No description available.

I den rådande bostadsbristen har en del av samhällsdebatten handlat om att effektivisera bygglovsprocessen och mer specifikt möjligheten att överklaga bygglov. Förslag som framkommit i förarbeten till plan- och bygglagen (PBL) är bland annat att begränsa vad som får överklagas och vem som har rätt att överklaga ett bygglovsbeslut samt att avgiftsbelägga överklaganden. Då förarbetena endast bygger på generell statistik saknas kunskap kring vad den klagande parten anför för skäl vid ett överklagande. Det saknas även redovisning kring vilka skäl som vinner störst framgång hos länsstyrelsen genom att ärenden återförvisas eller upphävs. Syftet med studien är att skapa förståelse kring överklagade bygglov samt vilken funktion länsstyrelsen fyller som överklagandeinstans. Huvudmålet är att utreda skälen bakom överklagade bygglov samt undersöka vilka av de anförda skälen som har störst framgång för de klagande hos länsstyrelsen. För att uppfylla syftet har tre frågeställningar besvarats. Vilka skäl som anförs av klagande part? Med vilka skäl upphäver och återförvisar länsstyrelsen kommunernas beslut? I vilken grad överensstämmer skälen anförda av klagande med de skäl länsstyrelsen upphäver eller återförvisar ärenden? En kvantitativ innehållsanalys har tillämpats tillsammans med juridisk metod för att kunna uttolka och klassificera skälen. För att sammanställa och analysera resultatet användes statistisk analys. Totalt har 274 överklagade beslutshandlingar granskats och resulterat i 197 handlingar som ansågs representativa för studien. Granskningen resulterade vidare i 77 kategorier med skäl anförda av klagande part. De skäl som anförts flest gånger av klagande part var att åtgärden medförde betydande olägenhet, stred mot detaljplan eller påverkade omgivningen negativt med hänsyn till exempelvis stads- och landskapsbild samt kulturvärden på platsen. Vidare anfördes även frekvent att grannehörande ej hade skett eller att det funnits brister i bygglovshandlingarna. Skäl som inte berörde den sökta åtgärden, så kallade okynnesskäl, var också ett av de vanligaste skälen anförda av klagade part. Det överlägset vanligaste skälet för upphävande var att åtgärden strider mot detaljplan och inte var att betrakta som en liten avvikelse. För återförvisade ärenden var de vanligaste skälen för länsstyrelsens beslut att grannehörande ej hade skett samt att byggnadsnämnden brustit i sin motivering. Totalt överensstämde anförda skäl av klagande och länsstyrelsens skäl för upphävande eller återförvisning i 47 % av fallen. Sammantaget var de största framgångsfaktorerna skäl som berör planstridigheter eller brister i byggnadsnämndens hantering av bygglovsärenden. Som helhet ansågs länsstyrelsen fylla en viktig roll som tillsynsmyndighet och borde därmed inte uteslutas ur instanskedjan. / In the current housing crisis, part of the social debate has been focused on streamlining the building permit process, and more specifically the ability to appeal a building permit. Proposals that emerged in the legislative history is to limit what and who has the right to appeal a building permit decision and the possibility to charge for the appeals. As the legislative history is only based on general statistics there is a lack of knowledge about what the complainant confided as reasons for the appeal. Nor is there any recognition on the grounds that wins the greatest success with the provincial government by matters referred back or canceled. The purpose of the study is to create a better understanding about the contested building permits and the function the provincial government fills as the appeal court. The main objective is to investigate the reasons behind the contested building permits, and investigate which of the arguments that have the greatest success for the complainants. To fulfill the purpose three questions were answered. What are the reasons invoked by the appellant? With what the reasons cancels and remits the provincial government municipal decisions? To what degree do the reasons cited by the complainant correspond with the reasons the provincial government cancels or refers cases? A quantitative content analysis was applied together with the legal method to interpret and classify the reasons. A statistical method has been used to compile and present the results. A total of 274 contested decision documents were reviewed and resulted in 197 documents considered as representative for the study. The review resulted in 77 categories of reasons cited by the complainants. The most common reasons were: significant inconvenience, the measure is contrary to the local plan, city- and landscape, cultural heritage and good overall effect is adversely affected, the neighbor hearing has not occurred, that there have been shortcomings in the documents and frivolous reasons. By far the most common reasons for the cancellation was that the measure is contrary to local plan and was not considered to be a little deviation. The most common reasons for the provincial government to remit cases were that the neighbor hearing had not occurred and that the building committee failed in its justification of the decision. Reasons cited by the complainant and the provincial governments reasons for the suspension or referral was consistent in 47% of the cases. Overall, the biggest success factors to cited reasons involving measures who is contrary to local plan or defects in the building committees' handling of building permits. As a whole the provincial government are considered to play an important role as a regulator and should therefore not be excluded from the instance chain.

