Bakgrund: Alzheimers demens är den vanligaste demenssjukdomen och en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. Personen som lider av sjukdomen försämras successivt och sjukdomen varar livet ut. I dag har anhöriga en ansträngande roll när de vårdar sin närstående med Alzheimers demens. Rollen som vårdare blir mer ansträngande ju längre sjukdomen framskrider. Sjukdomen visar sig på olika sätt från person till person. Syfte: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en närstående som lider av Alzheimers demens. Metod: Systematisk litteraturstudie. Kvalitativ manifest innehållsanalys. Vid sökningen av artiklar användes Cinahl, PsychInfo samt PubMed som sökmotorer där nio vetenskapliga artiklar användes efter kvalitetsgranskning. Resultat: Anhörigas upplevelser av att vårda sin närstående kunde delas in i fem kategorier; nedstämdhet, utmattning, börda, behov av stöd och sociala svårigheter och isolering. Detta upplevde de anhöriga i samband med vårdandet av den närstående och förändringarna som sjukdomen medförde i deras liv. Lidande i olika former var ett återkommande fenomen i resultatet. Slutsats: Det framgår tydligt hur de anhöriga påverkas av den närstående med Alzheimers demens, framför allt i sitt vardagliga liv. De anhöriga behöver stöd för att undvika upplevelser av utmattning, nedstämdhet, lidande, börda och övergivenhet i samband med vårdkontakt.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste typen av demens där 70 % av alla som drabbas vårdas av sina närstående vilket gör att sjukdomen även kallas för de anhörigas sjukdom. Sjukdomen gör att minnet försämras och personligheten förändras. Tidigare forskning visar att närstående upplever en förändring i relationen på grund av sjukdomen. Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen att vara vårdare till en närstående med Alzheimer. Metod: En studie baserad på sju självbiografier som analyserades med en manifest innehållsanalys med kvalitativ ansats. Resultat: Livet förändras för de som vårdar en närstående med Alzheimers sjukdom. Att anta den vårdande rollen leder till ett emotionellt lidande på grund av den ensamhet och trötthet de upplever när de inte får tillräckligt med hjälp från vården eller andra familjemedlemmar. Slutsats: Resultatet visar att de som vårdar en närstående blir stressade och ensamma då de ofta blir isolerade. Det visar hur viktigt det är att få avlastning genom hjälp och att få samtala med andra i samma situation.  Som allmänsjuksköterska är det därför viktigt att ha ett bra vårdande samtal med den närstående för att kunna ge det stöd som behövs.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdom och står för 50-75 % av demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom är ett snabbt växande hälsoproblem i dagens samhälle. Det är en sjukdom som tar över både individens liv och även dess närståendes och anhörigas liv. Det brister med kunskap och information kring Alzheimers sjukdom hos de närstående vilket gör att det är svårt att bidra med adekvat vård, vilket kan leda till att en närstående blir anhörigvårdare i hemmet. Detta kan i sin tur leda till fysiska, psykiska och sociala effekter för den som vårdar, för patienten och familjen.

Bakgrund: Alzheimers är en neurodegenerativ sjukdom som påverkar kommunikationen vilket i sin tur försvårar genomförandet av omvårdnad. Det kan därför vara problematiskt att upprätthålla vårdtagarens autonomi samt integritet och värdighet i omvårdnadssammanhang. Syfte: Syftet var att beskriva vårdgivares kommunikativa strategier vid omvårdnad hos vårdtagare med Alzheimers sjukdom. Design: En litteraturstudie har genomförts där sju kvalitativa samt två kvantitativa artiklar är granskade Resultat: En huvudkategori identifierades; Förhållningssät i vårdandet. Till denna identifierades fyra underkategorier som belyst vilka strategier som fungerat till vilken utsträckning. Resultatet visar på att kommunikationen kan fungera bra trots sjukdomen. Det mest effektiva sättet är att arbeta med flera strategier samtidigt, verbal och icke-verbal kommunikation går hand i hand. Slutsats: Kommunikationssvårigheter med vårdtagare som är insjukna i Alzheimers sjukdom går att finna lösning på. Om vårdgivaren använder sig av lyckade strategier finns det god möjlighet för tillfredställande kommunikation, trots svårigheter, samtidigt som vårdtagarens integritet och värdighet bibehålls. Vårt resultat kan agera plattform till vidare forskning i syfte att tydliggöra samt effektivisera strategierna och testa dessa på vårdavdelningar, där målet är att förbättra omvårdnad för vårdtagare med Alzheimers och bibehålla integritet och värdighet.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen medför bördor för anhöriga. Anhöriga får göra uppoffringar på sitt eget liv och många faktorer i livskvaliteten påverkas.<strong> Syfte: </strong>Syftet är att beskriva vilka faktorer som påverkar anhörigas livskvalitet när en familjemedlem har Alzheimers sjukdom.</p><p><strong>Metod: </strong>Sökorden var Alzheimers sjukdom, anhöriga och livskvalitet och sökningen utgick från tre databaser. Studien är litteraturbaserad och grundad på nio vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa. <strong> Resultat: </strong>Fyra teman inspirerade av Naess (1987) definition av livskvalitet; Att vara aktiv, Att ha bra relationer med andra människor, Att ha bra självkänsla och Att ha grundkänsla av lycka utgjorde grunden för resultatet. Resultatet visade att ta hand om en familjemedlem med Alzheimers sjukdom hjälpte anhöriga att uppskatta vad som var viktigt i livet men anhöriga blev också isolerade och nästan hälften av alla anhöriga visade tecken på depression. <strong>Slutsats: </strong>För att underlätta anhörigas situation krävs det mer stöd, hjälp och utbildning om Alzheimers sjukdom.</p>

