Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera. L) har en obligatorisk fas i sin komplexa livcykel där den lever som parasit på antingen öringens (Salmo trutta, L) eller laxens (Salmo salar, L) gälar. För värdfisken skulle detta kunna innebära en ökad energikostnad när den födosöker i rinnande vatten. Öringens furagering består i att den finner en utgångspunkt (eng. focal point) i strömmen utifrån vilken den fångar sina byten. I denna studie undersöks det om en infektion av flodpärlmusslans glochidielarver på öring påverkar öringens födointag och hantering av födan. Sextio årsungar av öring infekterades med glochidielarver av känd koncentration, och deras födosökning mättes över en 10-veckors period för att bedöma effekten av den växande mussellarven i jämförelse med en icke-infekterad (kontrollgrupp) grupp fiskar. Individuella födoförsök, tio försök per mätningstillfällena, utfördes i ett strömakvarium där en enskild öring matades med drivande föda i fem minuter. Bytet släpptes ned i strömmen med två sekunders intervall, antalet byten räknades och furageringsbeteendet observerades. Födoförsöken genomfördes med två veckors intervall. Vid försöken hittades inga signifikanta skillnader med avseende på: 1) antalet fångade byten, 2) proportionen av fångade byten av försökets första tre minuter, eller 3) de rumsliga aspekterna av öringens utgångspunkt. Vidare uppmättes ingen signifikant effekt av tid på furageringsframgången på den infekterade gruppen jämfört med kontrollgruppen. Däremot var det ett högre antal infekterade individer som spottade ut byten jämfört med kontrollgruppen. Skillnaden i utspottade byten pekar på att infektionen har en negativ påverkan på fiskarnas furageringsförmåga. Dock visade försöken inga resultat som stödjer tidigare studier där signifikant skillnad erhållits med avseende på födointag. Förklaring till detta kan finnas i metodskillnader mellan denna och tidigare studier, inklusive skillnad i typ av byte, strömakvarier, ursprungsström för musslorna och öringen och infektionsgrad hos de infekterade fiskarna samt kontrollgruppen. / The freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera, L) has a mandatory phase of its complex life cycle where it lives as a parasite on the gills of either trout (Salmo trutta, L) or salmon (Salmo salar, L). For the host fish this could mean an increased cost when it forages in running water. The trout´s foraging consists of finding a focal point in the stream from where it catches its prey. This study examines whether an infection of the freshwater pearl mussel´s glochidium larva on the gills of brown trout affect trout foraging. Sixty juvenile (0+) brown trout were infected with glochidium larva of a known concentration, and trout foraging behaviour was measured over a 10-week period to assess the effects of the growing mussel larvae of the fish compared to non-infected (control) fish.  Individual feeding trials, ten replicates for each session, were conducted in a stream aquarium where a single trout was fed drifting prey for five minutes. The prey were released into the stream every two seconds, the number of prey captured was counted, and the foraging behavior was characterized. Feeding trials were conducted at two-week intervals. No significant differences between the infected and control groups were found for: 1) the number of prey eaten, 2) the proportion of prey eaten during the first three minutes of the trial, or 3) location of the focal points. Furthermore, there was no significant effect of time on foraging success of the infected group compared to the control group. However, there was a higher number of infected individuals who spat out the prey compared with the control group. The difference in rejected prey suggests that the infection has a negative impact on the fish’s foraging ability. However, the results of this experiment do not support previous studies, where a significant difference was obtained with respect to food intake. This might be explained by differences in experimental protocol between this and previous studies, including differences in prey type, stream aquaria, stream origins of mussels and trout, and the infection status of infected and control fish.

