In the center of Stockholm, a lock by the name Victoriaslussen is being renovated, where in conjunction with this, a fishway is being designed. The purpose of the fishway is to facilitate migration of weak-swimming fish between the Lake Mälaren and the Salt Lake. Perch (Perca fluviatilis) is counted among these weak swimming species. The aim of the study is to, based on research results, reports, and interviews, create an analysis of the challenges the perch face today, and in the future, as well as assessing the need of a fishway in this location. Data show that the perch population in Sweden is in a steady state today, although a reduction in catches in the study area has occurred during the last 25 years. Based on the accessible data it was stated that there is sufficient scientific evidence to draw conclusions about the sustainability of the perch’s stock in lake Mälaren today. The study shows that the decrease in stock can be attributed to human impact on the environment in the form of pollution of the water as well as to climate change. Furthermore, the impact of climate change on the lake’s ecological status, for instance, through an increase in temperature, resulting in eutrophication and descending oxygen levels, will amount to consequences for the perch such as changes in metabolism, size structure in the stock (population and body size). The fishway system created is a circuit (In Swedish: omlöp), which is the most natural and gentle system for a wide diversity of weak-swimming fish. The study concluded that the perch would benefit from a fishway in Victoriaslussen. It would improve the perch’s situation in Mälaren. Although the stock is in a steady state for the time being, climate change in the future will bring new challenges which would make the fishway useful solution.

Dam construction in lakes may have significant negative effects on aquatic ecosystems, and it is therefore considered as a major threat to aquatic biodiversity. Many studies have been conducted to investigate how fish are affected by dam removal. Dams can impact the flora and fauna of lakes by influencing the structure of food webs and nutrient dynamics. In this study, I investigated whether or not dam removal in lake outlets affect the proportion of piscivorous perch, including a separate analysis of perch with lengths between 120-180 mm (the length interval at which the diet changes from insects to fish). I used data from 27 lakes located in Värmland, Dalarna and Västmanland. The proportion of piscivorous perch was 43% higher where the dam had been removed. The results showed a (non-statistically significant) trend on the effect of dam removal on the mean proportion of piscivorous perch. Dam removal had no effect on the mean proportion in the length interval 120>180 mm. Dams alter the composition, structure, and function of the surrounding environment; therefore, the outcomes of dam removals can be unpredictable. There are few published studies on how lentic fish communities respond to dam removals in lake outlets; therefore, such knowledge would be valuable and can provide relevant information to water managers, hydropower companies and decision-makers. / Dammkonstruktion i sjöar har betydande negativa effekter på akvatiska ekosystem, och anses därför som ett stort hot mot akvatisk biodiversitet. Det har gjorts många studier på hur fisk påverkas av dammar, och utrivning av dessa, eftersom de kan ha effekter på sjöars flora och fauna, genom att påverka näringsvävens struktur och näringsämnesdynamik. I denna studie undersökte jag om dammutrivningar i sjöutlopp påverkar proportionen av fiskätande abborrar, samt om medel-proportionen av fiskätande abborrar mellan 120–180 mm påverkas av utrivning (det längdintervall när dieten ändras från insekter till fisk). Jag använde data från 27 sjöar som var lokaliserade i Värmland, Dalarna och Västmanland. Resultaten visade att proportionen av fiskätande abborrar var 43% större där dammen hade rivits ut. Dammutrivning visade en (icke statistisk signifikant) trend på att det fanns en effekt av dammutrivning på medelproportionen av fiskätande abborrar. Dammutrivning hade ingen signifikant effekt alls på medelproportionen av fiskätande abborre i längdintervallet 120>180 mm. Dammar förändrar sammansättningen, strukturen och funktionen i den omgivande miljön, därför kan dammutrivningars resultat vara oförutsägbart. Det finns få publicerade studier av hur fiskesamhällen reagerar på dammutrivningar i sjöutlopp, därför skulle sådan kunskap vara värdefullt och kan ge relevant information till förvaltare av vatten, såsom myndigheter, kraftbolag och beslutsfattare.

