Mittels immunhistochemischer- und zyto-fotometrischer Verfahren wurden die Änderungen der glykolytischen und der oxidativen Enzymkapazität im Skelettmuskel von Patienten mit T2DM mit der Muskelfasercharakteristik untersucht. Weiterführende Analysen klären den Zusammenhang zwischen der Änderung der Muskelfaserverteilung und der Enzymkapazität. Durch eine perkutane Biopsie des M. vastus lateralis wurden 10 Patienten mit T2DM und 15 Gesunden Probanden Muskelgewebe extrahiert. In der anschließenden Zytophotometrie erfolgte die Bestimmung der glykolytischen und oxidativen Enzymaktivität in Abhängigkeit der Fasercharakteristik nach SO, FOG und FT-Fasern. Die Untersuchung verdeutlichte eine Verminderung der oxidativen Enzymaktivität des M. vastus lateralis im Homogenat bei bestehenden T2DM mit gleichzeitiger Verringerung der SO- Muskelfasern um 16 Prozent und Erhöhung der FT- Muskelfasern um 49 Prozent im Vergleich zur Kontrollpopulation. Bei T2DM ist sowohl die oxidative als auch die glykolytische Enzymaktivität in den FG-Fasern als auch in den FOGMischfasern signifikant erhöht. Zusammenfassend weisen unsere Ergebnisse darauf hin, dass die geringere oxidative Enzymaktivität im Homogenat des Skelettmuskel von Patienten mit T2DM vielmehr durch einen verminderten Anteil von SO-Fasern als durch verminderte oxidative Aktivität in einzelnen Fasern verursacht ist. Die erhöhte glykolytische und oxidative Enzymaktivität in einzelnen Muskelfasern korreliert mit dem Maß langfristiger BZHomöostase und der Insulinempfindlichkeit. Diese Adaptation der Skelettmuskulatur könnte einen kompensatorischen Mechanismus bezüglich des pathologischen Glukosestoffwechsels des T2DM darstellen.

Abstrakt Bakgrund: Typ 2 diabetes är en livsstilssjukdom som ökar både i Sverige och globalt. Egenvården är en viktig del i behandlingen av sjukdomen och är en livslång uppgift. Sjuksköterskan har en viktig roll i att, genom stöd, undervisning och vägledning, motivera och stärka personens egenvårdskapacitet. För att bättre förstå personens behov i egenvården är det betydelsefullt att sjuksköterskan får ta del av personers erfarenheter av egenvård vid typ 2 diabetes. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa personers erfarenheter av egenvård vid typ 2 diabetes. Metod: Litteraturstudie baserad på tolv kvalitativa artiklar. Artiklarna söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades och kategorier och underkategorier identifierades.  Resultat: Resultatet kategoriserades i fyra kategorier och elva underkategorier. Dagligt liv med underkategorier kost, fysisk aktivitet, läkemedelsbehandling och blodsockerkontroll. Stöd; socialt stöd, stöd i samband med sociala sammankomster, familjen som stöd och tron som stöd. Psykiska aspekter; motivationens betydelse för egenvård och känslor i samband med egenvård. Kunskap/information; kunskap och förståelse och behov av diabetesutbildning. Konklusion: Erfarenheter av egenvård varierar från person till person. Att kunna stödja och motivera personen till egenvård ställer stora krav på sjuksköterskans omvårdnadskapacitet. Mycket talar för att Orems egenvårdsteori är användbar i sjuksköterskans arbete med detta.  Nyckelord: Typ 2 diabetes, egenvård, Orem, patientperspektiv, omvårdnad.

