Sammanfattning Denna uppsats bygger på två teman; det ena temat är flerspråkighet med fokus på translanguaging (att använda flera språk i undervisningen) och det andra temat är kopplat till specialpedagogik där flerspråkiga elever i läs- och skrivsvårigheter står i fokus. Studiens övergripande syfte är att undersöka om principerna om social rättvisa samt social praktik tillämpas i två olika klassrum inom ramen för tvåspråkig undervisning, samt undersöka om lärare anser translanguaging vara en behjälplig metod för flerspråkiga elever i läs- och skrivsvårigheter. Studien använder sig av flera metoder, strukturerad observation kombinerat med fältanteckningar samt semistrukturerade intervjuer. Materialet består av observationsanteckningar och fältanteckningar från två lektioner, samt av enskilda intervjuer med två lärare. Dessa lärarintervjuer är delade i två delar med fokus dels på det språkliga och dels på det specialpedagogiska, därmed innehåller datamaterialet fyra intervjuer. Datamaterialet analyseras utifrån forskningsfrågorna och i analysen används Garcías principer om framgångsrik flerspråkig undervisning. Resultaten visar att translanguaging förekommer i olika utsträckning i dessa klassrum och att metoden tillämpas på olika sätt. Lärarnas attityder till translanguaging speglar observationerna och två olika synsätt går att urskilja. I det ena klassrummet ses användning av flera språk som något naturligt, i det andra dominerar en enspråkighetsnorm samtidigt som mer kunskap kring flerspråkiga elevers språkinlärning efterlyses. Translanguaging som en extra anpassning för flerspråkiga elever i läs- och skrivsvårigheter ses som naturligt av den ena läraren, medan den andra läraren efterlyser mer fakta kring huruvida undervisning i och på flera språk hjälper eller stjälper dessa elever. Dessa resultat visar på ett samband mellan lärares attityd till flerspråkighet och till huruvida flerspråkighet ses som en resurs eller inte.