Bakgrund Vård och omsorg arbetar under höga krav på kvalitet och säkerhet i sin verksamhet. Många förbättringsområden är kända, och nya tillkommer hela tiden. Vårdens och omsorgens organisationer arbetar hårt för att möta de utmaningar, krav och möjligheter de ställs inför. Många metoder och förslag på lösningar finns att tillgå, men det har visat sig svårt att med säkerhet veta vad som fungerar, och i vilket sammanhang. Kanske är frågorna om hur och varför någonting fungerar, eller ej, ännu viktigare att söka svar på. Avhandlingen riktar sitt fokus mot facilitering av förändring och utvecklingsarbete i vårdens och omsorgens organisationer. Omfattande forskning finns kring stöd och facilitering av utvecklings- och förbättringsarbete för små grupper, främst i kärnverksamheten. Forskning om systemövergripande och organiserad facilitering av utvecklingsarbete är inte lika vanligt förekommande. Genom att i min avhandling följa tre fall, där faciliterande grupperingar var aktiva under pågående systemövergripande ansatser för utveckling och förändring, önskar jag att jag kan bidra till ökad kunskap om utmaningar för och potentialen i att skapa förutsättningar för sådana faciliterande funktioner. Metoder Avhandlingen bygger på fyra studier från tre empiriska fall. I samtliga fall studerades faciliterande grupperingar med uppdrag att stödja systemövergripande utvecklingsarbete i en geografisk region med många aktörer, organisationer och verksamheter, enheter, avdelningar och beslutsnivåer. De flesta av respondenterna tillhörde någon av de faciliterande grupperingarna, men data samlades också in från andra nyckelaktörer, aktiva i utvecklingsarbete. Datainsamlingen omfattade semistrukturerade intervjuer, processdagböcker, observationer och dokument. Avhandlingen bygger på innehållsanalys av kvalitativa data. Den innehållsanalys som tillämpats innefattar en systematisk och replikerbar teknik för att innehållskategorisera stora mängder data genom att tillämpa fasta definitioner och regler för kategorisering. För att stärka validiteten tillämpades triangulering av data från flera källor. För ökad reliabilitet har flera bedömare oberoende analyserat samma data när så varit möjligt. Resultat Analysen av data från de tre fallen visar på stora utmaningar, men också lovande utsikter för stöd till förändring och utvecklingsarbete i vård och omsorg med hjälp av faciliterande grupperingar. Resultaten kan sammanfattas i fyra perspektiv: de faciliterande grupperingarnas interna relationer, roller och arbete; relationen mellan de faciliterande grupperingarna och de organisationer och verksamheter de arbetade med; förutsättningarna som skapades för facilitering inom organisationerna; och utvecklingen av faciliterande funktioner med kapacitet att fungerar som ett stöd för det uppdrag som organisationen har att utföra. Slutsatser För att leda och stödja ett uthålligt förändrings- och utvecklingsarbete inom vård och omsorg behövs solid och mångfacetterad information och kunskap, förståelse för många typer av processer, och en flexibilitet som gör det möjligt att arbeta i ständig förändring och i en verklighet som uppvisar stor variation. Det förefaller finnas en stor potential i att använda faciliterande grupperingar med uppdrag att stödja utvecklingsarbete. För att kunna nyttja potentialen i sådana funktioner krävs kapacitet både inom grupperingarna och inom organisationen. Att bygga kapacitet för en fungerande faciliterande funktion omfattar både internt arbete i den faciliterande grupperingen och arbete på alla nivåer i organisationen. Något som omfattar planering, genomförande och uppföljningssystem där det dagliga arbetet och arbetet med att utveckla är sammanvävt och systematiskt. Det är idag oklart var nödvändig analys och reflektion kring utvecklingsarbete i ett systemövergripande perspektiv sker. Faciliterande grupperingar skulle kunna utgöra navet för en sådan kontinuerlig process om de äger kapacitet, mandat och förtroende att fylla den funktionen. / Background Health care and social services are complex entities, operating under high demands of quality and safety. There are many areas for development and new findings on what can be improved are presented continuously. To meet these demands and options organizations engage in efforts to change and develop what they do, and how they do it. Many interventions and methods are at hand, but it has proven difficult to answer the question of what works where and when. It is also stressed that an even more important question is how and why things work, or do not work. This thesis is focused on the facilitation of organizational development and quality improvement efforts. While a lot of research is found on the facilitation of improvement work in smaller workgroups, there is less on the more strategic and system-wide facilitation of organizational development and quality improvement. By following the facilitation of change and development work in three cases I aim to generate knowledge on the challenges in and the potential of using facilitation teams. Methods The thesis is based on four studies from three empirical cases. In all case settings, the teams had the task of facilitating system-wide organizational development and quality improvement, covering geographical regions with several actors, organizations, units and decision levels. Key respondents where the facilitation team members, and data was also collected from other key actors involved in development efforts. Data collection included semi structured interviews, process diaries with defined areas for reflection, observations and archival data such