Little is known about the behavior of juvenile brown trout (Salmo trutta) during winter in boreal streams. Harsh winter conditions presumably affect overwinter survival negatively in small streams, where ice may have a large effect on survival of young salmonids. The aim of this study was to examine the effect of over-head ice cover on the spatial positioning of small brown trout in a boreal stream. I hypothesized that during the day brown trout will use the middle of the stream to a greater extent in the presence of over-head ice cover than in its absence. In the absence of ice cover, trout were predicted to hold station near the shore. At night, I hypothesized that there will be little effect of ice cover on the spatial positioning of the trout, with trout expected to occupy the entire stream width. Analysis of the results for the entire study period revealed a strong positive correlation between the tendency to be positioned towards the middle of the stream during daytime and the presence of ice cover. An analysis based on the period when water temperature was around 0o C (< 0,3o C) showed that trout used the entire width of the stream in the presence of surface ice but were restricted to the margins in the absence of ice. My hypothesis regarding the spatial distribution of trout at night was not supported by the data, as there was no difference in their spatial distribution during the day and at night. / Det råder stor okunskap om hur vinterförhållanden påverkar överlevnaden av juvenila öringar (Salmo trutta) i boreala områden. Isformationer och dess bildningsprocesser kan ha avgörande effekt på mortaliteten hos unga öringar som övervintrar i mindre vattendrag. Denna studie handlar om istäckets påverkan på öringens positionering längs vattendragets bredd. Hypoteserna är 1) att närvaron av istäcket ger öringen större möjlighet att kunna utnyttja mer metaboliskt gynnsamma ståndplatser i vattendraget än utan is och 2) att istäcket har effekt på daglig respektive nattlig positionering ifrån strandkanten. Resultaten i studien visar ett starkt positivt förhållande mellan ökad andel istäckningsgrad och positionering längre ut från strandkanten mot mitten av vattendraget. Vidare visar mina resultat, som baseras på perioden när vattentemperaturen var runt 0o C (< 0,3o C), att öringen använde sig av hela vattendragets bredd i närvaro av istäcke, men var nära strandkanten vid frånvaro av istäcket. Min hypotes angående öringens rumsliga fördelning under natten stöds inte av resultatet, då det inte fanns någon skillnad i deras rumsliga fördelning under dagen respektive på natten.

The brown trout (Salmo trutta) in Lake Siljan in the central of Sweden is one of the country´s few remaining populations of trout that migrates between large lakes and rivers. Because of antropogenic impact the number of mature individuals is small and the population is therefore supported by stocking of hatchery fish since several decades. Data have been collected using acoustic telemetry during 2018-2019 with the aim to study the population with the final goal to increase numbers of wild individuals. The results showed that most parts of Lake Siljan is utilized by both wild and hatchery trout. There is therefor no good measure to avoid wild bycatch by directing fishery of hatchery fish to specific geographic areas.  Measures like catch and release and low bag limits of wild fish will probably be more sufficient. The result also shows that the wild fish was most likely to home to the main source, River Österdalälven, and the tributary Hemulån for spawning. Protection of these areas is therefor highly motivated. The lake survival of the newly released 2-year-old hatchery smolt and the 4-years-old hatchery adults was low, 3 and 25 percent, respectively. The survival of wild and semidomestic adults was higher, 86 and 77 percent, respectively. This is another reason for increasing the number of reproducing wild individuals. Repeating of this study is important to get information of any possible variance between years in the utilization of the different areas in the Lake Siljan, the knowledge of spawning habitats and survival. This study has added some new and additional knowledge of a less studied field of the diverse life histories of the brown trout. / Öringen (Salmo trutta) i sjön Siljan i mellersta Sverige är en av landets få kvarvarande bestånd av öring som vandrar mellan ytstora sjöar och rinnande vatten.  Den självreproducerande delen av populationen är liten på grund av antropogen påverkan och har under flera decennier understötts med utsättning av odlade individer. Med akustisk telemetri har data samlats in under 2018-2019 i syftet att bygga kunskap som ska öka möjligheterna för att öka antalet av naturligt reproducerande individer. Resultaten visade att merparten av Siljans olika delområden nyttjades av både vilda och odlade individer utan någon uppdelning av dessa två delpopulationer. Förutsättningar för ett riktat fiske efter odlade individer i vissa geografiska delområden av Siljan föreligger därför inte. Fisket måste därav regleras gemensamt och likartat på över hela sjön. Resultaten visade också att vilda individer i huvudsak använder Österdalälven och biflödet Hemulån för reproduktion vilket motiverar ett ökat skydd för dessa områden. Överlevnaden av nyligen utsatta odlade 2-åriga smolt och 4-åriga adulter var låg, 3 respektive 25 %, vilket ger ytterligare skäl för arbetet med öka den självreproducerande andelen av populationen. Hos de frilevande adulta vilda och odlade individerna sågs en högre överlevnad, 86 respektive 77 %.  Upprepning av denna studie krävs för att detektera eventuell mellanårsvariation i nyttjandet av delområden, reproduktionslokaler samt överlevnad. Detta arbete har tillfört ny och kompletterande kunskap till en ringa studerad del av öringens många och diversa livshistorier.