Enligt Fastighetsbildningslagen 15 kap 8 § så ska länsstyrelsen bevaka allmänt intresse i lantmäteriförrättningar utanför detaljplanerat område. Detta sker genom att man granskar samtliga genomförda förrättningsakter från Lantmäteriet och överklagar om man anser att allmänt intresse inte i tillräcklig grad tillgodosetts. För att titta närmre på hur detta arbete fungerar och vilka allmänna intressen som leder till flest överklaganden så har en studie genomförts. Samtliga överklaganden mellan 2013-2018 har studerats och kategoriserats utifrån skälen till överklagande. För att begränsa studien valdes de fem norrländska länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt Gävleborg. Som komplement till detta har även intervjuer med fyra handläggare vid länsstyrelserna intervjuats för att få deras syn på saken. Slutsatserna är att strandskyddet är det vanligaste skälet till överklagande med över hälften av de totala överklagandena. Det är också där man ser mest olika på bestämmelserna från Lantmäteriet och länsstyrelsens sida. Andra vanliga skäl till överklaganden är fastighetsbildning i strid mot varaktighetsvillkoret i Fastighetsbildningslagen 3 kap 1 §, förrättning som innebär olägenhet för lantbruket enligt Fastighetsbildningslagen 3 kap 6 § eller fastighetsbildning som inte möjliggör rationellt skogsbruk enligt Fastighetsbildningslagen 3 kap 7 §. Från intervjuerna med handläggare kan man konstatera att de flesta upplever att arbetet med granskning och överklaganden fungerar bra och att man upplever att länsstyrelsen och Lantmäteriet har ett bra samarbete.

This thesis provides a comparison of the old Planning and Building act (PBA) from 1987 with the new PBA, which entered into force in May 2011. The essay consists of a descriptive part that presents the regulation of both laws. The new PBA consists of several differences compared to previous regulation. This thesis will, however, primarily be centred around the regulation regarding building permit appeals and the possibility of building permit, to gain legal force. In the old PBL, there were no regulations that result in a building permit decision could be made effective. Instead, a building permit could, long after the decision had been made, be over-challenged. This could, in extreme cases, lead to the new building had to be demolished and the rules on appeals of building permits was therefore not safe. To eliminate the problem of appealing far after the decision was made the new PBA introduced rules which made it possible for building permits to gain legal force. The Act aims is to simplify and make the planning application process more effective. By introducing a ruling which means that a building permits can gain legal force, the aims was regarded as fulfilled. The question that arise is whether the new rules are complete and what the consequences of the new rulings are. As mentioned above the rules, which make it possible for a decision to gain legal force, is to simplify and make the building permit process more effective but also to protect the building permit decisions to be appealed afterwards. To simplify and make the rules more effective is something positive. However, there are also some disadvantages. The municipality's costs will be higher by the increased demands on information to interested parties. The legislators believed that there was a need for a rule that allowed a building permit decision to be gain legal force. However, this rule is not considered to be complete. It may still be situations where an appeal against a planning permission decision can be handed in after a long time. This can occur when the local authority (through building committee) make an incorrect judgement, which means that the notification is not done to the people who really have a right to be heard.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (vidare LSS) betonar normaliseringsprincipen och självbestämmande för den enskilde. Denna uppsats undersöker om LSS-lagen har givit den enskilde funktionsnedsatte medborgaren starkare autonomitet och möjlighet att leva som vuxen medborgare. Den vill ta reda på vilket nätverk den enskilde individen har behov av för att hävda sina laggivna rättigheter och se om lagens mål om självbestämmande har slagit igenom. Uppsatsen har undersökt fem överklagade avslagsbeslut på insatser enligt LSS för att se hur de olika parterna i överklagande processen resonerar om och hävdar den enskildes självbestämmande. Uppsatsen utgår från ett Aktör-Nätverk-Teoretiskt (ANT) perspektiv. ANT fokuserar på hur processen ser ut när juridiska beslut fattas. Parternas tolkning av lagen beskrivs utifrån de fyra faserna i det aktör-nätverksteoretiska begreppet översättning. I analysen av empirin framkommer att det i en majoritet av fallen inte är den enskildes perspektiv som styr argumentationen utan ombudets, argumentationen bygger huvudsakligen på ombudets tolkningar och lagen ses som ett medel för att den enskilde ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

