<p>Sexuella övergrepp på barn är något som de allra flesta har starka känslor kring. Syftet med studien är att utifrån fem biografier söka efter information till vad som kan tolkas vara ett bra bemötande med utgångspunkt ifrån de utsatta barnens perspektiv. För att kunskapen kan användas i det sociala arbetet i mötet med barn som varit utsatta för sexuella övergrepp. Metoden som använts är en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultatet visar att det som socialarbetare i mötet med barn som varit utsatta för sexuella övergrepp är oerhört viktigt att ha tålamod och inte pressa barnen. Socialarbetare ska kunna tänka utanför de vanliga ramarna och skapa en trygg miljö för dessa barn, det kan föra med sig att socialarbetaren når barnen på djupet som gör att de öppnar sig. Resultatet visar även att desto fortare barnen kommer till en trygg miljö och vågar prata om sina upplevelser desto bättre blir barnens läkningsprocess.</p>

<p>Våldtäkt är ett allvarligt samhällsproblem, våldtäkt är ett begrepp laddat av värderingar. Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som inverkar på bemötandet av våldtäktsoffer. Metoden som användes var en litteraturstudie, där vetenskapliga artiklar lästes, granskades samt kvalitetsbedömdes. Resultatet visade på att tilltron till våldtäktsmyter var en stark faktor som påverkade synen på våldtäktsoffer. Våldtäktsmyterna som idag är vedertagna är desamma som bokstavligt talat var etablerade redan på medeltiden. Resultatet visade även på att en viktig faktor som kan påverka synen på våldtäktsoffer var tendensen till en skuldbeläggning av offret. Slutsatsen var att det behövs mer utbildning och forskning om våldtäktsmyter för att öka medvetenheten om hur dessa negativt påverkar bemötandet av kvinnliga och manliga patienter som blivit utsatta för våldtäkt.</p>

No description available.

<p>Vid en tillbakablick, visas det tydliga förändringar i svensk lagstiftning om sexualbrott mot barn. Det förekom till exempel länge att även barnen kunde straffas med döden om det blivit utsatt för våldtäkt. En stor del i lagändringarna är just ändringar i samhällsvärderingarna som ligger till grund för det vi tror på. Just dessa värderingar är grunden till att Sverige ratificerade barnkonventionen 1990. Detta undertecknande medförde i sin tur att Sverige måste anpassa sina lagar, till det som föreskrivs i barnkonventionens artiklar för att öka skyddet för barn, samt för att harmonisera med konventionen i sin lagstiftning. Men det finns även fler rambeslut som vi har skrivit under, speciellt under 2000-talet. Och lagstiftningen går stadigt framåt.</p><p> </p><p>För att ytterligare förbättra och anpassa våra lagar, skedde därför den stora sexualbrottsreform år 2005 av 6 kap. (1962:700) Brottsbalken, angående sexualbrottslagstiftningen mot barn. Denna reform ändrade uppbyggnaden av lagstiftningen och definitionerna. Exempelvis utökade man 6 kap. med några paragrafer som helt riktade in sig på sexualbrott mot barn, andra ändringar var att definitionen av <em>sexuellt umgänge</em> ändrades till <em>sexuell handling</em>, för att göra det tydligare vad som omfattas av detta lagrum. Men kanske den ändring som har störst betydelse för ett ökat skydd för barn, är den förlängning av preskriptionstiden som infördes, och som nu börjar löpa från det att barnet fyllt 18 år. Vidare för att bättre anpassa lagen till dagens samhälle har det även tillkommit fler definitioner där rekvisiten har ändrats, delvis för att skärpa till lagen. Många av ändringarna hade sina grunder i barnkonventionen men även ifrån andra rambeslut som vi ratificerat.</p><p> </p><p>Sexualbrottsreformen (tillägg av 6 kap. 10 a § BrB) som skedde år 2009 har även den sina spår i barnkonventionen.  Kompletteringarna man gjorde här kommer att refereras till som den s k <em>kontaktlagen</em> (som är ett uttryck som används i detta arbete), som syftar till att förebygga och kriminalisera kontakttagandet mellan en vuxen och en minderårig. Om man inte kan få ett stopp på sexuella övergrepp på barn, så har man i det här lagrummet försökt att ytterligare försvåra för gärningsmän att utföra övergrepp. I nu gällande rätt är det sanktionerat att försöka ta kontakt med barn i sexuellt syfte, d v s redan kontaktförsöket är en brottslig handling. Lagrummet är därför av en förebyggande karaktär.</p><p> </p><p>Regeringen anser dock fortfarande att Sveriges lagstiftning på området är begränsat och nya lagregler kommer att bifogas år 2009, men även året därpå är målet att göra en grundlagsändring. En ändring som är otroligt viktig är, att det blir straffbart att ens försöka få tillgång eller söka material som är barnpornografiskt. Kan remissinstanserna få fram en bra utformning för detta lagrum, torde det verka avskräckande för den som redan innehar och söker mer material men även för dem som kanske söker för första gången.</p><p> </p><p>Som sagt, lagstiftningen utvecklas hela tiden för att anpassas till samhället och för att göra den mer lättillgängligt och förstålig för alla. Vad som kan sägas om de ändringar som genomfördes i sexualbrottslagstiftningen under år 2005 och år 2009 mot barn, är att de lett till ett ökat skydd för barnen. Rättssäkerheten har tydligt ökat och lagarna har fått ett större tillämpningsområde. Visserligen finns det fortfarande vissa problem med tillämpningen, då speciellt med gränsdragningen och delvis med legalitetsprincipen. Gränsdragningsproblemen uppstår igenom att det nu finns så många olika lagdefinitioner som brottet kan klassas som, men här kan det påstås att det är att föredra att ha för många än att ha för få. Legalitetsprincipen sammanflyter något med gränsdragningsproblemet, då det inte konstant är avgörbart vilket brott som avses, vilket dock är avgörande enligt legalitetsprincipen. Dessa två problem jämnas dock ut av de framsteg och den ökade rättssäkerheten de nya formuleringarna har medfört. Dock bör vidare utveckling av lagarna ske för att nå en perfekt lagstiftning.</p><p> </p>

