Syftet med denna studie är att studera förskollärares inställning till att medverka i barns lek samt att studera vad förskollärare anser om leken och dess betydelse. Som metod i denna kvalitativa studie har intervjuer använts. Det genomfördes sju stycken intervjuer med verksamma utbildade förskollärare. I resultatet framkom att förskollärare anser att leken är grunden för allt lärande och att det vore konstigt som förskollärare att inte använda sig av leken i verksamheten. Inställningen till att medverka i barns lek berodde på barnens ålder och att det skulle ske på barnens villkor. Samtliga informanter hade liknande inställningar till lekens betydelse och till att medverka i barns lek.

Syftet med arbetet är att undersöka hur sex stycken förskollärare arbetar med taluppfattning i det dagliga arbetet och hur de dokumenterar arbetet för att synliggöra barnens lärande. Som metod valde vi kvalitativa intervjuer, som liknar ett vanligt samtal, men med skillnaden att detta samtal har ett bestämt fokus. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med tal och siffror tillsammans med barnen under förskolans alla dagar och timmar i veckan och i vardagliga situationer som uppstår, exempel vid dukning till lunch. Två förskollärare vi intervjuat har på sin förskola en speciell dag i veckan som de enbart arbetar med matematik för att det ska bli tydligt för barnen. De intervjuade förskollärarna säger att arbetet med tal kommer in genom sånger, ramsor och böcker för att utveckla barns taluppfattning. Barnens lärande dokumenteras genom fotografier, filminspelningar och barnintervjuer. Dessa dokumentationer sätts upp i förskolans hall och in i barnens pärmar. Detta för att de ska vara lättillgängliga för barnen och förskollärarna för återkoppling tillsammans med barnen om deras lärande och för att förskollärarna ska kunna utvärdera verksamheten. Dokumentationen ska även finnas till för vårdnadshavarna eftersom de ska kunna följa sitt barns lärande och kunna påverka förskolans verksamhet

Syftet med denna undersökning var att ta reda på förskollärares syn på utomhuspedagogik i förskolan. Våra frågeställningar var: Hur definierar förskollärare begreppet utomhuspedagogik? Hur beskriver förskollärare användningen av utomhuspedagogik i praktiken? I vår studie intervjuade vi åtta förskollärare på sex olika förskolor. Resultatet visar att samtliga deltagare säger sig använda sig av utomhuspedagogik fast på flera olika sätt. En del av deltagarna sa sig använda sig av utomhuspedagogiken på ett medvetet sätt medan övriga såg utevistelsen i sig som utomhuspedagogik. Samtliga deltagare tyckte att utomhuspedagogiken samt utevistelsen var viktigt för barnens utveckling när det gäller till exempel det sociala samspelet och den motoriska utvecklingen. Definitionen av begreppet utomhuspedagogik är att lärande kan ske utomhus samt att det handlar om innehållet för lärande.

Matematiken har i den reviderade läroplanen för förskolan lyfts fram och fått en mer betydande roll och matematik finns överallt i förskolans värld. För barn går lek och lärande hand i hand och något som ingår i en helhet och som inte ska ses som två enskilda aktiviteter. I den fria leken tar barn med sig sina tidigare erfarenheter och gör dem möjliga att förstå. Här har förskollärarna i uppdrag att synliggöra och utmana barnen i deras matematiska lärande. Syftet med denna undersökning var att bland annat ta reda vad matematik i förskolan innebär för förskollärarna men framförallt deras syn på matematiken i sandlådan samt hur de förhåller sig till barns matematiska lärande i sandlådan. För att kunna ta reda på detta intervjuade vi fem förskollärare och använde oss av kvalitativa intervjuer som hjälpte oss att få fram respondenternas tankar kring detta ämne. Barn möter matematik överallt i förskolans verksamhet och det handlar om så mycket mer än plus och minus. I leken som förekommer i sandlådan använder sig barnen av matematiska begrepp som till exempel stor och liten, samt får möjligheten att träna på problemlösning. Här är det viktigt att förskollärare är närvarande och medforskande för att kunna utmana barnen i deras matematiska lärande.

Denna studie utgår ifrån lärarens perspektiv på hur konflikter hanteras och vilka strategier som tillämpas i förskolan. Vi har valt att utgå ifrån en kvalitativ metod i vår studie där vi har intervjuat sex verksamma förskollärare och två förskolechefer. Vi har även observerat hur förskollärarna bemöter konflikter. Resultatet visar att lärarna dagligen stöter på konflikter mellan barn och att de försöker låta barnen själva få lösa konflikterna. Dock kan barnen behöva vägledning med att lyssna till varandra, ordval och att de inblandade finner en gemensam lösning. Slutsatsen med denna studie är att lärarna försöker se till varje barns behov och erfarenheter och utifrån det lär sig lärarna om, när och hur de ska hjälpa barnen i en konflikt.

