Guamkungsfiskare (Todiramphus cinnamominus), endemisk för Guam och utdöd i vilt tillstånd, till följd av den invasiva orm-arten brown tree snake (Boiga irregularis) (BTS), är en av världens mest hotade fågelarter. Guamkungsfiskaren räddades genom att 29 individer placerades i fångenskap för bevarandeavel innan arten dog ut på Guam 1986. Syftet med det här arbetet är att sammanfatta kunskapsläget om hur guamkungsfiskaren framgångsrikt kan åter-/bevarandeintroduceras i vilt tillstånd, och ämnar att besvara frågan om vilka typer av bevarandeåtgärder som behövs för att arten ska bli livskraftig.  De största hoten mot artens överlevnad är inavel och den dåliga reproduktiva framgången i fångenskap. Dagens cirka 140 individer härstammar genetiskt från 17 individer och på individnivå påverkar inavelsdepressionen livslängd och reproduktionsframgång negativt. För att kunna möjliggöra en bevarandeintroduktion och/eller återintroduktion av arten och säkerställa dess överlevnad i fångenskap behöver reproduktionsförmågan ökas. De estimerade kostnaderna för bevarandeåtgärder som tänkt säkerställa att arten blir livskraftig igen på Guam - vilket är det slutgiltiga målet - landar på 146 miljoner amerikanska dollar. Aktuell plan, som inväntar tillstånd och finansiering, är att istället bevarandeintroducera guamkungsfiskaren på Palmyraatollen 2022/2023. Ex-situ behövs åtgärder som efterliknar kungsfiskarens naturliga habitat och mikroklimat, handmatning av ungfåglar, direkt förflyttning av ungar vid ålder då de lämnat boet och för att i bättre utsträckning låta guamkungsfiskarna forma par själva. Därtill behöver arten beteendetränas i att upptäcka hot som kan vara fatala i naturen. För en återintroduktion på Guam behöver in-situ-åtgärder riktas mot att: avlägsna den införda ormen (BTS) permanent, restaurera ekosystemet genom återplantering och återförvildning med mikronesiska starar (Aplonis opaca); och reducera konkurrens från svart drongo (Dicrurus macrocercus). För en bevarandeintroduktion på Palmyraatollen behöver råttor avlägsnas. Allmänna in-situ-åtgärder för en bevarandeintroduktion är att: reducera predation; säkerställa skyddade och lämpliga habitat med tillräcklig föda och boplatser; samt minska eventuell konkurrens.  För att ta hänsyn till stokastiska händelser och för att klassificera arten som livskraftig behöver återintroduktionen och/eller bevarandeintroduktionen leda fram till en etablering av två populationer om minst 1000 individer vardera. Flera andra öar, förutom Palmyraatollen, har visat sig lämpliga för en bevarandeintroduktion. Åter-/bevarandeintroduktioner är fyllda av osäkerhet och därför behöver beslut om: plats; tid på året; ålder på individer; metod; antal utsläpp; och antalet individer för varje utsläpp, tas genom en strukturerad beslutsfattande- modell som är långsiktig och beprövat framgångsrik, och testas på en närbesläktad kungsfiskare-art, halsbandskungsfiskare (Todiramphus chloris). Efter en åter-/bevarande- introduktion behöver arten övervakas både ekologiskt och genetiskt för att reflektera över framtidsscenarion som i förtid synliggör åtgärder som kan behöva appliceras. Den närmaste tiden är avgörande för guamkungsfiskarens överlevnad, och det är betydelsefullt att följa dess utveckling, för att få fördjupad insikt i bevarande- och återintroduktionsbiologi av arter som är utdöda i vilt tillstånd.

Sötvattensmusslor av ordningen unionoida är en av världens mest hotade organismgrupper och tjockskalig målarmussla (Unio crassus) klassas som starkt hotad enligt IUCN:s lista över rödlistade arter. Bevarandearbeten har tidigare utförts där tjockskalig målarmussla har återintroducerats till Klingavälsån och Fyleån i södra Sverige. Vid återintroduktion är utgångspunkten genetiskt släktskap, men när den informationen inte finns väljer man att återintroducera den population som är geografiskt närmast. Syftet med studien var att undersöka ifall geografisk avstånd mellan de fyra vattendragen Bråån, Tommarpsån, Klingavälsån och Fyleån påverkar juvenilöverlevnad. Syftet var även att ta reda på vilken av Bråånmusslor och Tommarpsånmusslor som är bäst lämpad för återintroduktion i Fyleån och Klingavälsån. Jag hade följande hypoteser, (1) Bråånmusslor har högst överlevnad i Bråån, följt av Klingavälsån, Fyleån och Tommarpsån och (2) Tommarpsånmusslor har högst överlevnad i Tommarpsån följt av, Fyleån, Klingavälsån och Bråån. Befruktade musslor fångades in från Bråån och Tommarpsån i maj 2016. Musslorna släppte i från sig glochidielarver som sedan användes till att infektera fiskar. Stensimpor (Cottus gobio) elfiskades från Tommarpsån och elritsor (Phoxinus phoxinus) elfiskades från Bråån, därefter infekterades stensimpor med glochidielarver från Tommarpsån och elritsor med glochidielarver från Bråån. Juvenila musslor släppte från fiskarna 25-35 dagar senare och matades under hela sommaren, därefter sattes musslorna ut i boxar i de fyra vattendragen. Överlevnaden för musslorna mättes och dokumenterades vid två tillfällen. Fyra Kruskal-Wallis tester genomfördes där ”överlevnad” jämfördes med ”vattendrag” för Bråånmusslor och Tommarpsånmusslor. Resultatet stämde inte överens med hypotesen för vare sig Bråånmusslor eller Tommarpsånmusslor, förutom att Bråånmusslor hade lägst överlevnad i det mest avlägsna vattendraget vid andra mättillfället. Överlevnaden för Bråånmusslor skilde sig mellan flera av vattendragen men för Tommarpsånmusslor var det ingen skillnad i överlevnad. Bråånmusslor verkade mer lämpliga för återintroduktion i Fyleån jämfört med Klingavälsån och Tommarpsånmusslor verkade inte sämre lämpade för återintroduktion till vare sig Fyleån eller Klingavälsån. Sammanfattningsvis verkade överlevnaden inte generellt bero på