BAKGRUND: Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, är ett samlingsnamn för en stor grupp mycket stabila substanser. Vissa PFAS är klassade som persistenta, bioackumulerbara och toxiska (PBT-ämnen) och har en negativ hälsoeffekt på människor och djur. De är vanligt förekommande i exempelvis brandskum och förhöjda halter finns därför ofta i vattensystem som ligger nära brandövningsområden. Perflourooktansyra (PFOS) är idag den enda PFAS som är förbjuden inom EU och är förmodligen den mest toxiska. Tolerabla gränsvärden finns idag endast för två PFAS; PFOS och PFOA. En av de största källorna för humanexponering av PFOS är fiskkonsumtion, medan PFOA inte brukar vara detekterbar i fisk. SYFTE: Syftet med denna studie var att analysera humanexponering av 11 olika PFAS (PFOS, PFOA, PFHxA, PFHxS, PFHpA, PFNA, PFDA, PFDS, PFBS, PFUnDA och PFOSA) efter konsumtion av abborre (Perca fluviatilis), baserad på analysdata från Stockholms stads miljögiftsövervakning. Då fokus i arbetet framförallt ligger på PFOS så har uppskattat PFOS-intag via denna exponeringsväg jämförts med tillgängliga toxikologiska referensvärden. Likaså syftar arbetet att undersöka hur PFOS- exponeringen via konsumtion av sötvattenfisk förhåller sig till bakgrundsexponering av PFOS i normalbefolkningen. METOD: PFOS-exponeringen via konsumtion av sötvattenfisk beräkandes för tvånivåer av fiskkonsumenter; ”mest sannolik exponeringsnivå” (MSE, där man äteregenfångad sötvattenfisk max 6 ggr per år), och ”hög exponeringssnivå” (HE, där manäter egenfångad sötvattenfisk 1 ggr/vecka). En vidare uppdelning gjordes på”normalkonsumenter” (person som äter normalstora portioner och har en medelvikt) och ”storkonsumenter” (person med låg vikt som äter stora portioner). Beräkningarna grundar sig på tre års analysdata (2015-2017) på abborre från 14 olika vattensystem kring Stockholm stad, vilka kan betraktas som representativa fiskevatten i en urban miljö, utan känd PFOS-påverkan från punktkälla. PFOS-analyser i fisk användes tillsammans med data från litteraturen över fiskkonsumtion och kroppsvikt. Litteraturdata användes även för att beräkna exponeringen i normalbefolkningen viaandra livsmedel och dricksvatten. Även här gjordes beräkningarna för ”mest sannolik exponering” (normalkonsumtion av dricksvatten och normalexponering av PFOS via övriga livsmedel) och ”hög exponering” (storkonsumtion av dricksvatten och högexponering via övriga livsmedel). Därefter jämfördes resultatet med tolerabla dagliga intag (TDI) och PFOS-exponeringen via fiskkonsumtion relaterades till det PFOS-intag som normalbefolkningen blir utsatt för via konsumtion av dricksvatten och andra livsmedel. RESULTAT: I de analyserade proverna av abborrmuskel stod PFOS för ca 90% av PFAS-innehållet, PFOS är den förening som exponeringsberäkningarna gjorts för. Bakgrundsexponeringen för PFOS i normalbefolkningen, via konsumtion av dricksvatten och andra livsmedel (även köpt fisk), beräknades till ca 0,5 ng/kg/dag (vuxna) och 0,7 ng/kg/dag (barn) för den mest sannolika exponeringsnivån (MSE). För den högre exponeringsnivån (HE) beräknades intaget till ca 1,7 ng/kg/dag för både vuxna och barn – alltså väl under EFSAs rådande TDI-värde på 150 ng/kg/dag. Vid jämförelse med dessa bakgrundsnivåer visade sig följande för de 4 exponeringsnivåer som karakteriserats vid konsumtion av egenfångad insjöfisk: MSE – normalkonsument: I denna grupp var PFOS-exponeringen via konsumtionen av egenfångad sötvattenfisk omkring 0,5 ng/kg/dag (vuxna) och 1,1 ng/kg/dag (barn), innebärandes att redan individer som konsumerar egenfångad fisk 6 ggr/år dubblerar sin PFOS-exponering. Det totala intaget ligger dock långt ifrån rådande TDI-värde. MSE – storkonsument: För vuxna och barn beräknades PFOS-exponeringen via sötvattenfisk till ca 1 respektive 2 ng/kg/dag. HE – normalkonsument: För kvinnor blev PFOS-exponeringen 17 ng/kg/dag och för män 18 ng/kg/dag medan resultatet för barn var 37 ng/kg/dag. HE – storkonsument: PFOS-exponeringen från insjöfiskkonsumtion, i detta ”worst-case-scenario”, var 27 och 33 ng/kg/dag för kvinnor respektive män och 69 ng/kg/dag för barn. Hos denna grupp blev exponeringen runt 15 gånger