<p>Syftet med examensarbetet är att undersöka hur lärare mot gymnasieskolan i ämnet Idrott och hälsa ställer sig till en tidsmässig utökning av ämnet och vad detta i så fall kan ha för konsekvenser och möjligheter för undervisningen. För att få svar på syftet användes en kvalitativ metod i form utav två fokusgruppsintervjuer, innehållande totalt sex verksamma idrottslärare på en gymnasieskola i Västsverige. Studien visade bland annat att idrottslärarna ställer sig positiva till en tidsmässig utökning av ämnet Idrott och hälsa och att en eventuell utökning skulle kunna öppna för nya möjligheter i lärarnas undervisning. Exempel på detta skulle kunna vara mer hälsoundervisning i form av teori och en utökning av den individbaserade idrottsundervisningen.</p>

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur lärare mot gymnasieskolan i ämnet Idrott och hälsa ställer sig till en tidsmässig utökning av ämnet och vad detta i så fall kan ha för konsekvenser och möjligheter för undervisningen. För att få svar på syftet användes en kvalitativ metod i form utav två fokusgruppsintervjuer, innehållande totalt sex verksamma idrottslärare på en gymnasieskola i Västsverige. Studien visade bland annat att idrottslärarna ställer sig positiva till en tidsmässig utökning av ämnet Idrott och hälsa och att en eventuell utökning skulle kunna öppna för nya möjligheter i lärarnas undervisning. Exempel på detta skulle kunna vara mer hälsoundervisning i form av teori och en utökning av den individbaserade idrottsundervisningen.

The volcanic Island of Fogo that is situated near the end of the southern island chain in the archipelago of Cape Verde is one of the most active oceanic volcanoes in the world. The purpose of this study was to investigate temporal variations in lavas from Fogo by using whole rock major and trace elements and describe trends in magmatic differentiation, melting systematics and mantle source compositions. Further, for the first time Fogo lavas have been investigated by using 18O isotopes, to test for crustal assimilation and source variations. The time span for this study includes one sample of unknown prehistoric age and then from 1799 and onward all eruptions including the most recent in 2014-2015 are covered. The Fogo lavas are mafic, alkali rich, porphyritic, basanite-tephrites dominated by clinopyroxene phenocrysts followed by olivine and opaque phases situated within glass and microcrystalline groundmass.  Fractional crystallization and phenocryst accumulation is important mechanisms for magmatic differentiation, and the best result from fractional crystallization modelling gave a crystallizing assemblage of 20.7 % clinopyroxene, 5.4 % olivine, 4.2 % Fe-Ti oxides and 0.8 % apatite. Temporal variations in MgO content reveal a trend that change from more evolved lavas in older historic eruptions, to more primitive compositions in lavas from the middle of the 19th century, back to more evolved compositions in recent eruptions. Oxygen isotopes of glass and microcrystalline groundmass vary within a normal upper mantle range (δ18O = 5.7±0.3 ‰) which rule out any significant crustal assimilation, and the variations observed for the oxygen isotopes are probably related to source variations as there are tendencies towards covariation with source lithology proxies. Trace element ratios together with high TiO2 contents indicate that pyroxenite is an important source lithology. The Fogo lavas are highly enriched in incompatible elements and utilizing a simple batch melting model suggests ~2-4 % degree of melt for most sampled eruptions. In addition, melting is occurring at high pressures in the presence of residual garnet as the REE are fractionated. Trace element ratios of Ce/Pb and Zr/Y in Fogo lavas are consistent with mixing of a HIMU-like and an EM 1-like mantle source. There are also indications of an increasing involvement of the EM 1-like source through time. Magma mixing is indicated by petrographic observations such as complex zonation patterns and the occurrence of rounded cores in euhedral clinopyroxenes, as well as inferred from a large scatter in certain