Den här studien handlar om barns interaktion i tamburen i förskolan och hur de skapar sina egna unika kamratkulturer på detta avgränsade område. Den är skriven med barns perspektiv och med en fenomenologisk ansats. Videobservationer har genomförts för att göra barns interaktion synlig. De presenteras i exerpts och innehåller barns verbala uttryck och handlingar. Resultatet visar att barn skapar och skyddar interaktionsutrymme i tamburen. De gör detta genom att använda sekundära anpassningar för att möjliggöra fortsatt interaktion och för att få igenom sin vilja. Peer talk och förkroppsligade handlingar ingår också i skapandet av kamratkultur. / This study is about children’s interaction in the hall of the preschool and how they create their own unique peer culture in this secluded space. It is written with a child’s perspective with a phenomenological approach. Video-observations were carried through to make children’s interaction visible. They are being presented in excerpts containing verbalizations and children’s actions. The result shows that children create and protect interactive space in the hall, using secondary adjustments to enable ongoing interaction and to have their will and also peer talk and embodied actions to create a peer culture.

Syftet med arbetet är att hjälpa lärare och elever att bättre förstå hur man lär sig spela ett nytt instrument. Med hjälp av videodokumenterade tillfällen och loggboksanteckningar granskas lärandet under tio veckor där målet är att bemästra saxofon så bra som möjligt. Studien grundar sig i ett designteoretiskt perspektiv med fokus på olika semiotiska resurser samt hur dessa påverkar lärandet. Lärandet sker i två kategorier där den ena är egen övning och den andra är lärarledda lektioner. Dessa två jämförs därefter mot varandra för att se på likheter och skillnader samt hur de påverkar inlärningen. / This study is conducted on the basis of improving students and teachers understanding of how to play a new instrument. And is done with the help of notes and video recorded practice sessions. The instrument is saxophone and the practice period are ten weeks. Design theory is the theoretical perspective of choice and a focus is set on how different semiotic resources affect learning. The project is structured around lessons with a teacher and self-practice, with the hopes of comparing the different processes against each other.

<p>Sammanfattning</p><p>”Pedagogers arbete med flerspråkiga barn i förskolan utifrån ett språkstödjande perspektiv. En studie av pedagogiska situationer utifrån Vygotskijs teori.”</p><p>Denna undersökning vill belysa hur pedagoger i förskolan kan medverka till att ge flerspråkiga barn ett aktivt stöd i att utveckla såväl modersmål som svenska språket. Syfte med föreliggande studie är att utifrån Vygotskijs teori om språkutveckling och modern forskning om flerspråkighet, undersöka och beskriva i vilken utsträckning förskolepedagoger visar ett språkstödjande arbetssätt i olika situationer som kan tolkas som att de aktivt stödjer flerspråkiga barns utveckling av modersmål och svenska språket.</p><p>Ett delsyfte är att studera pedagogernas tankar om barns språkutveckling samt om förskolans samverkan med barnens familjer.</p><p>Teoretisk utgångspunkt har varit Lev Vygotskijs (1896 – 1934) sociokulturella teori. Den innebär att barnet utvecklas i en kulturell gemenskap där språket är en produkt och ett resultat av barnets samspel med sin omgivning.</p><p>Metoder som valts för den empiriska undersökningen är videofilmning av olika pedagogiska situationer: dels av planerade aktiviteter med pedagog och barngrupp, dels av måltidssituationer med pedagog och barngrupp. Dessutom har intervjuer av pedagoger använts.</p><p>Undersökningen genomfördes på sex olika förskolor i tre olika förorter till Stockholm. I fyra av förskolorna var de flerspråkiga barnen i majoritet, på två av förskolorna utgjorde de flerspråkiga barnen en minoritet. Sex pedagoger och sextien barn har deltagit i studien.</p><p>Resultaten visade att pedagogernas språkstödjande insatser var av skiftande kvaliteter relaterat till presenterade teorier och forskning om vad som är viktiga faktorer för att stimulera barns språkutveckling. Graden av kunskap och medvetenhet om språkutvecklande faktorer varierade hos pedagogerna. Det motsvarades av graden av språkstödjande arbetssätt som synliggjordes i de observerade situationerna.</p><p>Det ger en implikation om att kompetensutveckling av pedagoger skulle bidra till att fler barn i förskolan får en större möjlighet till aktivt stöd i sin språkutveckling.</p>

