<p>Sötvatten är en naturlig källa för atmosfärisk metangas. Gasen som bland annat bildasi sjöar och vattendrags sediment stiger upp genom vattenfasen via bubblor och diffusion och når därigenom atmosfären. Metangasen fungerar i atmosfären som en växthusgas då den inverkar på vårt klimat och är den gas som näst efter koldioxid bidragit mest till de sentida förändringara av den naturliga växthuseffekten. Förändringarna orsakas av att de klimatpåverkande gaserna ökar i atmosfären och som följd bidrar till en så kallad förstärkt växhuseffekt med globala temperaturökningar som följd. </p><p>I denna studie har metanemissioner till atmosfären undersökts från vattendrag, nämligen Stångån, som rinner genom Östergötland och mynnar ut i sjön Roxen. Anledning till att ett vattendrag valdes beror på att de är relativt outforskade när det gäller metanförekomst. Fem provplatser valdes ut på en sträcka av ca 15 km och undersökningen utfördes genom att tre flytkammare förankrades på vattenytan vid varje provplats. Den generella principen innebär att flytkamrarna fångar upp den transporterande gasen från vattenfasen och som sedan tas upp ur flytkammaren med hjälp av en spruta. Den uppsamlade gasen analyserades sedan genom gaskromatografi där metoden syftar till att separera komponenter för kvantifiering. Övriga ekologiska faktorer som undersöktes var mängd organiskt material i sedimenten, absorbans och ytvattenhastighet. Temperatur, pH och lufttryck kontrollerades kontinuerligt under provtagningarna. </p><p>Resultatet påvisade att metanemissioner förekom längs hela provsträckan både genom diffusion och via bubblor. Vattendraget var också övermättat med metan i jämförelse med atmosfären. Stora lokala variationer kunde konstateras samt att en av provplatserna skiljde sig markant från de övriga både när det gällde metanflöde och övriga ekologiska faktorer. Den statistiska analysen visade att absorbans och ytflödeshastighet var de enda ekologiska faktorer som hade ett samband med metanflödet. </p><p>Jag anser mot bakgrund av teori och redovisade resulat i denna studie att det kan vara värdefullt med utökade mätningar av metanemissioner i vattendrag. Studien har påvisat att naturlig metanproduktion och flöde förekommer i hela den undersökta sträckan i Stångån och kan därför vara en källa till den idag förhöjda metanhalten i atmosfären. Ett varmare klimat kan i sin tur leda till en acceleration av metanproduktion och som följd ytterligare emissioner till atmosfären som kan leda till ännu större klimatförändringar. På så sätt kan denna undersökning bidra med kunskap om ett komplxt problem som kan öka lokalt, regionalt och globalt.</p>

Sötvatten är en naturlig källa för atmosfärisk metangas. Gasen som bland annat bildasi sjöar och vattendrags sediment stiger upp genom vattenfasen via bubblor och diffusion och når därigenom atmosfären. Metangasen fungerar i atmosfären som en växthusgas då den inverkar på vårt klimat och är den gas som näst efter koldioxid bidragit mest till de sentida förändringara av den naturliga växthuseffekten. Förändringarna orsakas av att de klimatpåverkande gaserna ökar i atmosfären och som följd bidrar till en så kallad förstärkt växhuseffekt med globala temperaturökningar som följd. I denna studie har metanemissioner till atmosfären undersökts från vattendrag, nämligen Stångån, som rinner genom Östergötland och mynnar ut i sjön Roxen. Anledning till att ett vattendrag valdes beror på att de är relativt outforskade när det gäller metanförekomst. Fem provplatser valdes ut på en sträcka av ca 15 km och undersökningen utfördes genom att tre flytkammare förankrades på vattenytan vid varje provplats. Den generella principen innebär att flytkamrarna fångar upp den transporterande gasen från vattenfasen och som sedan tas upp ur flytkammaren med hjälp av en spruta. Den uppsamlade gasen analyserades sedan genom gaskromatografi där metoden syftar till att separera komponenter för kvantifiering. Övriga ekologiska faktorer som undersöktes var mängd organiskt material i sedimenten, absorbans och ytvattenhastighet. Temperatur, pH och lufttryck kontrollerades kontinuerligt under provtagningarna. Resultatet påvisade att metanemissioner förekom längs hela provsträckan både genom diffusion och via bubblor. Vattendraget var också övermättat med metan i jämförelse med atmosfären. Stora lokala variationer kunde konstateras samt att en av provplatserna skiljde sig markant från de övriga både när det gällde metanflöde och övriga ekologiska faktorer. Den statistiska analysen visade att absorbans och ytflödeshastighet var de enda ekologiska faktorer som hade ett samband med metanflödet. Jag anser mot bakgrund av teori och redovisade resulat i denna studie att det kan vara värdefullt med utökade mätningar av metanemissioner i vattendrag. Studien har påvisat att naturlig metanproduktion och flöde förekommer i hela den undersökta sträckan i Stångån och kan därför vara en källa till den idag förhöjda metanhalten i atmosfären. Ett varmare klimat kan i sin tur leda till en acceleration av metanproduktion och som följd ytterligare emissioner till atmosfären som kan leda till ännu större klimatförändringar. På så sätt kan denna undersökning bidra med kunskap om ett komplxt problem som kan öka lokalt, regionalt och globalt.