as minutes, information sheets, presentations, annual reports and project reports. Qualitative data was analysed using content analysis, which is “a systematic, replicable technique for compressing many words of text into fewer content categories based on explicit rules of coding”. The two keystones for the type of content analysis used are the clear definitions of categories and mutually exclusive and exhaustive categories. Validity is strengthened by triangulation of data from multiple sources and reliability, when possible, by independent classification of data by two researchers. Results Data from the three empirical cases show patterns of challenges as well as common promising prospects for facilitation of change and development in health care and social services. Challenges were identified within the formal and informal aspects of facilitation teams, in composition and organizational positions of facilitating teams, and in their understanding of premises, change and development processes. Results also revealed important factors influencing the possibilities to apply a facilitating approach that would be sustainable, serving the perspectives of a multi-level organization and building capacity for continuous development and improvement in the organisations, as well as within the facilitating teams. Conclusion Sustainable change and development work in health care and social services organizations must be built on solid and multifaceted information, great understanding of processes in a broad sense and an ability to function in continuous change. There seems to be a great potential in having teams function with a role and mandate to facilitate organizational development and quality improvement processes through capacity building. This capacity building involves the facilitating team, the staff and management of the organization, and the forms and structures of planning, and implementation and follow-up systems where daily work and improvement efforts are interlinked. It is unclear where analysis and reflection on development work and improvement processes are carried out in health care and social services organizations today. Facilitating teams could be the hub of such an ongoing process, provided that they have the capacity, mandate and trust to fullfill such a function. / På väg mot uthållighet i innovationer och organisatoriskt lärande inom vården / Framtidens välfärdstjänster / Nationella riktlinjer för vårdens hälsofrämjande arbete / SFO-Vård

<p>Facilitering, som begrepp, är relativt nytt i Sverige. Arbetssättet syftar till att effektivisera och förbättra organisationer genom att leda en grupp människor mot gemensamt överenskomna mål. Intentionen med denna uppsats är att beskriva facilitering och undersöka dess effekter vid verksamhetsutvecklingsmöten för att se vad organisationer kan tjäna på att använda sig av arbetssättet, samt studera i vilken utsträckning facilitering är tillämpbart. Informationen som uppsatsen bygger på, är hämtad från både svenskt och engelskt material bestående av teoretiska böcker, praktiska handböcker och akademiska artiklar. Sammanlagt har även sex intervjuer genomförts för att kunna undersöka effekterna av facilitering vidverksamhetsutvecklingsmöten.</p><p>Studien visar att facilitering är tillämpbart inom både den offentliga och privata sektorn, samt på olika nivåer inom en organisation, i båda sektorerna. Vidare visar studien att organisationer kan tjäna tid och kompetens på facilitering, då effekterna av arbetssättet är att det bidrar till effektivare möten som fokuserar på syfte och mål, samt skapar delaktighet, kreativitet och motivation, då fler kommer till tals. Facilitering kan gynna organisationer där tiden inte är tillräcklig, samt där det finns starka hierarkier. Arbetssättet kan även gynna organisationer som är i början av en förändringsprocess där det handlar om att diskutera något som saknar en färdig lösning. Studien visar dock inte lika tydliga effekter av facilitering inom organisationer där det råder ett öppet och tillåtande arbetsklimat.</p>

Facilitering, som begrepp, är relativt nytt i Sverige. Arbetssättet syftar till att effektivisera och förbättra organisationer genom att leda en grupp människor mot gemensamt överenskomna mål. Intentionen med denna uppsats är att beskriva facilitering och undersöka dess effekter vid verksamhetsutvecklingsmöten för att se vad organisationer kan tjäna på att använda sig av arbetssättet, samt studera i vilken utsträckning facilitering är tillämpbart. Informationen som uppsatsen bygger på, är hämtad från både svenskt och engelskt material bestående av teoretiska böcker, praktiska handböcker och akademiska artiklar. Sammanlagt har även sex intervjuer genomförts för att kunna undersöka effekterna av facilitering vidverksamhetsutvecklingsmöten. Studien visar att facilitering är tillämpbart inom både den offentliga och privata sektorn, samt på olika nivåer inom en organisation, i båda sektorerna. Vidare visar studien att organisationer kan tjäna tid och kompetens på facilitering, då effekterna av arbetssättet är att det bidrar till effektivare möten som fokuserar på syfte och mål, samt skapar delaktighet, kreativitet och motivation, då fler kommer till tals. Facilitering kan gynna organisationer där tiden inte är tillräcklig, samt där det finns starka hierarkier. Arbetssättet kan även gynna organisationer som är i början av en förändringsprocess där det handlar om att diskutera något som saknar en färdig lösning. Studien visar dock inte lika tydliga effekter av facilitering inom organisationer där det råder ett öppet och tillåtande arbetsklimat.

