Sömn är ett individuellt behov som människan själv inte styr över. Sömnen förändras genom livet och sömnlängden minskar med åldern samtidigt som vakentid efter insomnande ökar. När människor blir äldre förändras dygnsrytmen, detta påvisas genom en sämre och osammanhängande nattsömn som kan leda till trötthet under dagen. Syfte: att beskriva faktorer som påverkar äldre patienters sömn samt omvårdnadsåtgärder relaterat till sjuksköterskans kunskap. Metod: till denna studie användes Polit & Beck (2008) metodschema utifrån nio steg för redovisning av insamlad data. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka artiklar och även manuella sökningar gjordes. Resultatet bygger på elva vetenskapliga artiklar, en är av kvalitativ metod, nio är av kvantitativ metod samt en är av både kvalitativ och kvantitativ metod. Resultat: Denna litteraturstudie visar att många äldre patienter sover dåligt på sjukhus. Orsakerna till detta är olika störande faktorer som leder till uppvaknaden och skapar en störd nattsömn. Genom att identifiera och påverka dessa faktorer har sjuksköterskor möjlighet att med rätt kunskap minska faktorerna och påverka äldre patienters sömn. Slutsats: Äldre patienter ej får tillräckligt med sömn under sin sjukhusvistelse. Det fanns ett flertal faktorer som var störande för patienternas sömn nattetid.

Bakgrund: Polyfarmaci hos äldre är ett av vårdens stora problemområden. Många äldre patienter är missnöjda med det höga antalet tabletter de konsumerar. Polyfarmaci kan leda till negativa konsekvenser som exempelvis fall, konfusion och sjukhusinläggningar. Sjuksköterskan har en viktig roll i det förebyggande arbetet för konsekvenserna av polyfarmaci.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att förebygga konsekvenser av polyfarmaci hos äldre patienter.Metod: En litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats och kvalitativ design. Litteraturöversikten inkluderade tolv vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2011–2021. Data inhämtades från databaserna CINAHL och MEDLINE. Innehållsanalysen genomfördes med Fribergs metod.Resultat: Första huvudkategorin blev läkemedelsgenomgångar med underkategorierna uppdaterad läkemedelslista och att ändra rutiner för förskrivning av läkemedel. Andra huvudkategorin blev multiprofessionellt arbete. Tredje huvudkategorin blev farmakologisk kunskap vars underkategorier blev vikten av att ha goda kliniska kunskaper och välinformerade patienter.Slutsats: Polyfarmaci är ett komplext problem som i många fall inte kan undvikas. Däremot kan det förebyggas med hjälp av läkemedelsgenomgångar, multiprofessionellt arbete och sjuksköterskans farmakologiska kunskap.