Over the past decade, research on microplastic pollution has gained significant attention. Research regarding microplastic occurrence in freshwater fish, however is still scarce. While possible pathways have been investigated, passive transfer via ingestion of prey, and possible bioaccumulation in different organs remains relatively unstudied. The scope of the work presented here was to examine microplastic occurrence in brown trout (Salmo trutta) and its main prey European smelt (Osmerus eperlanus) from Lake Vänern, Sweden. Further, my aim was to investigate for microplastics different organs such as stomach, liver, heart and intestine. Brown trout were collected by sport fishermen at sport fishing contests in Lake Vänern. All dissected organs were treated with hydrogen peroxide (H2O2) and particles were analysed and identified using Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR). Microplastics were found in 94% of brown trout with 43% coming from the intestine, 41% from the stomach and 16% from the gastrointestinal tract of smelt. There was a significant difference in microplastic abundance between organs. No microplastics were fund in the liver or heart of brown trout. Fibres were the most abundant shape (95%) and black the most occurring colour (44%). The most abundant polymer types were neoprene, chlorosulfonated polyethylene and hydrogenated nitrile rubber and the smallest analysed particle was 100 m while the largest was 4.9 mm. In conclusion, my study confirmed the presence of microplastics in brown trout and its main prey from Lake Vänern, Sweden. Future research should focus on prey fish and different organs to give a better understanding of trophic transfer within the aquatic food web, and its possible bioaccumulation. / Under det senaste decenniet har forskningen om mikroplastföroreningar fått stor uppmärksamhet, men det finns fortfarande få undersökningar om mikroplastens förekomst i sötvattensfisk. Även om möjliga vägar har undersökts, är forskning på passiv överföring via intag av bytesdjur och eventuell bioackumulering i olika organ fortfarande relativt outforskat. Syftet med det arbete som presenteras här var att undersöka förekomsten av mikroplaster i öring (Salmo trutta) och dess huvudsakliga bytesdjur europeisk nors (Osmerus eperlanus) från Vänern, Sverige. Vidare var mitt mål att undersöka om det fanns mikroplaster i olika organ som mage, lever, hjärta och tarm. Öring samlades in av sportfiskare vid olika sportfisketävlingar i Vänern. Alla dissekerade organ behandlades med väteperoxid (H2O2) och partiklar analyserades och identifierades med hjälp av Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR). Mikroplaster hittades i 94 % av öringarna, där 43% kom från tarmen, 41% från magsäcken och 16% från mag- och tarmkanalen hos nors. Det fanns en signifikant skillnad i mikroplastmängden mellan organen. Inga mikroplaster hittades i lever eller hjärta hos öring. Fibrer var den vanligaste formen (95%) och svart den vanligaste färgen (44%). De vanligaste polymertyperna var neopren, klorsulfonerad polyeten och hydrerat nitrilgummi. Den minsta analyserade partikeln var 100 m medan den största var 4,9 mm. Sammanfattningsvis bekräftar min studie förekomsten av mikroplaster i öring och dess huvudsakliga föda från Vänern, Sverige. Framtida forskning bör fokusera på bytesfiskar och olika organ för att ge en bättre förståelse för trofisk överföring inom den akvatiska näringsväven, såsom möjlig bioackumulering.

