<p>This thesis investigates similarities and disparities between Swedish and Polish Labour Law concerning dismissals due to operational requirements and group redundancies. The study focuses on three important elements where the employers’ liberty is legally infringed upon in a procedure of notice. These elements concerns the legal conditions of notice that must be fulfilled, the rules of the procedure and the rules for employment protection that is granted in connection with dismissals due to operational requirement or group redundancies. In the thesis there is a comparative map that outlines the most important rules within the Swedish and Polish legal systems concerning the subject. The analysis has shown that Swedish and Polish Labour Law have many common features and that this depends on the circumstance that the national legislations of the two countries has been affected by the same minimal standards given in EC Directives and ILO Conventions. The analysis has also shown significant disparities. For example, many of the rules that constitutes the core of Swedish employment protection are absent in Polish Labour Law. Furthermore, the lack of coherence in the Polish legal system contributes to great differences concerning employment protection in disadvantage for employees working in little or medium sized companies. Therefore, the Polish leglisation in relation to the Swedish legislation must be considered as poor from the viewpoint of the employee.</p> / <p>I denna uppsats utreds vilka skillnader och likheter som finns mellan svensk och polsk arbetslagstiftning gällande verksamhetsrelaterade uppsägningar. Studien tar avsikt på tre viktiga moment där arbetsgivarens frihet begränsas i ett uppsägningsförfarande. Med dessa moment avses de villkor som måste iakttas för att en arbetsgivare ska kunna säga upp en eller flera arbetstagare, de procedurregler som gäller inför en uppsägning och de former av anställningsskydd som tillförsäkras arbetstagarna i samband med eller efter en uppsägning. I uppsatsen finns en karta som översiktligt jämför viktigaste reglerna i de två ländernas regelsystem. Slutsatsen av undersökningen är att svensk och polsk arbetsrätt uppvisar flera gemensamma drag och att dessa beror på att ländernas regleringar utgått från samma minimikrav i ILO konventioner och EG direktiv. Studien visar också på betydande olikheter. Exempelvis saknar många av de regler som utgör själva kärnan i det svenska anställningsskyddet vid verksamhetsrelaterade uppsägningar någon motsvarighet i polsk arbetsrättslagstiftning. Dessutom bidrar den brist på enhetlig reglering i den polska lagstiftningen att stora skillnader i fråga om anställningsskydd uppstår till nackdel för arbetstagare som är anställda vid mindre företag. I förhållande till svensk arbetslagstiftning är därmed den polska arbetslagstiftningen sämre ur arbetstagarsynpunkt.</p>

No description available.

<p>This thesis is a comparison between the Mexico City Convention and the Rome Convention concerning the Conventions’ scope of application, how the applicable law to a contract is determined, and how the applicable law is affected by mandatory rules and public policy. The two Conventions deal with the question of which country’s law is to apply to a contract with international connections.</p><p>The Conventions do in several situations lead to the same outcome as far as the applicable law is concerned. The reason for this is partly that the Mexico City Convention is based on the Rome Convention. However, there are also differences. One difference between the Conventions is the structure used. The wording of the Rome Convention is more detailed than the wording used in the Mexico City Convention. Another difference that exists concerns the characteristic performance test which is not used in the Mexico City Convention. Moreover, the Mexico City Convention is the more recent one of them, something that is notable in certain provisions since another and more modern approach is chosen. A more notable adjustment to the needs of the international trade is chosen.</p>

<p>There are many Swedish companies active on the Chinese market, since China’s accession to the WTO the year 2001 China has gotten even more interesting. China’s WTO accession does not only make it easier for Swedish companies to be present in China, it also provides Chinese companies an increased opportunity to access the Swedish market. Currently Chinese companies active in Sweden only counts for a small share of the total amount of the foreign companies present in Sweden, while there are several Swedish companies present in China.</p><p>The Chinese legislation for the various entities is extensive. Just as in Sweden, China applies a civil law system with a written constitution. While China is a communistic one-party state Sweden is democratic nation with several parties. The communistic legacy is reflected in the Chinese legislation. There are several types of entities that appeals to a foreign investor in the Chinese legislation while there in the Swedish legislation only exist one kind of entity that counts as a legal person with limited liability. In both nations there exists the possibility of establishing a Representative Office however it is not allowed to conduct any kind of profit making business. There is in neither state any severe obstacles from establishing a company, there is only a demand for residency within the EEA in the Swedish legislation. According to many Swedish companies present in China it seems that bureaucracy in China is the major difficulty, it is perceived as complicated and time-consuming</p><p>For foreign companies it is important to respect the culture in the foreign country. The Chinese culture is different from the western and there are some concepts that are valuable to be familiar with. Guanxi can be compared to having a powerful network which may perform miracle with the time-consuming Chinese bureaucracy and mianzi which is more than just having a good reputation. How the company is perceived is highly important in China.</p>

