No description available.

No description available.

Synen på föräldraskap i kombination med yrkesliv är till stor del styrt av yttre kontexter och välfärdsstatliga beslut. Jag har i min uppsats intervjuat tre mammor, från tre olika generationer, som alla har fått representera en speciell tidsepok och hur det var att vara förälder då. Intervjumetoden jag använt är semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att jag haft ett färdigt frågeformulär, men att detta har varit öppet för att kunna lägga till följdfrågor om något har varit oklart eller extra intressant. Jag har analyserat deras svar mot en samhällelig kontext, i form av välfärdsstatliga åtgärder som kan ha påverkat deras liv som förälder i kombination med yrkesarbete. Som exempel relaterar jag till barnomsorgens uppbyggnad, föräldraförsäkringens utformning och vilka politiska debatter och sociala frågor som var aktuella under den tidsperiod då mina respondenter fick barn (60,80 och 00-talet). Jag har använt mig av Anthony Giddens teorier kring modernitet och Arlie Russel Hochschilds teorier kring emotionssociologi i analysen av intervjuerna.

Vår samtid genomgår stora förändring i allt från digitalisering till klimatpåverkan och ett resultat av detta är vår längtan efter att få uppleva och ta del av innehåll som påminner oss om en svunnen tid. Nostalgiska inslag finns i många delar av vårt samhälle och denna uppsats undersöker hur ett tidigare decennium representeras i en samtida medieprodukt och bidrar till en nostalgisk upplevelse. Idag finns det en förkärlek till en 80-talsnostalgi vilket blir synligt i många nyproducerade filmer och serier. I uppsatsen analyseras hur man i serien Sex Education (2019-2020) har valt att representera 80-talet i en samtida kontext för att skapa en nostalgisk effekt hos mottagaren. Vidare blir effekten av att blanda ett nostalgiskt grepp (nostalgisk mise-en-scene, musik och genrerefenser) med ett nutidsgrepp (den moderna gestaltningen av tematiken) att dessa kontraster skapar en friktion som väcker tittarens intresse. I uppsatsen tillämpas kvalitativ filmanalys, baserad på en kategoriserande modell, på estetik och tematik i serien Sex Education. Syftet är påvisa seriens nostalgiska inslag och belysa hur de skapas. / Our present time is experiencing a major change in everything from digitalisation to climate change, and one result of this is our longing to experience and share content that reminds us of another time. Nostalgic elements can be seen in many parts of our society and this essay examines how a past decade is represented in a modern media product and the nostalgic experience it generates. Today, there is a love for '80s nostalgia, which becomes visible in many newly produced films and series. The thesis is based on analyzing how the series Sex Education (2019-2020) has chosen to represent the 80s in a contemporary context to create a nostalgic effect on the recipient. Furthermore, the effect of mixing a nostalgic grip (nostalgic mise-en-scene, music and genre references) with a contemporary grip (the modern form of the theme) is that it creates contrasts which causes a friction that arouses the viewer's interest. The thesis applies qualitative film analysis, based on a categorizing model, to aesthetics and themes in the series Sex Education. The purpose is to demonstrate the series' nostalgic features and highlight how they are created.

Denna studie behandlar tidig hip-hop-film från 80-talet och dess kreativa uttryck genom hip-hop- kulturens fyra grundelement, där en slutsats är att graffiti, breakdance, DJ-ing och rap är av yttersta vikt i bildspråket, och audiellt. Att elementen inleder filmerna visar vilken betydelse dessa har och vidare samverkar de på varierande vis, vilket förstärker den enhet som finns med i filmernas budskap. Enhet och kreativitet är centralt i filmerna och budskap om att möjligheter, framgång och framtid ligger i dem är tydliga. En annan slutsats är att elementen och diverse troper repeteras och sprids vilket stärker hip-hop och hip-hop-film som varumärke.