Opening migratory pathways is crucial for the brown trout´s ability to recolonize spawning- and rearing areas, in order to complete its lifecycle. Damming rivers for hydropower production has created obstacles for migration, and nature-like fishways are one measure used to recreate connectivity. The purpose of this bachelor´s thesis was to find out how the nature-like fishway, constructed in 2016, at Billsta power plant, central Sweden, was used by migratory brown trout for upstream and downstream passage, and to observe if the migration pattern changed over time, between 2018-2020. The collected data comes from an automatic fish-counter that has been located upstream of the nature-like fishway. To analyze the data, recorded trout were categorized into two length classes, spawning-size and smolt-size, according to criteria from the Swedish Agency for Marine and Water Management (HaV). Since individual fish could not be identified, a method for daily “net migration” was been developed to estimate the direction of migration. The results showed that net migration of spawning-size trout was greater upstream than downstream. Net upstream migration of spawning size trout tended to increase over time, but not the net downstream migration. There was no difference between net upstream and net downstream migration smolt-size trout, but the net downstream migration smolt-size trout increased over time. The study showed that there was substantial use of Billsta nature-like fishway for brown trout of both spawning- and smolt-sizes, for both upstream and downstream migration. The migration pattern was partly as expected but, upstream migration of smolt-size trout suggests that there is a considerable population of stationary trout passing the fish-counter. The study highlights the importance of monitoring the results of the restoration and implementing improvement measures where necessary. Billstaån has regained open migration pathways, but more time is needed to evaluate its effect and find out if the ecosystem works so that Storsjöns unique, large sized, migratory brown trout stocks once again have the conditions to complete their lifecycle in Billstaån. / Fria vandringsvägar är avgörande för öringens förmåga att återkolonisera lek- och uppväxthabitat, vid fungerande lek- och smoltvandring kan öringen fullborda sin livscykel. Vattenkraftsproduktion har skapat vandringshinder och naturlika fiskvägar är en åtgärd för att återskapa konnektivitet. Syftet med den här kandidatuppsatsen var att ta reda på hur den nedersta naturlika fiskvägen, skapad 2016 vid Billsta kraftverk i mellersta Sverige, nyttjades av vandrande öringar för uppströms och nedströms passage och observera om vandringsmönstret förändrades över tid, mellan 2018–2020. Rådatan kommer från en automatisk fiskräknare som funnits placerad uppströms den naturlika fiskvägen. För att analysera datan delades öringen in efter två längdstorlekar, lek- och smoltstorlek, enligt kriterier från Havs- och vattenmyndigheten. Eftersom individuell fisk inte gick att identifiera har en metod för daglig ”nettovandring” utarbetats för att uppskatta vandringens riktning. Resultatet visade att fler öringar i lekfiskstorlek nettouppvandrade än nettonedvandrade. Nettouppvandring av lekfiskstorlek tenderade att öka över tid men inte nettonedvandringen. Det var ingen skillnad mellan nettoupp- och nettonedvandrande öring i smoltstorlek, men nettonedvandringen av öring i smoltstorlek ökade över tid. Studien visade att Billsta naturlika fiskväg nyttjades väl av öring i både lekfisk- och smoltstorlek för både uppströms- och nedströmsvandring. Vandringsmönstret var delvis som förväntat, men när det gäller smoltstorlekens vandring var det snarare bäcköringens vandring än smoltens vandringsmönster som analyserades. Studien belyser vikten av att övervaka resultatet av restaureringen och implementera förbättringsåtgärder där så behövs. Billstaåån har återfått fria vandringsvägar men mer tid behövs för att utvädera dess effekt och ta reda på om ekosystemet fungerar så att Storsjöns unika, storvuxna, lekvandrande öringstam återigen fått förutsättningar att fullborda sin livscykel i Billstaån.