<p>Utgångspunkten för denna magisteruppsats är en komparativ studie av internationella riktlinjer för dokumentation av internprissättning.</p><p>Internprissättning reglerar hur närståendetransaktioner inom internationella koncerner skall värderas. Då de inblandade parterna står i intressegemenskap med varandra kan villkoren bakom transaktionerna skilja sig från vad oberoende parter skulle kommit överens om. Det är därmed svårt att bestämma ett korrekt pris på de besläktade transaktionerna, varför internpriser skall bedömas i enlighet med armlängdsprincipen.</p><p>För att kunna bevisa att aktuella transaktioner gjorts på armlängds avstånd måste en internationell kon-cern upprätta dokumentation som visar hur priserna bestämts och varför de skall anses vara armlängdsmässiga. Dokumentation är därmed ett försök att bestämma internpriser i överensstämmelse med armlängdsprincipen.</p><p>Trots att armlängdsprincipen följs av de flesta skattemyndigheter i bedömningen av internpriser, appliceras den på olika sätt. Kravet att möta flertalet olika nationella regelverk skapar ökade kostnader för de internationella företagsgrupperna. De löper dock stor risk att bli utsatta för dubbelbeskattning eller dokumentationsrelaterade sanktioner om de inte uppfyller respektive lands krav.</p><p>För att underlätta den administrativa bördan samt de kostnader som uppstår har OECD utvecklat rikt-linjer gällande internprissättning, “The OECD Transfer Pricing Guidelines”, där kapitel V reglerar do-kumentation. Riktlinjerna grundar sig på principer om en sund företagsanda (prudent business manage-ment), vilket betyder att skattemyndigheters behov av information skall vägas mot den kostnad och börda det innebär för skattebetalaren att samla in eller upprätta dokumenten.</p><p>PATA och EU har i respektive handelsområde försökt harmonisera de nationella dokumentationskraven genom att presentera nya internationella föreskrifter inom ramen för OECDs riktlinjer. I en strävan att efterfölja den internationella utvecklingen vad gäller dokumentation av internpriser har Sveriges Regering gett ut en proposition där införande av nationella dokumentationskrav för internprissättning föreslås.</p><p>Ett grundläggande problem gällande det aktuella området är de olika synsätten på armlängdsprincipens fastställande. Harmonisering av endast dokumentationskrav kan därför inte ensamt lösa problemen med armlängdsmässig internprissättning. Vidare innebär de utvärderade instrumenten en harmonisering på högsta nivå, varför syftet att underlätta skattebetalares börda och kostnader ej heller uppfylls.</p> / <p>In this master thesis a comparative study is made regarding the international guidelines on transfer pricing documentation.</p><p>International transfer pricing deals with the valuation of intragroup crossborder transactions. As the involved parties share interests to such an extent that the terms and conditions of their transactions could differ to what unrelated parties would agree on, it is complicated to properly price the controlled transactions. The transactions are therefore to be determined in accordance with the arm’s length principle.</p><p>In order to show the arm’s length nature of controlled cross-border transactions an MNE must provide transfer pricing documentation demonstrating how the prices have been determined and why they are at arm’s length. Documentation is thus an endeavour to determine transfer prices in accordance with the arm’s length principle.</p><p>Even though the arm’s length principle is used by most tax authorities when regulating transfer prices, the application of the principle differs. This imposes massive compliance costs for MNEs trying to meet the transfer pricing documentation requirements of numerous jurisdictions. However, the MNEs are at great risk of being exposed to double taxation or documentationrelated penalties if they do not meet the above mentioned documentation requirements.</p><p>In order to ease the burden on MNEs, OECD has developed transfer pricing guidelines wherein Chapter V deals with the problems of transfer pricing documentation. The OECD Transfer Pricing Guidelines on documentation are founded on the principles of prudent business management, which means that the tax authorities´ need for information should be balanced by the cost and burden for the taxpayer of obtaining or creating the documents in question.</p><p>PATA and the EU have, by presenting new international frameworks, tried to harmonise national documentation requirements for their respective trade areas within the limits of the OECD Transfer Pricing Guidelines. In an attempt to follow the international developments regarding transfer pricing documentation, the Swedish Government has proposed a draft bill for national rules on documentation.</p><p>A fundamental problem within the area is the different approaches in assessing the arm’s length principle and harmonisation of documentation in itself cannot solve this issue. Moreover, since the evaluated frame-works signify harmonisation on the highest level, the efforts to ease the compliance burden for taxpayers cannot be reached.</p>