The aim of this diploma work was to obtain a review of the appeal process in Sweden under the Planning and Building Act and the possibilities of appeal in the planning and building permit process. The work was intended to identify potential problems surrounding the appeal process and possible efficiency measures. The goal was to form a report that provides a satisfactory overview of the appeal process in theory and practical application as well as provide relevant concrete proposals on how the appeal process can be streamlined. Background and facts surrounding the work were taken from different types of literature and through several interviews with representatives in government, industry and politicians. The main problems related to the appeal process are in the long processing times and the high number of appeals. There is a great interest to streamline the appeals process and the government is going to launch studies in which possible future actions will be investigated. It is possible to appeal for up to two instances before you need a so called “leave to appeal” in order for your complaint to be passed on to the next instance. Appeals may be made for several reasons and in these instances of appeal there is no risk for either economic or legal sanctions for the complainant. The negligible risk in the appeal results in an exploitation of the appeal system. The introduction of an appeal fee may reduce the number of appeals. A fee may reduce the overuse and provide an effective appeals process and thus a more efficient planning and building permit process.

Studien har utförts under våren år 2017 och behandlar, i en tid av bostadsbrist i Sverige, frågor om demokrati och effektivitet i kommunerna Varberg och Skövde. Syftet har varit att utröna om det går att kombinera ett högt medborgardeltagande och ett aktivt bostadsbyggande i ett allt mer nyliberalt samhälle. En gyllene medelväg efterfrågas, där snabba planprocesser och högt deltagande sammanfogas. Frågeställningarna rör lagändringar i plan- och bygglagen, överklagandefrekvens och bostadsbrist, alla faktorer som sägs påverka en effektiv planprocess. Det teoretiska ramverket fokuserar på en nyliberalisering av bostadsmarknaden och kommunikativ planering, där tidigare forskning belyser dilemmat effektivitet kontra demokrati. Studien påvisar ett tudelat spänningsfält, där medborgardeltagandet kan vara effektiv men ack så problematiskt. För att kunna studera den komplexitet som frågan innefattar, har kvalitativa metoder använts för att utröna skillnader och likheter mellan de två valda kommunerna, Skövde och Varberg. Innehållsanalyser av strategiska dokument och intervjuer utgör den empiriska grunden för att kunna besvara syfte och frågeställningar. Resultaten pekar på att bostadsbristen, lagstiftning, överklagande och medborgardeltagande hänger ihop och påverkar varandra. Medborgardeltagandet ses som viktigt för att kunna uppnå effektivitet. Effektiviteten är avhängt av ett flertal faktorer där lagstiftningen i sig inte är ett hinder, lagförändringar i plan- och bygglagen år 2015 och 2016 verkar dock inte leda till ökad effektivitet, vilket var syftet med ändringarna. De begränsade planförfarandet har inte påverkat medborgardeltagandet negativt, snarare tvärtom då det krävs en annan slags dialog för att finna samstämmighet. Det finns dock andra förlorande parter, exempelvis länsstyrelsen som påverkas negativt av ett snabbare förfarande. Att ha möjlighet att påverka är en demokratisk rättighet, så även att kunna överklaga lagvunna beslut, dock bör vem som ska få överklaga ses över och så även handläggningstid och instansordning. Överklagandet av detaljplaner påverkar bostadsbyggandet, med det som stoppat upp byggnation i de valda kommunerna var den dåvarande lågkonjunkturen. Marknaden har alltså en avgörande roll i bostadsbyggandet i dagsläget och politiskt styre verkar inte påverka nybyggnation i de valda kommunerna. Dilemmat som studerats, effektivitet kontra demokrati, tycks samspela och vara avhängt av varandra i studerade kommuner.