SAMMANFATTNING Cirka 347 miljoner människor lever med diabetes och dödsfallen där sjukdomen är orsaken beräknas öka med mer än 50 procent inom de närmsta tio åren. Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av diabetes i världen och omfattar 90 procent av all diabetes. Det är en global ökning av typ 2-diabetes som har ett samband med minskad fysisk aktivitet och ökning av kroppsvikten. Livsstilsförändringar, som omfattar kostomläggning och ökning av den fysiska aktiviteten, har en avgörande roll i behandlingen av typ 2-diabetes och det krävs ett stort eget ansvar av patienten för att minskar risken för att drabbas av allvarliga komplikationer som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. Trots att livsstilsförändringar är viktiga så är oftast följsamheten låg vilket gör att det är viktigt att belysa vilka faktorer som påverkar följsamheten till livsstilsförändringar. Syftet var att belysa vilka faktorer som påverkar följsamheten till livsstilsförändringar hos personer med typ 2-diabetes En litteraturöversikt gjordes utifrån 15 inkluderade artiklar. Sökningen av artiklarna gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Resultatet presenterades utifrån fyra olika huvudteman: Socialt stöd, kunskap, motivation och livssituation. Vissa teman presenterades med underrubriker. Socialt stöd från familj, vänner och vårdpersonal visade sig vara en väldigt viktig faktor som ökade följsamheten till livsstilsförändringar. Bristande kunskap var ett vanligt hinder, medan tillräcklig kunskap var en underlättande faktor. Motivation lyftes fram som en avgörande faktor som påverkade följsamheten positivt. Patientens livssituation, såsom ekonomi, kultur och tid, var faktorer som hade en inverkan på följsamheten till livsstilsförändringar. Sjuksköterskan har en central roll i diabetesbehandlingen och behöver ge stöd och tillräcklig kunskap, samt utgå ifrån varje individ och utifrån det stötta till livsstilsförändringar. Detta genom att utgå från patientens kunskapsbehov, motivation, kultur och livssituation för att på så sätt öka följsamheten till livsstilsförändringar är avgörande.

No description available.

Background Due to population growth, aging, urbanisation, increasing prevalence of obesity and physical inactivity, diabetes mellitus (DM) has become one of the most important and prevalent chronic diseases. Glycated haemoglobin A1c (HbA1c) assessment is currently being used all over to monitor glycaemic control as a cornerstone of diabetes care. It might also be a useful screening tool for non–insulin dependent DM, also known as type 2 DM (T2DM). Elevated HbA1c can be linked with long–term risk of cardiovascular complications. Aim The aim of the study was to determine whether HbA1c can be used as reliable screening tool for early detection of T2DM in an African population. Methods This study was a cross–sectional study and was part of the South African, North–West Province (SANWP) leg of the 12–year Prospective Urban and Rural Epidemiological (PURE) study. Baseline data was collected from March to December 2005. A total of 2010 volunteers were recruited from randomly selected households. Data was collected on socio–demographic characteristics, physical activity, dietary intakes, blood pressure and anthropometry. HbA1c, fasting plasma glucose (FPG), liver enzymes and HIV status were determined. Ethical approval for the PURE study was obtained in July 2004. Oral glucose tolerance tests (OGTT) were also done for a sub–group of 465 subjects. The Statistical Consultation Services of the North–West University were consulted to analyse data with SPSS 17.0 and STATISTICA 9.0. Results The HbA1c values within the diabetic FPG groups were 7.46% for men and 8.08% for women. HbA1c values increased significantly progressively from the normal FPG groups to the groups with impaired FPG and the diabetic FPG groups for both men and women. No significant increases were found in HbA1c between the OGTT groups (normal 2 hour plasma glucose (PG), impaired 2–hour PG and diabetic 2–hour PG). Total cholesterol, triglycerides, body mass index and FPG increased significantly and high–density lipoprotein cholesterol decreased significantly with an increase in HbA1c values in men and women. In addition, systolic blood pressure increased significantly