högre än i normalbefolkningens hos vuxna och 40 gånger hos barn. DISKUSSION: Att PFOS stod för den största delen PFAS stämmer väl med förväntat resultat. Studien visar att normal- och storkonsumtion, inom ”den mest sannolika exponeringsnivån”, av sötvattenfisk från de vattensystem i närheten av Stockholm stadsom omfattats av studien, inte utgör någon hälsofara enligt de TDI som gäller idag även om det ger en procentuellt sett stor ökning av PFOS-intaget relativt vad som normalt är att förvänta via intag av livsmedel (även dricksvatten inräknat). Storkonsumenter inomkategorin ”hög exponeringsnivå” utgör ett worst case-scenario, där barn i gruppen kommer upp i ungefär halva TDI. Vid eventuell revidering av TDI så finns risk att både normal- och storkonsumenter, inom ”hög exponeringsnivå”, av sötvattenfisk hamnar påPFOS-intag runt eller över TDI. / BACKGROUND: Per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS) is a group of very stable molecules. Some PFAS are classed as persistant, bioaccumulative and toxic (PBT-substances) with negative impacts on humans and animals. PFAS is a common ingredient in fire foam, and elevated levels are consequently often seen in water systems near fire drill areas. Today, perflourooctanoic acid (PFOS) is the only prohibited PFAS within the EU, and probably the most toxic.Tolerable daily intake (TDI) recommenadtions are only available for two PFAS within the EU; PFOS and PFOA. One of the main exposure routes of PFOS in humans are consumption of fish, whilePFOA usually isn’t detectable in fish. OBJECTIVES: The aim of this study was to analyze human exposure of 11 different PFAS (PFOS, PFOA, PFHxA, PFHxS, PFHpA, PFNA, PFDA, PFDS, PFBS, PFUnDA och PFOSA) after consumption of european perch (Perca fluviatilis) collected from water systems in an urban region of Sweden. The main focus substance of the study was PFOS, where different scenarios of PFOS-exposure after consumtion of perch were compared with toxicological reference values (TDIs) and with background exposure from consumtion of other foods and drinking water. METHODS: The PFOS-exposure from consumption of freshwater fish was calculatedfor two levels of consumers; a “most likely exposure level” (MSE, with a consumptionrate of maximum 6 times/year), and a “high exposure level” (HE, with a consumption rate of at least 1 time/week). The groups were further divided into “normal consumers” (who ate normal portions and had normal body weight) and “large consumers” (who atelarge portions and had a low body weight). The caclulations were based on three years of analysis data (2015-2017) on european perch from 14 different water systems around the city of Stockholm, which can be considered as representative fishing waters in an urban environment, without known PFOS point source. The analyzed PFOS concentrations in fish were used in conjunction with literature data on fish consumption and body weight to assess exposure. Data from the litterature were also used to calculate the exposure in the normal population, after consumption of other foods and drinkingwater. Also here a “most likely exposure level” (average consumtion of drinking water and average consumption rates and PFOS concentrations in other foods) and “high exposure level” (large consumer of drinking water and high PFOS exposure from other foods) were calculated. Thereafter, the results were compared with the tolerable daily intake (TDI), and the PFOS-exposure through consumption of perch was compared to the PFOS-intake following consumtion of other foods and drinking water. RESULTS: PFOS accounted for about 90% of the total PFAS in european perch. PFOS is the compound for which the exposure calculations were made.Background exposure by PFOS in the normal population, through consumtion of drinking water and other foods (including commercial fish), was calculated to 0,5 ng/kg/day (adults) and 0,7 ng/kg/day (children) for the most likely exposure level (MSE). För the higher exposure level (HE) the intake was calculated to 1,7 ng/kg/day for both adults and children, which is far below EFSA ́s current TDI of 150 ng/kg/day. When the background levels are related to