trace element ratios. / Vulkanön Fogo som ligger nära änden av den sydvästra ökedjan i Kap Verdes skärgård är en av de mest aktiva vulkanerna i världen. Syften med denna studie var att undersöka den kemiska variationen i lava från Fogo över tid och koppla variationen till olika magmatiska processer i vulkanen. Lava från Fogo har dessutom i denna studie för första gången undersökts med hjälp av syreisotoper för att testa för inblandning av material från jordskorpan samt för variationer i manteln i jordens inre där lavan bildas. Denna studie omfattar en tid som sträcker sig från ett förhistoriskt icke tidsbestämt vulkanutbrott, samt från 1799 till och med det senaste utbrottet 2014-2015. Lava från Fogo i denna studie är basisk och relativt magnesiumrik samt rik på alkaliska ämnen och har en porfyrisk textur som innebär att större mineralkorn sitter inbäddade i en finkornig grundmassa. Detta är typiskt för ytliga vulkaniska bergarter som svalnat snabbt. Mineralsammansättningen i lavan domineras av silikatmineralen pyroxen följt av olivin tillsammans med vad som troligen är järn-titan oxider. Dessa mineraler sitter i en grundmassa som består av mikroskopiska mineralkristaller och av glas. Lavan från Fogo har spårämnen som tillsammans med en hög koncentration av titandioxid påvisar att pyroxenit smält i manteln där lavan producerats, till skillnad från peridotit som är vanligare förekommande. Lavan har producerats genom smältning i manteln under relativt högt tryck vilket är typiskt för den här typen av vulkanöar och är dessutom berikad i vissa spårämnen som beror på att bara en liten andel av manteln smält när lavan bildats. En enkel smältningsmodell beräknade att ca 2-4 % smältning av manteln kunde ge de observerade koncentrationerna av spårämnen. Öarna i Kap Verdes skärgård har en geografiskt varierande geokemisk karaktär som beror på att den underliggande manteln består av skilda mantelkomponenter med olika kemisk sammansättning. I lava från den södra ökedjan dit Fogo tillhör ingår en mantelkomponent som saknas i den övriga delen av skärgården. Spårämnen i lava från denna studie överensstämmer med en blandning av dessa mantelkomponenter, dessutom verkar det förekomma en tidsmässig variation av inblandning från respektive komponent. Det finns även bevis för att olika typer av magma blandats från t.ex. mikroskopistudier av mineraltexturer. Resultatet från de analyserade syreisotoperna visar på en variation inom vad som är normalt för övre delen av manteln (5,7 ± 0,3 ‰), vilket utesluter inblandning av större mängder material från jordskorpan. Den variation av syreisotoper som förekommer i lavan beror därför förmodligen på att manteln inte är enhetlig.

Weather forecasting has improved greatly since the middle of the 20th century, thanks to better forecasting models, an evolved weather observing system, and improved ways of assimilating the observation data. However, these large systematical improvements make it difficult to use the weather data for climatological studies. Furthermore, observations are scarce, and they cannot be made everywhere. One way to solve this problem is to produce reanalyses, where a fixed version of a numerical weather prediction (NWP) model is used to produce gridded analysis and forecast data with detailed descriptions of the weather by assimilating observation data for a determined time period. One of the newest regional reanalyses is UERRA (Uncertainties in Ensembles of Regional Re-Analyses), which spans over the time period 1961-2015 and covers the whole Europe. By using a fixed NWP model, the only two factors that might influence the temporal quality of a regional reanalysis dataset are the varying number and quality of weather observations, and the quality of the global driving model which gives information about boundaries and large-scale features. In this report, data from one of the UERRA products has been used with the aim to investigate the temporal consistency of the 30-hour forecast skill regarding three parameters; temperature at 2 meters height (t2m), wind speed at 100 meters height (ws100) and 500 hPa geopotential (Φ500). The