The ongoing climate change will affect egg incubation temperatures and thus changethe early development of fish, which can have a variety of influences in later lifestages. I tested whether the incubation temperature during the earliest stages ofdevelopment changed body shape and eye size in juvenile trout (Salmo trutta) whenthe average temperature was 4.4 and 7.1 °C. This temperature difference simulatesincreases predicted in climate change scenarios. Based on previous studies, Ihypothesized that S. trutta from eggs exposed to cold incubation temperatures willhave deeper bodies than warm-incubated S. trutta. I also predicted that the eye sizeof cold-incubated trout would be larger than that of warm-incubated trout. The fishincubated at cold temperature differed from the fish incubated at a warmertemperature by having a larger head region but there was no difference in eye size.These results suggest that changes in the incubation temperature induced by awarmer climate can lead to changes in body shape, which raises questions about theecological consequences of the changes. / Den pågående klimatförändringen kommer att påverka ägginkubationstemperatureroch därmed förändra den tidiga utvecklingen hos fiskar, vilket kan ha en mängd olikaeffekter i senare livsstadier. Jag testade om inkuberingstemperaturen under detidigaste utvecklingsstadierna ändrade kroppsform och ögonstorlek hos juvenilaöringar (Salmo trutta) när temperaturen i genomsnitt var 4,4 respektive 7,1 °C.Denna temperaturskillnad simulerar ökningar som förutspås iklimatförändringsscenarier. Baserat på tidigare studier ställde jag som hypotes attöring från ägg som utsätts för kalla inkubationstemperaturer kommer att ha djuparekroppar än varminkuberad öring. Jag förutspådde också att ögonstorleken hoskallinkuberad öring skulle vara större än för varminkuberad öring. Fisken sominkuberades vid kall temperatur skilde sig från fisken som inkuberades vid varmaretemperatur genom att ha en större huvudregion men det fanns ingen skillnad iögonstorlek. Dessa resultat tyder på att förändringar i inkubationstemperaturen sominduceras av ett varmare klimat kan leda till förändrad kroppsform som därmedväcker frågor om de ekologiska konsekvenserna av förändringarna.