Den fasta egendomen i Sverige utgörs av mark och är indelad i fastigheter. För att ändra fastighetens utsträckning eller rättigheter som är kopplade till denna görs det genom fastighetsbildning som ansöks vid en lantmäteriförrättning. Dessa lantmäteriförrättningsärenden handläggs av de statliga eller kommunala lantmäterimyndigheterna. Är någon av sakägarna i förrättningen missnöjd med lantmätarens beslut, kan denna överklaga beslutet till mark- och miljödomstolen. Domstolen fattar därefter beslut i ärendet. Anser domstolen att lantmäterimyndighetens beslut är felaktigt eller bristfälligt, kan de återförvisa ärendet. Denna studie har därmed undersökt varför dessa förrättningar återförvisas. Syftet med studien är att öka kunskapen om återförvisade förrättningsärenden. Ur en samhällsekonomisk- och rättssäkerhetssynvinkel är det angeläget att hanteringen kring lantmäteriförrättningar blir mer effektiv.  För att genomföra studien har en studie av domar och intervjustudie genomförts. Intervjuer genomfördes med förrättningslantmätare och ett tekniskt råd från mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Under intervjuerna framkom det att ämnet är viktigt och att lantmäterimyndigheterna är en välorganiserad myndighet. I studien har det använts 119 återförvisade ärenden. Dessa har efter bearbetning kategoriserats och visat att största anledningen till att ärenden återförvisas är på grund av formella fel. Lantmäterimyndigheten har vid sådana fel till exempel inte redovisat skäl för beslut, brustit i sin utredningsplikt, sammanträde har inte hållits eller att rätt sakägare inte blivit kallade.  Slutsatsen blir sålunda att lantmäterimyndigheterna bör arbeta mer kring hur de redovisar skälen för besluten på ett tydligare sätt.

There is a common view among defence lawyers that applications for detention orders often are approved and that it is hard to have an appealed detention order annulled. A well-functioning institute of appeal is of utterly importance. With regard to the human rights that are restrained during detention, questions are raised regarding the appeal institute of detention orders. It is of social relevance to examine the Court of Appeal’s detention orders.   This essay aims to examine and analyse the institute of appeal concerning detention orders with regard to the principle of equality of arms. Two methods will be used: the legal dogmatic method and the social scientific method. A study is carried out to investigate the proportions between confirmed and amended appealed detention orders, and the grounds for the amended detention orders. Further, the probability to be released from custody when appealing a detention order to the Court of Appeal is examined. By analysing the study against the principle of equality of arms and the legal rules concerning detention, I intend to answer the question whether the institute of appeal regarding detention orders is well-functioning from a legal certainty perspective.   The results of the study show that the proportion of confirmed detention orders in the Court of Appeal is predominantly. The courts are using short and vague formulae as grounds for the decisions. Thus, it could therefore be questioned whether the courts have conducted a proper judicial review of the lawfulness of the detention. To have an appealed detention order amended in the Court of Appeal is difficult and to be released from custody when appealing a detention order is even more difficult. The probability is estimated at 3,9 %. The probability is greatest in the Court of Appeal for Southern Norrland, in comparison with Svea Court of Appeal in Stockholm and Göta Court of Appeal in Jönköping. The study shows that there is reason to question whether the principle of equality of arms has had an adequate impact in the court procedure regarding detention.