All life on Earth is based on and is constantly dependent on flows of water through every plant, every animal and every human body. This makes water Earth's most important natural resource. Lack of water can cause enormous suffering to faculty of agriculture, industry and local ecosystem. Although models, research and pure common sense shows the rational and positive in cooperating on shared water resources, it takes time to build up a stable cooperation between the different political states. Although a generalization is not possible, it is possible to find patterns that despite prevailing political situation, there is a willingness and desire to override political differences and seek a sustainable development in the region. Today there is a consensus among scientists that shared water combined with water shortages, often causes political conflicts. These disputes rather get the parties to realize that they are dependent on each other to get the water they need, and that they find ways to cooperate.

This thesis is focused on studies on the environmental fate and methodological improvements for determination of the global contaminants, PCBs and DDTs, and locally discharged phenolics, e.g. 4,5,6-trichloroguaiacol (4,5,6-TCG), and their transformation products. 4,5,6-TCG is released from bleached pulp mills, and was chosen as a model substance, to study its fate and effects in aquatic environments. In a brackish water model ecosystem, 4,5,6-TCG was shown to be transformed via demethylation, dechlorination, and methylation reactions. Marine periphyton exposed to 4,5,6-TCG was shown to form demethylated, brominated and dimeric metabolites. Several of these metabolites were identified and quantified. Also more tightly bound chlorophenolics were recovered from the substrate, after harsh extraction procedures had been applied. Conjugates of chlorophenols in fish bile were determined as useful tracers for monitoring effluents from bleached pulp mills, even in areas far from the discharge point. To facilitate calculations of water concentrations, bile to water bioconcentration factors (bBCF-values) were determined for several phenolics, including also alkali-labile chlorocatechols. PCBs and DDTs, were assessed in Swedish lakes with background exposure of these global contaminants. A methodological study focus on the contamination risks of airborne PCBs, during freeze-drying and storage of dry sediment samples. Eutrophication has been proposed to cause lower levels of pollutants in biota in lakes due to biomass dilution but in this thesis examples of higher levels of PCBs in sediment traps, sediment and in perch, and also in higher fluxes of PCBs to the sediment, were observed. Phytoplankton are supposed to be responsible for most of the transport of the contaminants. The composition of DDTs in soil, sediment traps and in dated sediment cores was studied in some detail. PCBs, DDTs, HCB and HCHs were measured in sediments from 100 reference lakes included in the National Swedish Environmental Program. The lakes have a large variation in lake characteristics, representative for different areas in Sweden. A gradient was observed for sPCB with decreasing levels from the south west towards the north. The results suggests that longrange transport is the dominating mechanism for distribution of the contaminants analysed. In this study the levles of PCBs and DDTs were lower in eutrophic lakes than in oligotrophic lakes, in an area with similar atmospheric exposure. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 4: Submitted. Paper 6: Manuscript.</p>

Current mass consumption and production patterns have led to an unsustainable use of natural resources, including freshwater, which is one the most crucial natural resources for people and the planet. Agricultural production systems are alone responsible for 72 percent of all global water withdrawals. Therefore, companies with an agricultural supply chain, such as IKEA, play an important role in minimising the negative impacts on water due to agricultural production. In order to do so, companies need to conduct assessments to become aware of their contribution and thereafter develop water targets and strategies on how to mitigate and minimise the company’s water impacts. Several different guidances, methodologies, and tools aiding companies in how to do this have recently been developed, however there is not yet one common established methodology. Therefore, this research project aimed to test and evaluate a new assessment methodology and tool for IKEA, by conducting a water risk assessment on water availability of the sourcing locations of two of IKEA’s key agricultural raw materials: soy and palm oil, and identifying mitigation possibilities, in order to aid in the company’s further work with achieving a sustainable water management and material sourcing, and developing water targets and strategies. Soy is a prioritised raw material to work with in terms of environmental and social risk, and through the conducted water risk assessment, a high risk for water depletion was identified in many of the company’s most likely sourcing locations. The water risk assessment results for palm oil indicated no significant risk for water depletion in any of the sourcing locations. The high water depletion risk scores of