Bakgrund Ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem hos de äldre. Sjuksköterskor möter de äldre när de fått konsekvenser av den ofrivilliga ensamheten och bör därför kunna erbjuda åtgärder när den ofrivilliga ensamheten är grunden till ohälsan. Vald teoretisk referensram för arbetet är KASAM- Känsla av sammanhang, vilken belyser vikten av att befinna sig i ett sammanhang. Syfte Att belysa åtgärder för att minska upplevelsen av ofrivillig ensamhet hos äldre. Metod Vald metod är systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Antalet inkluderade artiklar är 12 stycken, vilka är av kvantitativ och kvalitativ ansats, samt en mixed-method. Inkluderade artiklar är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades för att sedan analyseras utifrån utsagor, koder och teman, vilka diskuterades mot den teoretiska referensramen. Resultat Resultatet visade tre teman; socialt sammanhang, internetanvändning och fysisk aktivitet. Slutsats Denna systematiska litteraturstudie visar att sjuksköterskan, genom stöd och motivation till att vara socialt aktiv, kan hjälpa den äldre till att uppleva en minskad känsla av ofrivillig ensamhet.

Bakgrund: Utmattningssyndrom är en diagnos där insjuknandet ofta sker plötsligt och sjukdomsförloppet är långt. Det orsakas av långvarig stresspåverkan och ger både fysiska och psykiska symtom, men när personen med utmattningssyndrom söker vård känner de sig ofta inte hörda. För att kunna återhämta sig behövs det olika åtgärder och sjuksköterskan kan finnas som ett stöd för att identifiera åtgärder för individen. Exempel på åtgärder kan vara fysisk aktivitet, vila och identifiering av mönster som gav upphov till symtomen, men för att hitta andra och fler betydande åtgärder krävs det ytterligare forskning.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av åtgärder som har betydelse för återhämtning från utmattningssyndrom. Metod: I studien gjordes en kvalitativ analys av patografier och den genomfördes med en induktiv ansats. Analysen gjordes som en innehållsanalys med hjälp av Lundman och Graneheims modell, där meningsbärande enheter, kondensering, koder, underkategorier och kategorier används.  Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med två tillhörande underkategorier per kategori. De resulterande kategorierna, Mental återhämtning, Åtgärder för att bryta vardagliga mönster och Ett nytt tankesätt. Tillsammans beskriver kategorier och underkategorier upplevelsen av betydande åtgärder vid återhämtning från utmattningssyndrom.  Slutsats: Flera åtgärder upplevdes ha betydelse för de olika personerna, det rörde sig om åtgärder som fysisk aktivitet, vila, förändringar i strukturen på vardagen och även förändring hos sig själv och den egna attityden. Många åtgärder var gemensamma för alla men en uttryckte att sjuksköterskan haft en betydelse. Med hjälp av Roys adaptionsmodell gick det att se vilken roll sjuksköterskan kan spela för att identifiera och främja dessa åtgärder.

Hjärtsvikt är en sjukdom som drabbar många personer i Sverige. Sjukvårdskostnader för behandling av hjärtsvikt har ökat de senaste åren. Den icke farmakologiska behandlingen består av de livsstilsförändringar personer med hjärtsviktssymtom behöver göra genom symtommonitorering och förändring av riskfaktorer. De personer som har en bra följsamhet till egenvård har lägre risk för återinläggning och lägre mortalitet. Trots denna kunskap har inte mortaliteten gått ner nämnvärt och sjukvårdens metoder att ge stöd till egenvård inte förändrats mycket de senaste åren. Syftet var att belysa åtgärder och hinder för stöd till egenvård för personer med hjärtsvikt. Metoden som valdes var en litteraturöversikt för att belysa kunskapsläget utifrån olika stöd för egenvård inom det valda området. Totalt nitton artiklar valdes ut och kvalitetsgranskades och analyserades. Innehållet i artiklarna kategoriserades i åtgärder för stöd av egenvård och screening av hinder för egenvård. Resultatet av litteraturöversikten visade att olika former av åtgärder till stöd såsom utbildning, coachning och symtommonitorering leder till förbättrad följsamhet till egenvård, högre livskvalitet, ibland minskad dödlighet och färre återinläggningar samt att uppföljning, feedback och reflektion gör personer mer positiva till att ändra sitt egenvårdsbeteende. Att ha en enda åtgärd i form av information och utbildning visade ingen större effekt. Studien visar på att det finns stora kunskapsluckor och hinder hos personer med hjärtsvikt för att en god egenvård ska kunna bedrivas och att det är viktigt att ta reda på dessa hinder.