No description available.

Vid en tillbakablick, visas det tydliga förändringar i svensk lagstiftning om sexualbrott mot barn. Det förekom till exempel länge att även barnen kunde straffas med döden om det blivit utsatt för våldtäkt. En stor del i lagändringarna är just ändringar i samhällsvärderingarna som ligger till grund för det vi tror på. Just dessa värderingar är grunden till att Sverige ratificerade barnkonventionen 1990. Detta undertecknande medförde i sin tur att Sverige måste anpassa sina lagar, till det som föreskrivs i barnkonventionens artiklar för att öka skyddet för barn, samt för att harmonisera med konventionen i sin lagstiftning. Men det finns även fler rambeslut som vi har skrivit under, speciellt under 2000-talet. Och lagstiftningen går stadigt framåt.   För att ytterligare förbättra och anpassa våra lagar, skedde därför den stora sexualbrottsreform år 2005 av 6 kap. (1962:700) Brottsbalken, angående sexualbrottslagstiftningen mot barn. Denna reform ändrade uppbyggnaden av lagstiftningen och definitionerna. Exempelvis utökade man 6 kap. med några paragrafer som helt riktade in sig på sexualbrott mot barn, andra ändringar var att definitionen av sexuellt umgänge ändrades till sexuell handling, för att göra det tydligare vad som omfattas av detta lagrum. Men kanske den ändring som har störst betydelse för ett ökat skydd för barn, är den förlängning av preskriptionstiden som infördes, och som nu börjar löpa från det att barnet fyllt 18 år. Vidare för att bättre anpassa lagen till dagens samhälle har det även tillkommit fler definitioner där rekvisiten har ändrats, delvis för att skärpa till lagen. Många av ändringarna hade sina grunder i barnkonventionen men även ifrån andra rambeslut som vi ratificerat.   Sexualbrottsreformen (tillägg av 6 kap. 10 a § BrB) som skedde år 2009 har även den sina spår i barnkonventionen.  Kompletteringarna man gjorde här kommer att refereras till som den s k kontaktlagen (som är ett uttryck som används i detta arbete), som syftar till att förebygga och kriminalisera kontakttagandet mellan en vuxen och en minderårig. Om man inte kan få ett stopp på sexuella övergrepp på barn, så har man i det här lagrummet försökt att ytterligare försvåra för gärningsmän att utföra övergrepp. I nu gällande rätt är det sanktionerat att försöka ta kontakt med barn i sexuellt syfte, d v s redan kontaktförsöket är en brottslig handling. Lagrummet är därför av en förebyggande karaktär.   Regeringen anser dock fortfarande att Sveriges lagstiftning på området är begränsat och nya lagregler kommer att bifogas år 2009, men även året därpå är målet att göra en grundlagsändring. En ändring som är otroligt viktig är, att det blir straffbart att ens försöka få tillgång eller söka material som är barnpornografiskt. Kan remissinstanserna få fram en bra utformning för detta lagrum, torde det verka avskräckande för den som redan innehar och söker mer material men även för dem som kanske söker för första gången.   Som sagt, lagstiftningen utvecklas hela tiden för att anpassas till samhället och för att göra den mer lättillgängligt och förstålig för alla. Vad som kan sägas om de ändringar som genomfördes i sexualbrottslagstiftningen under år 2005 och år 2009 mot barn, är att de lett till ett ökat skydd för barnen. Rättssäkerheten har tydligt ökat och lagarna har fått ett större tillämpningsområde. Visserligen finns det fortfarande vissa problem med tillämpningen, då speciellt med gränsdragningen och delvis med legalitetsprincipen. Gränsdragningsproblemen uppstår igenom att det nu finns så många olika lagdefinitioner som brottet kan klassas som, men här kan det påstås att det är att föredra att ha för många än att ha för få. Legalitetsprincipen sammanflyter något med gränsdragningsproblemet, då det inte konstant är avgörbart vilket brott som avses, vilket dock är avgörande enligt legalitetsprincipen. Dessa två problem jämnas dock ut av de framsteg och den ökade rättssäkerheten de nya formuleringarna har medfört. Dock bör vidare utveckling av lagarna ske för att nå en perfekt lagstiftning.