work has been focused on only land points over Europe during winters and summers, as this enables to investigate the model behaviour at the lowest and highest temperatures. The 30-hour forecast skill was estimated throughout the time period from how well it performed compared to the 6-hour forecast. Temporal inconsistencies were found throughout the reanalysis, with the largest temporal differences being present for Φ500, followed by ws100. UERRA shifts its global driving model in 1979 from ERA-40 (ECMWF Re-Analysis 40) to ERA-Interim (ECMWF Interim Re-Analysis), which ends up as a significant improvement of forecast skill for all investigated parameters. Furthermore, ws100 also shows a significant skill improvement in wintertime from 1979 onwards, while Φ500 shows a systematical improvement for both seasons. In general, the forecast skill is lower in wintertime than in summertime, which might be a result from higher natural variability of the weather in winters. A quick study of forecast data from ERA-Interim shows that the same improving trend in Φ500 can be seen also in that dataset, while the two model drifts differ completely. It was concluded that the addressed issues with temporal inconsistency should be communicated to end users utilizing the UERRA datasets, as knowledge about this can be greatly beneficial when studying climatological trends and patterns and when using the model to reforecast weather events. / Väderprognostisering har utvecklats betydligt sedan mitten på 1900-talet, tack vare bättre prognosmodeller, fler väderobservationer och förbättrade sätt att samla in och nyttja observationerna. Den snabba utvecklingen gör det dock svårt att på ett tillförlitligt sätt kunna jämföra väderdata från olika tidsperioder med varandra, då det är svårt att säkerställa kvaliteten på observationer från flera decennier tillbaka. Ett sätt att lösa det här problemet är att framställa så kallade återanalyser, vilka använder en enskild väderprognosmodell för att uppskatta vädret historiskt i varje punkt i ett förutbestämt rutnät, som sträcker sig över en enskild kontinent eller hela Jorden. En av de nyaste återanalyserna är UERRA, vilket är en regional återanalys över Europa som sträcker sig över tidsperioden 1961–2015. Då en och samma modell används för att beräkna vädret över hela perioden så påverkas inte kvaliteten på datat av den historiska utvecklingen av prognosmodeller. De enda två faktorerna som kan påverka datakvaliteten är den varierande tillgängligheten till väderobservationer, samt kvaliteten på den globala modellen vilken ger information om vädret utanför Europa. För att undersöka om det finns tidsmässiga skillnader i hur konsistent eller inkonsistent kvaliteten på UERRA-återanalysen är, har väderdatat från denna analyserats med avseende på temperatur, vindstyrka och lufttryckshöjd. Arbetet har fokuserats på enbart landpunkter över Europa för sommar och vinter, då detta möjliggör att kunna se hur bra modellen presterar vid de allra lägsta och högsta temperaturerna. Datat har utvärderats genom att undersöka hur tillförlitlig en prognos för 30 timmar framåt är jämfört med en prognos för 6 timmar framåt. Resultaten visar att kvaliteten på återanalysdatat i UERRA inte är konsistent genom hela tidsperioden, där de största skillnaderna hittades för lufttryckshöjden följt av vindstyrkan. För alla tre parametrar hittades betydande kvalitetsskillnader från vilken typ av global modell som används för att ge väderinformation utanför Europa, då UERRA byter global modell under år 1979. För lufttryckshöjden sågs även att datakvaliteten ökar konsekvent även efter 1979 och framåt, vilket därmed är ett resultat från den ökande mängden väderobservationer. Generellt sågs en högre prognoskvalitet sommartid än vintertid, vilket tros vara ett resultat från att vädret varierar mycket mer vintertid vilket därmed bör göra det mer svårprognostiserat. Dessa skillnader i datakvaliteten bör tydliggöras för alla användare av UERRA-återanalysen, då det är viktigt att ha kännedom om detta före eventuella slutsatser dras från återanalysdatat om hur vädret har varit historiskt sett.

