttag och att bestämma hur många hektar som kan bevattnas. Vidare presenteras ett förslag till utformning av vattenavledningen. Studien har gjorts genom fältstudier, vattenanalyser, intervjuer och bearbetning av hydrologiska och meteorologiska data. Fyra vattenuttagsalternativ undersöktes, både flod- och grundvatten. Det mest lämpliga alternativet enligt denna studie är floden Llinllin. De andra undersökta alternativen förkastades på grund av brist på vatten, otillräcklig vattenkvalitet och höga kostnader. Llinllin-alternativet består av en direkt avledning, en öppen kanal och en sifon. Alternativet kan försörja 250 hektar av bevattnad odlingsmark under de antaganden som är gjorda i rapporten. För att fortsätta med detta projekt måste bönderna lösa de sociala problem som finns i och mellan byarna. Kommunicationen med de närliggande byarna är nödvändig. Det finns många intressenter av Llinllin floden och det är nödvändigt att finna en hållbar lösning för vattenuttaget. / This report is a part of a prefeasiblity study to investigate the possibilities to introduce an irrigation system in a rural part of the Andes in Ecuador. The report concentrates on the water supply for the prefeasability study called Estudio de Prefacitbilidad de un Proyecto de Riego en los Andes – el Caso de Balda Lupaxi Bajo, Chimborazo, Ecuador. The field study was carried out in March to May 2003 in the indigenous village of Balda Lupaxi Bajo situated in the province of Chimborazo. In this area the precipitation is inferior throughout the year. Consequently the harvest is poor and it is not possible to cultivate during parts of the year. The project was initiated by UNASAC, an indigenous organization for farmers. UNASAC would use this report for finding finances to complete further studies and finally implement an irrigation system. The main aims of this report are to identify a suitable site for water supply and to determine the size of the area possible to irrigate. Further, a distribution design of the water supply has been investigated. This was carried out by field studies, water analyses, interviews and processing of hydrological and meteorological data. Four alternatives of water supply were studied, both river and ground water. The most appropriate water supply according to the study is the Llinllin River. The other investigated alternatives were rejected due to lack of water, insufficient water quality and high costs. The Llinllin River alternative consists of a direct abstraction, open channels and a siphon. This alternative can support 250 hectares under the constraints taken in this study. In order to continue this project the farmers need to solve the social problems within and between the villages. An improvement of the communication with the nearby villages is necessary. There are many stakeholders involved in the usage of the Llinllin River and therefore it is of great importance to find a sustainable solution for the water abstraction.

The purpose of this thesis work was to develop an automatic fault detection system for surveillance of bearing temperature in hydropower turbines. The parameters used except the bearing temperature were cooling water temperature and cooling water flow. A simple static model based on data sampled every minute was developed to estimate the bearing temperature. Then a detector for detection of change in bearing temperature based on the CUSUM-algorithm was designed. Since the amount of data was very small the developed model was too uncertain to be used in a working system. The designed fault detection system showed to work well for the available data. It is, however, recommended that the performance of the system should be evaluated using more data. Another model based on data sampled once every minute for at least a year has to be developed before the system can be fully evaluated. The results shown were: • The fault detection system can discover fast and slow changes in bearing temperature. • No false alarms were given for measuring faults and sensor faults of the types used in this thesis. If a measuring fault occurs for too long there will be an alarm. The fault detection algorithm was also implemented in Delphi to be used in a working system over the Internet where for example trends and alarms will be presented. / Syftet med examensarbetet var att utveckla ett automatiskt feldetekteringssystem för övervakning av bärlagertemperaturen i vattenkraftturbiner. De ingående parametrarna förutom bärlagertemperaturen var kylvattentemperaturen och kylvattenflödet. En enkel statisk modell baserad på data samplat en gång per minut togs fram för att estimera bärlagertemperaturen. Därefter utvecklades en detektor för att upptäcka avvikelser i bärlagertemperaturen baserad på CUSUM-algoritmen. På grund av en för liten mängd data var den framtagna modellen alltför osäker för att kunna implementeras i ett fungerande system. Det framtagna feldetekteringssystemet visade sig fungera bra för de data som fanns tillgängliga. Det är däremot rekommenderat att utvärdera systemets prestanda med längre dataserier. En ytterligare modell baserad på minutdata över ett år måste tas fram innan systemet kan fungera på riktigt. De resultat som erhölls var: • Feldetekteringssystemet klarar av att upptäcka abrupta och långsamma avvikelser av bärlagertemperaturen. • Inga falsklarm ges då det är enstaka mätfel eller givarfel av sådan typ som tagits upp i arbetet. Pågår ett mätfel alltför länge ges dock ett larm. Feldetekteringsalgoritmen implementerades även i Delphi för att kunna användas i ett fungerande system över Internet där t.ex. trendkurvor och larmsignaler skall kunna presenteras.