Det är allmänt känt att sexuella övergrepp i barndomen kan leda till en rad psykosociala svårigheter samt psykisk ohälsa. Trots att forskningen i ämnet har intensifierats de senaste åren är det fortfarande ett kunskapsområde där mycket saknas. Detta är en kvalitativ uppsats med syftet att återge fem mammors upplevelser av hur sexuella övergrepp i barndomen påverkat deras uppfattning av sin föräldraroll. Genom att intervjua dessa kvinnor med hjälp av ett frågeformulär med öppna frågor har vi fått tagit del av hur deras traumatiska erfarenheter har påverkat deras föräldraroll. Mammornas berättelser har analyserats med hjälp av meningskoncentrering. Resultatet av intervjuerna har tolkats för att sedan jämföras med vad tidigare forskning samt litteratur i ämnet har att skildra. Undersökningen visar att de sexuella övergreppen i kvinnornas barndom påverkat dem negativt i sina föräldraroller. I undersökningen framkommer även att dessa mödrar känt en avsaknad av stöd då deras barn varit små.

Våldtäkt är ett allvarligt samhällsproblem, våldtäkt är ett begrepp laddat av värderingar. Syftet med denna studie var att undersöka faktorer som inverkar på bemötandet av våldtäktsoffer. Metoden som användes var en litteraturstudie, där vetenskapliga artiklar lästes, granskades samt kvalitetsbedömdes. Resultatet visade på att tilltron till våldtäktsmyter var en stark faktor som påverkade synen på våldtäktsoffer. Våldtäktsmyterna som idag är vedertagna är desamma som bokstavligt talat var etablerade redan på medeltiden. Resultatet visade även på att en viktig faktor som kan påverka synen på våldtäktsoffer var tendensen till en skuldbeläggning av offret. Slutsatsen var att det behövs mer utbildning och forskning om våldtäktsmyter för att öka medvetenheten om hur dessa negativt påverkar bemötandet av kvinnliga och manliga patienter som blivit utsatta för våldtäkt.

En enkätundersökning genomfördes med syftet att undersöka åklagares och nämndemäns uppfattningar om vilka tillförlitlighetskriterier som de bedömer som viktiga för tillförlitligheten i barns utsagor vid misstänkta fall av sexuella övergrepp. Vidare var syftet att undersöka om det förekom några skillnader i gruppernas bedömningar. Enkäten bestod av sju kriterier som utgick från Högsta domstolens praxis vid bedömningen av tillförlitligheten i muntliga utsagor. Resultatet visade att åklagarna bedömde längd- och konstantkriteriet signifikant mindre viktigt för tillförlitligheten än nämndemännen medan nämndemännen bedömde klarhets- och detaljkriteriet signifikant mindre viktigt än åklagarna. Kön och erfarenhet visade sig inte påverka hur grupperna gjorde sina bedömningar. Då vissa av kriterierna har visat sig helt eller delvis sakna förankring i forskning bör de användas med försiktighet och hänsyn bör alltid tas till det enskilda fallet och brottets karaktär. Åklagarnas och nämndemännens relativt höga skattningar av kriterierna tyder på en bristande kunskap om hur barn minns och vittnar om sexuella övergrepp.

Syftet med studien var att beskriva några anhörigas behov av föreningen ATSUB (Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn). Vidare var syftet att undersöka några anhörigas upplevelser av det stöd och bemötande de får och har fått av föreningen samt andra instanser. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och uppsatsen bygger på sex stycken intervjuer med anhöriga till sexuellt utnyttjade barn samt litteraturstudier av tidigare forskning. I studien framkom det att kommunernas socialtjänst har det yttersta ansvaret för att de människor som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de behöver. Resultatet av studien visar att socialtjänsten i vissa fall inte har tagit detta ansvar gentemot de anhöriga och deras utsatta barn. Flera av respondenterna uttrycker en besvikelse på det bemötande de har fått från myndigheter då de har upplevt ett stort motstånd. Mamman blir ofta ifrågasatt och man tror inte på barnens berättelser. Både vår studie och tidigare forskning visar på att bristande kunskap om hur människor reagerar i kris samt kunskap om sexuella övergrepp över lag hos de professionella kan ha bidragit till det bristande bemötandet som barnen och de anhöriga har fått. Oavsett om man har haft en positiv eller negativ upplevelse från andra instansers stöd och bemötande visar våran studie att behovet av föreningen ATSUB är stort hos alla våra respondenter. Föreningen besitter en stor kunskap som de anhöriga saknade hos berörda myndigheter samt att de har egna erfarenheter vilket alla nämner som en viktig del. Man får en förståelse och empati hos ATSUB som inte går att få någon annanstans.