Syftet med studien var att genom semistrukturerade intervjuer undersöka vilken betydelse förskollärare tillskriver sina egna intressen och erfarenheter i arbetet med estetik samt vilken uttryckform förskollärare anser som lättast och svårast att arbeta med. Semistrukturerade intervjuer valdes då det gav plats för följdfrågor och djupare intervjuer. Resultatet visar att förskollärares intressen och erfarenheter kan påverka hur estetik väljs att användas i förskolan. Resultatet visar även att förskollärare såg olika på vad som var lättast respektive svårast med estetik men det som ansågs lättast var musik och det svåraste var drama. Slutsatser som framkom utifrån studien var att förskollärarna ansåg sig vara medvetna om vad estetik innebar men att kunskaperna kring olika uttrycksformer var otillräckliga för att medvetet våga användas i verksamheterna. En annan slutsats var att förskollärarna valde att använda den uttrycksform de kände sig mest bekväma i.

Detta är en kvalitativ studie som undersöker om hur förskollärarens barnsyn och kunskapssyn påverkar barns lärande. Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare tänker kring sin egen påverkan på barns lärande i förskolan, utifrån förskollärarnas barnsyn och kunskapssyn. Studien fokuserar på vad några förskollärare i Sverige utgår från när de planerar för barns lärande på förskolan samt hur medvetna de är om sin egen påverkan på barns lärande. För att ta redan på detta har fem intervjuer genomförts från olika förskolor. Studien fokuserar på förskollärarens perspektiv och intervju har gjort att jag har kunnat samla empiri som fokuserar på förskollärarens uppfattningar och känslor kring ämnet. Resultatet visar att samtliga förskollärare är medvetna om sin påverkan på barns lärande, men deras tankar skiljer sig åt vad gällande på vilket sätt förskollärarens barnsyn och kunskapssyn utformas i verksamheten.

Syftet med studien är att vinna kunskap om och få förståelse för hur förskollärare upptäcker och förhåller sig till barn som lever under omsorgssvikt, samt deras tankar kring anmälningsplikten i förskolan. För att uppnå syftet utgår studien ifrån tre frågeställningar och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer. Nio förskollärare har deltagit i studien varav sex med erfarenhet av anmälan och tre utan erfarenhet. Resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin, social inlärningsteori och anknytningsteorin. Första frågeställningen handlar om vilka orsaker som ligger till grund för att förskollärare ska upptäcka barn som lever under omsorgssvikt. Resultatet visar att orsakerna främst handlar om barngruppens utformning, tidigare erfarenheter och olika samspel i förskolan. De signaler förskollärare främst reagerar på är barnets beteende, tecken på försumning och barnets kroppspråk. Andra frågeställningen handlar om hur arbetsprocessen ser ut efter ett upptäckande i förskolan. Resultatet visar att det är i samråd med arbetslaget och förskolechefen som fallet diskuteras och de kommer gemensamt fram till hur det ska behandlas. Tredje frågeställningen handlar om hur förskollärare uppfattar och förhåller sig till anmälningsplikten i förskolan. Resultatet visar att förskollärarna kan delas in i två grupper, en som uppfattar att anmälan ska ske vid minsta misstanke och en som menar att det krävs starka belägg innan anmälan sker.

Vår intention med uppsatsen var att synliggöra förskollärares tankar och handlingar kring anknytningar i förskolan, och hur dessa tankar begränsar eller möjliggör barns utveckling och lärande. Vi ville bredda kunskapsfältet inom området, både för vår egen del men även för andra som möter barn i sin vardag och samtidigt får en förståelse för anknytningens betydelse för barns utveckling. För att söka svar på våra frågor, använde vi oss av semistrukturerade intervjuer. De svar som framkom var att utbildningens värde inom anknytning är tvetydigt när det kommer till förskollärares konkreta handlingar. Personliga egenskaper vägs mot nyttan av utbildning.  Barngrupper i förskolan har visat sig upplevas för stora, vilket påverkar förskollärares möjligheter att skapa trygga anknytningar till barn i förskolan. Vikten av kontinuitet, framförallt i personalgruppen, framkom som viktigt för att skapa anknytningar. Vi har tagit stöd i Vygotskijs teori om utveckling och relationellt samspel samt Bowlbys anknytningsteori. Slutsatser som kunde ses var att politiska beslut formar förskolechefers möjligheter till resurstilldelning – vilket framkom vara ett område som förskollärare upplevde som hinder för relationsarbete i förskolan.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattning om samlingens betydelse avseende barns delaktighet. Studien har utforskat på vilket sätt förskollärare arbetar för att främja barns delaktighet i samlingen. Studien är kvalitativ där åtta förskollärare intervjuats för att synliggöra deras uppfattningar om barns delaktighet i samlingen. Materialet analyserades utifrån en innehållsanalys som resulterade i sex kategorier. Resultatet visade att förskollärarna ville och försökte få barnen delaktiga i samlingen, dock bidrog den traditionella samlingen med hela barngruppen till att detta inte möjliggjordes i större utsträckning. Slutsatsen var att förskollärarna önskade att samlingen genomfördes med ett litet antal barn för att ge varje barn möjlighet för mer tid till tankar, åsikter och reflektioner.