Bakgrund Nålstick av olika slag är vanligt förekommande procedurer inom hälso- och sjukvården och kan orsaka lidande hos personer som upplever stickrädsla. Sjuksköterskans ansvar är bland annat att lindra lidande. Eftersom att alla personer är unika och upplever lidande på olika sätt behöver sjuksköterskan arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och inneha en bred kunskapsgrund för att lindra lidande vid stickrädsla. Syfte Syftet var att belysa lindrande åtgärder vid stickrädsla. Metod En litteraturöversikt har genomförts och resultatet är baserat på 18 vetenskapliga artiklar med kvantitativ- och kvalitativ design från de elektroniska databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderade artiklarna har granskats och analyserats genom integrerad analys. Resultat Flera lindrande åtgärder vid stickrädsla kunde identifieras. Utifrån de funna åtgärderna delades resultatet in i två kategorier, icke farmakologiska åtgärder och farmakologiska åtgärder. Några av huvudfynden i resultatet som kunde reducera smärta och oro vid stickrädsla var sjuksköterskans goda bemötande, applicera kyla, värme eller tryck samt rogivande och distraherande metoder. Även farmakologiska metoder kan verka lugnande och smärtlindrande vid nålprocedurer. Slutsats Fynden i den här litteraturöversikten visar ett samband mellan smärta och oro hos personer med stickrädsla. Resultatet påvisar lindrande åtgärder som antingen lindrar oro eller smärta. Även att minskad smärta leder till minskad oro och att minskad oro leder till minskad smärta. Flertalet av de funna lindrande åtgärderna är ekonomiskt förmånliga och lättillgängliga för vårdgivare. De icke farmakologiska åtgärderna är mer lättillgängliga för sjuksköterskan. Slutligen är sjuksköterskans personcentrerade bemötande och respekt för patientens autonomi av vikt vid mötet med en person med stickrädsla.

En av tio patienter drabbas årligen av en vårdskada varav majoriteten hade kunnat undvikas. Orsaken till vårdskadors uppkomst kan betraktas ur både ett individ- och systemperspektiv. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att tillämpa ett kontinuerligt patientsäkerhetsarbete. Ett riskmoment inom patientsäkerhetsområdet är sjuksköterskans läkemedelshantering eftersom uppgiften består av många delmoment i vilka det kan bli fel. Patientsäkerheten främjas genom implementering av åtgärder som minskar inverkan från den mänskliga faktorn och systemrelaterade faktorer.

Allt fler läkemedel framställs som kan förbättra människors hälsa och bota sjukdomar. Samtidigt ses en ökad förekomst av komplikationer relaterat till läkemedelsanvändning. Främst hos äldre personer som intar flera läkemedel samtidigt, vilket benämns polyfarmaci. En orsak till polyfarmaci är att äldre ofta har flera sjukdomar som kräver medicinsk behandling. Andra orsaker är bristande rutiner för uppföljning av läkemedelsordinationer, kombinationsbehandling samt att äldre kan ha olika förskrivare. Med ökad ålder ändras upptag och nedbrytning av läkemedel på grund av åldersrelaterade kroppsliga förändringar. Vissa läkemedel ses som olämpliga för äldre relaterat till detta. I Sverige ses en ökad förekomst av polyfarmaci hos äldre. Sjuksköterskan kan i sin yrkesroll medverka till att identifiera läkemedelsrelaterade problem hos äldre med polyfarmaci.