the hotspots were found to most likely be due to several different causes, both climatic conditions and anthropogenic activities, including agriculture. Therefore, it was identified that there are possibilities for a company, such as IKEA, to aid in mitigating the water availability challenge of the hotspots through the company’s agricultural supply chain. For example, a few agricultural management practices for increasing the water use efficiency suitable for the different hotspots could be recommended and incentivised by the company to the local farmers of the hotspot sourcing locations. The WRA methodology used in this research project, following the guidance for setting enterprise water targets by Reig et al. (2021), was assumed suitable for IKEA to use and incorporate into a more comprehensive environmental assessment methodology for agricultural raw materials in order to develop water targets and strategies. The Aqueduct Food tool was assumed to be a robust tool for water risk assessment, and can be a suitable tool for IKEA to use to quickly gain a high-level picture of a material, location or water risk of specific interest. The water risk assessment results will mainly be useful in the future, when more comprehensive environmental assessments of agricultural raw materials have been conducted, and the water use has been assessed to a greater extent. Future research is needed to be conducted in order to confirm the results and recommendations of this research project, as well as to further complement the results for the needs of IKEA. This future research includes conducting field studies of the identified hotspots and the operations of the local farms, and conducting an equivalent water risk assessment of the two materials and sourcing locations on the water quality. / Nuvarande masskonsumtion och produktionsmönster har lett till en ohållbar användning av naturresurser, inklusive sötvatten, som är en av de mest avgörande naturresurserna för människor och planeten. Jordbruk står ensam för 72 procent av alla globala vattenuttag. Därför har företag med en jordbruksförsörjningskedja, som IKEA, en viktig roll i att hjälpa till att minska de negativa effekterna på vatten från jordbruk. För att kunna göra det behöver företag utföra bedömningar för att bli medvetna om sin vattenpåverkan och därefter utveckla vattenmål och strategier för hur de kan minimera den påverkan. Det har nyligen utvecklats flera olika vägledningar, metodiker och verktyg som hjälper företag att göra detta, men det finns ännu inte en gemensam etablerad metodik. Därför hade detta forskningsprojekt som syfte att testa och utvärdera en ny bedömningsmetodik och ett nytt verktyg för IKEA, genom att genomföra en riskbedömning av vattentillgången för produktionsplatserna för två av IKEAs viktigaste jordbruksråmaterial: soja och palmolja, och genom en litteraturstudie identifiera möjligheter att minska vattenpåverkan, för att bidra till företagets fortsatta arbete med att uppnå en hållbar vattenanvändning och materialförsörjning i jordbruksförsörjningskedjan och att utveckla vattenmål och strategier. Soja är ett prioriterat råmaterial att arbeta med gällande miljömässiga och sociala risker, och genom den genomförda bedömningen av vattenrisker identifierades en hög risk för vattenbrist på många av de produktionsplatser som företaget mest troligen köper in ifrån. Riskbedömningsresultaten för palmolja indikerade ingen signifikant risk för vattenbrist på någon av de produktionsplatser som företaget troligen köper in ifrån. Den höga risken för vattenbrist i de identifierade hotspotsen visade sig troligen bero på flera olika orsaker, både klimatförhållanden och antropogena aktiviteter, inklusive jordbruk. Därför identifierades det att det finns möjligheter för ett företag, som IKEA, att kunna hjälpa till att mildra vattentillgänglighetsutmaningen i hotspotsen genom företagets jordbruksförsörjningskedja. Till exempel kan ett par olika jordbruksförvaltningsmetoder för att öka vattenanvändningseffektiviteten som är lämpliga för de olika hotspotsen rekommenderas och uppmuntras av företaget till de lokala bönderna. Den WRA-metodik som används i detta forskningsprojekt, som följde vägledningen för att sätta upp vattenmål för företag av Reig et al. (2021), antogs lämplig för IKEA att använda och integrera i en mer omfattande miljöbedömningsmetodik för jordbruksråmaterial för att utveckla vattenmål och strategier. Aqueduct Food-verktyget antogs vara ett robust verktyg för riskbedömning för vatten och kan vara ett lämpligt verktyg för IKEA att använda för att snabbt få en översikt av ett material, en plats eller en vattenrisk av specifikt intresse. Riskbedömningsresultaten kommer främst att vara användbara i framtiden, när mer omfattande miljöbedömningar av jordbruksråvaror har gjorts och vattenanvändningen har bedömts i större utsträckning. Framtida forskning behövs för att bekräfta resultaten och rekommendationerna i detta forskningsprojekt, samt för att ytterligare komplettera resultaten för IKEAs behov. Denna framtida forskning inkluderar att genomföra fältstudier av de identifierade hotspotsen och de lokala sojafarmernas verksamhet, och att genomföra en likvärdig riskbedömning för vatten av de två materialen och produktionsplatserna som utförts i detta forskningsprojekt för vattenkvaliteten.