Denna fallstudie är av kvalitativ metod och syftar till att undersöka och öka förståelsen för hur formella arbetsbaserade utbildningar används i praktiken och vilken roll de spelar för utbildningssatsande företag inom detaljhandeln. Studien behandlar både ledare och medarbetares syn på de tillhandahållna utbildningarna. Resultaten tyder på att formella arbetsbaserade utbildningar kan fungera som en grund för informellt lärande på arbetsplatsen. Medarbetarna tryckte på vikten av att inkludera diskussionsmoment i utbildningarna för ge de möjlighet att öppna upp sig för alternativa tolkningar. Vidare tyder resultaten på att ökat reflekterande lärande sannolikt leder till att de anställda bättre kan anpassa sina metoder efter olika kontexter. Våra resultat visade även på att motivationen till att gå på utbildningarna minskas i det fall den är repetition. Således bör utbildningarna i högre individanpassas.

Top predators in aquatic ecosystems often have strong top-down effects on the ecosystem. Northern pike (Esox lucius) has been documented to cause whitefish (Coregonus lavaretus) populations to diverge into different ecomorphs. This can facilitate piscivory in other predators as a novel resource becomes available to them in the form of dwarf whitefish. The aim of this study is to examine whether the presence of pike causes Eurasian perch (Perca fluviatilis) to shift their diet from insectivory to piscivory, and whether this is directly driven by whitefish polymorphism. Stomach contents of 147 perch from lakes with and without pikes were analyzed. The results show that the presence of pike has a clear influence on the diet of the perch. In lakes without pike, perch are mostly insectivorous, and in lakes with pike, they are mostly piscivorous. This diet shift appears to be driven by whitefish availability, as a majority of the diet of perch in pike lakes consisted of whitefish, while none of the fish eaten by perch in non-pike lakes was whitefish. In addition, the results showed that perch undergo the diet shift from insectivory to piscivory at a smaller size when coexisting with pike. This study can be added to the growing body of evidence for the ecological significance of pike.

Being viewed as a sexual being is perhaps not something often considered by most able-bodied people. Yet, lacking that kind of consideration is not a luxury that people with physical impairments naturally get. The purpose of this study is to, by using the perspective of crip theory and the social model, examine how the societal view of physical impairment and sexuality affect people with physical impairments and their ability to express and act on their sexuality. Five interviews were transcribed from two podcasts wherein four interviewees, two cisgendered men and two cisgendered women, talk about their personal experiences with navigating a socially, and sometimes physically, inaccessible sexual marketplace. Results show that all four interviewees agree that a societal view of people with physical impairments as unattractive and asexual has affected their self-esteem and self-image by having internalized the societal ableist attitudes of what it means to have an attractive body and to be an attractive partner. Results also show how the female interviewees have experienced an increased need for affirmations of their physical attractiveness through sexual and romantic relationships and how they believe these needs to be grounded in their internalized ableism.  Furthermore, the results of this study reveal how the male interviewees believe their acts of having bought sexual services from sexual surrogates to be grounded in the sexual exclusion they experience from the sexual market because of their physical impairments.