As all of Sweden's hydropower is to be re-examined within a 20-year period, methods are needed to carry out ecological investigations of dammed waterways. The first aim of this thesis is to evaluate whether methods for salmon and trout habitat mapping take all relevant indicators into account. In addition, the report aims to investigate which factors affect the results of habitat mapping based on hydraulic simulation and to investigate whether this method can be made more efficient through the use of simpler models, drone images and calculations. The work began with a literature study. A model was then built over a dammed stretch where mapping through hydraulic simulation was carried out. A mapping was then carried out on another stretch of stream based on a simpler model, drone images and shadow calculations, in parallel with a field mapping. The results of the literature study showed that the mapping methods capture the physical indicators well and indirectly link to certain chemical and ecological indicators. The method could be improved by including the water's nitrogen content and pH in the assessment.Important factors in habitat estimation with hydraulic simulation are the flow and the accuracy of the terrain model, as well as how the result is produced. The result from mapping with a simpler hydraulic model showed large deviations from the results obtained in the field, with respect above all to depth and width. Drone imagery for substrate assessment works well in shallow and clear water bodies. Shadow calculations based on how they were applied in this work to habitat mapping have not given satisfactory results, why the method needs to be developed. / Då all Sveriges vattenkraft ska omprövas inom en 20-årsperiod behövs metoder för att genomföra ekologiska utredningar av uppdämda vattendrag. Det första syftet med detta examensarbete är att utvärdera om metoder för lax- och öringhabitatkartering tar hänsyn till alla relevanta indikatorer. Därutöver syftar rapporten till att undersöka vilka faktorer som påverkar resultatet vid habitatkartering utifrån hydraulisk simulering och att undersöka om denna metod kan effektiviseras genom användning av enklare modeller, drönarbilder och beräkningar. Arbetet inleddes med en litteraturstudie. Därpå byggdes en modell upp över en indämd sträcka där kartering genom hydraulisk simulering genomfördes. En kartering genomfördes sedan på en annan strömsträcka utifrån en enklare modell, drönarbilder och skuggberäkningar, parallellt med en fältkartering. Litteraturstudiens resultat visade på att karteringsmetoderna väl fångar upp de fysikaliska indikatorerna och indirekt kopplar till vissa kemiska och ekologiska indikatorer. Metoden skulle kunna förbättras genom att ta in vattnets kvävehalt och pH i bedömningen. Viktiga faktorer vid habitatskattning med hydraulisk simulering är flödet och terrängmodellens noggrannhet, samt klassningen för vad som anses som goda habitat. Resultatet från kartering med en enklare hydraulisk modell visar på stora avvikelser mot resultaten inhämtade i fält, med avseende på framför allt djup och bredd. Drönarbilder för substratbedömning fungerar väl vid grunda och klara vattendrag. Skuggberäkningar utifrån hur de i detta arbete applicerats på habitatkartering har inte gett tillfredställande resultat, varför metoden behöver utvecklas.

Over the past decade, research on microplastic pollution has gained significant attention. Research regarding microplastic occurrence in freshwater fish, however is still scarce. While possible pathways have been investigated, passive transfer via ingestion of prey, and possible bioaccumulation in different organs remains relatively unstudied. The scope of the work presented here was to examine microplastic occurrence in brown trout (Salmo trutta) and its main prey European smelt (Osmerus eperlanus) from Lake Vänern, Sweden. Further, my aim was to investigate for microplastics different organs such as stomach, liver, heart and intestine. Brown trout were collected by sport fishermen at sport fishing contests in Lake Vänern. All dissected organs were treated with hydrogen peroxide (H2O2) and particles were analysed and identified using Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR). Microplastics were found in 94% of brown trout with 43% coming from the intestine, 41% from the stomach and 16% from the gastrointestinal tract of smelt. There was a significant difference in microplastic abundance between organs. No microplastics were fund in the liver or heart of brown trout. Fibres were the most abundant shape (95%) and black the most occurring colour (44%). The most abundant polymer types were neoprene, chlorosulfonated polyethylene and hydrogenated nitrile rubber and the smallest analysed particle was 100 m while the largest was 4.9 mm. In conclusion, my study confirmed the presence of microplastics in brown trout and its main prey from Lake Vänern, Sweden. Future research should focus on prey fish and different organs to give a better understanding of trophic transfer within the aquatic food web, and its possible