Understanding of natural greenhouse gas (GHG) cycles is crucial for making GHG budgets, which work as basis in climate change and global warming policy programs. Lakes as a source for GHG activity have only recently been included in global GHG budgets, and most studies of lake GHG flux rates are conducted on lakes &lt;10 km2, which only comprise roughly half of the global lake area—making data of large lake flux rates scarce. CO2 and CH4 are the primary contributors of GHGs, and lakes house production processes and receive these gasses via lateral transport. This study utilized a floating chamber method with CO2 sensors to study CH4 and CO2 flux rates from three large Swedish lakes. To do this, chambers were anchored at shallow depth, as well as passively drifted on open water. Sampling was conducted during two periods in the summer 2019, late June–early July and August. For CH4, spatial difference was found between deep and shallow transects within lakes, no temporal difference was found between study periods. Difference between lakes within the deep and shallow chamber groups was found. One possible instance of deep-water ebullition was recorded, and a correlation between CH4 flux rate and water temperature was observed. For CO2, no difference between deep and shallow chambers or measurement periods was found. One instance within the deeper chamber group was found to be different between two of the lakes, despite all three lakes being of different size, depth and trophic state. The study results indicate CO2 water concentrations near saturation with atmosphere during the sampling periods. No correlation between CO2 flux rate and water temperature was observed. Unexpected small-scale variability patterns in CO2 flux was observed while chambers were passively drifting. While some observed patterns for the two gases could be explained by previous findings, some of our observations could not be explained on the basis of previous literature, highlighting the need for further study of GHG flux rates from large lakes. / Förståelsen av naturliga växthuscykler är avgörande för att göra budgetar för växthusgaser, eftersom dessa uppskattningar och budgetar agerar som grund i policyprogram för arbete med klimatförändringar och global uppvärmning. Sjöar har endast nyligen inkluderats i globala växthusgodsbudgetar som en källa för växthusgasutsläpp, och de flesta studier av flödeshastigheter genomförs på sjöar &lt;10 km2, vilka endast utgör ungefär hälften av den globala sjöarealen –vilket leder till att data om växthusgasflöden från stora sjöar saknas. CO2och CH4 är de mest potenta växthusgaserna, och sjöar hyser produktionsprocesser samt tar emot dessa gaser från kringliggande miljöer. Denna studie nyttjade en kammarmetod med CO2-sensorer för att studera CH4och CO2-flödeshastigheter från tre stora svenska sjöar. Detta gjordes dels genom att ankra kammare på grunt djup, och dels genom att låta kammare driva passivt på öppet vatten. Provtagningen genomfördes under två perioder sommaren 2019, slutet av juni-början av juli och augusti. För CH4 hittades rumslig skillnad mellan djupa och grunda transekter i sjöar, men ingen tidsmässig skillnad hittades mellan studieperioder. Skillnader mellan sjöar i de djupa och grunda kammargrupperna hittades. Ett möjligt fall av metanbubblor från djupt vatten registrerades, liksom en korrelation mellan CH4-flödeshastighet och vattentemperatur. För CO2 hittades ingen skillnad mellan djupa och grunda kammare eller mätperioder. En skillnad i den djupa kammargruppen hittades mellan två av sjöarna, trots att alla tre var av olika storlek, djup och trofiklass. Studiens resultat indikerar att koncentrationer av CO2 i vatten var nära mättnad med atmosfären under studieperioderna. Ingen korrelation mellan CO2-flödeshastighet och vattentemperatur observerades. Oväntade småskaliga variabilitetsmönster i CO2-flöde observerades medan kamrar drev passivt. Medan vissa observerade mönster för de två gaserna kan förklaras av tidigare kunskap, kan andra av våra observationer inte förklaras av tidigare litteratur, och detta tydliggör behovet av fortsatt forskning på växthusgasflöden från stora sjöar. / <p>We also thank the METLAKE project funded by the European Research Council (ERC; grant agreement No 725546).</p> / METLAKE (ERC; grant agreement No 725546)