This thesis work was made for Södra Cell Mörrums bruk in Blekinge. The purpose of the work was to develop a computer model in the simulation program Extend for the removal and balance of organic oxygen consuming substances, measured as COD (Chemical Oxygen Demand), in the new biological treatment plant in the mill. The plant produces two different pulp products, TCF- (Totally Chlorine Free) pulp and ECF- (Elementary Chlorine Free) pulp, for sale. The different bleaching procedures affect the characteristic of the wastewater and thus the effectiveness of the biological treatment plant. In the model that was developed the COD in the wastewater was divided into five different COD-fractions: soluble easily degradable (SS), soluble hardly degradable (SR), soluble inert (SI), particulate inert (XI) and particulate biomass (XB). To create the model FlowMac™ was used as a base. FlowMac™ is a library module in Extend adapted for pulp and paper mills. Some of the blocks only needed a slight modification while others, for example the sedimentation basin and the bioblocks, had to be done from scratch. The calibration of the model was made from data from a period of eleven weeks and a validation was made from data that differed as much as possible from the calibration data. Then the model was used to find out in what way an increase in production to 480 000 annual tons should affect the discharge of organic oxygen consumption substances. Results from the model indicates that the goals for the total COD-discharge will be hard to achieve with an increase in production to 480 000 annual tons. Despite the fact that production of TCF-pulp generates more COD than ECF-production the total discharge of COD is lower at TCF-production. The reason is that easier degradable COD is generated in TCF-bleaching. One of the major problems is that the torrent of water that is bypassed the biological treatment plant contains a large amount of COD and the efficiency of the treatment plant must be very high if the goals for the total COD-discharge shouldn’t be exceeded. / Det här examensarbetet gjordes för Södra Cell på Mörrums Bruk i Blekinge. Arbetet bestod i att göra en modell i simuleringsprogrammet Extend över nedbrytningen och massbalansen av organiska syreförbrukande ämnen, mätt som COD (Chemical Oxygen Demand), i den nybyggda biologiska reningsanläggningen på bruket. Mörrums bruk är en sulfatmassafabrik som producerar både TCF- (Totally Chlorine Free) och ECF- (Elementary Chlorine Free) massa för avsalu. De olika blekningsmetoderna påverkar sammansättningen på avloppsvattnet och därmed också den biologiska reningsanläggningens reduktion av COD. I modellen som utvecklades delades inkommande COD i obehandlat vatten upp i fem olika COD-fraktioner: löst lättnedbrytbart (SS), löst svårnedbrytbart (SR), löst inert (SI), partikulärt inert (XI) och partikulärt nedbrytbart COD i form av biomassa (XB). För att bygga modellen användes FlowMac™ som utgångspunkt. FlowMac™ är en biblioteksmodul i Extend avpassad för pappersbruk. En del block behövde bara modifieras medan andra block, t.ex. sedimenteringen och bioblocken, fick byggas till. Modellen kalibrerades med medelvärden från en elvaveckorsperiod och en validering gjordes med data från några veckor med mer extrema värden på inkommande vatten. Med modellen gjordes en simulering för att undersöka vad en produktionsökning till 480 000 årston skulle innebära med avseende på utsläppen av organiska syreförbrukande ämnen. Resultat från modellen tyder på att det vid en ökning av produktionen till 480 000 årston blir svårt att nå de uppställda totala utsläppsmålen för COD. Vid produktion av TCF-massa bildas mer COD men utsläppsmängderna är lägre än vid ECF-produktion. Anledningen är att den COD som bildas ut vid TCF-blekning innehåller en större mängd lättnedbrytbart COD. En bidragande orsak till att det blir svårt att hålla utsläppsmålen för COD är att de flöden som leds förbi reningsanläggningen innehåller mycket COD vilket gör att verkningsgraden över reningsanläggningen måste vara hög för att klara målen för totala COD-utsläppet.