The housing shortage is currently one of our most significant societal challenges and the low housing production levels is one of the reasons behind this. The slow planning process is often assigned part of the blame for this and appeals of decisions to adopt detailed development plans for new development is often accused for obstructing and delaying such new development. This study has aimed at clarifying how the right to appeal detailed development plans is being used in practice and – especially – by whom? Furthermore, the study has aimed to clarify what the outcome of the appeals actually is. All 292 decisions to adopt new detailed development plans taken by any of the 26 municipalities of the county of Stockholm in 2013 have been studied. The study has showed that about 27 percent of the decisions were appealed. However, plans of especial importance, either due to containing many housing units or being of special significance to society in other ways were appealed in much greater extent. For example, 5 000 out of the total 10 000 housing units planned were appealed. Furthermore, the study has shown that the people appealing are not representative for the general population neither concerning age, education, purchasing power nor country of birth. However, the appellants have turned out to have an equal gender distribution. The study has also shown that the appeals to a very limited extent jeopardize the implementation of the plans. Although 5 percent of the appealed decisions were revoked, only one was revoked as a consequence of something that an appellant had actually stated in the appeal. In the remaining cases the decisions were revoked due to some other reason "evident from the circumstances". Out of the 689 individual appeals made concerning the studied plans only one and a half per mille (1 of 689) resulted in a revoked decision due to a reason actually stated in an appeal. An additional 2 percent (14 of 689) of the individual appeals resulted in a revoked decision due to some other reason "evident from the circumstances". In all cases where a decision to adopt a plan has been revoked, the municipality has commenced a new planning process in which the municipality assert to meet the demands of the county administrative board or the court. However, no such assertion has been made concerning the demands of the appellants whenever these differ from the ones of the authorities. / Bostadsbristen är för närvarande ett av våra största samhällsproblem och det låga bostadsbyggandet är en av orsakerna bakom detta. Den långsamma planprocessen pekas ofta ut som en anledning till det låga bostadsbyggandet och överklaganden beskylls ofta särskilt för att förhindra och försena byggprojekt. Denna studie har syftat till att klargöra hur rätten att överklaga antagandebeslut för detaljplaner utnyttjas i praktiken och – framför allt – av vem? Vidare har studien syftat till att klargöra vad utfallet av överklagandena faktiskt blir. Alla de 292 antagandebeslut för detaljplaner som fattades i någon av Stockholms läns 26 kommuner under 2013 har studerats. Studien har visat att cirka 27 procent av antagandebesluten överklagades men att särskilt samhällsviktiga planer samt bostadsplaner överklagas i betydligt större utsträckning än så. Till exempel överklagades totalt 5 000 av alla de 10 000 bostäder som antogs. Vidare har studien klargjort att de som överklagar inte är representativa för befolkningen vare sig vad gäller ålder, utbildning, köpkraft eller födelseland. Däremot har de om överklagar visat sig ha en jämn könsfördelning. Studien har även visat att överklaganden i en mycket begränsad utsträckning äventyrar detaljplaners genomförande. Även om 5 % av de överklagade detaljplanerna upphävdes var det enbart en som upphävdes till följd av något som de klagande faktisk angett i sin överklagan. I övriga fall upphävdes planerna av andra skäl som "framgår av omständigheterna". Av de 689 enskilda överklaganden som studerats ledde endast en och en halv promille (1 av 689) till att planen upphävdes till följd av något de klagande angett. Ytterligare cirka 2 % (14 av 689) ledde till upphävande av andra skäl som "framgår av omständigheterna". I samtliga fall där detaljplanen upphävts har kommunen i fråga påbörjat ett nytt planarbete där man säger sig avse att gå länsstyrelsens eller domstolens synpunkter till mötes, dock aldrig de klagandes där dessa skiljer sig från myndighetens.