Methane (CH4) and carbon dioxide (CO2) are two greenhouse gases and main drivers of global climate change. Lakes are known to be a source of CH4 and CO2 to the atmosphere. While the importance of these emissions is clear, their magnitudes and regulation are still uncertain due to the scarcity of flux measurement data from lakes. Most previous flux measurements have been carried out on lakes &lt;10 km2 and the extrapolations are not representative of large lakes directly. Recent research has led to a growing recognition of the great importance of lakes as a source of emissions. Still, the relationship between environmental variables, lake properties and seasonal changes and the variability between and within lakes raises several question marks. Larger scale studies of greenhouse gases are needed to determine the spatial and temporal dynamics that exist. In this study, a floating chamber method and manual sampling was used to investigate the spatiotemporal variability and influencing variables of CH4 flux and concentration, as well as dissolved inorganic carbon (DIC) and pCO2aq (partial pressure of CO2 in the water). The sampling was conducted during five weeks in September and October 2020 in three large Swedish lakes. Our results generally showed varying CH4 values between the three lakes, indicating that nutrients affect the amount and emission of CH4. A pattern was found where the CH4 was higher near the shore and at a shallower depth. There was a correlation between CH4 concentration and the environmental variables wind speed and air- and water temperatures. Our DIC values were high in two of the lakes and low in one, all lakes’ DIC differed significantly from each other. The pCO2 did not have any difference within the lakes, and there was no difference between the lakes except in one case. Both DIC and pCO2 correlated with air- and water temperature. This study displays the large spatiotemporal variability within and between large lakes and that representative values for large lakes require more measurements under different conditions to distinguish how greenhouse gases emit and flux between lakes and atmosphere. / Metan (CH4) och koldioxid (CO2) är två växthusgaser och stora drivkrafter för globala klimatförändringar. Sjöar är kända för att vara en källa för CH4 och CO2 till atmosfären. Trots att betydelsen av dessa utsläpp är tydlig är deras storlek och reglering fortfarande osäker på grund av brist på flödesmätdata från sjöar. De flesta tidigare flödesmätningarna har utförts på sjöar &lt;10 km2 och det har påvisats att extrapoleringar inte är direkt representativa för stora sjöar. Ny forskning har lett till ett mer allmänt erkännande av sjöars stora betydelse som källa till utsläpp. Trots detta väcker förhållandet mellan miljövariabler, sjöegenskaper, säsongsförändringar och variationen mellan och inom sjöar flera frågetecken. Storskaliga studier om växthusgaser behövs för att bestämma den rumsliga och tidsmässiga dynamiken som finns. I denna studie användes en kammarmetod och manuell provtagning för att undersöka spatiotemporal variabilitet och miljövariabler som kan påverka CH4 flöde och koncentration, samt upplöst oorganiskt kol (DIC) och pCO2aq (partial trycket av CO2 i vattnet). Provtagningen genomfördes under fem veckor i september och oktober 2020 i tre stora svenska sjöar. Våra resultat visade generellt varierande CH4 värden mellan de tre sjöarna, vilket indikerade att näringsämnen påverkar mängd och utsläpp av CH4. Ett mönster noterades där CH4 var högre nära stranden och på ett grundare djup. Det fanns ett samband mellan CH4 koncentration och miljövariablerna vindhastighet och luft- och vattentemperatur. DIC-värdena var höga i två av sjöarna och låga i en, alla sjöarnas DIC skiljde sig signifikant från varandra. pCO2 hade ingen skillnad inom sjöarna, och det fanns ingen skillnad mellan sjöarna utom i ett fall. Både DIC och pCO2 korrelerade med luft- och vattentemperatur. Studien visar den stora spatiotemporala variationen inom och mellan stora sjöar och att representativa värden för stora sjöar kräver fler mätningar under olika förhållanden för att urskilja hur växthusgaser emitterar och flödar mellan sjöar och atmosfär.