I Australien är vattenresurserna begränsade. För lantbrukare är tillgängligheten på vatten mycket viktig. På grund av det torra klimatet kan inte de Australiensiska bönderna förlita sig på nederbörden. Bevattningssystemen är därför en viktig del i jordbrukningsindustrin. Bevattningsområdet i Coleambally ligger i södra New South Wales nära gränsen till staten Victoria. Bevattningsnätet i Coleambally förser ofta bevattningskanalerna med för mycket vatten för att vara säker på att lantbrukarna får den mängd vatten de behöver. På grund av denna tillförsel av överskottvatten går stor mängd av vatten förlorad. Design av ett bättre reglersystem skulle kunna minska den stora förlusten av vatten. En matematisk modell beskrivande dynamiken av bevattningssystemet är ett bra redskap vid en design av ett bättre reglersystem. Syftet med det här projektet var att genom systemidentifiering bygga en matematisk modell av bevattningssystemet. Modellen syftade till att beskriva vattennivån i en sträcka av bevattningskanalerna, sträckan i kanalen skulle ha två olika typer av luckor, en typ där vattnet strömmar över luckan och en annan typ där vattnet strömmar under luckan. En modell byggdes genom att parametrar från en vald modellstruktur estimerades från experimentella data. Data samlades under ett experiment som utfördes på en bevattningskanal i Coleambally. Resultatet från systemidentifieringen blev en första ordningens output error grey box modell. Modellen visar goda resultat vid validering och bör kunna användas vid design av ett bättre reglersystem. Modellen visar så god överensstämmelse med valideringsdata att den även kan användas för olika fall av simulering. / Water resources in Australia are limited. For a farmer the access to water is crucial and due to the dry climate the farmers in Australia can not rely on precipitation. Irrigation is therefore a very important part of the farming industry. The Coleambally Irrigation Area is situated in the southern parts of New South Wales close to the border of Victoria. The Irrigation Network often supplies the irrigation channels with too much water to be sure that the demand of water is satisfied. Due to this over supply a great amount of water gets wasted. Design of a bettercontrol system would be able to reduce the water wastage. A mathematical model describing the dynamics of the irrigation system can be used as a tool for the control system design. The aim of this project was to build a mathematical model with the system identification approach. The model should be able to describe the downstream water level of a single pool of an irrigation channel which has both undershot and overshot gates. A model was built by estimating unknown parameters of a chosen model structure from a set of experimental data. The data was collected from an experiment performed on the real irrigation system in Coleambally. The result of the system identification was a first order output error grey box model. The model performs well on validation data and may therefore be used for design of a more efficient control system. The model gave such good results that it additionally may be used for various simulation purposes.

An excessive input of nutrients to lakes and other water bodies has created a problem with eutrophication in Sweden. Untreated, or partially treated, domestic sewage is a major source for discharge of phosphorus (P), which is the nutrient most frequently responsible for eutrophication of most fresh waters and the Baltic Sea. The waste water can be cleaned by filter materials, which have a high P-retention ability and which after saturation may be used as fertilizers. Four potentially suitable filter materials were tested in batch- and column experiments in this study. In the batch experiments, the following materials were shaken with waste water in time series ranging from 5 seconds to 60 minutes: coarse (1-4 mm) and fine (0-2 mm) Polonite® (heated bedrock from Poland); Filtralite® (light expanded clay aggregates with limestone added before burning); water cooled blast furnace slag (BF-slag) and BF-slag mixed with 10% burned limestone. In the column experiment, the phosphorus sorption capacity in BF-slag and BF-slag mixed with burned limestone was observed under saturated and unsaturated flow conditions for 10 weeks. The waste water used in both experiments originated from the full scale testing site at Ångersjön in Sweden. After the column experiment was ended, the filter materials were investigated with XRD (X-ray diffraction) and SEM (scanning electron microscope) in order to figure out which chemical reactions that had taken place. The results from