the 4 exposure levels characterized after consumption of self-caught freshwater fish the results showed that: MSE – normal consumer: The PFOS exposure from consumption of freshwater fish in this group was 0,5 ng/kg/day (adults) and 1,1 ng/kg/day (children), which means that by consuming self-caught fish 6 times/year the PFOS-exposure will be doubled. Even so, the total intake is far below current TDI. MSE – high consumer: PFOS exposure from freshwater fish were 1 ng/kg/day and 2 ng/kg/day for adults and children respectively. HE – normal consumer: The PFOS exposure for women were 17 ng/kg/day and 18 ng/kg/day for men while the result form children were 37 ng/kg/day. HE – high consumer: The PFOS exposure in this “worst case scenario” was 27 and 33ng/kg/day for women and men respectively and 70 ng/kg/day for children. In this group the exposure were about 15 times higher than the background exposure for adults and 40 times higher for children. CONCLUSIONS: That PFOS accounted for the largest part of PFAS in fish is in accordance with previously published studies. Normal and large consumption offreshwater fish within the “MSE”-group, of freshwater fish, from the water systems near the city of Stockholm which are covered in the study, is not a health risk according to the TDI that apply today. However, it gives a percentually large increase in PFOS intake relative to what is normally expected from food intake (including drinkingwater). High consumers in the “HE”-group constitute a worst case scenario, where children in the group reach a PFOS-exposure of about half of TDI. In the event of a possible revision of TDI also normal consumers in the “HE”-group may close in to, or pass, the TDI-limits.

Detta examensarbete syftade till att ta fram ett underlag för en regional åtgärdsplan avseende dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner, gemensamt benämnda som PCDD/F eller dioxiner, i Gävleborgs län. Länet har historiskt varit ett av de mest utsatta områdena i Sverige beträffande dessa föroreningar och höga koncentrationer i bland annat strömming har medfört att denna inte får saluföras i övriga EU.   I arbetet har resultaten från den rådande forskningen på området studerats för att få kunskap om nuvarande källor och möjliga förklaringar till de fortsatt förhöjda koncentrationerna av dioxiner. Därefter har data från tidigare undersökningar av dioxinkoncentrationer i Gävleborgs län samlats in, sammanställts och använts för att studera hur koncentrationerna varierar geografiskt inom länet. Principalkomponentanalys (PCA) av specifika dioxinkongeners koncentrationer har sedan använts för att försöka identifiera verksamhetstyper som potentiellt kan ha bidragit till föroreningarna på olika platser - en analys som dock är behäftad med stora osäkerheter. De insamlade provresultaten har även använts för att genom massbalansmodellering undersöka återhämtningen i två känt förorenade fjärdar i länet; Norrsundet och Gårdsfjärden. Utifrån resultaten av ovanstående analyser diskuterades även nyttan av att genomföra eventuella åtgärder för att reducera halterna i kraftigt förorenade områden.   Proverna som sammanställts visade klara geografiska skillnader i sedimentkoncentration, och till viss del även i koncentration i muskel från abborre, vilket visar på en stark betydelse av lokala källor i vissa områden. Bland strömmingsproverna kunde inget liknande samband ses. Detta kan förklaras av att det migrerande beteendet hos strömming gör att fisken under sin livstid exponeras för varierande föroreningsnivåer i olika områden, medan abborren är mer stationär även som vuxen. Principalkomponentanalysen gav, för vissa prover, indikationer kring vilken typ av verksamhet som bidragit till de uppmätta koncentrationerna. Dessa resultat är dock mycket osäkra och bör inte på egen hand användas som underlag för att fastställa föroreningskällor. Massbalansmodelleringen visade att PCDD/F-koncentrationen i sediment inte har någon betydelse för koncentrationen i vattenmassan utan att inflödet från omgivande hav dominerar även i avgränsade fjärdar. De modellerade jämviktskoncentrationerna mellan sediment och vattenmassa indikerade även att koncentrationerna i sediment kommer fortsätta överskrida somliga gränsvärden tills koncentrationen i vattenmassan reducerats, vilket även stöds av att dessa gränsvärden överskreds i majoriteten av de sammanställda proverna.   