geografisk närhet. Troligtvis har faktorer som lokaladaptation, vattenkvalité och sjukdomar även en påverkan på överlevnaden hos juvenila musslor. / Freshwater mussels are one of the most endangered groups of organisms worldwide, with the thick-shelled river mussel (Unio crassus) being classified as critically endangered according to the IUCN:s red list of threatened species. Conservation efforts have been undertaken in southern Sweden, where the thick-shelled river mussel has been reintroduced to Klingavälsån and Fyleån. Genetic relatedness is typically used as the starting point when reintroducing mussels, but if this information is not available, the population closest geographically is chosen. The objective of this study was to investigate whether the distance between four watercourses, namely Bråån, Tommarpsån, Klingavälsån and Fyleån affects juvenile survival and to determine which population of mussels from Bråån and Tommarpsån is best suited for reintroduction to Fyleån and Klingavälsån. The hypotheses are that (1) Bråån mussels have the highest growth rate in Bråån, followed by Klingavälsån, Fyleån and Tommarpsån, and (2) Tommarpsån mussels have the highest growth rate in Tommarpsån, followed by Fyleån, Klingavälsån and Bråån. Fertilized mussels were collected from Bråån and Tommarpsån in May 2016, and the mussels released glochidia larvae, which were used to infect fish. European bullheads (Cottus gobio) were electrofished from Tommarpsån and European minnows (Phoxinus phoxinus) were electrofished from Bråån, and then the European bullheads were infected with glochidia larvae from Tommarpsån and European minnows were infected with glochidia larvae from Bråån. Juvenile mussels let go of the fish 25 – 35 days later and were fed throughout the summer, after which the mussels were placed in boxes in the four watercourses. Survival of the mussels was measured and documented on two occasions. Four Kruskal-Wallis tests were performed where “survival” was compared with “watercourse” for Bråån mussels and for Tommarpsån mussels. The results did not match the hypothesis for either Bråån mussels or Tommarpsån mussels, except for the fact that Bråån mussels had the lowest survival rate in the most remote stream at the second measurement occasion. The survival of the Bråån mussels differed between several of the streams, but for the Tommarpsån mussels there were no significant difference in survival. The Bråån mussels seemed more suitable for reintroduction into Fyleån compared to Klingavälsån, and Tommarpsån mussels did not seem less suitable for reintroduction to either Fyleån or Klingavälsån. In summary, survival did not appear to generally depend on geographic proximity. Factors such as local adaptation, water quality and diseases likely also have an impact on the survival of juvenile mussels.

I Sverige är det lagstadgat att arbetsgivaren skall upprätta en plan tillsammans med en sjukskriven arbetstagare om hur denne skall återgå till arbetsplatsen på bästa sätt. Trots att tillstånden mellan en föräldraledig och sjukskriven inte kan sättas i paritet med varandra gårdet att dra en parallell då de båda tillstånden innebär längre frånvaro från arbetsplatsen. Syftet med denna studie är att undersöka mödrars upplevelse av återgång till yrkesarbetet efter en tid av föräldraledighet samt vilket stöd de får under denna process. Studien riktar sig mot mödrar av den anledning att kvinnor är föräldralediga i långt större utsträckning än män. Även om vi går mot en jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan könen är det fortsatt mödrarna som är föräldralediga under en längre period. Denna studie har genomförts med kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sju mödrar deltagit. Samtliga kvinnor som deltog i studien har varit föräldralediga de senaste fem åren och har sedan återgått till samma arbetsplats. Studiens resultat visar att det finns en splittrad upplevelse av återgången till arbetsplatsen efter föräldraledighet. Vidare visar resultatet att aktiviteter i en re-onboarding bestående av handledning, utbildning samt samtal mellan arbetstagare och arbetsgivare är betydelsefulla vid återgången tillbaka till arbetsplatsen. Stödet från kollegor och chefer är också av betydande vikt för kvinnors upplevelse av återgången tillbaka till yrkesarbetet efter föräldraledighet. / In Sweden, it is stated by law that the employer has to establish a plan with an employee currently on sick leave on how to integrate the employee as optimally as possible back into the workplace. Even though a sick leave and paternal leave cannot be put into parity, there are parallels since both results in a prolonged workplace absence. The purpose of this study is to look into the reintegration of mothers into the workplace, their experience regarding this, and what support they receive from their employers during this process. The study is aimed at mothers because they are on maternal leave a far longer period of time than fathers onparental leave. However, the gap between maternal and paternal leave is shrinking, but mothers are still absent from work for a longer period. This study has been made with qualitative semi-structured interviews with participation from seven mothers. All seven women who participated had been on maternal leave sometime during the last five years and then returned to the same workplace. The study shows that there are mixed experiences related to workplace reintegration. Furthermore, the result also shows that re-onboarding activities such as tutorials, training and an employer-employee dialogue are significant during reintegration. The support of colleagues and superiors was also of noticeable importance during this process.