in women with increased HbA1c. Thus, with an increase in HbA1c, an increase in the number of risk factors was observed. When using HbA1c and FPG in combination, 43 subjects of the whole population were detected with having a risk of developing T2DM. However, when considering the commonality of subjects identified to be diabetic or at risk by the OGTT, FPG and HbA1c individually, only one subject was identified by all the methods as having diabetes or being at risk to develop diabetes. Discussion and conclusions An increase in HbA1c and FPG was associated with an increase in risk factors and therefore with metabolic syndrome (MS). MS is associated with an increased risk of developing T2DM and therefore it can be concluded that HbA1c was useful for detecting in this population individuals at increased risk of developing T2DM. The use of FPG and HbA1c in combination was considered a better screening tool when compared to HbA1c alone. Factors other than what were measured in this study might be the cause of the unexpected results obtained in the participants with impaired OGTT. / Thesis (M.Sc. (Nutrition))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

Background Due to population growth, aging, urbanisation, increasing prevalence of obesity and physical inactivity, diabetes mellitus (DM) has become one of the most important and prevalent chronic diseases. Glycated haemoglobin A1c (HbA1c) assessment is currently being used all over to monitor glycaemic control as a cornerstone of diabetes care. It might also be a useful screening tool for non–insulin dependent DM, also known as type 2 DM (T2DM). Elevated HbA1c can be linked with long–term risk of cardiovascular complications. Aim The aim of the study was to determine whether HbA1c can be used as reliable screening tool for early detection of T2DM in an African population. Methods This study was a cross–sectional study and was part of the South African, North–West Province (SANWP) leg of the 12–year Prospective Urban and Rural Epidemiological (PURE) study. Baseline data was collected from March to December 2005. A total of 2010 volunteers were recruited from randomly selected households. Data was collected on socio–demographic characteristics, physical activity, dietary intakes, blood pressure and anthropometry. HbA1c, fasting plasma glucose (FPG), liver enzymes and HIV status were determined. Ethical approval for the PURE study was obtained in July 2004. Oral glucose tolerance tests (OGTT) were also done for a sub–group of 465 subjects. The Statistical Consultation Services of the North–West University were consulted to analyse data with SPSS 17.0 and STATISTICA 9.0. Results The HbA1c values within the diabetic FPG groups were 7.46% for men and 8.08% for women. HbA1c values increased significantly progressively from the normal FPG groups to the groups with impaired FPG and the diabetic FPG groups for both men and women. No significant increases were found in HbA1c between the OGTT groups (normal 2 hour plasma glucose (PG), impaired 2–hour PG and diabetic 2–hour PG). Total cholesterol, triglycerides, body mass index and FPG increased significantly and high–density lipoprotein cholesterol decreased significantly with an increase in HbA1c values in men and women. In addition, systolic blood pressure increased significantly in women with increased HbA1c. Thus, with an increase in HbA1c, an increase in the number of risk factors was observed. When using HbA1c and FPG in combination, 43 subjects of the whole population were detected with having a risk of developing T2DM. However, when considering the commonality of subjects identified to be diabetic or at risk by the OGTT, FPG and HbA1c individually, only one subject was identified by all the methods as having diabetes or being at risk to develop diabetes. Discussion and conclusions An increase in HbA1c and FPG was associated with an increase in risk factors and therefore with metabolic syndrome (MS). MS is associated with an increased risk of developing T2DM and therefore it can be concluded that HbA1c was useful for detecting in this population individuals at increased risk of developing T2DM. The use of FPG and HbA1c in combination was considered a better screening tool when compared to HbA1c alone. Factors other than what were measured in this study might be the cause of the unexpected results obtained in the participants with impaired OGTT. / Thesis (M.Sc. (Nutrition))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