the batch experiments show that fine Polonite® and BF-slag mixed with limestone have the fastest P sorption capacity. Already after 5 seconds of shaking the materials showed effective retention of P. The coarse Polonite®, Filtralite® and BF-slag showed similar sorption capacities, although the coarse Polonite® tended to be somewhat inferior. The column studies showed that the materials used in the columns had a sorption capacity of 98 % or more. The XRD and SEM indicated that an amorphous calcium-P-compound was created in the filter material. / I Sverige är reningen av fosfor i vatten från enskilda avlopp ofta bristfällig, vilket bland annat kan leda till övergödning av sjöar, hav och vattendrag. Sedan några år tillbaka har olika filtermaterial med speciella reaktiva egenskaper, som bland annat avskiljer fosfor från avloppsvatten, undersökts. Tanken med filtermaterialen är att de efter mättnad med näringsämnen ska kunnas användas som jordförbättringsmedel. I denna rapport har några olika filtermaterial, lämpade för fosforavskiljning, undersökts genom skak- och kolonnförsök. I skakförsök, där skaktiderna varierade mellan 5 sekunder och 60 minuter, testades Polonite®, Filtralite®, Hyttsand och Hyttsand blandad med 10 % bränd kalk. Polonite® är en upphettad form av bergarten opoka varav två olika kornstorleksfraktioner (0-2 mm och 1-4 mm) användes. Filtralite® och Hyttsand är antropogena filtermaterial. Filtralite® tillverkas i Norge och består av kalkhaltiga kulor av expanderad lera (Leca®). Hyttsand framställs genom vattenkylning av masugnsslagg som bildas vid framställningen av råjärn vid stålverket i Oxelösund. I kolonnförsöken, som utfördes under 10 veckor, studerades Hyttsand och Hyttsand blandad med 10 % bränd kalk under omättade och mättade flödesförhållanden. I samtliga experiment användes avloppsvatten från reningsverket vid Ångersjön, där Filtralite® och Hyttsand testas i fullskala. Efter kolonnförsöken avslutats undersöktes filtermaterialen med XRD (röntgendiffraktion) och SEM (svepelektron mikroskop) för att utreda vilka mekanismer som medverkat vid avskiljningen av fosfor. Resultaten från skakförsöken visade att finkornig Polonite® och Hyttsand blandad med kalk avskiljer fosfor effektivt redan efter skakning i 5 sekunder. Grovkornig Polonite, ren Hyttsand och Filtralite® sorberade fosfor tämligen likartat, även om den grovkorniga Poloniten® tenderade att vara aningen sämre än de övriga. Resultaten från kolonnförsöken visade att fosfor kunde avskiljas till över 98 % i alla kolonner och att det bildats amorfa fosfatföreningar, främst med kalcium, under den 2,5 månader långa experimentperioden.

Detta examensarbete behandlar slamhanteringen på Sibbhults avloppsreningsverk (Sarv). I denna rapport tas det upp hur avvattningen och förtjockningen av slammet går till i dagsläget och vilka förändringar som kan göras för att förbättra dessa processer. Här visas även vilka eventuella vinster som kan fås med förändringar och eventuella investeringar i en avvattningsapplikation. Redan med små medel kan förtjockningen av slammet förändras, även om det inte införskaffas en mekanisk avvattnare, som t ex med inblandning av polymerer i avloppsvattnet. För att finna olika fungerande alternativ har information insamlats från flera företag som tillhandahåller applikationer för slamavvattnare. Information har även införskaffats genom egen erfarenhet under min verksamhetsförlagda utbildnings (VFU) period på SArv, och vid diskussion med personal som arbetar vid vatten- och avloppsreningsverken i Östra Göinge kommun.

Björnekulla Fruktindustrier AB i Åstorp vill minska kostnaderna för sin vattenförbrukning i fabriken. Det är endast en liten del av den totala vattenkonsumtionen som hamnar i slutprodukten. Majoriteten av vattnet går åt för tvättning av råvaror och maskinell utrustning. Anledningen till att kostnaderna är höga är den stora andel kommunalt vatten som fabriken köper in. För att minskaden andelen har jag undersökt två alternativ, ett eget reningsverk för återanvändning av vatten och en ny vattentäkt. För att undersöka möjligheten för ett reningsverk har jag analyserat det aktuella vattnet och sorterat ut de ämnen och parametrar som är utanför gränsvärden. Lämpliga reningssteg för att reducera och korrigera dessa parametrar har dimensionerats och sats ihop till ett komplett reningsverk. Att anlägga en ny vattentäkt och tillföra fabriken rent grundvatten är ett enkelt alternativ för att minska kostnaderna. Geologiskt ligger dock fabriken i ett svårt område och det kan vara svårt att hitta tillräcklig mängd vatten. Resultatet är ett förslag som kommer minska fabrikens kostnader avsevärt.