Baserat på samtliga ovannämnda resultat drogs slutsatsen att lokala saneringsåtgärder sannolikt inte ger någon effekt på PCDD/F-koncentrationerna i strömming, samt att de inte är tillräckliga för att erhålla sedimentkoncentrationer under samtliga gränsvärden. De kan däremot effektivt minska den exponering som mer stationära organismer som abborre utsätts för i områden med kraftigt förorenade sediment, och kan även ha positiva effekter på förekomsten av andra miljöfarliga ämnen i området. För- och nackdelar måste således övervägas i varje enskilt fall. / The aim of this Master’s Thesis was to provide a basis for a regional plan of action regarding dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans, commonly referred to as PCDD/F or dioxins, in Gävle-borg County. This region has historically been one of the Swedish areas most affected by these pollutants, and high concentrations in for example Atlantic herring (Clupea harengus) have resulted in restrictions where some fish species cannot be sold in other EU countries.   In this work, results of current research on the subject were studied in order to gain knowledge about current sources and possible explanations to the continued high concentrations of dioxins. Thereafter, data from earlier investigations of dioxin levels in Gävleborg County have been gathered, compiled and used to study the regional geographic variation of the concentrations. Principal component analysis (PCA) was then used on the concentrations of specific congeners in an attempt to identify source types that might have contributed to the contamination in various sites; this analysis is however marred by uncertainties. The gathered data have also been used to investigate the recovery in two bays with known contaminations, Norrsundet and Gårdsfjärden, using mass balance modelling. The benefits of implementing measures to reduce the PCDD/F-concentrations in highly polluted areas were then discussed based on the results of the above-mentioned analyses.   The measured sediment concentrations, and partly also the concentrations in European perch (Perca fluviatilis), of the compiled samples showed distinct geographic differences, which indicates a strong influence from local sources in some areas. Among the herring samples, no such connection could be seen. This could be explained by the migrating behaviour of adult herring, resulting in an exposure to various levels of contamination in different areas as they migrate, while adult perch has a more stationary behaviour. For some samples, the principal component analysis gave indications on source types that might have contributed to the local contamination levels. These results are however very uncertain and they should not be used as the sole basis when determining emission sources. The mass balance modelling showed that the PCDD/F-concentrations in sediments have no influence on the concentrations in the water body; the inflow from the surrounding sea is predominant also in enclosed bays. The modelled equilibrium concentrations between sediments and water body also indicated that the sediment concentrations will continue to exceed the guideline values until the water concentrations have decreased. This is also supported by the fact that the majority of the samples showed concentrations exceeding these guideline values.   Based on all of the abovementioned results it was concluded that local remediation measures would most likely not affect the PCDD/F-concentrations in herring. It was also concluded that such measures would not suffice to obtain sediment concentrations that fall below all guideline values. They can however be used to lessen the exposure that stationary organisms are subjected to in areas with highly contaminated sediments, and can also have positive effects on the levels of other hazardous substances in the area. Thus, the benefits and disadvantages need to be considered in each specific case.