<p>Syftet med denna magisteruppsats har varit att undersöka både teoretiskt och praktiskt om det föreligger något behov i Sverige att lagstifta på området hyra av lös sak i kommersiella avtalsförhållanden. Den rättsdogmatiska metoden har tillämpats och gällande rätt har jämförts med det förslag till gemensam europeisk civillagstiftning som publicerats i början av år 2008. Vidare har olika hyresavtal granskats och djupintervjuer har genomförts med utvalda personer från yrken med relation till hyra av lös sak. Till sist har Hellnerns modell för lagstiftning inom förmögenhetsrätten tillämpats för att avgöra om det föreligger ett behov att lagstifta. Slutsatsen är att inget av ny lagstiftning finns men att alternativa lösningar vore önskvärda. De alternativa lösningar som diskuterats är ett nationellt standardavtal eller upprättandet av en checklista för för att underlätta kontraktsskrivandet för avtalsparterna.</p>

<p>Reglerna för bostadsbeskattning genomgick flera förändringar den 1 januari 2008, vilka kommer att tillämpas vid 2009 års taxering. Före reglernas ikraftträdande förekom intensiva diskussioner kring deras framtida utformning. Debatten som föregick förändringarna fokuserade inte sällan på den statliga fastighetsskatten på bostäder och dess vara eller inte vara.</p><p>Den huvudsakliga förändringen bestod i att den tidigare gällande statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffades till förmån för den nu gällande kommunala fastighetsavgiften. Den statliga fastighetsskatten var baserad på bostadens taxeringsvärde och utgjorde en procent av detta värde avseende privatbostadsfastigheter och 0,4 procent av värdet gällande privatbostadsrätter. I och med förändringen infördes istället en förutbestämd avgift till ett årligt belopp om 6 000 SEK vad avser privatbostadsfastigheter och 1 200 SEK avseende privatbostadsrätter. Innebörden härav är att taxeringsvärdet inte längre utgör beräkningsgrund för avgiftens storlek. Värdet har dock fortfarande kvar en del av sin relevans vad gäller avgiftens storlek, då avgiften maximalt får utgöra 0,75 procent av bostadens taxeringsvärde vad avser privatbostadsfastigheter och högst 0,4 procent avseende privatbostadsrätter. Införandet av den kommunala fastighetsavgiften innebär dessutom att de medel som avgiften inbringar numera skall tillfalla landets kommuner.</p><p>Som ett led i finansieringen av det statliga skattebortfall, som införandet av den kommunala fastighetsavgiften således innebar, ändrades uppskovsreglerna vid avyttring av bostad. Ändringarna innebar dels att en beloppsgräns avseende uppskovsbeloppets maximala storlek infördes, dels att uppskovsbeloppet kom att räntebeläggas genom att en årlig schablonintäkt på 1,67 procent av uppskovsbeloppet skall tas upp i inkomstslaget kapital vid varje deklarationstillfälle. Vidare ändrades uppskovsreglerna för benefika överlåtelser och dessutom förändrades beräkningssättet för uppskovsbeloppets maximala storlek vid förvärv av billigare ersättningsbostad. Som ett ytterligare led i ovan nämnda finansiering höjdes kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av bostad från 20 procent till 22 procent.</p><p>De nya reglerna kommer som tidigare har angivits att tillämpas första gången vid 2009 års taxering, vilket medför att det finns ett behov av att utreda hur de nya beskattningsreglerna kan tänkas påverka den skattskyldige. Syftet med uppsatsen är att utreda och analysera de nya reglernas påverkan på den skattskyldige, utifrån en jämförelse med de tidigare gällande reglerna, vilket skall ske med utgångspunkt i skatterättsliga principer och i de krav som skall ställas på en god skattelagstiftning.</p><p>Vår slutsats är att införandet av den kommunala fastighetsavgiften kan anses mer förenlig med neutralitetsprincipen i den aspekten att en förutbestämd avgift inte påverkar den skattskyldiges handlingsalternativ i lika stor utsträckning som den statliga fastighetsskatten, baserad på skenande taxeringsvärden, gjorde. Vi anser dock inte att avgiften är mer förenlig med skatteförmågeprincipen då den fortfarande tar sikte på objektet och inte på subjektet, vilket är en förutsättning för att en förenlighet med denna princip skall anses föreligga. Inte heller anser vi att avgiften är mer förenlig med intresseprincipen, då en direkt motprestation fortfarande inte erhålles vid erläggande av avgiften. Vi anser dessutom att avgiften är mindre förenlig med likhetsprincipen eftersom den nu införda begränsningsregeln inte kan sägas behandla lika fall lika, då enbart pensionärer över 65 år och skattskyldiga i behov av aktivitets- och sjukersättning får ta del av denna möjlighet till skattereduktion.</p><p>Vår slutsats är vidare att de nya uppskovsreglerna i betydligt större utsträckning står i konflikt med såväl neutralitetsprincipen som legalitetsprincipen. De nya reglerna påverkar i allra högsta grad den skattskyldiges handlingsalternativ och kan leda till inlåsningseffekter på bostadsmarknaden. Inte heller kan den nu införda räntebeläggningen anses förenlig med legalitetsprincipen och dess innebörd om att skatt inte får uttagas utan stöd i lag, vilket föranleder att räntebeläggningen kan anses stå i strid med retroaktivitetsförbudet. Den höjda kapitalvinstbeskattningen anser vi dock förenlig med legalitetsprincipen, då någon retroaktiv beskattning inte kan sägas föreligga eftersom den skattskyldige endast erhåller uppskov med kapitalvinsten och således inte med en på förhand fastställd skatt.</p><p>Vårt förslag till reglernas framtida utformning är att låta den kommunala fastighetsavgiften istället baseras på bostadens anskaffningsvärde, där beskattning skall ske utifrån fastslagna intervaller och belopp baserade på just anskaffningsvärdet. Vi föreslår vidare att en successiv beskattning införs vid avyttring av bostad, vilket innebär ett avskaffande av det nu gällande uppskovssystemet.</p>

