<p>The aim of this thesis is to find out how ordinary teachers work with students with ADHD / DAMP. The questions I’ve asked are, what tools are there at school to guide children with ADHD / DAMP in addition to diagnosis and the problems that teachers usually encounter when dealing with children that are thought to have ADHD / DAMP? The empirical answers indicate, that the contact with parents is of great importance, and that the teacher comes to have a clear framework and structure in the classroom. These findings tie in to the neuropsychological approach, which is based on the neuropsychological research. The ecological perspective that looks at the overall picture of the interaction between the student and the environment and the psycho-pedagogical strategy in which, among other uses behavioral modification as a tool, for instance by highlighting the positive behaviors and documents. "ADHD in the class" is a common problem and says that between one in four to one in eight persons over twenty years of age sought psychiatric help. The method to find this out, has been through semi-structured interviews, which means that I am using the same template, but after every interview I have made the assessment in order to move on to the interviewee's line and ask supplementary questions to make it as natural as possible and to minimize the risk to stop in the middle of the argument.</p>

<p>This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine.</p><p>For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome.</p><p>The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses.</p><p>The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.</p>

<p>Denna uppsats syftar till att belysa hur lärandemiljön påverkar barn i behov av särskilt stöd, i lärandeprocessen. I min frågeställning behandlar jag frågan; stödjer eller motverkar klassrumsmiljön barn med ADHD? I teoriavsnittet använder jag mig av det sociokulturella perspektivet på lärande som utgångspunkt, därför att jag ser en relevans i litteraturen jag använt mig av och de svar informanterna gav vid de genomförda intervjuerna. Det sociokulturella perspektivet anser jag dessutom ligger rätt i tiden eftersom det på många sätt har präglat delar av min utbildningstid. I metodavsnittet har jag använt mig av kvalitativa intervjuer i en fenomenologisk studie, vilket innebär att det inhämtade materialet grundar sig i intervjupersonernas egna tolkningar och erfarenheter av det rådande ämnet. I resultatavsnittet har jag gjort en analys av det insamlade intervjumaterialet. I analysen har jag använt mig av litteratur som ett analysverktyg, för att se likheter och olikheter mellan det insamlade materialet och litteraturen. De slutsatser jag kommit fram till är att det sker förändringar i skolan idag både till det bättre och sämre för barn med ADHD. Att pedagogens förhållningssätt vad det gäller förändringar också är det avgörande, är en annan viktig slutsats. Den främsta slutsatsen man kan dra är ändå att de bristande resurser informanterna upplever kan motverka eleverna, trots allt har sin grund i skolans ekonomi.</p>

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som ungefär 3-5 procent av alla barn i skolålder är diagnostiserade för. Hälften av de barn som diagnostiseras har kvar symtomen i vuxen ålder. Samtidigt är ADHD en diagnos som varit omdiskuterad under många år, då somliga menar att det inte borde vara en diagnos utan kan vara ett personlighetsdrag och att en diagnostisering kan medföra negativa konsekvenser för en persons självbild. Syftet var att ta reda på hur våra fem respondenter, vuxna personer med en ADHD-diagnos, ser på sitt liv efter att de fått sin diagnos och vad diagnostiseringen har haft för betydelse för dem. Intervjuer med en narrativ ingång användes för att, utifrån den valda frågeställningen sammanfatta och strukturera upp respondenternas berättelser. Uppsatsens resultat visade att alla respondenterna hade en övervägande positiv syn på sin diagnostisering. Förståelsen av sig själv och sitt tidigare problematiska liv var enligt respondenterna den största fördelen. En del av dem kunde även se en negativ aspekt i och med den stämpling som samhället ibland kan ge dem när de berättar om sin diagnos.

No description available.

This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine. For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome. The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses. The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.