Top predators in aquatic ecosystems often have strong top-down effects on the ecosystem. Northern pike (Esox lucius) has been documented to cause whitefish (Coregonus lavaretus) populations to diverge into different ecomorphs. This can facilitate piscivory in other predators as a novel resource becomes available to them in the form of dwarf whitefish. The aim of this study is to examine whether the presence of pike causes Eurasian perch (Perca fluviatilis) to shift their diet from insectivory to piscivory, and whether this is directly driven by whitefish polymorphism. Stomach contents of 147 perch from lakes with and without pikes were analyzed. The results show that the presence of pike has a clear influence on the diet of the perch. In lakes without pike, perch are mostly insectivorous, and in lakes with pike, they are mostly piscivorous. This diet shift appears to be driven by whitefish availability, as a majority of the diet of perch in pike lakes consisted of whitefish, while none of the fish eaten by perch in non-pike lakes was whitefish. In addition, the results showed that perch undergo the diet shift from insectivory to piscivory at a smaller size when coexisting with pike. This study can be added to the growing body of evidence for the ecological significance of pike.

Dams play an important role in our society, but their negative impacts on aquatic ecosystems have led to a need for conservation efforts to mitigate the negative effects. In some instances, dam removal has been suggested to be the most economically and ecologically beneficial restoration method to improve longitudinal connectivity. This, however, has increased the need of more research about the effects dam removal have on aquatic ecosystems, since the outcomes of this restoration method can be unpredictable. In this study, I investigated ecological impacts of dam removals in Swedish inland waters. I collected field data from five different lakes in Värmland and Dalarna, two lakes with dam removal in 2017/2018 and three without. I studied how dam removal affected different trophic levels of the aquatic ecosystem, where I predicted that a top-down effect would increase abundances of piscivorous European perch (Perca fluviatilis) and zooplankton, but decrease phytoplankton, whereas a bottom-up effect would lead to increases in biomass at all trophic levels (with most pronounced effects on nutrient concentration). If both top-down and bottom-up effects would operate in parallel, all the above mentioned effects could occur. I also predicted that if dam removal affected the fish community, there would be a change in species diversity and fish biomass. Moreover, if perch demography was affected, there would be a change in perch length and abundance of different age classes. To investigate this, I collected data on fish, plankton, nutrients (P, N), DOC, pH and conductivity in the five lakes and compared this with already existing historical data using a BACI design. Two-way ANOVAs were used to study the effects of dam removals on these variables. There were not enough historical data on P concentration or zoo-and phytoplankton to be analyzed statistically. I did, however, conduct correlation analyses with zoo- and phytoplankton. Contradictory to my prediction, the results showed no effect of dam removal on fish biomass or diversity, water chemistry or perch demography in the studied lakes. There was, however, a statistically significant effect of time on Tot-N, with lower values after the years of 2017/2018 (regardless of dam removal). There were also some differences between the lakes in species diversity, concentration of Tot-N, potentially piscivorous perch and perch length. The outcomes of dam removal are unpredictable, as are the expected time-lapse of the effects, which means that changes may yet occur in the studied lakes. Knowledge about ecosystem responses to dam removal enables managers to better predict the effects of dam removal, and thereby facilitate decision makings related to this restoration method. / Dammar spelar en viktig roll i vårt samhälle, men deras negativa påverkan på akvatiska ekosystem har ökat behovet av bevarandeinsatser för att minska de negativa effekterna. I somliga fall har dammutrivning föreslagits vara den mest ekonomiskt och ekologiskt gynnsamma bevarandemetoden för att förbättra longitudinell konnektivitet. Detta har dock ökat behovet av mer forskning gällande dammutrivningars effekter på akvatiska ekosystem, eftersom utfallen av denna bevarandemetod kan vara oförutsägbara. I denna studie undersökte jag dammutrivningars ekologiska effekter i svenska inlandsvatten. Jag samlade data i fält från fem olika sjöar i Värmland och Dalarna, två sjöar med dammutrivningar under 2017/2018 och tre utan. Jag undersökte hur dammutrivning påverkade olika trofiska