Wetlands are limnic ecosystems that greatly benefit biodiversity and provide ecosystem services like water purification and carbon sequestration across the globe. However, they have for centuries suffered disturbances and intentionally been altered to make way for anthropogenic activity. In recent times many wetlands are being restored and new ones are constructed in an effort to recreate the former dynamic between wetlands and the surrounding landscape and its ecosystems. The ecological status of wetlands can be monitored by performing inventories of invertebrate indicator species. Limnic snails and mussels make for good monitoring candidates, due to their ability to bioaccumulate toxic substances, sensitivity to environmental changes and general presence in wetland habitats. Snails and mussels are also among the most threatened groups of organisms in limnic ecosystems, but do despite this seldom get included in conservation plans. This study, a collaboration with Hushållningssällskapet in Halland, investigated the occurence of limnic snails and mussels in constructed wetlands ordered in different age categories. The general purpose of the study is to expand the knowledge about the species composition of snails and mussels that occur in the catchment area of Trönninge river. Furthermore, another aim is that the results will be of use for future studies of wetland ecology and the roles that snails and mussels fill in it. / Våtmarker är viktiga sötvattenssystem för biologisk mångfald och bidrar med ekosystemtjänster över hela världen, bland annat renande av vatten och lagring av kol. De har dock under sekler påverkats och förstörts för att bistå människans olika syften. Idag konstrueras nya våtmarker eller restaureras för att återskapa processer som samverkar med de ekosystem som ingår i landskapsbilden. Våtmarkers ekologiska status kan undersökas genom insamling av evertebrata indikatorarter. I dessa biotoper är ofta sötvattensmollusker som snäckor och musslor både vanligt förekommande och reagerar på miljöförändringar. De renar vattnen på föroreningar och lagrar toxiska ämnen i sina kroppar, vilket gör dem till bra kandidater för miljöövervakning. Snäckor och musslor hör idag till de mest hotade grupperna av organismer i limniska ekosystem, men inkluderas trots detta sällan i bevarandeplanering. I denna inventeringsstudie undersöktes förekomsten av snäckor och musslor i anlagda våtmarker av olika ålderskategorier. Studien genomfördes i samarbete med Hushållningssällskapet i Halland och syftar bland annat till att tillföra utökad kännedom om snäckor och musslors artsammansättning i Trönningeåns avrinningsområde. Målsättningen är att resultaten ska komma till användning för framtida studier som inriktar sig på våtmarkers ekologiska status i allmänhet och framförallt snäckor och musslors roller i dessa.

Over the past decades, evidence show that the anthropogenetic greenhouse gases (GHG) emissions of carbon dioxide (CO₂) and methane (CH₄) are the main drivers behind global warming and are becoming stronger. Globally, hydropower is among the main sources of renewable energy and the popular notion that hydropower electricity is carbon neutral has been under debate as evidence from measurements in different regions of the globe show significant and highly variable carbon emissions from hydropower reservoirs. But these global estimates are still highly uncertain since they are restricted to a few locations in the south of Europe, North America, and South America, and lack both the temporal and spatial variability in addition to some of the flux pathways (often downstream emission and degassing). This study assesses the CH4 and CO₂ emissions from reservoirs associated to three small hydropower stations in the south of Sweden and aims to understand potential spatial and temporal variability in the temperate region. The study performed flux measurements of CH4 and CO₂, an analysis of CH4 and DIC concentration in the water, and a depth profile of temperature, DO, CH4 and DIC at the hydropower station’s reservoirs. In summation this study finds significant CH4 and DIC concentrations, as well as CH4 and CO₂emissions from the studied reservoirs. The findings of this study underline the notion that hydropower might be a `blind spot` in the Swedish GHG budget report, and if so, the carbon emissions from hydropower electricity need to be re-evaluated.