bioaccumulation. / Under det senaste decenniet har forskningen om mikroplastföroreningar fått stor uppmärksamhet, men det finns fortfarande få undersökningar om mikroplastens förekomst i sötvattensfisk. Även om möjliga vägar har undersökts, är forskning på passiv överföring via intag av bytesdjur och eventuell bioackumulering i olika organ fortfarande relativt outforskat. Syftet med det arbete som presenteras här var att undersöka förekomsten av mikroplaster i öring (Salmo trutta) och dess huvudsakliga bytesdjur europeisk nors (Osmerus eperlanus) från Vänern, Sverige. Vidare var mitt mål att undersöka om det fanns mikroplaster i olika organ som mage, lever, hjärta och tarm. Öring samlades in av sportfiskare vid olika sportfisketävlingar i Vänern. Alla dissekerade organ behandlades med väteperoxid (H2O2) och partiklar analyserades och identifierades med hjälp av Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR). Mikroplaster hittades i 94 % av öringarna, där 43% kom från tarmen, 41% från magsäcken och 16% från mag- och tarmkanalen hos nors. Det fanns en signifikant skillnad i mikroplastmängden mellan organen. Inga mikroplaster hittades i lever eller hjärta hos öring. Fibrer var den vanligaste formen (95%) och svart den vanligaste färgen (44%). De vanligaste polymertyperna var neopren, klorsulfonerad polyeten och hydrerat nitrilgummi. Den minsta analyserade partikeln var 100 m medan den största var 4,9 mm. Sammanfattningsvis bekräftar min studie förekomsten av mikroplaster i öring och dess huvudsakliga föda från Vänern, Sverige. Framtida forskning bör fokusera på bytesfiskar och olika organ för att ge en bättre förståelse för trofisk överföring inom den akvatiska näringsväven, såsom möjlig bioackumulering.

I Vänern, Sverige, fångades årligen ca 75 ton lax och öring av yrkesfisket, sportfisket och fritidsfisket under 1990-talet och början av 2000-talet. Fångsterna av lax och öring verkar ha sjunkit under de senaste åren men det råder stor osäkerhet över fångstuppskattningar. För en ökad förståelse över smolts mortalitet släpps varje år ett visst antal Carlin-märkta laxar och öringar ut i Vänern och Klarälven. Syftet med studien var att sammanställa och analysera databasen för Carlin-märkt lax och öring i Vänern under åren 1965 till 2005. Målet var att åskådliggöra långsiktiga tendenser över återfångster av Carlin-märkt lax och öring i både Vänern och Klarälven samt bedöma om återfångster varierar beroende på utsättningsplats (Vänern eller Klarälven). Microsoft Excel användes för att sammanställa och analysera återfångad och inrapporterad lax och öring från 1965 till 2005. För att bedöma trender för återfångster av de fyra stammarna, Gullspångs- och Klarälvs-, lax och öring, användes linjär regression. Totalt 299 165 Carlin-märkta fiskar fördelade över 388 utsättningsgrupper har släppts ut i Vänern med tillflöden under 40 års tid. Sammanlagt återfångades 14 504 fiskar, vilket motsvarar knappt 5 % av antalet Carlin-märkta och utsläppta fiskar. Återfångsterna har varierat genom åren (<1 % - >20 %), högst var återfångsterna under 1970-och 1980-talet, sedan 1990-talet har de minskat betydligt. Dessa tendenser är liknande för alla fyra stammar. De flesta återfångsterna sker i Vänern. Fisk utsläppt i Vänern återfångas som regel i något högre grad i Vänern än fisk utsläppt i Klarälven. Slutligen framkom att ingen lax eller öring utsläppt i Vänern återfångades i Klarälven. / In Lake Vänern, Sweden, commercial, sport, and subsistence fisheries in the 1990s and the beginning of 2000 caught about 75 tons of salmon and trout. Catches of salmon and trout appeared to have declined in recent years, although there is much uncertainty in catch estimates. In order to better understand smolt-adult mortality, a number of Carlin-tagged salmon and trout are released in Vänern and Klarälven each year. The aim of the study was to assemble and analyze the Carlin-tag database for salmon and trout in Vänern during the years 1965 to 2005. My objectives were to identify long-term trends in tag returns rates in both Vänern and Klarälven, and to assess whether return rates varied by release location (Vänern or Klarälven). Microsoft Excel was used to compile and analyze reported recoveries of Carlin-tagged salmon and trout from 1965 to 2005. Linear regression was used to assess trends in return rates of four stocks, Gullspångsälven and Klarälven salmon and trout. Total 299 165 tagged fish in 388 release groups have been released in Vänern over the 40-year period. Total recaptures were 14 504, which equates to just under 5 % of the number of Carlin-tagged and released fish. Recapture rates have varied throughout the years (<1 % - >20 %), the highest return rates were in the 1970s – 1980s, but they have decreased significantly since the 1990s. These trends are similar for all four stocks. Most of the recaptures occur in the lake, return rates of fish released in the lake are most often caught in the lake than are fish released in Klarälven. Finally, revealed that no salmon or trout that were released in the lake were recaptured in the Klarälven.