Bakgrund: Av befolkningen i Sverige 9,7 miljoner är fyra till sex procent drabbade av diabetes. Nästan nittio procent av dessa personer har diabetes typ två. I omvårdnadsprocessen ingår undervisning och att förmedla information som en del av sjuksköterskans arbete. För att omvårdnaden av diabetes som syftar till att stabilisera HbA1c skall uppnå goda resultat, krävs en förändrad livsstil. Forskning har visat att mötet med sjuksköterskan har betydelse för att personen skall kunna förändra sin livsstil. Syfte: var att beskriva personer med diabetes typ två upplevelse av mötet med sjuksköterskan. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie som baserades på femton kvalitativa artiklar. Analysen genomfördes med inspiration av Friberg (2012). Resultat: presenteras i tre kategorier med subkategorier: upplevelsen av det första mötet, upplevelsen av information i mötet, upplevelsen av sjuksköterskans undervisning i mötet. De viktiga faktorerna i mötet som framkom var; samarbete, kontinuitet, delaktighet, undervisning och individuell information. Diskussion: Tre delar som diskuterades var; faktorer i det första mötet som främjade att en relation utvecklades, betydelsen av att få individuell information och betydelsen av sjuksköterskans undervisning. Slutsats: Det finns ett behov av att belysa hur personer upplever mötet med sjuksköterskan. Genom att sjuksköterskan utbildas att ge personer stöd och individuellt anpassad information och undervisning kan det leda till en förbättrad egenvård. / Background: Of the population in Sweden 9.7 million are four to six percent injured by diabetes. Almost ninety percent of these persons have diabetes type two. In the nursing process includes support as a part of the nurse's work. In the nursing process includes education and to convey information as a part of the nurse's work. The goal with the care of diabetes is to stabilize HbA1c and to achieve good results is it necessary to change lifestyle. Research has shown that the meeting with the nurse is important for the person to be able to change their lifestyle. Aim: The aim was to describe people with diabetes type two experience of meeting with the nurse. Methods: The study was conducted as a literature study based on fifteen qualitative articles. The analysis was performed with the inspiration of Friberg (2012). Results: Presented in three categories with subcategories: the experience of the first meeting, the experience of information in the meeting, the experience of the nurse's teaching in the meeting. The important factors in the meeting that emerged were: cooperation, continuity, participation, education and individual information. Discussion: Three sections that were discussed; factors in the first meeting that promoted a relationship developed, the importance of getting individual information and the role of the nurse's teaching. Conclusion: There is a need to describe how people experience the meeting with the nurse. If the nurse are trained to give persons support and individual information and education can it lead to a better self-care.

<p>Att lägga om sin livsstil är inte lätt, men i många fall kan det vara nödvändigt för att bibehålla en god hälsa. Ett exempel på ett sådant tillfälle är vid en diabetesdiagnos, där förstahandsbehandlingen består i livsstilsförändring, som främst innefattar kost, motion och rökstopp. Resultat från tidigare forskning visar att det är viktigt att patienten är motiverad att genomföra en livsstilsförändring, och även diabetessköterskorna i den här studien är av den uppfattningen. Det är viktigt att patienten själv tar ansvaret för sin sjukdom, det är bara han eller hon som kan förändra sin livsstil. Syftet med studien var att undersöka hur diabetessköterskorna hjälpte sina patienter att hitta motivation till livsstilsförändring. En kvalitativ intervjumetod användes för att samla material, fem diabetessköterskor intervjuades. Den efterföljande analysen är inspirerad av hermeneutisk metod. Resultatet av studien visar att patienten själv måste hitta sin motivation, det finns inget sätt för diabetessköterskan att konkret hjälpa sin patient att hitta den. Diabetessköterskans uppgift är att finnas där när patienten själv hittat sin motivation, och leda patienten rätt.