Syftet med denna essä är att undersöka facilitatorers handlande när ett skifte i en grupp äger rum. Med skifte avses en ny förståelse av ett innehåll som bearbetas. Facilitator är den som underlättar en grupps process att arbeta med någon typ av material eller fråga. Essäns frågeställning är vilka aspekter av praktisk kunskap utövar facilitatorn när hon erfar att en grupp skiftar sin förståelse. Studien är fenomenologisk och etnografisk då facilitatorers egna erfarenheter är i fokus. I essän ställs egen erfarenhet, intervjuer och samtal med fem facilitatorer i dialog med improvisationsteater och filosofer som skrivit om praktisk kunskap. Ur dessa samtal träder ett antal aspekter av praktisk kunskap fram. En aspekt är intuition som blir till i det relationella, kroppsliga och erkännande mötet med andra. När tanken inte förmår vägleda kan intuition infinna sig baserat på känslan som kommer ur intention och tidigare erfarenheter. Erfarenheter är en aspekt av praktisk kunskap och bildar mönster med andra erfarenheter. Intuition utgår från dessa erfarenheters mönsterbildning och vägleder vidare handling. En annan aspekt är samspelet mellan känsla, emotion, tanke och handling, både som kronologiskt och överlappande skeende. En ytterligare aspekt är kunnande-i-handling liksom reflektion-i-handling som akt av konstnärlighet och hantverkskunnande vilket leder vidare till betydelsen av att kunna improvisera. En facilitator har att vara i det skeende som pågår utan att ta över skeendet. Det är i unika skeenden som aspekter av den praktiska kunskapen yttrar sig som en helhet bestående av flertal samverkande aspekter. Det handlar om ett förhållningssätt att vara varande som facilitator. / The purpose of this essay is to investigate the actions of facilitators when a shift in a group takes place. Shift refers to a new understanding of a content being processed. Facilitator is the one who facilitates a group's process of working with any type of material or issue. The essays question is which aspects of practical knowledge the facilitator exercises when she experiences that a group is shifting its understanding. The study is phenomenological and ethnographic as the facilitators' own experiences are in focus. In the essay the own experience, interviews and conversations with five facilitators are put in dialogue with improvisation theatre and philosophers who have written about practical knowledge. From these conversations, a number of aspects of practical knowledge appear. One aspect is intuition formed in relational, bodily and recognition meetings with others. When the thought is not able to guide, intuition can emerge based on the feeling that comes from intention and previous experience. Experiences are an aspect of practical knowledge and form patterns with other experiences. Intuition is based on the pattern formation of these experiences and guides further action. Another aspect is the interaction between feeling, emotion, thought and action, both as a chronological and overlapping course of events. Further aspect is knowledge-in-action as well as reflection-in-action as the act of artistry and craftsmanship, which further leads to the importance of being able to improvise. A facilitator has to be in the course of events that goes on without taking over the event. It is in unique course of events that aspects of practical knowledge manifest themselves as a whole consisting of several interacting aspects. It is about an approach to be as a facilitator.

Den här uppsatsen handlar om facilitatorns roll och yrkeskunnande. En roll som är relativt ny och för de flesta fortfarande helt obekant. Facilitatorn anlitas för att underlätta för grupper att föra samtal och dialog, men också för att gemensamt reflektera. Viktiga förutsättningar för att hitta formerna för fruktbara samarbeten, vilket står högt på många organisationers agendor idag.   I uppsatsen redogör jag inledningsvis för den möteskultur som råder inom organisationer idag. En kultur där medarbetare och chefer avsätter mycket tid i möten som vare sig ger dem själva, organisationen eller samhället något av värde. Det är många gånger envägskommunikation eller förmedling av information. I en tidsanda som ställer höga krav på rationaliseringar och effektivseringar har det dessvärre också blivit så, att tiden för samtal och genuina dialoger succesivt har reducerats till förmån för ökad kommunikation i olika digitala kanaler, inte misnt e-mail och sociala medier. Jag vill hävda att vi människor behöver träffas och samtala för att nå en gemensam och fördjupad förståelse för varandra och våra olika sakfrågor. Vad händer på sikt om vi inte ges möjlighet till gemensam reflektion? Hur ska vi kunna samarbeta om vi inte lär känna varandra och de förutsättningar som råder?   I inledningen redogör jag även för delar av den kunskapsteori som finns kopplat till ämnesområdet yrkeskunnande och teknologi, men också för min mission – att återerövra samtalet som en viktig arbetsmetod. Uppsatsen är skriven i essäistisk stil och det empiriska materialet kommer från de texter jag själv har författat under masterutbildnignens två år då dialogseminariemetoden tillämpats, men också från den dialogseminarieserie som jag själv har genomfört med sex andra facilitatorskollegor. Tillsammans har vi börjat utforska vår gemensamma profession och det yrkeskunnande som vi representerar.   