Sammanfattning Studiens syfte har varit att förstå hur elever i årskurs 7-9 upplever det stöd som skolan ger i form av extra anpassningar för att underlätta momenten läsning och skrivning. Studien är ett kvalitativt arbete inspirerat av narrativ metod. Elever i årskurs 9 skrev om sina upplevelser av extra anpassningar. Efter flera genomläsningar kodades materialet till kategorier som motsvarade olika områden av berättelsernas innehåll. Efter analys och tolkning utformades fyra olika narrativ, berättelser sammanfogade utifrån det tolkade datamaterialet, två ur ett utifrånperspektiv och två ur ett inifrånperspektiv, elever som inte hade, respektive hade extra anpassningar. Narrativen bildar utgångspunkt för resultatpresentationen. För merparten av informanterna är extra anpassningar viktiga och en demokratisk rättighet för elever i olika typer av svårigheter. Elever känner till vilka rättigheterna är och vilka anpassningar som kan göras. Flertalet är bekanta med läs- och skrivstöd i form av dator, Ipad, talsyntes, muntliga prov, förlängd provtid m.m. Elever som har olika anpassningar är till övervägande delen nöjda med dem. Man saknar fortsatt färdighetsträning i läsning och skrivning. Viss social påverkan förekommer i form av låg självkänsla hos elever med anpassningar vilka bekräftas av aningar hos utifrånperspektivet om att dessa känslor troligen finns. Man kan mellan och bortom raderna utläsa ett ”vi och dom”-perspektiv. Detta kan få elever att avstå från extra stöd eller anpassningar. Studien kan bidra med förståelse för vikten av att arbeta för stärkt självkänsla hos elever i läs- och skrivsvårigheter, att prioritera färdighetsträning även på högstadiet samt att arbeta med demokratisk värdegrund. Sökord: specialpedagogik, extra anpassningar, alternativa lärverktyg, elevupplevelser, narrativ

Jag har i min magisteruppsats följt fem elever under deras första år i skolan. Eleverna visade vid slutet av förskoleklass samt vid skolstarten på mycket låga resultat på de tester som mätte fonologisk medvetenhet och bokstavskännedom, områden som många av dagens läs- och skrivforskare hävdar har stor betydelse för den tidiga läs- och skrivprocessen. Syftet med den här studien har varit att undersöka om och hur arbetssättet med att endast använda datorn vid skrivandet har påverkat de fem elevernas väg in i skriftspråket.Tre av de elever jag följt i mitt arbete hade vid läsårets slut uppnått den läs- och skrivförmåga som förväntades för årskursen. De var samtliga mycket positiva till datorarbetet och föredrog datorskrivandet framför pennan. Alla tre elever upplevde att det var både lättare och roligare att skriva på datorn än med penna. De andra två eleverna befann sig fortfarande på en mycket låg nivå både i sitt skrivande och i sitt läsande. Den ena eleven var ändå mycket positiv till arbetet och hade också gjort stora framsteg under året. Det var endast en av de fem eleverna som upplevde datorskrivandet som negativt. Den eleven uppgav att han hade svårt att hitta bokstäverna på tangentbordet och att han mycket hellre ville skriva med penna eftersom det gick lättare då.Ett annat resultat som jag inte hade väntat mig var att samtliga elever hade uppnått en betydande ökad fonologisk medvetenhet efter det första skolåret. Om datorskrivandet bidragit till den medvetenheten är utifrån detta arbete omöjligt att fastställa men jag anser ändå att detta är en iakttagelse värd att reflektera över.Det är svårt om inte omöjligt att utifrån den här studiens resultat dra några alltför långt gående slutsatser. Resultatet bygger endast på några få elevers arbete och det är därför omöjligt att kunna generalisera deras resultat på andra elever med liknande svårigheter. Trots detta anser jag att det i den här magisteruppsatsen framkommer viktig information som kan komma till nytta för verksamma lärare som vill använda sig av datorn i den tidiga läs- och skrivundervisningen.

Syftet med studien är att i tre kommuner kartlägga specialpedagogers/speciallärares uppfattningar om tillgången till och kompetensen kring kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi, ur ett likvärdighetsperspektiv. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning när det gäller kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi. Vi har gjort en kvantitativ undersökning i form av enkäter. Sammanlagt har vi delat ut  enkäter till 37 specialpedagoger och speciallärare vid 15 skolor i 3 kommuner, varav 35 svarade. Studien visade att tillgången på kompensatoriska hjälpmedel är någorlunda likvärdigt i de tre kommunerna. Dock finns det skillnader när det gäller hemlån, vilket kan ge eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete, eftersom kompensatoriska hjälpmedlen kan behövas vid läxläsningen. Det framkom att kompetensen kring de kompensatoriska hjälpmedlen var otillräcklig, vilket är något som vi måste arbeta med att förbättra i vår framtida yrkesroll. Det visade sig att fler flickor än pojkar i årskurs 4-6 hade diagnosen dyslexi i en av de undersökta kommunerna till skillnad från de andra två. Vi har valt att koppla vår studie till KASAM- teorin, eftersom det tydligt kommer fram i vårt arbete att känslan av sammanhang är viktig för att barn med dyslexi ska lyckas i skolan. Något som också har betydelse för vilka kompensatoriska hjälpmedel som finns och vilken kompetens som finns bland pedagoger på skolorna är vilka ramar som styr detta. Därför har vi valt att även koppla vårt arbete till Ramfaktorteorin. Lärande sker i all interaktion människor emellan, för att elever med dyslexi ska kunna använda sig av de kompensatoriska hjälpmedlen på ett funktionellt sätt, krävs att någon med tillräcklig kunskap kan introducera dem och visa dem hur de fungerar. Vi har därför även valt att koppla vårt arbete till det sociokulturella perspektivet.

Syftet med studien var att undersöka didaktiska val och kompensation kring elever på högstadiet med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Jag ville skapa mig en bild av hur det fungerar ute i skolan idag då 20 % som slutar nian inte har tillägnat sig funktionellt tillräckligt goda läs- och skrivfärdigheter. Läs- och skrivkompetens är ett villkor för att människan ska fungera bra ute i samhället samt skolkulturen bygger på att vi läser och skriver för att lära. Metoden bestod av intervjuer med fyra specialpedagoger på olika skolor. Skolorna ligger i södra Sverige samt i olika miljöer som storstad, mindre stad och villasamhälle. Detta för att få information om undervisningen med elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I intervjusituationerna följdes en utarbetad intervjuguide med diktafoninspelning. Resultatet av sammanställningen visade att arbete med elever med läs- och skrivnedsättning/dyslexi varierar stort beroende på nivå och den omfattning som svårigheterna innebär för individen. Specialpedagogerna och i vissa fall de övriga ämneslärare arbetade målinriktat. De kompensatoriska hjälpmedlen är till stor hjälp för dessa elever. Skolledningen prioriterar inköp av de kompensatoriska hjälpmedlen men försummar utbildning av personalen.