Sammanfattning ”Pedagogers arbete med flerspråkiga barn i förskolan utifrån ett språkstödjande perspektiv. En studie av pedagogiska situationer utifrån Vygotskijs teori.” Denna undersökning vill belysa hur pedagoger i förskolan kan medverka till att ge flerspråkiga barn ett aktivt stöd i att utveckla såväl modersmål som svenska språket. Syfte med föreliggande studie är att utifrån Vygotskijs teori om språkutveckling och modern forskning om flerspråkighet, undersöka och beskriva i vilken utsträckning förskolepedagoger visar ett språkstödjande arbetssätt i olika situationer som kan tolkas som att de aktivt stödjer flerspråkiga barns utveckling av modersmål och svenska språket. Ett delsyfte är att studera pedagogernas tankar om barns språkutveckling samt om förskolans samverkan med barnens familjer. Teoretisk utgångspunkt har varit Lev Vygotskijs (1896 – 1934) sociokulturella teori. Den innebär att barnet utvecklas i en kulturell gemenskap där språket är en produkt och ett resultat av barnets samspel med sin omgivning. Metoder som valts för den empiriska undersökningen är videofilmning av olika pedagogiska situationer: dels av planerade aktiviteter med pedagog och barngrupp, dels av måltidssituationer med pedagog och barngrupp. Dessutom har intervjuer av pedagoger använts. Undersökningen genomfördes på sex olika förskolor i tre olika förorter till Stockholm. I fyra av förskolorna var de flerspråkiga barnen i majoritet, på två av förskolorna utgjorde de flerspråkiga barnen en minoritet. Sex pedagoger och sextien barn har deltagit i studien. Resultaten visade att pedagogernas språkstödjande insatser var av skiftande kvaliteter relaterat till presenterade teorier och forskning om vad som är viktiga faktorer för att stimulera barns språkutveckling. Graden av kunskap och medvetenhet om språkutvecklande faktorer varierade hos pedagogerna. Det motsvarades av graden av språkstödjande arbetssätt som synliggjordes i de observerade situationerna. Det ger en implikation om att kompetensutveckling av pedagoger skulle bidra till att fler barn i förskolan får en större möjlighet till aktivt stöd i sin språkutveckling.

Children’s right to participation in situations that matter to them is stated in law and convention texts and is emphasized by the children themselves in research studies, too. When actively involved, their perspective is visualized. Children’s use of interactive technology has increased considerably during the last decade. The use of applications and web sites are becoming a regular occurrence in paediatric healthcare. The overall aim was to develop and test, together with children, an interactive communication tool meant to facilitate young children’s participation in healthcare situations. To understand children’s varied perceptions of their involvement in healthcare situations, interviews, drawings and vignettes were used in a phenomenographic approach (I). A participatory design iteratively evaluated evolving prototypes of an application (II). Video observations and hermeneutics captured the meanings of the participation cues that the children demonstrated when they used the application in healthcare situations (III). A quantitative approach was used to identify patterns in the children’s cue use (IV). In total, 114 children in two clinical settings and in a preschool were involved. The result showed that the children perceived themselves, their parents and the professionals as actors in a healthcare situation, although all were perceived to act differently (I). The children contributed important information on age-appropriateness, usability and likeability in the iterative evaluating phases that eventually ended up in the application (II). When using the application in healthcare situations, the cues they demonstrated were understood as representing a curious, thoughtful or affirmative meaning (III). Curious cues were demonstrated to the highest extent. The three-year-olds and the children with the least experience of healthcare situations demonstrated the highest numbers of cues (IV). Conclusion: when using the application, the children demonstrated a situated participation which was influenced by their perspective of the situation and their inter-inter-action with the application as well as the health professional. The children’s situated participation provided the professionals’ with additional ways of guiding the children based on their perspectives. / I lag- och konventionstexter, liksom i forskning, som använder barnens egna uttryck betonas deras rättighet att vara delaktiga i situationer av betydelse för dem. Genom att delta kan de göra sitt perspektiv synligt. Under det senaste årtiondet har barns användning av interaktiv teknik ökat kraftigt. Applikationer och web-sidor används nuförtiden även flitigt inom barnsjukvården. Avhandlingens övergripande syfte var att utveckla och pröva, tillsammans med barn, ett interaktivt kommunikationsverktyg avsett att möjliggöra yngre barns delaktighet i vårdsituationer. Intervjuer, teckningar och vignetter användes för att, fenomenografiskt, förstå barnens uppfattningar av att vara i en vårdsituation (I). En iterativ deltagarbaserad design användes för att utveckla en prototyp av en applikation. En hermeneutisk tolkning av video-observationer fångade meningen i barnens sätt att visa sin delaktighet (hintar) vid användningen av applikationen i vårdsituationer (III). En deduktiv, kvantitativ ansats användes för att identifiera mönster i barnens sätt att visa sin delaktighet när de använde applikationen (IV). Resultatet visade att barnen uppfattade sig själva, föräldrarna och vårdpersonalen som aktörer i situationen, även om alla uppfattades agera på olika sätt (I). Barnen bidrog i den iterativa processen med viktig information gällande aspekter som åldersanpassning, användbarhet och hur väl den tilltalar dem, vilket slutligen ledde fram till den färdiga applikationen (II). Barnens sätt att visa sin delaktighet när de använde applikationen förstods ha en nyfiken, tankfull och självbekräftande mening (III). Nyfikenheten visades mest vid användningen av applikationen. Treåringarna samt barnen med minst vårderfarenhet använde applikationen i störst utsträckning (IV). Sammanfattning: när applikationen användes i vårdsituationen visade barnen en situerad delaktighet vilken byggde på deras perspektiv på den aktuella situationen samt på deras inter-inter-aktion med applikationen och vårdpersonalen. Genom detta erbjöds vårdpersonalen ytterligare ett sätt att guida barnet utifrån barnets eget perspektiv.

No description available.