Facilitatorns yrkeskunnande är mångfacetterat och svårfångat, men handlar i mångt och mycket om att vara öppen för människors olikheter. Se dem som berikande. Vara krockfrämjande. Bejaka olika perspektiv och infallsvinklar på saker och ting. Inte vara rädd för att konfrontera. Facilitatorn jobbar med olika tempoväxlingar och har en mängd olika metoder och tekniker till sitt förfogande för att möta olika problemställningar. Planerat eller improviserat. Det finns tydliga analogier med teatern, men också med läkar- och läraryrket. Det handlar om att skapa spänningar och väcka känslor hos deltagarna. Och sedan ta hand om och förvalta de känslor som väckts. Som facilitator blir man aldrig fullärd. Alla grupper är olika och varje ny mötessituation bjuder på nya utmaningar.   För mig känns det som att resan mot bättre vetande precis har börjat. I mina texter kan jag skönja en utveckling över tid, men det finns otaliga gator kvar att utforska. Jag är fortsatt nyfiken och jag vet bestämt att jag vil fortsätta att fördjupa mina kunskaper om facilitatorns yrkeskunnande och gärna då med dialogseminariet som fortsatt forskningsmetod. / This thesis explores the role and skills of a professional facilitator. A facilitator is hired to facilitate meetings and other group processes trough dialogue, conversations and active participation, with the purpose of makig reflection and collaboration within and between organisations possible.

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator.  En professionell facilitator är en för gruppen neutral mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat. Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit inom ramen för kurserna mellan åren 2011-2013, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling. Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden. Jag har också utvecklat en förtrogenhetskunskap beträffande vilka metoder och tekniker som fungerar i olika situationer och för olika sakfrågor. Varje möte som jag leder är direktsändning och det finns aldrig någon möjlighet att generalrepetera några repliker. I realtid reflekterar och analyserar jag vad som händer i gruppen. Jag använder olika metoder och tekniker. Planerat eller improviserat. Jag kallar det ibland för planerad improvisation. Jag kommer nämligen alltid väl förberedd och med en skräddarsydd mötesplan i handen, för att i själva mötessituationen kunna improvisera. Det är något jag vet av erfarenhet alltid blir fallet. Vad som kommer att hända under ett möte går aldrig att förutse. För att lyckas med denna konst behöver facilitatorn tro på varje individs lika värde, bortse från förutfattade meningar, lyssna och höra, både vad som sägs, men också lyssna efter vad som inte sägs. Facilitatorn underlättar för gruppen genom att driva mötet framåt utifrån ett specifikt syfte och önskat slutresultat. Att som facilitator vara mentalt närvarande under hela mötet och förhålla sig neutral till sakfrågan, gruppen och slutresultatet, men även till uppdragsgivaren, även om det är svårt, är kärnan i facilitatorns yrkesroll. Uppdragsgivarens betydelse ska aldrig underskattas och jag har myntat följande uttryck: Jag kan aldrig facilitera ett möte bättre än vad min uppdragsgivare tillåter. / This thesis explores a number of questions around the skills of a Professional Facilitator. It has been completed as part of the Programme on Skill and Professional Development, within the Faculty of Technology at Linneaus University, Sweden. A Professional Facilitator is a person who is both neutral to the group, and the subject under discussion. The facilitator plans, prepares, and runs workshops where dialogue, commitment and neutrality all play a central role. The practical insights presented within, are derived from the texts that I have submitted as part of the programme requirements during 2011-2013. The insights are based on my direct experience from facilitating professional workshops over the last 18 years. These insights have been presented in the context of the relevant literature and research within the areas of skill and technology. The conclusions from my work clearly show that the development of my skills is as much grounded in a structured approach to continued Professional Development as it is in experiential learning. I have developed skills regarding group dynamics, as well as methods and tools that can be appropriately applied in different contexts, subjects and groups. Every meeting I facilitate is completed in real-time, which means that I do not have the opportunity to rehearse or prepare for all eventualities. However, I am always very well prepared and have a tailor-made plan for every meeting. Improvisation is key, and is always required no matter what level of planning has been completed. My experience clearly shows that a Professional Facilitator needs to believe in the individuals potential, show no prejudice, and listen and hear what is being said both directly and indirectly. A facilitator needs to be alert throughout the whole meeting and take a neutral stance in relation to the group, the subject and the Meeting Sponsor.