</p> / <p>To change your way of living is not easy, but in many cases it might be necessary to sustain a good health. An example of this is when you get a diagnosis of diabetes and the first treatment is a change of lifestyle, especially concerning diet, exercise and no smoking. Former studies have shown that the patient has to be motivated to change their lifestyle and this is the opinion of diabetes nurses in this study as well. It is important that the patient takes the responsibility for the disease because it’s only himself who can change the lifestyle. The aim of this study was to look into how the diabetes nurses helped the patients to find motivation to a change of lifestyle. Five nurses were interviewed. A qualitative field survey has been used to gather the material and the following analysis is inspired of the hermeneutic method. Results of the study show that the patients have to find the motivation on their own and that the diabetes nurse doesn’t have a concrete way of helping him or her. The nurse’s task is to be there when the patient has found the motivation and lead them on to the right track.</p>

Abstract Exercise promotes health, work ability, well-being and prevents diseases, such as type 2 diabetes. This study looks at the factors affecting exercise motivation in adults. Factors affecting exercise motivation refers to factors that either motivate people to exercise or restrict them. The study material was gathered from four different sets of subjects: women attending gymnastics classes arranged by the sports association Oulun Voimisteluseura, parents with young children and persons at high risk of type 2 diabetes taking part in the follow-up of the Finnish Diabetes Prevention Study in Oulu or the Elvira Counseling project. The survey targeted at female gymnasts (n=76) included open-ended questions and 56 statements which were studied using factor analysis. The survey aimed at parents with young children (n=37) consisted of five open-ended questions. The high-risk persons (n=74) who took part in group counseling in the Elvira Counseling project completed questionnaires at the beginning and at the end of the counseling. Twenty-two of them were interviewed. Group counseling sessions (82 h) were videotaped. The surveys yielded information on issues such as exercise activity and pedometer use and respondents’ assessments of how their exercise volume had been affected by pedometer use. Exercise activity was reported as the means of metabolic equivalent (MET) hours and its 95% confidence intervals. The statistical significance of changes in MET hours was measured using pairwise t-test, and differences in MET hours between groups were tested with variance analysis. Surveys targeted at persons from Oulu taking part in the Finnish Diabetes Prevention Study were conducted in 2003 (n=63) and 2008 (n=71). The survey comprised five open-ended questions. Qualitative data were analyzed using inductive content analysis. Exercise motivation consisted of exercise capital, which comprises four sub-areas: exercise activity, exercise as a habit, exercise as a resource and perceiving life situation as conducive to exercise. Factors motivating and restricting exercise came out as physical, mental and social factors. The concept of exercise capital provides a tool for exercise counseling in different life situations. Exercise motivation can be supported by looking at the factors restricting by focusing on their own exercise activity and motivation, by strengthening factors that promote motivation to exercise and by supporting family exercise and the social aspects of exercise. / Tiivistelmä Liikunta edistää terveyttä, työkykyä, hyvinvointia ja ehkäisee sairauksia, kuten tyypin 2 diabetesta. Tässä tutkimuksessa selvitetään, millaisia ovat aikuisten liikuntamotivaatioon vaikuttavat tekijät. Liikuntamotivaatioon vaikuttavilla tekijöillä tarkoitetaan liikkumiseen motivoivia ja liikkumista rajoittavia tekijöitä. Tutkimusaineisto kerättiin neljästä osa-aineistosta: Oulun Voimisteluseuran liikuntaryhmissä käyviltä naisilta, pienten lasten vanhemmilta ja tyypin 2 diabeteksen korkean riskin