No description available.

<p>Ett joint venture är ett avtal om samverkan mellan två eller flera parter och kan förekomma i tre olika former, nämligen contractual joint venture, partnership joint venture samt corporate joint venture. Gemensamt för de tre formerna av joint ventures är att de alla bygger på ett joint venture-avtal, i vilket samarbetets ramar och regler utformas. Ett contractual joint venture är ett rent avtalsbaserat samarbete (grundat på ett joint venture-avtal), medan de andra två formerna utöver joint venture-avtalet även bildar en form av bolag. I samtliga rättsordningar som studerats inom ramen för denna uppsats, konstituerar ett contractual joint venture, joint venture-avtalet, någon form av bolag. Av detta följer att ett corporate joint venture i samtliga rättsordningar bildar ett bolag med dubbel bolagsstruktur.</p><p>Har ett samarbete i form av ett joint venture ingåtts över landsgränser och en tvist uppstår, gäller det att veta vilket lands lag som skall tillämpas på tvisten. För att kunna bestämma vilket lands lag som är tillämplig måste det först avgöras vilken domstol som är behörig att avgöra tvisten. Vilken domstol som är behörig regleras olika beroende på om tvisten är av associationsrättslig eller kontraktsrättslig karaktär. Själva joint venture-bolaget regleras enligt associationsrättsliga regler, medan joint venture-avtalet kan komma att regleras av kontraktsrättsliga regler. Dock konstituerar joint venture-avtalet i alla de undersökta länderna en form av bolag och bör därmed regleras enligt associationsrättsliga regler. Enligt studier skall alla sorters bolag omfattas av reglerna om exklusiv behörighet, oavsett rättskapacitet.</p><p>När frågan om behörig domstol har utretts, kan fråga om tillämplig lag behandlas. Även här är det av betydelse att veta om tvisten rör associationsrättsliga eller kontraktsrättsliga frågor. Enligt vissa skall ett joint venture-avtal, trots att det konstituerar ett bolag, regleras enligt kontraktsrättsliga regler, och således falla under Romkonventionens tillämpningsområde. Andra anser dock att undantaget i Romkonventionen angående associationsrättsliga spörsmål skall tolkas strikt, vilket får till följd att alla bolag oavsett struktur faller utanför Romkonventionens tillämpningsområde. Enligt min mening bör det enkla bolaget tolkas på samma sätt vad gäller domsrätt respektive lagval, eftersom reglerna om lagval togs fram som ett komplement till domsrättsreglerna. Vidare bör det vara upp till den nationella rättsordningen att utreda huruvida fråga är om ett bolag eller inte. Undantaget i Romkonventionen uttryckligen gjorts flexibelt av den anledning att olika rättsordningar har olika tolkningar av vad som konstituerar ett bolag. Detta får inom svensk rätt till följd att det enkla bolaget skall omfattas av associationsrättsliga regler och således inte av Romkonventionen.</p><p>Vad gäller de schweiziska IP-reglerna i förhållande till de svenska reglerna skiljer sig dessa till viss del åt. Beträffande de associationsrättsliga reglerna tillämpas i båda länderna inkorporationsprincipen och regleringen är således densamma. När det gäller fråga om tillämplig lag för joint venture-avtal skiljer sig regleringen däremot åt. Inom svensk rätt konstituerar ett joint venture-avtal ett enkelt bolag och omfattas således av associationsrättsliga IP-regler. Även inom schweizisk rätt konstituerar ett joint venture-avtal en form av bolag. Här bestäms dock förhållandet mellan associationsrättsliga och kontraktsrättsliga regler av det konstituerade bolagets inre struktur. Finns en inre struktur, omfattas bolaget av de associationsrättsliga reglerna. Saknas en sådan inre struktur, tillämpas istället de kontraktsrättsliga principerna.</p>