nivåer i det akvatiska ekosystemet, med förväntningarna att en top-down-effekt skulle öka abundansen av fiskätande abborre (Perca fluviatilis) samt djurplankton, men minska växtplankton, medan en bottom-up-effekt skulle leda till ökad biomassa inom samtliga trofiska nivåer (men med mest effekter på näringskoncentration). Om både top-down- och bottom-up-effekter skulle verka parallellt kunde samtliga ovanstående nämnda effekter förekomma. Jag förväntade även att om dammutrivning påverkade fisksamhället skulle det ske en förändring i artdiversitet och fiskbiomassa. Därtill bör en effekt på demografi hos abborre leda till förändringar i abborrlängd- och abundans i olika åldersklasser. För att undersöka detta samlade jag in data över fisk, plankton, näringsämnen (P, N), DOC, pH och konduktivitet i de fem sjöarna och jämförde detta med redan existerande historiska data med en BACI design. Tvåvägs-ANOVAs användes för att studera effekterna av dammutrivningar på dessa variabler. Det fanns inte tillräckligt med historiska data över P-koncentration eller djur- och växtplankton för att analyseras statistiskt. Jag utförde dock korrelationsanalyser med djur- och växtplankton. I kontrast till min förväntan visade resultaten ingen effekt av dammutrivning på fiskbiomassa- eller diversitet, vattenkemi eller demografi hos abborre i de studerade sjöarna. Det var däremot en statistiskt signifikant effekt av tid på Tot-N, med lägre värden efter 2017/2018 (oberoende av dammutrivning). Det var även en del skillnader mellan sjöarna i artdiversitet, koncentration av Tot-N, potentiellt fiskätande abborre samt abborrlängder. Utfallen av damutrivningar är oförutsägbara, och detsamma gäller tidsintervallet för effekterna, vilket innebär att det fortfarande kan ske förändringar i de studerade sjöarna. Kunskap om ekosystemrespons till dammutrivning möjliggör för förvaltare att lättare bedöma effekter av dammutrivningar, och underlättar därav beslutsfattning relaterat till denna bevarandemetod.

The populations of three–spined sticklebacks (Gasterosteus aculeatus) in the Baltic Sea have increased tenfold over the last decade. A large increase in abundance can alter the offshore and coastal food webs. Despite of these facts, there are large gaps in the knowledge about the stickleback ecology in the Baltic and the possible effect they might have on their environment. Earlier investigations state that stickleback mainly occupy the deeper areas offshore, and only migrate to the shallow areas during May–July to spawn. Observations by recreational fishermen indicate that this may be incorrect, and that some adult sticklebacks are present in the shallow areas even during the winter. One aim of this study was to investigate the timing of stickleback migration to a shallow coastal area in Kalmar Sound. The study also aimed to examine the relative abundance in two adjacent shallow areas in the archipelago south of Kalmar, where one of the areas is a pike spawning ground. A one month long test fishing with fyke nets was started on the first day after ice break. Results show that the sticklebacks are present in the bays immediately after the ice break, and that high abundances coincide with the pike spawning period. Stomach analyses showed that sticklebacks consumed a large proportion of crustaceans, but also fish eggs were found. These results shed new light on the management actions for many of the coastal spring spawning fish species that have shown decreasing abundances during the last decades. / Bestånden av storspigg (Gasterosteus aculeatus) i Östersjön har ökat markant, data visar på en tiofaldig ökning under det senaste decenniet. Ökningen kan medföra att bl.a. näringsväven, till havs och längs kusterna förändras. Trots vetskapen om detta finns det kunskapsluckor kring spiggens ekologi och dess möjliga påverkan på sin omgivning. Litteratur säger att spiggen till största del bara befinner sig inne längs kusterna under maj-juli. Observationer från sportfiskare tyder på att detta inte stämmer, och att vuxen storspigg befinner sig inne längs kusten och i skärgårdsvikar året om. Ett syfte med studien var att undersöka när spiggen kom in till de grunda vikarna i Kalmarsund. Studien jämförde även spiggtätheterna mellan två närliggande områden där den största skillnaden var födan. Ett månadslångt provfiske inleddes den första isfria dagen i två skyddade vikar söder om Kalmar, där en av lokalerna var en dokumenterad leklokal för gäddor. Resultaten visade att spiggen fanns i vikarna direkt efter islossningen, och vid fisket sammanföll de största spiggfångsterna med gäddleken. Maganalyser visade att en stor andel av födan bestod av olika kräftdjur, men även romkorn hittades. Resultaten tyder på andra förutsättningar för många av de hårt ansatta vårlekande fiskarterna än vad som tidigare är dokumenterat.