Syftet med detta arbete var att undersöka om man med inspelning som verktyg kunde vidareutveckla musikaliska kvalitéer som upptäckes genom att lyssna på sig själv via en inspelning. Ifall detta verktyg kunde skapa motivation till lärande undersöktes också. Detta har gjorts genom att spela in två elever vid tre olika tillfällen vardera. Efter varje tillfälle har eleverna fått lyssna på sin inspelning och hitta något som de vill utveckla, för att sedan komma på hur de ska öva det momentet. Elevernas tankar skrevs både ner i en loggbok och spelades in. Efter alla inspelningstillfällen var klara gjordes enskilda intervjuer med eleverna. Arbetet resulterade i slutsatsen att man kunde använda inspelningen som verktyg för att vidareutveckla musikaliska kvalitéer. Eleverna uttryckte också att metoden var ett bra verktyg för dem att få insikt i vad de skulle kunna utveckla i sin egna musikalitet. Resultatet visade också på att verktyget kunde leda till motivation.

Detta examensarbete är en undersökning av tempobyten i pop-/rock-/jazzmusik. Jag har fördjupat mig i hur jag som låtskrivare kan använda mig av tempobyten, men också hur jag kan bli bättre på att spela dessa på egen hand och leda en ensemble som ska spela tempobyten.  Under arbetets gång definierade jag olika typer av tempobyten; tematiska-, stick-, och sporadiska tempobyten. Jag använde mig sedan av dessa för att skriva tre låtar. I min praktiska fördjupning letade jag övningar och verktyg för att bli bättre på att spela tempobyten. Jag kom fram till att den bästa metoden var att öva upp sitt tempominne genom att lyssna på och spela tempobytet många gånger. Låtarna jag skrev spelades sedan i ensembleformat där jag utforskade hur jag som ensembleledare kan göra för att hjälpa en ensemble genomföra tempobyten. Att ge ensemblen klingande exempel för att skapa korrekta referenstempon, att vara tydlig både verbalt och i mitt spel och att använda ”visuella cues” fann jag var bra hjälpmedel.  Arbetets slutprodukt är tre komponerade låtar med olika typer av tempobyten, samtverktyg för att kunna öva på tempobyten själv och att kunna spela tempobyten i ensemble.

No description available.

Arnold Jacobs var en världsberömd tubaist och pedagog som utvecklade en metod som han kallade för song and wind. Metoden kopplades tydligt till vetenskapliga upptäckter inom fysiologi och psykologi och gick ut på att jobba med sång och mentala föreställningar och att använda luftflödet. I det här arbetet undersöks en praktiskt applicerad metod från Arnold Jacobs metod. Metoden går ut på att ta korta bitar musik och arbeta med dem genom fyra steg, sjunga, sjunga i huvudet, blåsa, sjunga i huvudet och trycka ner ventilerna och till sist spela på instrumentet. Resultatet följs upp genom omdömen från ett inspelningstillfälle före och ett efter arbetet med metoden samt loggbok av arbetets gång. Genom att arbeta med metoden förbättrades klang, intonation och träffsäkerhet och en oväntad positivt förändrad attityd uppkom som ledde till säkrare insatser, mer uttryck och energi. / <p>Den klingande delen utgörs av följande inspelningar: Inspelningstillfälle 1 orkesterutdrag, Inspelningstillfälle 1 Tomasi, Inspelningstillfälle 2 orkesterutdrag, Inspelningstillfälle 2 Jolivet och Tomasi. Coronavirussituationen vt 2020 har medfört begränsningar i inspelningsmöjligheterna. Inspelningen kan komma att kompletteras. </p>