Bakgrund: När en individ drabbas av Alzheimers, vilket orsakar minnessvårigheter påverkas även familjen då vardagen drastiskt förändras. För att öka de närståendes hälsa och bemöta dem på bästa sätt behövs en ökad förståelse om deras upplevelser.Syfte: Syftet med denna studie är att genom självbiografier belysa närståendes upplevelser av att leva med en person som har Alzheimers sjukdom i det dagliga livet.Metod: En litteraturstudie av självbiografier skrivna utav närstående till personer med Alzheimers.Resultat: I resultatet kunde vissa upplevelser urskiljas. Upplevelserna delades upp i olika kategorier. Huvudkategorier var Att börja förstå, Att förlora en livskamrat, Att leva med en person med Alzheimers, Att leva psykologiskt ensam.Diskussion: Många negativa upplevelser och likheter framkom i datamaterialet. Det som framkom i studien kan styrkas med tidigare studier. Huvudkategorin Att förlora en livskamrat visade sig vara framträdande hos de närstående.Implikationer för Omvårdnad: Sjuksköterskan kan genom en ökad förståelse för de närståendes negativa upplevelser ge stöd som kan bidra till mera positiva upplevelser. / Background: When an individual is diagnosed with Alzheimer's, which causes memory difficulties, this will also affect the family/relatives as everyday life drastically changes. To assure optimal approach of these relatives and to improve their health a greater understanding of their experiences is required.Aim: The aim of this review is to shed light upon relatives' experiences of everyday life living with an individual with Alzheimer's disease.Method: A literature review. Result: Analysis of autobiographies written by relatives of individuals with Alzheimer's revealed certain specific experiences. The experiences were categorized. Main categories were: Beginning to understand, To loose a life-partner, To live with an individual with Alzheimer's, To live alone psyhologically. Discussion: A lot of negative experiences and similarities appeared in the material. What emerged from the study is substantiated by previous studies. Main Categories To loose a life-partner was found to be prominent in the related. Implications for Nursing: Nurse can by a better understanding of the related negative experiences support that can contribute to more positive experiences.

Bakgrund: Då en anhörig insjuknar drabbas makan eller maken av sorg och en känsla av maktlöshet. Att kunna vårda och hjälpa sina nära och kära ger ofta känslan av välbefinnande men som anhörigvårdare är det lätt att ta på sig fler roller samtidigt. Problemformulering: Hur upplever anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom att det är att leva med och vårda en anhörig i hemmet? Syfte: Syftet är att beskriva anhörigas upplevelse av att leva med och vårda en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie. Sökningarna resulterade i nio artiklar vilka granskades med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa artiklar. En analys av materialet genomfördes och resulterade i tre teman och elva kategorier.  Resultat: Anhöriga som vårdar en partner med Alzheimers sjukdom upplevde svårigheter i att behålla vardagen så normal som möjligt, de levde i en förändrad livssituation samt att de försökte finna mening i situationen. Slutsats: De centrala fynden i resultatet var förlust av relationen som kunde leda till ett lidande men att anhöriga ändå ville finna mening i situationen.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen medför bördor för anhöriga. Anhöriga får göra uppoffringar på sitt eget liv och många faktorer i livskvaliteten påverkas. Syfte: Syftet är att beskriva vilka faktorer som påverkar anhörigas livskvalitet när en familjemedlem har Alzheimers sjukdom. Metod: Sökorden var Alzheimers sjukdom, anhöriga och livskvalitet och sökningen utgick från tre databaser. Studien är litteraturbaserad och grundad på nio vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa.  Resultat: Fyra teman inspirerade av Naess (1987) definition av livskvalitet; Att vara aktiv, Att ha bra relationer med andra människor, Att ha bra självkänsla och Att ha grundkänsla av lycka utgjorde grunden för resultatet. Resultatet visade att ta hand om en familjemedlem med Alzheimers sjukdom hjälpte anhöriga att uppskatta vad som var viktigt i livet men anhöriga blev också isolerade och nästan hälften av alla anhöriga visade tecken på depression. Slutsats: För att underlätta anhörigas situation krävs det mer stöd, hjälp och utbildning om Alzheimers sjukdom.