<p>Analytical analyses conducted at the Himmerfjärden WWTP (285.000 PE connected) identified 70 pharmaceutical compounds belonging to different therapeutic classes. Such organic micropollutants at low detected concentration range of µg - ng l^-1 did not affect the treatment processes at WWTP. Results from analytical studies indicated continuous discharge of organic micropollutants to the surface water with a calculated load amounting to 1.51 kg day-1. Metoprolol, carbamazepine and naproxen were chosen for testing different removal methods. Oxygen Uptake Rate (OUR) tests were conducted to assess the bacterial activity of an activated sludge taken from a full scale aeration plant with the presence of selected target compounds.</p><p>A semi-technical scale membrane bioreactor ZeeWeed10™, treating final effluent from the Himmerfjärden WWTP (Sweden) was seeded with activated sludge from full scale biological stage. The membrane bioreactor (MBR) system placed after the final treatment appeared to be an insufficient technology for removal of residual amounts of organic micropollutants from WWTP effluents. Batch test studies with activated sludge taken from the membrane bioreactor and with application of granular activated carbon (GAC) filtration resulted in giving an overall assessment of removal efficiency. Metoprolol and carbamazepine tend to be resistant to the biodegradation process and in the dosed high concentration lead to bacterial cell decomposition in the activated sludge. Apparently, removal efficiency for naproxen exceeded the value of 46% with the spiked initial amount of 3.3 mg NAP g^-1MLSS. Application of the GAC filtration proved to be an efficient technique for removal of pharmaceutical compounds from treated wastewater.</p><p>Application of the statistical programme Modde7 was a time saving tool in studies of fouling occurrence. The effect of fouling phenomenon, which is a highly limiting factor for MBR performance, was minimised by adjusting the operational parameters as predicted by the Modde7 programme.</p>

<p>In this study, five real-life problem situations were used to explore the challenges of developing and implementing decision support tools for management of an urban water utility in Uganda. The study sought to explore how the degree of adoption of formal decision support tools in practice, generally perceived to be low, could be improved. In the study, an Action Research (AR) approach was used. AR is an inquiry process that involves partnership between researchers and practitioners for the purpose of addressing a real-life problem issue, while simultaneously gener-ating scientific knowledge. Unlike other research methods where the researcher seeks to study organizational phenomena but not to change them, the action researcher attempts to create or-ganizational change and simultaneously to study the process. It is recognized that AR methods provide a potential avenue to improve the practical relevance of Information Systems (IS) re-search.</p><p>The five cases that were considered in the study involved participatory problem structuring to address water distribution bottlenecks; identification of Non-Revenue Water (NRW) reduction strategies; facilitation of decentralized management of customer accounts; monitoring and con-trol of procurements and expenditure; and geospatial investigation of declining water sales. Dur-ing the study, participation in problem identification was achieved through discussions and brain-storming sessions bringing together top and middle managers within the organization. A number of prototype decision support tools were developed and implemented. Maps and other geovisu-alization tools were also used to inform and enhance the processes of collective problem identifi-cation and structuring.</p><p>Results of the study emphasized the need for proper problem structuring prior to the formula-tion of actions; the challenge of moving from planning to action; the importance of user in-volvement in the development of tools; and the need to manage IS implementation as part of a holistic, organization-wide change process. The challenges of embedding formal decision support within existing work systems in organizations were highlighted, and recommendations were made on how best to achieve this. The AR approach was found to be useful in bridging the gap be-tween academic research and technological practice, thus supporting the development of IS with immediate and practical benefits to organizations.</p>