Winter has been generally considered as a bottleneck period for salmonid populations, but recent studies show it might be more context related. The purpose of this study was to examine how surface ice changes spatial distribution of juvenile one-year-old brown trout in a small boreal stream. I hypothesized that the presence of surface ice will allow a more even distribution of trout over the entire width of the stream while in the absence of ice, trout will be more heavily associated with near-edge habitats. I also hypothesized trout will be more evenly dispersed at night over the width of the stream even in the absence of surface ice. My results show a strong positive correlation between icecover and spatial distribution. In the presence of surface ice trout use the whole width of the stream, while in the absence of ice the middle regions of the stream were almost completely devoid of fish. My results also show there was no difference in the spatial distribution between night and day in the presence of ice cover, but in the absence of ice cover trout were more tightly associated with the stream edge during day whereas at night they were more evenly dispersed over the entire width of thestream. / Vinter har i allmänhet ansetts vara en flaskhals-period för laxfiskar, men nya studier visar att det kan vara mer sammanhangsrelaterat. Syftet med denna studie var att undersöka hur istäcket påverkar distribution av unga ett-åriga öring längs vattendragets bredd i en liten boreal ström. Jag hypotiserade att närvaron av istäcket kommer att möjliggöra en jämnare fördelning av öring över strömmens bredd. Min andra hypotes var att öring kommer att sprida sig mer jämnt på natten över strömmens bredd även vid frånvaro av istäcke. Mina resultat visar en stark positiv korrelation mellan istäckningsgrad och rumslig distribution. Vid närvaro av istäcke använde öring mer effektivt habitater över hela bredden av vattendraget, medans i frånvaro var de habitater närmare mitten av vattendraget nästan helt tomma av fisk. Mina resultat visar också att det inte fanns någon skillnad i rumslig fördelning mellan natt och dag i närvaro av istäcke men i frånvaro av istäcke var öring mer tätt associerad med strömkant habitater under dagen och på natten var de mer jämnt spridda över bredden av strömmen.

Loss of connectivity in riverine systems due to construction of hydropower dams has resulted in a worldwide decline of anadromous salmonid species such as Atlantic salmon (Salmo salar L.) and sea trout (Salmo trutta L.). The future of these species depend on the presence of available spawning habitat in freshwater river systems. Modern research and mitigation efforts mainly focus on ensuring a successful upstream passage past dams e.g. fish ladders. Atlantic salmon and sea trout are iteroparous, and are thus able to spawn repeatedly during their lifetime. Individuals surviving upstream migration and spawning generally face a hazardous journey back to their marine feeding grounds. In this large scale natural field study I evaluate the possibility of using a bubble barrier as a non-physical structure to guide downstream migrating kelt past the turbines at a large hydropower station in northern Sweden. Results from this study clearly show that kelt effectively can be diverted using a bubble barrier in daylight conditions with a mean water velocity of 1.1 m s-1 (p=0,01). From a fishway managers perspective, increasing survival of salmonid kelt is a substantial step towards achieving a viable population with increased numbers of repeat spawners and large individuals. This study presents new results in a sparsely explored subject; the diversion of post-spawn salmonid migrants using non-physical barriers.