Denna uppsats har som syfte att analysera problematiken kring så kallade exit-upplägg. Syftet är vidare att hitta en möjlig lösning för att minska exit-upplägg som utförs av fysiska personer. Efter EU-Domstolens dom i X och Y-fallet öppnades en möjlighet att utföra exit-upplägg. Ett exit-upplägg innebär att en person gör en un-derprisöverlåtelse till ett holdingbolag i utlandet som personen själv äger för att se-dan efter en fullständig utflyttning få sina kapitalvinster beskattade i den nya hem-viststaten. Väljs ett land med låg eller ingen beskattning på kapitalvinster och har landet ett skatteavtal med Sverige som inte ger Sverige såsom källstat en rätt att be-skatta vinster kan beskattning av andelar minskas eller helt undgås. Problematiken kring exit-upplägg ligger i att tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL endast blir tillämplig i de fall då Sverige inte har något skatteavtal med den nya hemviststaten eller då skatteavtalet innehåller en rätt för Sverige att beskatta värdeökningar på an-delar som kan hänföras till Sverige som källstat. Utflyttningar sker dock vanligen till de länder som har ett skatteavtal som inte ger Sverige beskattningsrätt på kapitalvins-ter eller där rätten begränsas till färre än tio år. Den svenska tioårsregeln blir därmed lätt att undvika och på så sätt även mycket ineffektiv. Då utflyttningsskatter uppmärksammats av EU-Kommissionen bör Sverige invänta en läsning på EU-nivå. Under tiden regler utformas bör Sverige omförhandla skatte-avtal med de länder som är vanligast vid exit-upplägg, exempelvis Cypern och Mal-ta. Införs en rätt för Sverige såsom källstat blir det därmed svårare att undvika svensk beskattning. För att det ska bli lättare att få igenom denna ändring i skatteavtalen bör Sverige erbjuda en avräkning av skatt som tas ut i den andra staten. På så vis förlorar inte den aktuella staten något på ändringen. / The purpose of this thesis is to analyze the problems with exit-arrangements. Fur-thermore, the purpose is to find a possible solution to reduce the use of exit-arrangements for natural persons. After the judgment in the X and Y-case, it became possible to sell shares to a company that the taxable person owns in another country for the acquisition cost instead of the market value. If the taxable person then makes a change of residency, the shares can be taxed in the new resident country. If a coun-try with a low or no taxation on capital gains is chosen, or a country that has a tax treaty with Sweden that does not give Sweden a right to tax capital gains that have its source in Sweden, taxation can be avoided. The problem is that the Swedish ten-year-rule in 3:19 of the Income Tax Act is ap-plicable only if Sweden does not have a tax treaty with the other state or if the treaty includes a right for Sweden to tax capital gains that have a source in Sweden. Usual-ly the person moves to a country that has a tax treaty which gives the right to tax cap-ital gains to the new resident country or where the right for Sweden to tax is limited to less than ten years. The Swedish ten-year-rule is easy to avoid and therefore also very ineffective. Attention has been given to exit-taxes by the Commission of the EU. Sweden should wait for a harmonized solution on an EU-level. In the meantime, Sweden ought to renegotiate the tax treaties with the countries that are most common in exit-arrangements, for example, Cyprus and Malta. If a right for Sweden to tax capital gains that have a source in Sweden, it will be more difficult to avoid Swedish taxa-tion. Sweden should also offer a credit for tax that has been paid in the other country. That way the other country will not lose its own right to tax.