Bakgrund: Inom slutenvården är konfusion den vanligaste komplikationen hos patienter som är 65 år eller äldre. Denna grupp individer utgör majoriteten av besöken på landets akutvårdsavdelningar och en ökning av antalet och andelen äldre väntas framöver. Konfusion är akut hjärnsvikt och innebär ett oerhört lidande för den äldre patienten som hade kunnat förhindras eller lindras med kunskap och vedertagen vårdrutin.  Syfte: Syftet med studien är att, i slutenvården, beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda och bemöta äldre patienter med konfusion, eller ökad risk för konfusion; för att få en ökad förståelse för sjuksköterskors resonemang vid omhändertagandet av denna patientgrupp. Metod: En systematisk litteraturöversikt med induktiv syntes av kvalitativa data. Resultat: Analysen av 12 kvalitativa artiklar resulterade i tre teman med underkategorier; Tema 1 – Rutiner och Kompetens, Tema 2 - Hinder och Möjligheter samt Tema 3 - Betydelsen av resurser. Studien visar att sjuksköterskor har olika erfarenheter och upplevelser kring konfusion, de flesta sjuksköterskorna upplevde sig ha bristfälliga kunskaper kring tillståndet och användning av skattningsverktyg. Tidsbrist, hög arbetsbelastning och brist på resurser uppgavs som vanliga orsaker till att konfusion inte prioriteras och icke-farmakologiska åtgärder inte genomförs. Tillgång till stöd från specialistteam var mycket uppskattat men det kunde dock vara svårt att få till sådant stöd.  Slutsats: Några slutsatser utifrån studiens resultat är att mer utbildning kring konfusion och användning av skattningsverktyg behövs, kunskapen behöver implementeras på vårdavdelningarna och stöd från specialistteam hade varit att föredra tidigt i skedet. / Background: In inpatient care, delirium is the most common complication in patients aged 65 years or older. This group individuals makes up the majority of visits to the country’s emergency departments and an increase in the number and proportion of the elderly is expected in the future. Delirium is acute brain failure and involves an enormous suffering for the elderly patient who could have been prevented or relieved with knowledge and accepted care routine.  Aims: The purpose of the study is to, in inpatient care, describe nurses’ experiences of caring for and treating elderly patients with delirium, or increased risk of delirium; to gain an increased understanding of nurses’ reasoning in the care of this patient group.  Method: A systematic literature review with inductive synthesis of qualitative data. Results: The analysis of 12 qualitative articles resulted in three themes with subcategories; Theme 1 - Routines and Competence, Theme 2 – Obstacles and Opportunities and Theme 3 - The meaning of resources. This study shows that nurses have different experiences about delirium, most nurses felt that they had insufficient knowledge about the condition and the use of estimation tools. Lack of time, high workload and lack of resources were stated as common reasons why delirium is not prioritized and non-pharmacological measures are not implemented. Access to support from a specialist team was much appreciated, but it could be difficult to get such support. Conclusion: Some conclusions based on the results of this study are that more training on delirium and the use of estimation tools is needed, the knowledge needs to be implemented in the care departments and support from specialist teams would have been preferable early in the stage.

Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen ökar i samhället samtidigt som hälsoproblemen ökar för de allra flesta. Ungefär hälften av de patienter som vårdas på sjukhus är äldre människor. Äldre patienter är sårbara och riskerar att utsättas för sjukdomar och skador. Det är lätt att människor upplever att deras integritet blir kränkt på grund av sjukdomar, särskilt demenssjukdomar, eftersom demenssjukdom påverkar minne, andra kognitiva förmågor och beteenden som väsentligt påverkar en persons förmåga att upprätthålla sin dagliga verksamhet. Allt detta kan leda till att den äldre patienten har svårt att skydda sin integritet.   Syftet: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att bevara integritet hos äldre med demenssjukdom på sjukhus.   Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med kvalitativ metasyntes där 19 artiklar har analyserats för att besvara studiens syfte.   Resultat: Resultatet består av fyra huvudkategorier: att bevara patienternas fysiska integritet, att bevara patienternas psykiska integritet, att bevara patienternas moraliska integritet, samt den organisatoriska aspekten av att bevara patienternas integritet.   Slutsats: Sjuksköterskor är i stort behov av utbildning om demenssjukdom för att kunna bevara integritet hos personer med demens. Att samarbeta med en geriatrisk specialist när det behövs kan bidra till en god omvårdnad. Äldre personens livshistoria är central för att bevara patienternas integritet. / Background: The proportion of elderly people in the population is increasing in societies and the health problems are increasing for the vast majority. About half of the patients in hospitals are elderly people. Elderly patients are vulnerable and at risk of illness and injury. It is easy for people to feel that their personal sphere is being exposed because of illness, especially dementia, because dementia affects memory, other cognitive abilities and behaviors that significantly affect a person's ability to maintain their daily activities. All this can cause the elderly patient to have difficulty protecting his or her integrity.   Aim: The purpose of this study is to describe the nurse's experience of preserving the integrity of the elderly who suffer from dementia in hospitals.   Method: The study is a systematic literature study, which uses qualitative meta-synthesis to analyze 19 articles with the objective of answering the study's purpose.   Results: The result of the study consists of four main categories: preserving the patient's physical integrity, preserving the patient's mental integrity, preserving the patient's moral integrity, as well as the organizational aspect of preserving patients' integrity.   Conclusion: Nurses are in dire need of competence about dementia in order to be able to preserve the integrity of a person with dementia. Collaborating with a geriatric specialist when needed can contribute to good nursing. The life history of the elderly person is central to preserving patients' integrity.