Forskare och myndigheter runt om i världen enas idag om att stora mängder mikroplast ackumuleras i världshaven och att dessa kan tas upp av olika levande organismer. Mikroplaster definieras ofta som plastpartiklar mindre än fem millimeter och kan härstamma från olika mänskliga aktiviteter. Majoriteten av all plast som har producerats finns idag i deponier eller i naturen. Eftersom flera studier funnit att plastadditiver lakas ut ur deponier tros lakvatten från deponier vara en potentiell källa till mikroplastutsläpp. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster ≥ 100 mikrometer i behandlat lakvatten från åtta avfallsanläggningar i Sverige: sju med deponi och en utan deponi. Lakvatten från avfallsanläggningarna filtrerades genom filter med porstorlek 100 mikrometer. Partiklar på filtren inspekterades under ett stereomikroskop och undersöktes sedan med ett smälttest för att kvantifiera antalet mikroplaster. Även referensprover med kranvatten som genomgått samma provtagningsprocedur som lakvattnet analyserades för att se om mikroplaster från andra källor än lakvattnet kan ha påverkat lakvattenproverna. I lakvattenproverna från avfallsanläggningarna med deponi återfanns mikroplastkoncentrationer mellan 0 och 2,7 mikroplastpartiklar per liter. I referensproverna återfanns mellan 0,2 och 1,7 mikroplastpartiklar per liter. På grund av liknande koncentrationer i lakvattenproverna och referensproverna gick det inte att säga om mikroplasterna fanns i lakvattnet eller om de enbart kom från på kontamination vid provtagning och analys. Resultaten indikerade därför att behandlat lakvatten från avfallsanläggningar med deponier innehåller låg eller ingen halt mikroplast ≥ 100 mikrometer. Avfallsanläggningen utan deponi som undersöktes i studien var en sorteringsanläggning. Från denna anläggning återfanns mellan 2,3 och 4,2 mikroplastpartiklar per liter i lakvattenproverna medan motsvarande siffra för referensprovet var 0,2 mikroplastpartiklar per liter. Skillnaden mellan mikroplastkoncentrationerna i lakvattenproverna och referensprovet indikerar att mikroplasterna eventuellt berodde på avfallsverksamheten. Därmed är det möjligt att mikroplaster från andra avfallsverksamheter än deponering eventuellt kan släppas ut med behandlat lakvatten. För sorteringsanläggningen togs dock enbart ett stickprov. Därför krävs ytterligare studier på sorteringsanläggningar behövs för att bekräfta resultaten. Mängdberäkningar baserade på de uppmätta mikroplastkoncentrationerna, antaget att mikroplasterna fanns i lakvattnet, indikerar att eventuella utsläpp av mikroplaster ≥ 100 mikrometer via behandlat lakvatten från svenska avfallsanläggningar med deponi maximalt är i storleksordningen tiotals kilogram per år. Detta innebär att behandlat lakvatten från avfallsanläggningar är en obetydlig källa till mikroplaster i förhållande till andra mikroplastkällor i Sverige. / Researchers and authorities worldwide recognize the substantial accumulation of microplastics in the oceans as well as the uptake of these microplastics by various living organisms. Microplastics are often defined as plastic particles smaller than five millimeters and can originate from several anthropogenic activities. The majority of all plastics ever produced are accumulated in landfills or the natural environment. Since studies have found plastic additives in leachate from landfills, landfill leachate is thought to be a possible source of microplastic emissions. In this study, the occurrence of microplastics ≥ 100 micrometers was examined in treated leachate from eight waste facilities in Sweden: seven with landfills and one without. The leachate was filtered through filters with a 100 micrometer pore size. Particles on the surface of the mesh were examined under a stereo microscope and then further investigated by a melting test in order to quantify the number of microplastic particles. To see if the leachate samples might have been contaminated with microplastics from other sources, reference samples were analyzed by letting tap water go through the same sampling procedure as the leachate samples. In the leachate samples from the waste facilities with landfills, microplastic concentrations between 0 and 2.7 microplastic particles per liter were found. In the control samples the corresponding concentrations were between 0.2 and 1.7 microplastic particles per liter. Due to similar concentrations in the leachate and control samples, it was impossible to determine if the microplastics originated from the leachate or came from contamination via sampling and analysis. The results of the study therefore indicate that the microplastic concentrations in treated leachate from landfills are low or even nonexistent. The waste facility without a landfill in the study was a sorting facility. At this facility, microplastic concentrations between 2.3 and 4.2 microplastic particles per liter were found in the leachate samples. In the control sample the corresponding concentration was 0.2 microplastic particles per liter. The difference between the concentrations in the leachate samples and control sample indicate that some of the microplastics might have originated from the leachate. Therefore it is possible that other microplastics from waste activities than landfilling can end up in the leachate. However, this result is only based on one sample. Studies including more samples from more sorting facilities are needed to confirm these results. Mass calculations based on the microplastic concentrations, assuming that detected concentrations originated from the leachate, indicate that if microplastics ≥ 100 micrometers are emitted through the leachate from Swedish landfills the maximum emission is only a few tens of kilograms per year. This makes treated leachate from waste facilities insignificant in comparison to other known microplastic sources in Sweden.