henkilöiltä, jotka osallistuivat Suomalaisen diabeteksen ehkäisytutkimuksen seurantaan Oulussa tai Elvira counseling -hankkeeseen. Kysely naisvoimistelijoille (n=76) sisälsi avoimia kysymyksiä sekä 56 väittämää, joita tarkasteltiin faktorianalyysillä. Pienten lasten vanhempien (n=37) kysely sisälsi viisi avointa kysymystä. Elvira counseling –hankkeessa toteutettuun ryhmäohjaukseen osallistuneet henkilöt (n=74) vastasivat kyselyyn ohjauksen alussa ja lopussa, heistä 22 haastateltiin, ja kaikki ryhmäohjauskerrat videoitiin (82 h). Kyselyt tuottivat tietoa muun muassa liikunta-aktiivisuudesta ja askelmittarin käytöstä sekä vastaajien arvioita askelmittarin käytön vaikutuksesta heidän liikkumisensa määrään. Liikunta-aktiivisuus raportoitiin metabolic equivalent (MET) -tuntien keskiarvoina ja sen 95 % luottamusväleinä. MET-tunneissa tapahtuneiden muutosten tilastollista merkitsevyyttä mitattiin parittaista T-testiä käyttäen, ja ryhmien välisiä MET-tuntieroja testattiin varianssianalyysilla. Suomalaiseen diabeteksen ehkäisytutkimukseen osallistuneille oululaisille toteutettiin kyselytutkimukset vuosina 2003 (n=63) ja 2008 (n=71). Kysely sisälsi viisi avointa kysymystä. Laadulliset aineistot analysoitiin aineistolähtöisellä sisällönanalyysilla. Liikuntamotivaatio muodostui liikunnallisesta pääomasta, jossa on neljä toisiinsa vaikuttavaa osa-aluetta: liikunta-aktiivisuus, liikunta tottumuksena, liikunta voimavarana sekä elämäntilanteen kokeminen liikkumiselle suotuisana. Liikkumiseen motivoivat tekijät ja liikkumista rajoittavat tekijät ilmenivät fyysisinä, psyykkisinä ja sosiaalisina tekijöinä. Liikunnallisen pääoman käsite tarjoaa työvälineen erilaisissa elämäntilanteissa. Liikuntamotivaatiota voidaan tukea pohtimalla liikkumista rajoittavia tekijöitä oman liikunta-aktiivisuuden ja liikuntamotivaation tarkastelun ja ongelmanratkaisun avulla, vahvistamalla liikkumista motivoivia tekijöitä sekä tukemalla perheliikuntaa ja liikunnan sosiaalisia merkityksiä.

Bakgrund: Typ 2 diabetes ökar idag bland barn och unga vuxna. Det är viktigt att förstå anledningen till att sjukdomen ökar och vilka åtgärder som krävs för att bromsa utvecklingen. Syfte: Att studera vilka riskfaktorer som beskrivs ha störst påverkan på utveckling av typ 2 diabetes hos barn och unga vuxna samt om och det går att förebygga dessa risker. Metod: En litteraturöversikt baserad på tolv vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Litteraturstudien visade att övervikt och fetma är en av de främsta riskfaktorerna för att utveckla typ 2 diabetes hos barn och unga vuxna. Det mest effektiva sättet att förebygga detta visade sig vara genom regelbunden fysisk aktivitet samt hälsosamma matvanor. Slutsats: Övervikt/fetma är den största riskfaktorn för typ 2 diabetes. Livsstilsändringar i form av ändrad kost samt regelbunden fysisk aktivitet kan förebygga risken att drabbas av diabetes hos barn och unga vuxna som ligger i riskzonen för sjukdomen pga. övervikt/ fetma. Sjuksköterskan har en viktig roll att upptäcka barn och unga i riskzonen och att ge råd om hälsosamma levnadsvanor. / Background: Type 2 diabetes is increasing today among children and young adults. There are different ways of preventing the disease and two of the most effective factors propose to be physical activity as well as healthy eating habits. Objective: The aim of this study was to identify the risk factors described have the greatest impact on development of type 2 diabetes in children and young adults and the most effective ways to prevent the disease. Method: A literature review based on twelve scientific articles. The articles were searched in the PubMed and CINAHL databases. Results: The literature study showed that obesity and being overweight are the major risk factors for developing type 2 diabetes in children and young adults. The most effective way to prevent this was through regular physical activity and healthy eating habits. Conclusion: Obesity and being overweight are the major risk factor for developing type 2 diabetes. Lifestyle changes such as healthy eating habits and regular physical activity can prevent the risk factors in children and young adults at risk of developing the disease. The nurse has an important role in detecting children and young adults at risk and encourage a healthy lifestyle.