Bakgrund: Magnetresonanstomografi eller magnetresonans (MR) är en icke invasiv teknik som avbildar kroppens små strukturer och mjuka vävnader genom att använda icke-joniserande strålning. Många patienter upplever oro, ångest och klaustrofobiska reaktioner i samband med MR-undersökning vilket kan leda till att de avbryter undersökningen eller uteblir. Som en konsekvens kan det innebära förseningar för patienten att få sin diagnos. Syfte: Studiens syfte var att beskriva åtgärder för att lindra oro, ångest och klaustrofobi för patienter i samband med MR-undersökning. Metod: Studien är en litteraturöversikt där åtta kvantitativa studiers resultat besvarat syftet. Artikelsökning utfördes i databaserna PubMed och Cinahl enligt bestämda urvalskriterier. Samtliga artiklar har kvalitetsbedömts och analyserats. Resultat: Det sammanställda resultatet har sorterats i två kategorier där var och en indelats i två subkategorier. Kategorierna utgörs av förebyggande åtgärder som information och simulering och avledande åtgärder där musik och MR-skanners utformning ingår. Konklusion: Åtgärder såsom information, simuleringar och musik samt MR-skannerns utformning har påvisat en god effekt hos patienter för att lindra oro, ångest och klaustrofobi i samband med MR-undersökning.

Introduktion: Kateterassocierade urinvägsinfektioner är den främst förekommande vårdrelaterade infektionen världen över. Sjuksköterskans roll är att arbeta med förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika komplikationer vid användning av urinkateter. Syftet: Litteraturstudiens syfte var att belysa effekterna av sjuksköterskans förebyggande åtgärder för att förhindra kateterassocierade urinvägsinfektioner på sjukhus. Metod: Utifrån Polit och Becks (2021) niostegsmodell utfördes en litteraturstudie. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka artiklar. Efter kvalitetsgranskning återstod tio kvantitativa artiklar relevanta för syftet, vilka utgör resultatet.  Resultat: Betydelsen av att arbeta preventivt genom dagliga utvärderingar och diskussioner runt indikationer för urinkateter är central. Resultatet visar också att genom utbildning och checklistor kan kateterassocierade urinvägsinfektioner minskas. Åtgärderna behöver vara fler än en för att ge effekt i det förebyggande arbetet. Slutsats: Genom att sjuksköterskan arbetar med en samling av preventiva åtgärder som visat sig ge effekt kan kateterassocierade urinvägsinfektioner minskas.

Bakgrund: De senaste decennierna har det skett tekniska framsteg inom radiologiområdet. Dessa tekniker ger en god förutsättning för att ställa korrekta diagnoser och ge de bästa förutsättningarna för en god vård. En patientgrupp som ofta kan uppleva oro och ångest vid radiologiska undersökningar är barn. Ångesten kan bli så stark att kvalitén på vården riskeras med inställda undersökningar som följd eller lugnande medel behöver sättas in, något som kunde undvikits. Barn har rätt att känna sig trygga och delaktiga i sin vård. Av dessa skäl är det av vikt att skapa åtgärder för att hjälpa barn att hantera dessa situationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kartlägga åtgärder för att underlätta för barn att genomgå radiologiska undersökningar. Metod: En litteraturstudie med resultat från åtta kvantitativa studier som kvalitetsgranskades och analyserades. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl och Pub Med. Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att åtgärder som ”leka röntgen”, ”distraherande” och ”förberedande avslappningsövningar” signifikant minskade nivåerna av stress och ångest bland barn. Åtgärden ”visuell information” med böcker som beskrev röntgenundersökningen minskade inte barns oro eller ångest.  Konklusion: Informerande åtgärder (främst på ett lekfullt sätt) och allmänt stödjande åtgärder kan hjälpa barn att hantera obehagliga och främmande situationer i samband med radiologiska undersökningar.

Depression ökar bland Sveriges befolkning, men också över hela världen och förväntas vara den näst vanligaste sjukdomen år 2030. Arbetsterapeutiska interventioner är effektiva vid depression, och om interventionen består av en livsstilsförändring kan det minska sjukdomens symptom. Syftet med studien var att undersöka hur arbetsterapeutiska interventioner vid depression upplevs av vuxna deltagare. För att besvara syftet gjordes en systematisk litteraturstudie och vid litteratursökningen användes databaserna APA Psycinfo, Cinahl och Web of Science. Slutligen granskades sju artiklar och analysen identifierade sju underkategorier och två huvudkategorier. Studien visade en variation av upplevelser då deltagarna upplevde att de arbetsterapeutiska interventionerna ökade deras kunskap om en balanserad vardag, deras självförtroende stärktes samt att gruppinterventioner upplevdes bidra till samhörighet och social integration. Resultatet kan ge arbetsterapeuten en ökad kunskap kring olika interventioners betydelse för deltagarens upplevelse, men fler studier bör genomföras för att stärka evidensen för upplevelser av arbetsterapeutiska interventioner vid depression.