To capture the market in the field of SoC, the companies have to launch their product ahead of their competitors. Virtual platforms allow the building and testing of software before the hardware is available, so the hardware and software development can take place in parallel and reduce the time to market. A virtual platform is used to perform faster simulation. It simulates the functionality of the hardware rather than modeling timing details. In SystemC based simulators, the loosely timed model allows the SystemC threads to run multiple cycles before they synchronize with other threads in the system by a method called temporal decoupling. The amount of time for which the threads can run ahead is called the global quantum. Increasing the quantum can cause a thread to run for a longer time, thus reducing the context switching overhead. This increases the simulation speed, but at the cost of accuracy. In this work, the effects of temporal decoupling in SystemC based virtual platforms is evaluated by simulating three different variants of virtual platforms, each for two target ASIC platforms. The goal is to check whether varying the temporal decoupling affects the performance. The global quantum value is varied in steps and data is collected for the effective quantum. The quantum utilization is then calculated to see the share of global quantum actually used during a simulation. To see how changing the global quantum affects the performance, the simulation times for various quantum values are also measured and the reduction in context switches is also calculated. Two variants showed reduction in context switches upto 96% when compared to the values at lowest measured quantum and the quantum utilization is found to be higher for these variants compared to the first variant. The simulation time decreased when the global quantum was increased, up to a certain value of the global quantum. Some test cases also failed at higher quantum values. It is observed that the global quantum can be used as an accuracy parameter in a simulator, provided the coupling in the simulator between the SystemC threads is low enough, so that the effective quantum follows an increase in the global quantum. / För att fånga marknaden inom området SoC måste företag lansera sinq produkter före sina konkurrenter. De virtuella plattformarna gör det möjligt att bygga och testa mjukvara innan hårdvaran finns tillgänglig, så hårdvaru- och mjukvaruutvecklingen kan ske parallellt och minska ledtiden. En virtuell plattform används för att utföra snabbare simulering. Den simulerar hårdvarans funktionalitet snarare än att modellera tidsinformation. I SystemC-baserade simulatorer tillåter den löst tidskopplade modellen SystemC-trådarna att köra en förutbestämd tid innan de synkroniseras med andra trådar i systemet. På detta sätt blir trådarna tidsmässigt frikopplade från varandra. Den tid som trådarna kan köra framåt kallas det globala kvantat. Att öka kvantat kan leda till att trådarna exekverar längre och därmed minskar antalet trådbyten. Detta ökar simuleringshastigheten men på bekostnad av noggrannhet. I detta arbete utvärderas effekterna av tidsmässig frikoppling i SystemC-baserade virtuella plattformer genom att simulera tre olika varianter av virtuella plattformar, vardera för två olika ASIC plattformar. Målet är att kontrollera om variationen i den tidsmässiga frikopplingen påverkar prestandan. Det globala kvantumvärdet varieras i steg och data samlas in för det effektiva kvantat. Kvantum-utnyttjandet beräknas sedan för att se hur stor del av det globala kvantat som faktiskt används under en simulering. För att se hur en förändring av det globala kvantat påverkar prestandan mäts också simuleringstiderna för olika kvantum-värden och reduktionen i antalet trådbyten beräknas. Två varianter uppvisade en minskning av antalet trådbyten upp till 96% jämfört med lägsta uppmätta kvantumvärdet och kvantum-utnyttjandet visade sig vara högre för dessa varianter jämfört med den första varianten. Simuleringstiden visade en minskning när det globala kvantat ökades, upp till ett visst värde. Vissa testfall misslyckades vid högre kvantumvärden. Detta visar att globala kvantat kan användas som en noggrannhetsparameter i en simulator, förutsatt att simulatorn har tillräckligt löst kopplade trådar, så att det effektiva kvantat ökar när det globala kvantat ökar.

This dissertation explores the relationship between people’s conceptualisation and use of time in everyday life against the background of the political economy of the late modern welfare state. The main focus lies upon their evaluation of different time-uses in order to approach a better understanding of the moral economy of time. Special consideration is given to the role of commodification of time and the experience of time scarcity. Another topic investigated is the association of time with the striving for ecological sustainability in everyday live. The study is based upon three empirical materials. The first one consists of a subset of Statistic Sweden’s time-use database for inhabitants of Stockholm. The other two materials are qualitative interview studies. One was conducted with 85 unemployed people in Sörmland and Jämtland, the other with 45 inhabitants of Stockholm. The interviewees in the latter study were asked to consider two options for the future of welfare politics in Sweden: increasing wages combined with the same work hours as today or a substantial decrease in working hours accompanied by stagnating wages. Many interviewees consider time scarcity to be an important issue that needs to be integrated into the traditional concept of welfare. Time conflicts in everyday life, also regarding the choice of sustainable options, are solved with a certain moral flexibility still dominated by work ethics. Some interviewees try to articulate counter-images to the commodified concept of time by challenging traditional conceptions of the value of time and envision an ecological sound time use. These attempts draw attention to the importance of temporal commons such as vacations and also the need for a conscious time-politics in order to strengthen temporal welfare.