The aim of this thesis is to find out how ordinary teachers work with students with ADHD / DAMP. The questions I’ve asked are, what tools are there at school to guide children with ADHD / DAMP in addition to diagnosis and the problems that teachers usually encounter when dealing with children that are thought to have ADHD / DAMP? The empirical answers indicate, that the contact with parents is of great importance, and that the teacher comes to have a clear framework and structure in the classroom. These findings tie in to the neuropsychological approach, which is based on the neuropsychological research. The ecological perspective that looks at the overall picture of the interaction between the student and the environment and the psycho-pedagogical strategy in which, among other uses behavioral modification as a tool, for instance by highlighting the positive behaviors and documents. "ADHD in the class" is a common problem and says that between one in four to one in eight persons over twenty years of age sought psychiatric help. The method to find this out, has been through semi-structured interviews, which means that I am using the same template, but after every interview I have made the assessment in order to move on to the interviewee's line and ask supplementary questions to make it as natural as possible and to minimize the risk to stop in the middle of the argument.

Syftet med studien har varit att undersöka om och i så fall hur det är något som ändras i lärarnas undervisning när elever får diagnosen ADHD. Jag ville veta om eleverna får några andra förutsättningar i och med det att de får en diagnos. Metoden som jag använt för denna studie var att genomföra kvalitativa intervjuer med lärare som haft elever både före och efter deras ADHD diagnos. Resultatet visade att de flesta förändringar var gjorda för eleven redan före det att diagnosen var ställd. Det ansågs viktigt för både föräldrar och för vissa lärare att de efter diagnosen kunde tolka barnets beteende på ett nytt sätt. Det var lättare att förstå att barnet inte var lat och elakt, utan att det handlade om en svårighet hos barnet. Det var även viktigt för barnet själv att veta sina styrkor och svagheter. Samtliga lärare ansåg också att det var av största vikt att eleven fick en assistent. En annan viktig aspekt som framkom var behovet av handledning hos lärarna. I handledningen kunde de få stöd i att känna att de gjorde rätt trots att det kändes svårt, samt i vissa fall hjälp att se vilka förändringar i bemötande eller struktur som behövde genomföras.

Barn som diagnostiseras och medicineras för ADHD ökar kraftigt. Både diagnosen och medicinen påverkar barnen på flera olika sätt i livet. Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten enligt The World Health Organisations (WHO) fyra domäner (WHOQOL) hos barn som är medicinskt behandlade för ADHD. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet. Granskning av artiklar gjordes enligt Friberg. Barn som har ADHD skattar livskvalitet lägre än barn utan ADHD. Medicin hjälpte barnen till bättre koncentration, fokus och minnet förbättrades, vilket påverkade barnens livskvalitet. Barnens humör blev stabilare med medicin och då underlättades sociala relationer. En kombination av medicinsk behandling och andra stödåtgärder minskade ADHD symtomen, vilket förbättrade livskvaliteten hos barnen. Fortsatt forskning behövs om hur sjuksköterskan och vårdverksamheten kan stötta och handleda barn med ADHD för att underlätta deras vardag. Utbildning bör ges till sjuksköterskan för att öka kunskapen om vilka behov ett barn med ADHD har.

Denna studie avser att undersöka om motorisk träning används i special undervisningen för barn med diagnosen ADHD och i så fall hur. I studien användes en kvantitativ enkätundersökning samt två kompletterande kvalitativa intervjuer. Studien undersöker om idrottslärare, speciallärare samt specialpedagoger överhuvudtaget har motorisk träning i sin undervisning. Följande undersöktes: Längden på motorikpassen, fördelningen flickor - pojkar. Studien undersökte hur ofta och i vilken åldergrupp den motoriska undervisningen bedrevs. Slutligen undersöktes i vilken form lärarna hade sin motoriska träning. Våra kvalitativa intervjuer gav oss möjlighet att arbeta vidare med de resultat som framkom i enkätundersökningen. Det var intressant att fråga vidare om varför öga – hand träning var så dominerande. Det framkom att öga – hand träning är vanligare än de pulshöjande aktiviteterna för att den lite lugnare aktiviteten anses enklare att göra riktigt. Det framgick även att det nästan uteslutande är idrottsläraren som har pulshöjande motorisk träning.