Understanding of natural greenhouse gas (GHG) cycles is crucial for making GHG budgets, which work as basis in climate change and global warming policy programs. Lakes as a source for GHG activity have only recently been included in global GHG budgets, and most studies of lake GHG flux rates are conducted on lakes &lt;10 km2, which only comprise roughly half of the global lake area—making data of large lake flux rates scarce. CO2 and CH4 are the primary contributors of GHGs, and lakes house production processes and receive these gasses via lateral transport. This study utilized a floating chamber method with CO2 sensors to study CH4 and CO2 flux rates from three large Swedish lakes. To do this, chambers were anchored at shallow depth, as well as passively drifted on open water. Sampling was conducted during two periods in the summer 2019, late June–early July and August. For CH4, spatial difference was found between deep and shallow transects within lakes, no temporal difference was found between study periods. Difference between lakes within the deep and shallow chamber groups was found. One possible instance of deep-water ebullition was recorded, and a correlation between CH4 flux rate and water temperature was observed. For CO2, no difference between deep and shallow chambers or measurement periods was found. One instance within the deeper chamber group was found to be different between two of the lakes, despite all three lakes being of different size, depth and trophic state. The study results indicate CO2 water concentrations near saturation with atmosphere during the sampling periods. No correlation between CO2 flux rate and water temperature was observed. Unexpected small-scale variability patterns in CO2 flux was observed while chambers were passively drifting. While some observed patterns for the two gases could be explained by previous findings, some of our observations could not be explained on the basis of previous literature, highlighting the need for further study of GHG flux rates from large lakes. / Förståelsen av naturliga växthuscykler är avgörande för att göra budgetar för växthusgaser, eftersom dessa uppskattningar och budgetar agerar som grund i policyprogram för arbete med klimatförändringar och global uppvärmning. Sjöar har endast nyligen inkluderats i globala växthusgodsbudgetar som en källa för växthusgasutsläpp, och de flesta studier av flödeshastigheter genomförs på sjöar &lt;10 km2, vilka endast utgör ungefär hälften av den globala sjöarealen –vilket leder till att data om växthusgasflöden från stora sjöar saknas. CO2och CH4 är de mest potenta växthusgaserna, och sjöar hyser produktionsprocesser samt tar emot dessa gaser från kringliggande miljöer. Denna studie nyttjade en kammarmetod med CO2-sensorer för att studera CH4och CO2-flödeshastigheter från tre stora svenska sjöar. Detta gjordes dels genom att ankra kammare på grunt djup, och dels genom att låta kammare driva passivt på öppet vatten. Provtagningen genomfördes under två perioder sommaren 2019, slutet av juni-början av juli och augusti. För CH4 hittades rumslig skillnad mellan djupa och grunda transekter i sjöar, men ingen tidsmässig skillnad hittades mellan studieperioder. Skillnader mellan sjöar i de djupa och grunda kammargrupperna hittades. Ett möjligt fall av metanbubblor från djupt vatten registrerades, liksom en korrelation mellan CH4-flödeshastighet och vattentemperatur. För CO2 hittades ingen skillnad mellan djupa och grunda kammare eller mätperioder. En skillnad i den djupa kammargruppen hittades mellan två av sjöarna, trots att alla tre var av olika storlek, djup och trofiklass. Studiens resultat indikerar att koncentrationer av CO2 i vatten var nära mättnad med atmosfären under studieperioderna. Ingen korrelation mellan CO2-flödeshastighet och vattentemperatur observerades. Oväntade småskaliga variabilitetsmönster i CO2-flöde observerades medan kamrar drev passivt. Medan vissa observerade mönster för de två gaserna kan förklaras av tidigare kunskap, kan andra av våra observationer inte förklaras av tidigare litteratur, och detta tydliggör behovet av fortsatt forskning på växthusgasflöden från stora sjöar. / <p>We also thank the METLAKE project funded by the European Research Council (ERC; grant agreement No 725546).</p> / METLAKE (ERC; grant agreement No 725546)